Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag om en rad ändringar i det kontanta arbetsmarknadsstödet. Vissa av förslagen berör också arbetslöshetsför- säkringen.

Ändringsförslagen rör bl.a. den s.k. 50-dagarsregeln, arbetslöshetsbe- greppet för företagare och ersättningsrätten vid barntillsyn. Dessutom föreslås efter mönster från den allmänna försäkringen införandet av regler om omprövning och rättelse av felaktiga beslut.

Härutöver föreslås en rad ändringar i regelsystemet för det kontanta arbetsmarknadsstödet i syfte att förenkla handläggningen av ärendena. Förslagen i denna del rör framför allt reglerna om ersättningstid och kvalitikationsvillkoren.

I propositionen begärs vidare anslag för bidrag till arbetslöshetsersätt- ning och utbildningsbidrag under budgetåret l984/85 med 2447 889 000 kr.

Det föreslås att ändringarna skall träda i kraft den I juli l984.

l Riksdagen [983/84. I saml. Nr 126

• Sida 2
•  Original

Prop. 1983/84: 126

1. Förslag till Lag om ändring i lagen (1973: 370) om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen ( 1973: 370) om arbetslöshetsför-

säkringl

dels att 12, 13, 21 . 24, 30. 32, 97 och 99 55 samt rubriken närmast efter 96 5 skall ha nedan angivna lydelse.

dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 96 a och 96 b 55, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

125

Dagpenning får ej utges för sön- dag. För helgdag som ej infaller på söndag samtför påskafton, pingst- afton, midsommarafton, julafton och nyårsafton får dagpenning utges endast om dagpenning utgår för minst två ytterligare dagar un— der samma kalendervecka och en arbetslös dag infaller omedelbart före eller efter helgen.

Dagpenning får, om inte arbets- marknadsstyrelsen medger undan- tag, ej utges för Iördag eller söndag.

Dagpenning får ej utges för tid under vilken försäkrad uppbär föräldra- penning enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

13.5

Dagpenning får icke utgå förrän den försäkrade under en sammanhäng- ande tid av fem kalenderveckor varit arbetslös fem dagar (karensvillkor). I karenstid inräknas endast dag för vilken dagpenning skulle utgått. om karenstiden gått till ända.

Ifråga om medlem som före ar- betslöshetens inträde haft sin hu- vudsakliga försörjning genom verk- samhet som självständig företaga- re får erkänd arbetslöshetskassa föreskriva en karenstid om högst två månader. Därvid skall den tid inom vilken karenstiden beräknas förlängas i motsvarande omfatt— ning.

21

Sedan försäkrad erhållit ålders- pension skall han eller hon, när an- sökan om ersättning därefter första gången görs under verksamhets- året, inplaceras i avdragsklass en-

' Lagen omtryckt 1982: 432.

5

Sedan försäkrad erhållit ålders- pension skall han eller hon, när an- sökan om ersättning därefter första gången görs under verksamhets- året, inplaceras i avdragsklass en-

• Sida 3
•  Original

Prop. 1983/84:126

Nuvarande lydelse

ligt en av arbetsmarknadsstyrelsen fastställd pensionsavdragstabell. Dagpenning skall. sedan den fast- ställts enligt bestämmelserna i ZOå första stycket, nedsättas med det mot avdragsklassen svarande av- dragsbeloppet. Ersättning som un- derstiger fyra kronor för dag utbe- talas ej.

Föreslagen lydelse

ligt en av arbetsmarknadsstyrelsen fastställd pensionsavdragstabell. Dagpenning skall, sedan den fast- ställts enligt bestämmelserna i 205 första stycket, nedsättas med det mot avdragsklassen svarande av- dragsbeloppet. Ersättning som un- derstiger tio kronor för dag utbeta- las ej.

Rätten till ersättning upphör, när den försäkrade börjar uppbära ålders- pension med en tjänstetidsfaktor som uppgår till 0,8 eller mer och pen- sionen utgår på grund av förvärvsarbete. Vad som nu har sagts gäller dock inte tilläggspension i form av ålderspension enligt lagen ( l962:381) om allmän försäkring.

245

Ersättning till försäkrad som re- gelbundet utför deltidsarbete under veckor då han i övrigt är arbetslös. utgår med högst 50 dagpenningbe— lopp. Arbetslöshetskassan får dock för enskild medlem medge att anta- let belopp ökas till 150. Om arbets- marknadsstyrelsen medger det, och särskilda skäl föreligger, kan det antal dagpenningbelopp som skall

utgå till medlemmen ökas ytterliga- re.

För en försäkrad som regelbun- det utför deltidsarbete under vec- kor då han i övrigt är arbetslös får, om det finns särskilda skäl. rege- ringen eller, efter regeringens be- stämmande, arbetsmarknadsstyrel- sen föreskriva begränsningar i er- sättningsrätten.

30 äl

Är det sannolikt att arbete som avses i 295 skulle ha varat högst fem dagar eller mer än fem men högst tio dagar eller mer än tio dagar. utgör avstängningstiden fem, tio respektive 20 ersättningsdagar. I avstängnings- tiden inräknas endast dagar för vilka karenstid skulle ha tillgodoräknats eller dagpenning skulle ha utgått, om avstängningen inte hade skett. eller dagar under vilka den försäkrade har utfört förvärvsarbete. Den totala avstängningstiden får dock inte överstiga 14, 28 respektive 56 kalenderda- gar.

Inträffar under avstängningstiden förhållande som avses i 29 &. beräknas ny avstängningstid i enlighet med bestämmelserna i första stycket, om inte den nya avstängningstiden ryms inom den löpande avstängningstiden.

Är det uppenbart att en försäkrad ej vill antaga lämpligt arbete, såsom

Är det uppenbart att en försäkrad ej vill antaga lämpligt arbete. såsom då den försäkrade vid upprepade tillfällen har avvisat erbjudet sådant arbete, skall den försäkrade vara avstängd till dess han eller hon ut-

2 Senaste lydelse 1982: 1220. H Riksdagen 1983/84. ] saml. Nr 126

då den försäkrade vid upprepade tillfällen antingen har avvisat erbju- det sådant arbete eller lämnat sitt arbete frivilligt utan giltig anled-

• Sida 4
•  Original

Prop. 1983/84: 126

Nuvarande lydelse

fört förvärvsarbete under 20 dagar.

Föreslagen lydelse

ning. skall den försäkrade vara av- stängd till dess han eller hon utfört förvärvsarbete under 20 dagar.

Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande som anges i 29 & inträffat.

325

Ansökan om ersättning göres skriftligen hos arbetslöshetskassan. Vid ansökningen skall fogas intyg av arbetsgivare om den försäkrades arbetsförhållanden samt de upp- gifter i övrigt som behövs för bedö- mande av den försäkrades ersätt- ningsrätt.

Ansökan om ersättning göres skriftligen hos arbetslöshetskassan. Vid ansökningen skall fogas intyg av arbetsgivare om den försäkrades arbetsförhållanden samt de upp- gifter i övrigt som behövs för bedö- mande av den försäkrades ersätt- ningsrätt. Kan sådant intyg endast med stora svårigheter införskafas, får arbetsförhållandena och övriga uppgifter styrkas på annat sätt.

Intyg och övriga uppgifter skall förvaras bland kassans handlingar. Arbetsgivare skall på begäran utfärda intyg som avses i första stycket enligt formulär som fastställts av arbetsmarknadsstyrelsen.

Talan mot arbetslöshetskassas och arbetsmarknadsstyrelsens be- slut

Överklagande av arbetslöshets- kassas och arbetsmarknadsstyrel- sens beslut m.m.

96aå

Beslut av en erkänd arbetslös- hetskassa i ärenden om försäkring enligt denna lag skall omprövas av kassan. om det begärs av en för- säkrad som beslutet angår och be- slutet inte har meddelats med stöd av 96bå.

Vid omm-övningen får beslutet inte ändras till den försäkrades nackdeL

96b5

Även om begäran om ompröv- ning inte har framställts, skall ar- betslöshetskassan ändra beslutet i ett ärende om försäkring enligt denna lag som har fattats av kas- san och inte har prövats av arbets- marknadsstyrelsen,

]. om beslutet på grund av skriv- fel, räknej'el eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktig/tet,

• Sida 5
•  Original

Prop. 1983/84:126 _ 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2. om beslutet har blivit oriktigt på grund av att det har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullstän- digt underlag,

3. om beslutet har blivit oriktigt på grund av uppenbart felaktig rättstillämpning eller annan liknan- de orsak.

Ändring behöver inte göras om oriktigheten är av ringa betydelse.

Ett beslut får inte ändras till den försäkrades nackdel. om den beslu- tade förmånen har förfallit till be- talning och inte heller i annat fall om det finns synnerliga skäl mot det.

Ändring enligt denna paragraf får inte ske sedan mer än två år förflutit från den dag då beslutet meddelades. Ändring får dock ske även efter utgången av denna tid. om det först därefter har kommit fram att beslutet harfattats på up- penbart felaktigt eller ofullständigt underlag eller om det finns andra synnerliga skäl.

