RÅ 1998 not 72

Not 72. Överklagande av Kristina K. ang. rätt till ersättning enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring. - Efter anmälan den 27 november 1991 till Kommunalarbetarnas arbetslöshetskassa uppbar Kristina K. arbetslöshetsersättning med sammanlagt 28 435 kr. -Arbetslöshetskassan (1993-03-03) beslutade att återkräva ersättningen samt att frånkänna Kristina K. hennes rätt till eljest ersättningsberättigade dagar. Därvid hänvisade kassan till att hon var egen företagare och inte hade ersättningsrätt. - Kristina K. överklagade. - Arbetsmarknadsstyrelsen (1993-10-18) beslutade att inte ändra kassans beslut. Som skäl för beslutet angavs att Kristina K:s underlåtenhet att i sin anmälan uppge att hon sedan den 1 oktober 1991 drivit verksamhet i ett eget företag föranlett att arbetslöshetsersättning obehörigen utgått och att hon därför var skyldig att återbetala 28 435 kr. Arbetsmarknadsstyrelsen fann vidare att Kristina K. genom att inte uppge att hon hade egen verksamhet/eget företag fick anses ha medvetet lämnat vilseledande uppgift angående förhållande av betydelse för bedömande av hennes rätt till ersättning. Kristina K. skulle därför frånkännas rätt till ersättning under 40 eljest ersättningsberättigade dagar. - I överklagande hos länsrätten yrkade Kristina K. att det ifrågavarande beslutet skulle undanröjas. Till stöd för sin talan anförde hon bl.a. följande. Hon var i god tro när hon till arbetslöshetskassan anmälde arbetslöshet. Den 11 oktober 1991 övertog hennes sambo en symaskinsaffär i Skövde. Då det var fråga om ett aktiebolag gick hon in som delägare med 20 procent. Hon hade dock ingen avsikt att arbeta i bolaget, utom vid behov. Att hon stod antecknad som delägare var sålunda endast en formalitet, så att rörelsen kunde registreras som aktiebolag. Vad hon inte visste var att hon skulle anmäla även till arbetslöshetskassan att hon var "företagare", varför hennes anmälan den 27 november 1991 kom att sakna denna uppgift. Hon ansåg att beslutet var felaktigt på den grunden att hon aldrig haft för avsikt att aktivt arbeta inom det bolag hon var antecknad som delägare i. De 76 timmar som hon totalt arbetat i bolaget under 1992 var endast av tillfällig karaktär, då hon blivit tvungen att hjälpa till i affären. Någon 1ön för sin arbetsinsats har hon inte kunnat ta ut. Hennes "underlåtenhet" att anmäla sitt delägarskap hade varit i god tro. Skäl fanns därför att enligt 36 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring helt efterge återbetalningsskyldigheten. Delägarskapet hade heller inte hindrat henne att stå till arbetsmarknadens förfogande, då hon under hela perioden varit anmäld som arbetssökande hos arbetsförmedlingen. - Länsrätten i Stockholms län (1994-02-15, ordf. Meyer) avslog överklagandet med följande motivering: Enligt 4 § sista stycket lagen om arbetslöshetsförsäkring anses en företagare vara arbetslös när hans personliga verksamhet i rörelsen har upphört annat än tillfälligt. Av förarbetena till lagen framgår att bolag där den anställde eller hans familj äger huvudparten av aktierna oftast är att jämställa med en egen företagare fastän han formellt står i ett arbetstagarförhållande gentemot bolaget. Om företaget inte har avregistrerats men det kan konstateras att det inte bedrivs någon verksamhet i företaget och att detta inte är tillfälligt, kan ersättning ändå utgå. Regeln är tillkommen för att skapa en garanti mot att arbetslöshetsersättning blir en inkomstutfyllnad i mindre lönsamma företag. - Finner arbetslöshetskassa att försäkrad medlem, som medvetet eller av grov vårdslöhet lämnat oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande av betydelse för bedömande av hans rätt till ersättning kan kassan enligt 34 § nyssnämnda lag frånkänna honom rätt till ersättning för en tid av högst ett år. - Enligt 36 § nämnda lag skall, när någon genom oriktig uppgift eller genom underlåtenhet att fullgöra honom åvilande uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt orsakat att ersättning utgått obehörigen eller med för högt belopp, det som betalats ut för mycket återbetalas, om inte i särskilt fall anledning föreligger att helt eller delvis efterge återbetalningsskyldigheten. - Länsrätten gör följande bedömning. - Länsrätten finner att Kristina K:s anställningsförhållanden i makens företag är att jämställa med att vara egen företagare. Kristina K. har genom att i ansökan den 27 november 1991 lämna uppgift om att hon inte hade någon egen verksamhet/eget företag orsakat att ersättning utgått obehörigen till henne. Kristina K. är därför enligt 36 § nämnda lag skyldig att betala tillbaka vad som obehörigen utgått till henne. Återbetalningsskyldighet föreligger även om Kristina K. varit i god tro. Länsrätten finner vidare att arbetslöshetskassan och Arbetsmarknadsstyrelsen haft fog för att avstänga Kristina K. från rätt till arbetslöshetsersättning under 40 ersättningsdagar. Överklagandet kan därför inte bifallas. - I överklagande till kammarrätten vidhöll Kristina K. sitt yrkande. - Kammarrätten i Stockholm (1995-05-15, Lindgren, Bonnert, Boström och nämndemannen Håkansson; nämndemannen Pettersson skiljaktig) delade länsrättens bedömning och ändrade därför inte den överklagade domen. - Kristina K. fullföljde sin talan och anförde. Hennes roll i företaget hade varit passiv och hon hade vare sig direkt eller indirekt haft inflytande i rörelsen. När hennes sambo den 1 oktober 1991 tog över rörelsen, var den ett aktiebolag och han var tvungen att ha en person som styrelsesuppleant för att kunna behålla denna bolagsform. Det var därför enkelt och praktiskt att hon åtog sig detta uppdrag. Av praktiska skäl blev hon även firmatecknare. Avsikten var inte att hon skulle delta i bolagets skötsel. Hennes engagemang i företaget var således formellt. Hela tiden som bolaget var verksamt deltidsarbetade hon som undersköterska. Hennes passiva delägarskap hindrade henne inte från att stå till arbetsmarknadens förfogande. Hon utövade inte sin ställning som delägare, styrelsesuppleant eller firmatecknare. Lön utgick inte och hon uppbar inte arbetslöshetsersättning de timmar hon arbetade i företaget. - Arbetsmarknadsstyrelsen som bestred bifall till överklagandet anförde. Kristina K. som varit delägare, styrelsesuppleant och firmatecknare och som dessutom arbetat i företaget, om än i mindre omfattning, kunde inte anses ha varit företagare i endast formell mening. Orsaken till att hon hade arbetat saknade betydelse. Det avgörande var att hon faktiskt hade arbetat. En arbetsinsats kunde inte heller anses som tillfällig om man trädde in i verksamheten de gånger det behövdes en ersättare i företaget. - Regeringsrätten (1998-04-07, Brink, Sjöberg, Lindstam, Sandström): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Den första fråga Regeringsrätten har att pröva är om Kristina K. skall anses som företagare i arbetslöshetsförsäkringens mening under den aktuella perioden. - I prop. 1983/84:126 om ändringar i det kontanta arbetsmarknadsstödet m.m. anförde departementschefen (s. 17-18) bl.a. att de relativt restriktiva reglerna när det gäller företagares arbetslöshet vid införandet motiverades med att det var angeläget att så långt som möjligt eliminera riskerna för missbruk av arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet. Vidare ville man skapa en garanti mot att kontant stöd vid arbetslöshet blev en inkomstutfyllnad i mindre lönsamma företag. Departementschefen förklarade sig beredd att förorda en uppmjukning av gällande praxis bl.a. i det avseendet att personer som rent faktiskt inte deltog i driften av ett företag utan av formella skäl var registrerade som t.ex. delägare gavs rätt till ersättning i samband med arbetslöshet i arbete som låg utanför företaget. Likaså borde en person, som kombinerade en deltidsanställning med ett begränsat engagemang i ett företag, ha rätt till ersättning för inkomstbortfall när anställningen upphörde. Uppmjukningen bedömdes vara en tillämpningsfråga som borde kunna lösas inom ramen för gällande regelsystem. - Regeringsrätten gör följande bedömning. - Kristina K., som hade kvar en deltidsanställning, sökte heltidsanställning på arbetsförmedlingen. I arbetsintyg för företagare den 7 december 1992 intygade hon att hon hade arbetat i det aktuella företaget sammanlagt 76 timmar under perioden oktober 1991 - november 1992. Hon hade därvid utfört arbete under elva av periodens fjorton månader, varierande mellan 1½ och 12½ timmar per månad. - Kristina K:s engagemang i företaget har, även med beaktande av hennes delägarskap och ställning som styrelsesuppleant och firmatecknare, inte varit av sådan omfattning att hon skall anses som företagare. Hon har följaktligen inte kunnat förvägras arbetslöshetsersättning på den grunden. Återbetalningsskyldighet för Kristina K. eller rätt att avstänga henne från arbetslöshetsersättning föreligger därmed inte. - Underinstansernas avgöranden skall vid sådant förhållande upphävas. - Regeringsrättens avgörande. Med bifall till överklagandet upphäver Regeringsrätten underinstansernas avgöranden och befriar Kristina K. från skyldigheten att återbetala erhållen arbetslöshetsersättning och från frånkännandet av arbetslöshetsersättning. - Handlingarna i målet överlämnas till arbetslöshetskassan för erforderliga åtgärder. (fd II 1998-02-04, Levin)

*REGI

*INST