97%

Talan mot beslut av erkänd ar- betslöshetskassa föres genom be- svär hos arbetsmarknadsstyrelsen.

Beslut av en erkänd arbetslös- hetskassa får överklagas hos ar- betsmarknadsstyrelsen genom be-

svär. Kassans beslut får dock inte överklagas innan kassan har om- pröva! sitt beslut enligt 96a ä'. Överklagas ett beslut innan det har omprövats skall överklagandet anses som en begäran om ompröv- ning enligt den paragrafen.

995

Besvär skall inges till den myndighet eller det organ som har meddelat beslutet. Den omständigheten att besvären ingivits eller insänts direkt till den myndighet som har att pröva besvären utgör dock ej hinder för besvä- rens upptagande till prövning. om de inkommit före besvärstidens utgång.

Beträffande tid för anförande av besvär gäller även i fråga om erkänd arbetslöshetskassas beslut bestämmelserna i 125 andra stycket förvalt- ningslagen (1971:290). Besvär över arbetsmarknadsstyrelsens beslut om vägrad registrering föres sist inom två månader från beslutets dag.

Vad som sägs i denna paragraf om besvär skall i tillämpliga delar gälla en begäran om omprövning enligt 96 a 5 .

• Sida 6
•  Original

Prop. 1983/84: 126

Kassas beslut och arbetsmarknadsstyrelsens beslut enligt denna lag länder till omedelbar cfterrättelse, om ej annat angivits i beslutet eller bestämmes av myndighet som har att pröva beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. De nya bestämmelserna i 96 a och 97 55 tillämpas inte på beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

Bestämmelserna i 96 b 5 om ändring av beslut tillämpas även på beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

2. Förslag till Lag om ändring i lagen (1973: 371) om kontant arbetsmarknadsstöd

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen ( 1973:371 ) om kontant arbets-

marknadsstödl

dels att 10 och 17 åå skall upphöra att gälla, dels att 1. 6, 8, 9, 12-15. 24, 27, 30, 31 och 33 åå samt rubriken närmast efter 30å skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas två nya paragrafer. 30 a och 30 b 55. av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Kontant arbetsmarknadsstöd utges enligt denna lag vid arbetslöshet till 1. den som icke är försäkrad enligt lagen (1973: 370) om arbetslöshetsför-

säkring,

2. försäkrad enligt nämnda lag som efter inträdet i erkänd arbetslöshets- kassa ännu ej uppfyllt medlemsvillkoret enligt lagen,

3. försäkrad enligt nämnda lag som ej har rätt till ersättning enligt lagen på grund av att ersättnings- period gått till ända sedan han upp- nått 60 års ålder, eller

4. försäkrad enligt nämnda lag som ej har rätt till ersättning enligt lagen på grund av att ersättnings- period gått till ända sedan han upp- nått 55 års ålder och blivit arbetslös av anledning som anges i 145 and- ra stycket.

6?

Rätt till kontant arbetsmarknads- stöd föreligger, om den arbetslöse under en ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslöshetens in- träde utfört förvärvsarbete i minst fem månader (arbetsvillkor). Här-

' Lagen omtryckt 1982: 433.

3. försäkrad enligt nämnda lag som ej har rätt till ersättning enligt lagen på grund av att ersättnings- period gått till ända sedan han upp- nått 60 års ålder.

Rätt till kontant arbetsmarknads- stöd föreligger, om den arbetslöse under en ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslöshetens in- träde utfört förvärvsarbete i minst fem månader (arbetsvillkor). Här-

• Sida 7
•  Original

Prop. 1983/84: 126

Nuvarande lydelse

vid tages hänsyn endast till månad då förvärvsarbete utförts minst tio dagar och minst 70 timmar.

Föreslagen lydelse

vid tas hänsyn endast till månad då förvärvsarbete utförts minst 75 tim- mar.

Tid då förvärvsarbete har utförts får icke räknas mer än en gång för uppfyllande av arbetsvillkoret.

85

Vid bestämmande av ramtid en- ligt 65 inräknas icke tid då sökan— den varit hindrad att arbeta på grund av styrkt sjukdom, värn- pliktstjänstgöring, vuxenutbild- ning, yrkesinriktad rehabilitering. nykterhetsvård på anstalt, frihets- berövande på kriminalvårdens om- råde eller vård av eget barn eller adoptivbarn som ej fyllt två år, i den mån sådan tid ej enligt 7 & jäm- ställes med tid under vilken för- värvsarbete utförts.

Den som i minst tre månader i anslutning till att han avslutat ung- domsutbildning, sådan yrkesinrik- tad vuxenutbildning på heltid som omfattar minst ett läsår och som berättigar till studiesocialt stöd el- ler arbetsmarknadsutbildning som omfattar minst tre månader, stått till arbetsmarknadens förfogande som arbetssökande genom den of- fentliga arbetsförmedlingen är be- rättigad till kontant arbetsmark- nadsstöd, utan att ha uppfyllt ar- betsvillkoret. Sökanden skall dock ställa sig till arbetsmarknadens för— fogande inomfem månaderfrån ut- bildningens avslutande, ont ej sär- skilda skälföreligger.

Arbetslös som avses i l 5 3 och 4 skall vid tillämpning av första stycket anses ha fullgjort arbetsvill- koret.

Vid bestämmande av ramtid en- ligt 6å inräknas icke tid då sökan- den varit hindrad att arbeta på grund av styrkt sjukdom. värn- pliktstjänstgöring, vuxenutbild- ning, yrkesinriktad rehabilitering, nykterhetsvård på anstalt, frihets- berövande på kriminalvårdens om- råde eller vård av eget barn eller adoptivbarn som ej fyllt två år, i den mån sådan tid ej enligt 75 jäm- ställes med tid under vilken för- värvsarbete utförts. Den tid som inte räknas in i ramtiden får dock inte överstiga två år.

95

Den som i minst 90 kalenderda- gar under en ramtid av tio månader i anslutning till att han avslutat ut- bildning på heltid som omfattar minst ett läsår och som berättigar till studiesocialt stöd eller arbets- marknadsutbildning som omfattar minstfem månader, stått till arbets- marknadens förfogande som ar- betssökande genom den offentliga arbetsförmedlingen eller förvärvs- arbetat är berättigad till kontant ar- betsmarknadsstöd, utan att ha upp- fyllt arbetsvillkoret. Vid bestäm- mande av ramtid inräknas inte tid då sökanden har varit hindrad att stå till arbetsmarknadens förfogan- de på grund av sjukdom, värn- pliktstjänstgöring, havandeskap el- ler vård av eget barn eller adoptiv- barn som inte har fyllt två år.

Arbetslös som avses i 15 3 skall vid tillämpning av första stycket anses ha fullgjort arbetsvillkoret.

• Sida 8
•  Original

Prop. 1983/84: 126

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10%

Vid tillämpning av 6, 7, 8 och 9 få tages ej hänsyn till tid innan sökan- den uppnått 15 års ålder.

12%

Kontant arbetsmarknadsstöd får ej utges för söndag. För helgdag som ej infaller på söndag samt för påskafton, pingstafton, midsom- marafton. julafton och nyårsafton får stöd utges endast om stöd utgår för minst två ytterligare dagar un- der samma kalendervecka och en arbetslös dag infaller omedelbart före eller efter helgen.

Kontant arbetsmarknadsstöd får, om inte arbetsmarknadsstyrelsen medger undantag, ej utges för lör- dag eller söndag.

Stöd får ej utges för tid under vilken stödtagaren uppbär föräldrapenning enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

135

Kontant arbetsmarknadsstöd får icke utgå förrän sökanden under en sammanhängande tid avfem kalen- derveckor varit arbetslös fem dagar (karensvillkor). 1 karenstid inräk- nas endast dag för vilken stöd skul- le ha utgått. om karenstiden gått till ända.

I fråga om den som före arbets- löshetens inträde haft sin huvud- sakliga försörjning genom verk- samhet som självständig företaga- re gäller en karenstid om två måna- der. Den tid inom vilken karensti- den beräknas skalI för sådan sö- kande utgöra sex månader. Arbets- marknadsstyrelsen får, om särskil- da skäl föreligger, föreskriva att kortare karenstid skall gälla.

Sökande som avses i 1 5 3 och 4 behöver ej uppfylla karensvillkoret. Detsamma gäller den som är ersätt- ningsberättigad enligt 9 &.

Kontant arbetsmarknadsstöd får icke utgå förrän sökanden varit ar- betslös fem dagar ( karensvillkor). I karenstid inräknas endast dag för vilken stöd skulle ha utgått, om ka- renstiden gått till ända.

Sökande som avses i 15 3 behö- ver ej uppfylla karensvillkoret. Det- samma gäller den som är ersätt- ningsberättigad enligt 9 &.

145

Kontant arbetsmarknadsstöd ut- går under längst 150 dagar från det karensvillkoret uppfyllts (ersätt- ningsperiod), om ej annat följer av 15.5 sista stycket. Har stödtagaren

Kontant arbetsmarknadsstöd ut- går under längst 150 dagar från det karensvillkoret uppfyllts (ersätt- ningsperiod), om ej annat följer av 155 sista stycket. Har stödtagaren

• Sida 9
•  Original

Prop. 1983/84: 126

Nuvarande lydelse uppnått 55 års ålder innan ersätt- ningsperioden gått till ända, är peri- oden i stället 300 dagar. Sedan stöd- tagaren uppnått 60 års ålder, är er- sättningsperioden icke begränsad. Detsamma gäller sökande som avses i l 5 4.

Även i fråga om den som fyllt minst 55 år innan ersättningsperio- den gått till ända är ersättningspe- rioden obegränsad, om han blivit arbetslös som en omedelbar följd av nedläggning av eller bestående ändring i driften vid företag där han var anställd eller avveckling av hans verksamhet som självständig företagare på grund av omfattande eller genomgripande förändring -i ortens näringsliv eller i den nä- ringsgren där han utövade verk- samheten samt om han i minst 24 månader under de tre åren närmast före arbetslöshetens inträde utfört förvärvsarbete.

Föreslagen lydelse

uppnått 55 års ålder innan ersätt- ningsperioden gått till ända, är pen"- oden i stället 300 dagar. Sedan stöd- tagaren uppnått 60 års ålder. är er- sättningsperioden 450 dagar.

Rätten till kontant arbetsmarknadsstöd upphör vid utgången av måna- den före den under vilken den arbetslöse fyller 65 år eller när han dessför- innan bötjar uppbära hel ålderspension, hel förtidspension eller helt sjukbi- drag enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

155

Om arbetslöshet upphör innan ersättningsperioden gått till ända, har stödtagaren. om annat ej följer av 16 5, rätt till kontant arbetsmarknadsstöd under återstående antal dagar av perioden vid ny arbetslöshet. även om han då ej uppfyller arbetsvillkoret och karensvillkoret.

Har ersättningsperioden gått till ända men har stödtagaren under pe- rioden ånyo uppfyllt arbetsvill- koret, utgår kontant arbetsmark- nadsstöd under ytterligare ersätt- ningsperiod. Därvid skall dock ka- rensvillkoret ånyo uppfyllas. Den nya ersättningsperioden räknas från inträdet av den arbetslöshet, då stödtagaren senast uppfyllde ar- betsvillkoret.

Till den som regelbundet utför deltidsarbete under tid då han i öv- rigt är arbetslös utgår ersättning under högst 50 dagar. Om särskilda skäl föreligger, får dock ersätt- ningstiden förlängas till vad som el- jest gäller.

Har ersättningsperioden gått till ända men har stödtagaren inom en tid av tolv månader dessförinnan uppfyllt arbetsvillkoret. utgår kon- tant arbetsmarknadsstöd under yt- terligare ersättningsperiod. Därvid skall dock karensvillkoret ånyo uppfyllas. Den nya ersättningspe- rioden räknas från inträdet av den arbetslöshet, då stödtagaren senast uppfyllde arbetsvillkoret.

För den som regelbundet utför deltidsarbete under tid då han i öv- rigt är arbetslös får, om det finns särskilda skäl, regeringen eller. ef- ter regeringens bestämmande, ar- betsmarknadsstyrelsen föreskriva begränsningar i ersättningsrätten.

• Sida 10
•  Original

Prop. 1983/84: 126

Nuvarande lydelse

10

Föreslagen lydelse

175

Stödtagare som blivit ersätt- ningsberättigad med stöd av 95 kan icke erhålla kontant arbets- marknadsstöd under ny ersätt- ningsperiod utan att uppfylla ar- betsvillkoret enligt 6-855, om ej särskilda skäl föreligger.

245

Uppbär stödtagare änke- eller änklingspension eller annan ålders- pension än enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller mindre än hel förtidspension, mindre än helt sjukbidrag eller halv ålderspen- sion enligt nämnda lag eller delpen— sion enligt lagen (1975: 380) om del- pensionsförsäkring. nedsättes det kontanta arbetsmarknadsstödet med pensionsbeloppet.

Uppbär stödtagare änke- eller änklingspension eller annan ålders- pension än enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller mindre än hel förtidspension, mindre än helt sjukbidrag eller halv ålderspen- sion enligt nämnda lag eller delpen- sion enligt lagen (1979z84) om del- pensionsförsäkring, nedsättes det kontanta arbetsmarknadsstödet med pensionsbeloppet.

Uppbär stödtagare livränta från försäkringsinrättning på grund av yrkes- skada eller olycksfall. nedsättes stödet enligt grunderna i första stycket.

Ersättning understigande fyra kronor för dag utbetalas ej. Brutet krontal utjämnas till närmast högre krontal.

Ersättning understigande tio kro- nor för dag utbetalas ej. Brutet krontal utjämnas till närmast högre krontal.

27 52

Är det sannolikt att arbete som avses i 265 skulle ha varat högst fem dagar eller mer än fem men högst tio dagar eller mer än tio dagar, utgör avstängningstiden fem, tio respektive 20 ersättningsdagar. I avstängnings- tiden inräknas endast dagar för vilka karenstid skulle ha tillgodoräknats eller kontant arbetsmarknadsstöd skulle ha utgått, om avstängningen inte hade skett, eller dagar under vilka stödtagaren har utfört förvärvsarbete. Den totala avstängningstiden får dock inte överstiga 14, 28 respektive 56 kalenderdagar.

Inträffar under avstängningstiden förhållande som avses i 26 %, beräknas ny avstängningstid i enlighet med bestämmelserna i första stycket, om inte den nya avstängningstiden ryms inom den löpande avstängningstiden.

Ar det uppenbart att stödtagaren ej vill antaga lämpligt arbete, såsom då stödtagaren vid upprepade till- fällen har avvisat erbjudet sådant arbete, skall stödtagaren vara av-

: Senaste lydelse 1982: 1221.

Ar det uppenbart att stödtagaren ej vill antaga lämpligt arbete. såsom då stödtagaren vid upprepade till- fällen antingen har avvisat erbjudet sådant arbete eller lämnat sitt arbe-

• Sida 11
•  Original

Prop. 1983/84: 126

Nuvarande lydelse

stängd till dess han eller hon utfört förvärvsarbete under 20 dagar.

11

Föreslagen lydelse

te frivilligt utan giltig anledning. skall stödtagaren vara avstängd till dess han eller hon utfört förvärvs- arbete under 20 dagar.

Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande som anges i 26 & inträffat.

30å

Ansökan om kontant arbets- marknadsstöd göres skriftligen hos länsarbetsnämnden i det län där sö- kanden är bosatt. Vid ansökningen skall fogas intyg av arbetsgivaren om sökandens arbetsförhållanden samt de uppgifter i övrigt som be- hövs för bedömande av hans rätt till stöd.

Ansökan om— kontant arbets- marknadsstöd göres skriftligen hos länsarbetsnämnden i det län där sö- kanden är bosatt. Vid ansökningen skall fogas intyg av arbetsgivaren om sökandens arbetsförhållanden samt de uppgifter i övrigt som be- hövs för bedömande av hans rätt till stöd. Kan sådant intyg endast med stora svårigheter införskaffas, får arbetsförhållandena och övriga uppgifter styrkas på annat sätt.

Arbetsgivare skall på begäran utfärda intyg som avses i första stycket enligt formulär som fastställes av arbetsmarknadsstyrelsen.

Utbetalning av kontant arbetsmarknadsstöd göres av den allmänna för- säkringskassa i vilken sökanden är inskriven.

Talan mot länsarbetsnämnds, all- män försäkringskassas, arbets- marknadsstyrelsens och försäk- ringsrätts beslut

Överklagande av länsarbets- nämnds, allmän försäkringskassas, arbetsmarknadsstyrelsens och för- säkringsrätts beslut m.m.

30aå

Beslut av en länsarbetsnämnd i ärenden om stöd enligt denna lag skall omprövas av nämnden, om det begärs av en enskild som beslu- tet angår och beslutet inte har med- delats med stöd av 30b.$.

Vid omprövningen får beslutet inte ändras till den enskildes nack- del.

30bä

+2 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr [26

Även om begäran om ompröv- ning inte harframställts, skall läns- arbetsnämnden ändra beslutet i ett ärende om stöd enligt denna lag som har fattats av nämnden och inte har prövats av arbetsmark- nadsstyrelsen,

• Sida 12
•  Original

Prop. 1983/84:126

Nuvarande lydelse

12

Föreslagen lydelse

I . om beslutet på grund av skriv- fel, räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet,

2. om beslutet har blivit oriktigt på grund av att det har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullstän- digt underlag,

3. om beslutet har blivit oriktigt på grund av uppenbart felaktig rättstillämpning eller annan liknan- de orsak.

Ändring behöver inte göras om oriktigheten är av ringa betydelse.

Ett beslut får inte ändras till den enskildes nackdel, om den besluta- de förmånen har förfallit till betal- ning och inte heller i annat fall om det finns synnerliga skäl mot det.

Ändring enligt denna paragraf får inte ske sedan mer än två år förflutit från den dag då beslutet meddelades. Ändring får dock ske även efter utgången av denna tid, om det först därefter har kommit fram att beslutet har fattats på up- penbart felaktigt eller ofullständigt

underlag eller om det finns andra synnerliga skäl.

315

Talan mot beslut av länsarbets- nämnd enligt denna lag föres ge- nom besvär hos arbetsmarknads- styrelsen.

Beslut av länsarbetsnämnd enligt denna lag får överklagas hos ar- betsmarknadsstyrelsen genom be- svär. Nämndens beslut får dock inte överklagas innan nämnden har omprövar sitt beslut enligt 30a55. Överklagas ett beslut innan det har omprövats skall överklagandet anses som en begäran om ompröv- ning enligt den paragrafen.

Ifråga om ärende som i första instans handlägges av allmän försäkrings- kassa har bestämmelserna i 20 kap. 10-13 55 lagen (1962: 381) om allmän försäkring om ändring av beslut samt talan mot allmän försäkringskassas och försäkringsrätts beslut motsvarande tillämpning.

335

Besvär skall inges till den myndighet eller det organ som har meddelat beslutet. Den omständigheten att besvären ingivits eller insånts direkt till den myndighet som har att pröva besvären utgör dock ej hinder för besvä- rens upptagande till prövning, om de inkommit före besvärstidens utgång.

• Sida 13
•  Original

Prop. 1983/84: 126 _ 13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vad som sägs i denna paragraf om besvär skall i tillämpliga delar gälla en begäran om omprövning enligt 30a5. Begäran om ompröv- ning av ett beslut skall ske inom samma tid som besvär skall an- föras mot beslutet.

Länsarbetsnämnds, allmän försäkringskassas, arbetsmarknadsstyrel- sens, riksförsäkringsverkets och försäkringsrätts beslut länder till omedel- bar efterrättelse. om ej annat angivits i beslutet eller bestäms av myndighet som har att pröva beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. I fråga om den som före ikraftträdandet har beviljats kontant arbets- marknadsstöd med stöd av 1 5 4 eller 145 första och andra styckena gäller dessa bestämmelser i sin äldre lydelse under återstoden av ersättningspe- rioden.

I fråga om den som har anmält sig som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen såsom arbetslös före ikraftträdandet prövas rätten till kontant arbetsmarknadsstöd enligt 6. 8 och 9 55 i sin äldre lydelse, om inte de nya bestämmelserna är förmånligare för sökanden.

De nya bestämmelserna i 30a och 31 55 tillämpas inte på beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

Bestämmelserna i 30 b 5 om ändring av beslut tillämpas även på beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

• Sida 14
•  Original

Prop. 1983/84: 126 14

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-03-01

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Leijon, Hjelm-Wallén. Peterson, Boström, Bodström, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg. Hellström, Thunborg, Wick- bom

Föredragande: statsrådet Leijon

Proposition om ändringar i det kontanta arbetsmarknadsstödet m.m.

2.1. SO-dagarsregeln

] såväl arbetslöshetsförsäkringen som KAS finns regler som begränsar ersättningsrätten till 50 dagar för den som regelbundet utför deltidsarbete under tid då han eller hon i övrigt är arbetslös. Antalet ersättningsdagar kan höjas till 150, men först efter prövning i varje enskilt fall. Om det föreligger särskilda skäl kan, för den som är berättigad till en ersättnings- period som är längre än 150 dagar, ytterligare förlängning medges efter prövning av arbetsmarknadsstyrelsen (AMS).

I en framställning den 1 oktober 1982 har AMS föreslagit vissa ändringar i dessa regler. Enligt AMS medför den s.k. 50-dagarsregeln i sin nuvarande utformning ett sådant administrativt merarbete att det inte är försvarbart att behålla regeln. AMS föreslår därför att bestämmelserna ändras så att ersättning får utges under 150 ersättningsdagar i stället för som nu 50. En eventuell förlängning härutöver skall alltid prövas av AMS. Liknande synpunkter när det gäller 50-dagarsregelns utformning har förts fram också i andra sammanhang.

För egen del görjag följande bedömning i denna fråga. När det gäller ersättningsrätten i samband med deltidsarbete har regler— na inom arbetslöshetsförsäkringen sedan länge varit restriktiva. Bakgrun- den till detta har främst varit farhågorna för att arbetstagarna vid en vikande konjunktur skall stanna kvar i företaget på deltid och uppbära arbetslöshetsersättning som en löneutfyllnad i avvaktan på att arbetstiden utökas till heltid igen. Den största risken med att en sådan situation får pågå under en längre tid har med rätta ansetts vara att såväl den ersätt- ningsberättigade som arbetsgivaren skulle sakna intresse av att förhållan- det ändras. Detta kan hindra den nödvändiga rörligheten under en period av strukturomvandling i näringslivet då det finns efterfrågan på arbetskraft inom nya sektorer.

Det finns enligt min mening flera omständigheter som talar för att den hittillsvarande restriktiva inställningen inte längre behöver upprätthållas. En sådan omständighet är tillkomsten av lagen om anställningsskydd och de begränsningar som finns i fråga om rätten att pcrmittera. De fall av deltidsarbete i kombination med arbetslöshetsersättning som nu förekom- mer gäller i första hand inte företag som inskränker på arbetstiden och håller kvar de anställda i deltidsarbete. Flertalet sådana fall förekommer i dag i stället inom den offentliga sektorn. även om det där finns en klar tendens mot en ökning av arbetstiden samtidigt som arbetsförmedlingarna aktivt arbetar för att minska antalet deltidsarbetslösa. Ett annat tungt vägande skäl är. som också AMS framhåller, det administrativa merarbete som tillämpningen av de gällande reglerna medför hos arbetslöshetskassor- na och länsarbetsnämnderna. Den utredning som skall föregå beslut i dessa

• Sida 16
•  Original

Prop. 1983/84: 126 16

ärenden förutsätter de55utom deltagande av arbetsförmedlingen och even— tuellt också den lokala fackliga organisationen. Härtill kommer att reglerna av den enskilde ofta upplevs som svårförståeliga, eftersom vederbörande kan tvingas sluta deltidsarbetet för att bli helt arbetslös och därmed berätti- gad till full ersättning. Ett annat fall då begränsningsregeln måste framstå som svårförklarlig är då någon som söker ett heltidsarbete i väntan på ett sådant arbete accepterar ett av arbetsförmedlingen anvisat deltidsarbete. Att i en sådan situation av icke självförvållad deltidsarbetslöshet drabbas av den nuvarande begränsningen i ersättningsrätten måste naturligtvis ofta av den enskilde upplevas som orättvist.

Mot den nu beskrivna bakgrunden anser jag att övervägande skäl talar för att den nuvarande 50-dagarsregeln med sin generella utformning slo- pas. I stället bör det i fortsättningen ankomma på AMS att genom före- skrifter begränsa ersättningsrätten i de fall där det kan anses att arbetslös- hetsförsäkringen och KAS missbrukas. Det kan nämligen i vissa fall finnas behov av att kunna förhindra att en undersysselsättning normaliseras med arbetslöshetsersättning som utfyllnad av arbetsinkomsten. De fall som jag då främst tänker på är när någon frivilligt slutar en heltidsanställning för att börja arbete på deltid.

2.2. Ersättningsförbjudna dagar

Arbetslöshetsförsäkringen och KAS innehåller regler som hindrar att ersättning betalas ut för vissa dagar. Således får ersättning inte utges för söndagar. För helgdagar som inte infaller på en söndag samt för påskafton, pingstafton. midsommarafton. julafton och nyårsafton får ersättning utges endast om ersättning utgår för minst två ytterligare dagar under samma kalendervecka och en arbetslös dag infaller omedelbart före eller efter helgen.

[ en skrivelse den 4 januari 1983 har 50 föreslagit att arbetslöshetsför- säkringen görs om till en renodlad femdagarsförsäkring, där inte bara söndagar utan även lördagar blir ersättningsförbjudna dagar. Enligt SO anknyts därigenom försäkringen bättre till rådande förhållanden på arbets- marknaden.

För egen del kan jag ansluta mig till 5015 förslag, som medför att reglerna om ersättningsförbud för helgdagar och helgdagsaftnar kan slo- pas. Förutom att regelsystemet på så sätt bättre anpassas till löneförhållan- dena på arbetsmarknaden blir det enklare. En sådan ordning underlättar samordningen vid bl.a. sjukdom och förenklar därmed administrationen av försäkringen. Dessutom medför den större rättvisa mellan de försäkrade och är därför mer tilltalande från principiell synpunkt än det system som nu gäller.

Det föreslagna systemet kan medföra vissa marginella försämringar och innebära smärre olägenheter. AMS bör därför ges möjligheter att vid behov medge undantag från den föreslagna regeln.

• Sida 17
•  Original

Prop. 1983/84: 126 17

Vad jag nu har förordat bör inte bara gälla arbetslöshetsförsäkringen. Motsvarande ändringar bör genomföras också i KAS.

2.3 Företagares arbetslöshet rn. m.

I såväl arbetslöshetsförsäkringen som KAS gäller att en företagare anses arbetslös först när hans personliga verksamhet i rörelsen har upphört annat än tillfälligt. Om det finns särskilda skäl kan AMS medge undantag från denna regel.

Kravet att en företagare för att anses som arbetslös skall ha lämnat sin rörelse innebär i allmänhet att han skall ha avyttrat fast egendom och rörelsetillgångar. Det får således normalt inte röra sig om ett tillfälligt eller tidsbegränsat avbrott i verksamheten.

Den omständigheten att avgörandet huruvida arbetslöshet verkligen fö- religger när det gäller företagare många gånger är svårt, har motiverat att det finns en möjlighet att i dessa fall ha en längre karenstid än vad som annars gäller. I fråga om företagare kan således de erkända arbetslöshets- kassorna föreskriva att en karenstid om högst två månader skall gälla. I KAS är huvudregeln att karenstiden för egna företagare är två månader. Om det finns särskilda skäl, får dock AMS föreskriva att en kortare karenstid skall gälla.

De relativt restriktiva reglerna när det gäller företagares arbetslöshet motiverades vid införandet med att det var angeläget att så långt som möjligt eliminera riskerna för missbruk av arbetslöshetsförsäkringen och KAS. Vidare ville man skapa en garanti mot att kontant stöd vid arbetslös- het blir en inkomstutfyllnad i mindre lönsamma företag.

Frågan om arbetslöshetsbegreppet för företagare uppmärksammas av SO i skrivelsen den 4 januari 1983. SO förordar där en viss utvidgning av ersättningsmöjlighetema vid tillfälligt uppehåll i den egna verksamheten för dem som växelvis arbetar som företagare och anställda. Frågan har också nyligen behandlats i riksdagen med anledning av ett motionsyr- kande. I sitt av riksdagen godkända betänkande (AU 1983/8417) anförde arbetsmarknadsutskottet att man inte bör göra någon ändring i det gällande arbetslöshetsbegreppet i fråga om dem som helt eller huvudsakligen är egna företagare. När det däremot gäller personer som kombinerar en deltidsanställning med ett begränsat engagemang i ett företag ansåg utskot- tet att det behövs regler som medger en flexiblare tillämpning än som nu synes vara möjlig.

För egen del vill jag i stort sett ansluta mig till den bedömning som arbetsmarknadsutskottet gör i nämnda betänkande. Motiven för det rest- riktiva arbetslöshetsbegreppet beträffande företagare äger i huvudsak fort— farande giltighet. ] ett par avseenden är jag dock beredd att förorda en uppmjukning av gällande praxis. Således bör enligt min mening personer som rent faktiskt inte deltar i driften av ett företag utan som av formella

• Sida 18
•  Original

Prop. 1983/84: 126 18

skäl är registrerade som t.ex. delägare kunna få ersättning i samband med arbetslöshet i arbete som ligger utanför företaget. Vidare bör den omstän- digheten att den arbetslöse har ett inregistrerat företag inte ovillkorligen utesluta vederbörande från rätt till arbetslöshetsersättning. Om det kan visas att det inte bedrivs någon verksamhet i företaget och detta inte är tillfälligt, bör ersättning kunna utges. Slutligen vill jag ansluta mig till arbetsmarknadsutskottets tidigare återgivna uttalande angående möjlighe- ten till ersättning för dem som kombinerar en deltidsanställning med ett begränsat engagemang i ett företag. Dessa personer bör ha rätt till ersätt- ning för det inkomstbortfall som uppstår när anställningen upphör. Detta förutsätter naturligtvis att verksamheten i företaget inte utökas i samband med arbetslösheten.

De nu redovisade uppmjukningarna av arbetslöshetsbegreppet ser jag som tillämpningsfrågor som bör kunna lösas inom ramen för det gällande regelsystemet. Några ingrepp i de aktuella lagreglerna erfordras enligt min mening inte.

Som jag nämnde inledningsvis i detta avsnitt kan det gälla en längre karenstid för företagare än vad som gäller för andra grupper. Genom det sätt på vilket dessa regler tillämpas existerar i praktiken inte någon längre karenstid för företagare. Jag förordar därför att reglerna ändras så att karenstiden också för företagare blir fem dagar.

2.4. Omprövning och rättelse av beslut

I arbetslöshetsförsäkringen gäller en besvärsordning som innebär att beslut av en erkänd arbetslöshetskassa överklagas hos AMS genom be- svär. Över AMS' beslut förs med vissa undantag talan hos försäkrings- överdomstolen. När det gäller KAS överklagas på motsvarande sätt län- sarbetsnämndernas beslut hos AMS. Även här är försäkringsöverdomsto- len sista instans.

Som framgår av vad jag nu har sagt är AMS första besvärsinstans i arbetslöshetsförsäkringen och KAS. Härutöver har AMS en tillsynsfunk- tion när det gäller arbetslöshetskassornas och länsarbetsnämndernas han- tering av arbetslöshetsersättningarna. Såväl besvärsärendena som tillsyns- funktionen sköts av AMS” försäkringsenhet.

Enligt min mening är det angeläget att minska tillströmningen av be- svärsärenden till AMS och därmed minska belastningen på försäkringsen- heten som behandlar ca 3 000 sådana ärenden varje år. Detta skulle medfö- ra att ärendebalansen minskar och att väntetiderna i besvärsärendena blir kortare. Det ligger självfallet ett väsentligt rättssäkerhetsintresse i att väntetiderna vid besvärsprövningen kan hållas nere. Det är ett grundläg- gande krav att en besvärsordning är utformad så att den kan erbjuda en såväl snabb som från andra synpunkter betryggande ärendehantering. Förutom dessa fördelar skulle en minskad tillströmning av besvärsärenden kunna frigöra resurser för en effektivare tillsynsverksamhet.

• Sida 19
•  Original

Prop. 1983/84:126 19

För att uppnå den önskade effekten skulle det besvärsförfarande som sedan några år gäller inom den allmänna försäkringen i tillämpliga delar kunna införas också i arbetslöshetsförsäkringen och KAS.

Den 1 januari 1979 infördes i socialförsäkringen en besvärsordning som innebar att försäkringskassorna skulle ompröva varje beslut mot vilket besvär anfördes. Beslutet fick dock ändras endast om klagandens yrkande därigenom i sin helhet bifölls. I annat fall skulle ärendet lämnas över för handläggning till vederbörande försäkringsrätt.

Sedan den 1 april 1982 gäller en utökad omprövningsrätt för försäkrings- kassorna. Kassorna är i sin omprövning inte längre bundna av den försäk- rades yrkande utan kan också meddela beslut varigenom det delvis bi- falles. Vidare innebär det nu gällande omprövningssystemet att klaganden, när han har fått del av omprövningsbeslutet, måste ta ett nytt initiativ. om han önskar att ärendet skall tas upp av besvärsinstansen. Kassans första beslut är således endast förenat med en rätt för den försäkrade att begära omprövning. Besvärsrätten knyts i stället till det beslut som fattas med anledning av omprövningen.

Erfarenheterna från den allmänna försäkringen visar att den beskrivna ordningen har lett till att många ärenden som tidigare skulle ha föranlett besvär slutligt stannar i försäkringskassorna (se prop. 1983/84: 100 bil.7 s. 27). Systemet med omprövning har således medfört att de försäkrade har blivit väsentligt mer benägna att nöja sig med den prövning som sker i försäkringskassan. En förklaring till detta torde vara att de försäkrade — även om det nya beslutet inte leder till någon ändring — får större förståel- se för besluten. eftersom de får en utförligare motivering. Jag förordar att motsvarande regler införs i arbetslöshetsförsäkringen och KAS. Den när- mare utformningen av reglerna återkommer jag till i specialmotivcringen.

2.5. Arbetslöshetsersättning vid barntillsyn

Ett grundläggande villkor för att rätt till arbetslöshetsersättning skall föreligga är att den arbetslöse står till arbetsmarknadens förfogande. Detta innebär bl.a. att den arbetslöse skall vara oförhindrad att ta ett lämpligt arbete om och när det erbjuds. Av den som har vård om barn krävs i princip att barntillsynen är ordnad för ett normalt dagtidsarbete för att vederbörande skall anses stå till arbetsmarknadens förfogande och vara oförhindrad att åtaga sig arbete.

Enligt de föreskrifter som AMS har utfärdat i fråga om barntillsyn vid arbetslöshet är det inte något absolut krav att tillsynen är ordnad genom någon utomstående under arbetslösheten. Tillsynsfrågan skall däremot vara så förberedd att den kan lösas utan längre dröjsmål när ett arbete erbjuds. För den som har haft deltids- eller skiftarbete räcker det med att ha barntillsynen ordnad för att kunna ta ett arbete med motsvarande arbetstider. Vidare får den som är ofrivilligt arbetslös och erbjuds arbete

• Sida 20
•  Original

Prop. 1983/84: 126 20

med ändrade arbetstider den tid på sig som behövs för att ordna barntill- synen. Hur lång tid detta får ta beror på de möjligheter som finns att ordna barntillsyn på orten. Sökanden måste dock vidta de åtgärder som är möjliga för att ordna tillsynen inom rimlig tid.

Till en början vill jag beträffande denna fråga framhålla att den pågående utbyggnaden av barnomsorgen kan väntas medföra att de problem som f.n. finns när det gäller rätten till arbetslöshetsersättning för dem som har vård om barn på sikt minskar. Detta hindrar dock inte att man måste ha stor förståelse för de föräldrar som på grund av arbetslöshet mister barnom- sorgsplats vilket kanske i sin tur medför att de inte har rätt till arbetslös- hetsersättning. Frågan har också under en lång rad av är uppmärksammats i motioner i riksdagen (se senast AU 1983/84: 7).

Sedan länge har det hävdats att de olägenheter som den på vissa håll otillräckligt utbyggda barnomsorgen förorsakar egentligen inte är ett ar- betsmarknadspolitiskt problem som man bör lösa inom ramen för arbets- löshetsersättningarna. Jag delar denna principiella uppfattning. När det gäller bedömningen av huruvida rätt till arbetslöshetsersättning föreligger. måste utgångspunkten vara att den som gör anspråk på ersättning skall vara oförhindrad att åtaga sig förvärvsarbete. Detta får dock inte innebära att man ställer orimliga krav på barntillsynen när det gäller arbetslösa föräldrar.

Enligt min mening bör man i den praktiska tillämpningen av ersättnings- reglerna kunna komma fram till en ordning som innebär en rimlig avväg- ning mellan de olika intressen som här gör sig gällande. Detta är således som jag ser det i första hand en fråga om hur gällande regler skall tillämpas och några direkta ingrepp i lagstiftningen anser jag inte vara nödvändiga.

De föreskrifter som AMS har utfärdat tar i viss utsträckning hänsyn till de problem som kan uppstå för arbetslösa föräldrar som inte har barntill— synen ordnad. I vissa fall medför dock föreskrifterna att rätten till arbets- löshetsersättning går förlorad. Även om detta med hänsyn till de grundläg- gande ersättningsvillkoren är en konsekvens som aldrig går att helt undvi- ka. anser jag att man skulle kunna utvidga ersättningsrätten i vissa situa- tioner då de nuvarande föreskrifterna hindrar att ersättning utges. De fall som jag då närmast tänker på är när någon i samband med arbetslöshet som är ofrivillig oförskyllt går miste om sin barnomsorgsplats. En sådan förälder bör få behålla rätten till arbetslöshetsersättning under den tid som det tar att på nytt ordna barntillsynen. En förutsättning för detta bör naturligtvis dock vara att vederbörande verkligen aktivt försöker ordna tillsynen.

Jag vill också peka på den roll som kommunerna spelar i det här sam- manhanget. Mycket av problemet beror nämligen på de regler som kom- munerna tillämpar när det gäller rätten att behålla barnomsorgsplats i samband med arbetslöshet och rätten till förtur till sådan plats när ett arbete erbjuds. Det är min förhoppning att kommunerna så långt som det

• Sida 21
•  Original

Prop. 1983/84: 126 21

är möjligt beaktar de problem som jag har behandlat i det föregående när det gäller rätten till tillgängliga barnomsorgsplatser.

Slutligen vill jag framhålla vikten av att arbetsförmedlingen informerar de arbetssökande om de regler som gäller beträffande barntillsyn och arbetslöshetsersättning. Härigenom kan i många fall undvikas att den arbetssökande på grund av bristande kunskaper om reglernas innebörd går miste om rätten till ersättning.

2.6. Kravet på arbetsgivarintyg

Enligt lagarna om arbetslöshetsförsäkring och KAS gäller ett ovillkorligt krav på att en ansökan om ersättning skall vara åtföljd av ett intyg från arbetsgivaren som utvisar tidigare arbetsförhållanden och de övriga upp- gifter som behövs för att rätten till ersättning skall kunna bedömas. Mot detta krav svarar en laglig skyldighet för arbetsgivarna att på begäran utfärda sådant intyg. Denna skyldighet är inte sanktionerad på något sätt.

SO har i skrivelsen den 4 januari 1983 begärt att den ifrågavarande skyldigheten för arbetsgivare sanktioneras med en bötespåföljd. Bakgrun- den till SO: s framställning är de svårigheter som uppstår bl.a. när en arbetsgivare försummar skyldigheten att utfärda intyg.

Även om jag har full förståelse för de synpunkter som SO för fram är jag inte övertygad om att införandet av en bötessanktion är det bästa sättet att komma till rätta med det här problemet. Nackdelen med förslaget är att förfarandet med att döma ut böter ofrånkomligen tar viss tid i anspråk. Dessutom kan man aldrig vara helt säker på att arbetsgivaren, trots bötes- sanktionen, verkligen utfärdar något intyg.

Enligt min mening är det väsentligt att man får en praktiskt fungerande ordning som innebär att ersättningsärendena kan avgöras utan onödigt dröjsmål. Man måste hålla i minnet att det här är fråga om bidrag till de försäkrades resp. stödtagarnas försörjning och att redan en relativt kortva- rig fördröjning kan medföra avsevärda problem för den ersättningsberätti- gade.

Jag förordar därför att kravet på arbetsgivarintyg inte skall vara absolut. Visar det sig att det finns svårigheter att förete intyg, bör kravet således inte gälla. Normalt lär det inte vara några problem att på annat sätt styrka de uppgifter som har betydelse när det gäller att bedöma rätten till ersätt- ning och ersättningens storlek.

Det normala skall naturligtvis också i fovtsättningen vara att arbetsgivar- intyg företes. Skulle det visa sig att den ordning som jag nu har förordat medför att arbetsgivarna i ökad omfattning underlåter att fullgöra sin skyldighet att utfärda intyg, är jag beredd att överväga lämpliga åtgärder och återkomma med förslag om sådana.

• Sida 22
•  Original

Prop. 1983/84: 126 22

2.7. Förenklingar i KAS-reglerna Inledande synpunkter

Den största nyheten vid 1973 års reform av det kontanta stödet vid arbetslöshet var införandet av den nya stödformen KAS. Avsikten med denna stödform var att den skulle vara ett komplement till arbetslöshets- försäkringen och utgöra ett ekonomiskt grundskydd vid arbetslöshet för framför allt olika grupper av nytillträdande på arbetsmarknaden som faller utanför försäkringen. Erfarenheterna från de tio år som KAS nu har funnits visar att stödformen har en viktig funktion att fylla. Inte minst den omfattning som KAS har kommit att få tyder starkt på detta. Antalet stödtagare har således ökat från ca 56000 är 1974 till ca 144 500 år 1982. Under samma tid har summan av utbetalda ersättningar stigit från ca 65 milj. till ca 521 milj. kr. per år.

Administrationen av KAS sker på så sätt att det i första hand är arbets- förmedlingen som lämnar information om stödet till den som söker eller uppbär stöd. Förmedlingen utför dessutom ett visst grundläggande granskningsarbete. Beslut om KAS fattas av länsarbetsnämnderna som också utfärdar utbetalningsunderlag till de allmänna försäkringskassorna för utbetalning av stödet.

KAS utgår vid arbetslöshet till den som inte är medlem i en erkänd arbetslöshetskassa eller som är medlem. men inte uppfyller medlemsvill- koret eller inte har rätt till ersättning därför att ersättningsperioden har gått till ända sedan medlemmen har fyllt 60 eller i vissa fall 55 år. Annars överensstämmer reglerna i KAS i huvudsak med vad som gäller i arbets- löshetsförsäkringen.

För KAS gäller således samma allmänna villkor för rätt till ersättning som i arbetslöshetsförsäkringen, nämligen att stöd kan utgå om sökanden är arbetslös, arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete i minst tre timmar per dag och i genomsnitt minst 17 timmar per vecka. beredd att anta erbjudet lämpligt arbete, anmäld som arbetssökande på arbetsförmed- lingen samt inte kan erhålla lämpligt arbete. För KAS gäller numera att sökanden skall ha fyllt 18 år för att stöd skall kunna beviljas medan motsvarande åldersgräns i försäkringen är 16 år.

När det gäller arbetsvillkoret och de därtill anslutande reglerna om s.k. jämställd och överhoppningsbar tid överensstämmer regelsystemet i KAS i stort sett med vad som gäller i arbetslöshetsförsäkringen. Även i många andra avseenden finns likheter i regelsystemen.

• Sida 23
•  Original

Prop. 1983/84: 126 23

På några punkter skiljer sig emellertid KAS från vad som gäller i försäk- ringen. Detta gäller till en början möjligheterna att genom olika slag av utbildning kvalificera sig för stödet. Någon motsvarighet till dessa regler finns inte i försäkringen. Andra skillnader är ersättningsperiodens längd och ersättningsbeloppets storlek.

Genom beslut den 26 januari 1983 uppdrog regeringen åt AMS att se över reglerna för KAS. Syftet med översynen var att åstadkomma förenk- lingar av rutinerna för handläggningen av ärenden rörande KAS hos läns- arbetsnämnderna och arbetsförmedlingarna.

Med en skrivelse den 10juni 1983 har AMS redovisat översynsarbetet i en rapport. I rapporten läggs fram förslag som innebär ändringar i reglerna om överhoppningsbar tid och det s.k. studievillkoret.

Såsom har framgått av vad jag nu har anfört bygger de grundläggande ersättningsvillkoren i KAS i stor utsträckning på det regelsystem som sedan lång tid har utvecklats i arbetslöshetsförsäkringen. Vid tillkomsten av KAS var det självfallet naturligt att tillgodogöra sig erfarenheterna från försäkringen. AMS” rapport visar emellertid att administrationen av KAS har blivit tungrodd och medför ett inte obetydligt arbete för arbetsförmed- lingarna och länsarbetsnämnderna. Det finns flera orsaker till att admini- strationen av KAS upplevs som besvärlig jämfört med försäkringen.

Arbetslöshetsförsäkringen administreras i första hand av f.n. 45 arbets- löshetskassor. Systemet med arbetslöshetskassor, som täcker så gott som hela arbetsmarknaden, har vuxit fram successivt under en lång följd av år vilket har medfört att de olika kassorna har kunnat anpassa sig till de särskilda förhållanden som råder inom den del av arbetsmarknaden där kassan är verksam. Det gör att kassorna är väl förtrogna med de särförhål- landen och speciella problem som råder inom deras respektive områden.

När man i samband med införandet av KAS i stor utsträckning förde över försäkringens regler på denna stödform innebar det att man på varje länsarbetsnämnd lade ett ansvar att behärska alla de speciella frågor och förhållanden som i försäkringen till stor del fördelar sig på de olika kas- sorna. Detta är en orsak till att administrationen av KAS är betungande för länsarbetsnämnderna och AMS. Ytterligare en förklaring till detta är att arbetsmarknadsverkets hantering av KAS sker helt manuellt utan hjälp av datorer. Arbetslöshetsförsäkringen är däremot i stor utsträckning betjänad av ADB-teknik.

Såsom jag framhöll inledningsvis i detta avsnitt visar utvecklingen av KAS sedan år 1974 att denna stödform har fått stor betydelse för framför allt nytillträdande på arbetsmarknaden. Stödet har emellertid betydelse också för sådana arbetslösa som har endast tillfällig eller i övrigt lös anknytning till arbetsmarknaden. Även om arbetslösa som befinner sig i dessa situationer i första hand behöver stöd genom arbetsmarknadsåt- gärder som är inriktade på en planerad och målmedveten start i arbetslivet, råder det ingen tvekan om att KAS har en betydelsefull uppgift att fylla i

• Sida 24
•  Original

Prop. 1983/84: 126 24

arbetsmarknadspolitiken och medverkar till att lösa de ekonomiska svårig- heter som kan uppstå innan ett lämpligt arbete kan erbjudas.

Även om de senaste årens inriktning av arbetsmarknadspolitiken — jag tänker då närmast på inrättandet av ungdomsplatserna och ungdomslagen — avsevärt har minskat betydelsen av KAS behövs detta grundskydd vid arbetslöshet som ett komplement till arbetslöshetsförsäkringen också i framtiden. Detta innebär dock inte att man behöver behålla den starka anknytning till försäkringen som f.n. finns. Jag anser att det är angeläget att förenkla regelsystemet i KAS och därmed frigöra resurser inom arbets- marknadsverket för mer väsentliga insatser inom arbetsmarknadspoliti- ken. Jag avser därför att nu lägga fram förslag med denna inriktning.

Jag vill dock i detta sammanhang betona att enbart de förslag som jag här lägger fram inte är tillräckliga för att i önskvärd utsträckning förenkla administrationen av KAS. Även de tillämpningsföreskrifter beträffande KAS som AMS har utfärdat, och som i stor utsträckning överensstämmer med motsvarande föreskrifter i försäkringen, är i behov av en översyn i syfte att förenkla handläggningen. Det kan också finnas anledning att överväga om inte länsarbetsnämndens hantering av KAS kan föras över till de allmänna försäkringskassorna.

Jag övergår nu till de konkreta förslag som jag har för avsikt att lägga fram. Vissa av dessa förslag sammanfaller med de förslag som AMS har redovisat i den tidigare nämnda rapporten, medan andra angår frågor som AMS inte har berört.

Till en början vill jag dock erinra om att redan de ändringar som jagi det föregående har förordat i fråga om 50-dagarsregeln, ersättningsreglerna för vissa helgdagar och karensreglema för företagare medför förenklingar av regelsystemet i KAS. Även förslaget om att i vissa fall kunna avstå från kravet på arbetsgivarintyg bör i viss utsträckning underlätta handläggning- en. Till detta kommer att införandet av ungdomslagen fr.o.m. årsskiftet innebär att ca 13 000 personer per månad inte längre belastar administratio- nen av KAS, vilket naturligtvis innebär en inte oväsentlig lättnad i hante- ringen.

Ersättningslidens längd

Ersättningsperioderna i arbetslöshetsförsäkringen och KAS är som jag tidigare har påpekat inte överensstämmande. Motivet för denna skillnad är framför allt de skilda syften som de båda stödformerna har. I vissa avseen- den är ersättningsperioderna förmånligare i försäkringen medan de i andra avseenden är förmånligare i KAS.

l försäkringen är ersättningstiden 300 dagar för dem som inte har fyllt 55 år och därefter 450 dagar. ] KAS är ersättningstiderna mer differentierade. Huvudregeln innebär att stödet lämnas under längst 150 dagar. Har stödta- garen uppnått 55 års ålder innan ersättningsperioden har gått till ända. är ersättningsperioden 300 dagar. Sedan stödtagaren har fyllt 60 år lämnas stöd utan tidsbegränsning. Detta gäller också den som har fyllt 55 år. om

• Sida 25
•  Original

Prop. 1983/84: 126 25

arbetslösheten är av strukturkaraktär. Detta innebär att arbetslösheten skall vara en omedelbar följd av en företagsnedläggning eller bestående driftsförändring och i fråga om företagare att den arbetslöse har nödgats att avveckla sin rörelse som en följd av omfattande eller genomgripande förändring av näringslivet i branschen eller på orten. Rätt till KAS under obegränsad tid tillkommer också den som har uppburit dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen under längsta möjliga tid och som har fyllt 60 år eller, i fråga om strukturarbetslösa, 55 år. I såväl arbetslöshetsförsäkring- en som KAS gäller att den som har fyllt 65 år inte har någon rätt till ersättning.

De förslag som jag lägger fram i fråga om ersättningstidens längd i KAS syftar främst till att ta bort en del av de skillnader som i detta avseende råder mellan försäkringen och KAS. Vad jag då framför allt tänker på är de möjligheter att uppbära KAS utan tidsbegränsning som nu finns. Enligt min mening är denna ordning principiellt felaktig. Visserligen råder det ingen tvekan om att det för arbetslösa i de aktuella åldersgrupperna nor- malt är svårare att erhålla ett nytt arbete än vad det är för dem som är yngre. Trots det anser jag att arbetslöshetsersättning utan tidsbegränsning inte är den metod som bör användas för att komma till rätta med dessa problem. Redan när KAS infördes fanns det i och för sig alternativa möjligheter till en stadigvarande försörjning för dem som mot slutet av sin aktiva tid blir arbetslösa. Jag tänker då på möjligheten att erhålla förtids- pension på arbetsmarknadsmässiga grunder. Sedan dess har de arbets- marknadspolitiska medlen utvecklats ytterligare och jag vill här bara erinra om den principiella rätt till beredskapsarbete för dem som inte har fyllt 60 år och som riskerar att bli utförsäkrade som regeringen beslutade om förra året.

Jag föreslår således att de nuvarande möjligheterna att uppbära KAS under obegränsad tid slopas. Med hänsyn till de svårigheter som har visat sig föreligga när det gäller att tillämpa reglerna om strukturarbetslöshet förordar jag att också dessa regler slopas. Detta bör gälla såväl utförsäk- rade strukturarbetslösa 55-åringar som sådana arbetslösa 55-åringar som direkt uppbär KAS.

Detta kommer att innebära en betydande förenkling av reglerna om ersättningstid i KAS. Den grundläggande regeln blir liksom hittills att ersättningstiden skall vara längst 150 dagar. Därutöver bör gälla att rätt till ersättning föreligger under 300 dagar för dem som har fyllt 55 år och under 450 dagar för dem som har fyllt 60 år.

K valifikationsgrunderna

Såsom jag nämnde inledningsvis är de grundläggande kvalifikationsgrun- derna i KAS och arbetslöshetsförsäkringen desamma. Den enda mer på- tagliga skillnaden i regelsystemen i detta hänseende gäller den möjlighet att kvalificera sig för KAS genom olika former av utbildning som jag redan har nämnt.

• Sida 26
•  Original

Prop. 1983/84: 126 26

När det gäller det s.k. studievillkoret vill jag förorda vissa förenklingar. Den utbildning som f.n. kan berättiga till KAS är ungdomsutbildning, yrkesinriktad vuxenutbildning på heltid som omfattat minst ett läsår och berättigat till studiesocialt stöd samt arbetsmarknadsutbildning som omfat- tat minst tre månader. Sökanden skall ha ställt sig till arbetsmarknadens förfogande som arbetssökande genom arbetsförmedlingen inom fem måna- der från utbildningens avslutande och därefter ha varit arbetssökande under minst tre månader.

I sin rapport pekar AMS bl.a. på de ojämnheter som finns i regelsyste- met när det gäller studievillkoret. Medan en utbildning kan kvalificera för KAS som ungdomsutbildning kan det hända att samma utbildning som bedrivs i form av vuxenutbildning inte accepteras, eftersom den inte upp- fyller kravet på att vara yrkesinriktad. När det gäller utbildningar inom arbetsmarknadsutbildningen pekar AMS på att flertalet sådana utbildning— ar som är avsedda för ny- och återinträdande på arbetsmarknaden omfattar mer än 20 veckor.

Rapporten i denna del föranleder mig att föreslå att de två kategorierna ungdoms- och vuxenutbildning slås samman till en kvalifikationsgrund benämnd utbildning på vilken bör ställas kravet att den skall ha bedrivits på heltid, omfattat minst ett läsår och berättigat till studiesocialt stöd. För att undvika de omotiverade skillnader som nuvarande regler medför, bör kravet på yrkesinriktning inte längre uppställas. Jag vill i detta samman- hang också påpeka att inrättandet av ungdomslag för l8- och l9-åringar medför att ungdomsutbildning som särskild kvalifikationsgrund för KAS i stor utsträckning har spelat ut sin roll.

När det gäller arbetsmarknadsutbildning bör denna ha pågått minst fem månader för att kvalificera för KAS. Denna ändring medför att regeln blir mer likställd med det krav på förvärvsarbete som uppställs i arbetsvill- koret.

Kravet på att sökanden skall ha stått till arbetsmarknadens förfogande i minst tre månader i anslutning till utbildningens avslutande har i den praktiska tillämpningen medfört många problem. För att undanröja dessa förordar jag att regeln utformas som ett krav på att sökanden skall ha varit anmäld som arbetssökande eller ha förvärvsarbetat under minst 90 kalen- derdagar inom en ramtid av tio månader från utbildningens avslutande. Detta bör kunna undanröja många av de tillämpningssvårigheter som den nuvarande regeln har förorsakat. Dessa 90 dagar skall enligt min mening inte behöva fullgöras i en följd utan bör kunna ligga utspridda under tiomånadersperioden. Det här förslaget innebär också att det nuvarande kravet på att sökanden skall ställa sig till arbetsmarknadens förfogande inom fem månader från utbildningens avslutande kan slopas. Med den nya konstruktionen av studievillkoret förlorar detta krav i betydelse. Dessut- om medför detta en förenkling, eftersom kravet har vållat tillämpnings- problem. För att förslaget inte skall medföra försämringar i förhållande till

• Sida 27
•  Original

Prop. 1983/84: 126 27

vad som nu gäller bör införas en regel som innebär att ramtiden kan förlängas med tid då sökanden har varit hindrad att stå till arbetsmarkna- dens förfogande på grund av sjukdom, Värnpliktstjänstgöring, havande- skap eller vård av eget barn eller adoptivbarn som inte har fyllt två år.

I fråga om studievillkoret vill jag slutligen också förorda ett slopande av förbudet att flera gånger kvalificera sig för KAS genom detta villkor. Regeln torde ha ringa praktisk betydelse samtidigt som den är tvivelaktig från sakliga utgångspunkter.

Jag vill i detta sammanhang också ta upp ett par frågor som har anknyt- ning till arbetsvillkoret. Detta villkor i KAS överensstämmer i stort sett med motsvarande villkor i försäkringen. Det grundläggande kravet är således att den arbetslöse under en ramtid av tolv månader omedelbart före arbetSIÖShetens inträde har utfört förvärvsarbete i minst fem månader. I KAS preciseras innebörden av arbetsvillkoret ytterligare genom att det föreskrivs att hänsyn endast får tas till månad då förvärvsarbete har utförts minst tio dagar och minst 70 timmar. Någon motsvarande precisering finns inte i arbetslöshetsförsäkringen.

Med hänsyn till de varierande förhållanden som råder inom de olika arbetslöshetskassorna har de fått en viss frihet att med AMS” medgivande närmare utforma arbetsvillkoret efter förhållandena inom kassans verk- samhetsområde. En motsvarande ordning är knappast möjlig att tillämpa i fråga om KAS som gäller över hela arbetsmarknaden. Någon form av precisering av den närmare innebörden behövs därför. Den nuvarande utformningen med krav på arbete under minst 10 dagar och minst 70 timmar har emellertid visat sig svår att administrera närmast på så sätt att arbetsgivarintygen ofta saknar uppgifter om antalet arbetade dagar per månad. Detta medför ett inte obetydligt merarbete med kompletteringar av intygen. Ofta visar det sig också att arbetsgivarna har svårt att överhuvud- taget lämna uppgifter om antalet arbetade dagar.

Jag förordar mot denna bakgrund att den ifrågavarande bestämmelsen ändras till att avse endast ett krav på att arbete skall ha utförts minst 75 timmar för att en månad skall få tillgodoräknas i arbetsvillkoret. Detta bör medföra en väsentlig förenkling av hanteringen av KAS och jag bedömer att det föreslagna tidsmåttet i praktiken kommer att innebära ett krav på arbetets omfattning som ungefär motsvarar det nuvarande kravet.

Jag vill också här beröra en annan ändring som har anknytning till arbetsvillkoret, nämligen reglerna om överhoppningsbar tid vid beräkning— en av ramtiden i arbetsvillkoret. Tid som får hoppas över är då sökanden har varit hindrad att arbeta på grund av styrkt sjukdom, vämpliktstjänst- göring, vuxenutbildning. yrkesinriktad rehabilitering, nykterhetsvård på anstalt, frihetsberövande på kriminalvårdens område och vård av eget barn eller adoptivbarn som inte har fyllt två år.

I sin rapport pekar AMS på att de ifrågavarande reglerna medför att tid som ligger mycket långt tillbaka kan få betydelse för rätten till KAS. Att

• Sida 28
•  Original

Prop. 1983/84:126 28

införskaffa intyg som styrker överhoppningsbar tid förlänger inte sällan ansökningsförfarandet och ibland är det överhuvudtaget inte möjligt att få fram nödvändiga handlingar. Enligt AMS vore ett sätt att förenkla informa- tionen och handläggningen av KAS att kräva att kvalifikationstiden ligger i så nära anslutning till arbetslösheten som möjligt. I rapporten föreslås därför att den överhoppningsbara tiden maximeras till två år, vilket inne- bär att tid längre tillbaka än tre år räknat från första arbetslösa dag som arbetssökande på arbetsförmedlingen inte kan påverka rätten till KAS. Med hänsyn till de skäl som AMS har anfört biträder jag förslaget.

Karensregler m.m.

I KAS krävs att karensvillkoret om fem dagar skall fullgöras under en sammanhängande tid av fem kalenderveckor. Detta krav som inte lär ha någon större praktisk betydelse är bara ägnat att komplicera handläggning- en. Jag förordar därför att det slopas.

Ersättningssystemet i KAS är uppbyggt på ett sätt som innebär att stödtagaren under en löpande ersättningsperiod har möjlighet att på nytt uppfylla arbetsvillkoret. Denna prövning görs när den första ersättnings- perioden går till ända. Vid omprövningen beaktas det arbete som har utförts under den föregående perioden. vilket medför att förhållanden som ligger långt tillbaka i tiden kan behöva utredas. För att förenkla handlägg- ningen föreslår jag att man vid omprövningen bara skall gå tolv månader tillbaka i tiden.

Slutligen vill jag i detta sammanhang ta upp en regel som har gällt oförändrad sedan KAS infördes. Regeln innebär att ersättning som under- stiger fyra kr. per dag inte betalas ut. Med hänsyn till den penningvärdes- förändring som har ägt rum sedan år 1973 förordar jag att detta belopp höjs ' till tio kr. Motsvarande regel i arbetslöshetsförsäkringen bör också ändras.

Förutom de ändringar i syfte att förenkla administrationen av KAS som jag i det föregående har förordat, harjag för avsikt att föreslå ytterligare ett par förändringar. Dessa är emellertid inte av någon direkt saklig betydelse och jag återkommer därför till dem i specialmotiveringen.

2.8. Anslagsberäkning

Kostnaderna för dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen. KAS och utbildningsbidragen kan på grund av osäkerheten om den framtida ersätt- ningsnivån och arbetslöshetens omfattning inte beräknas annat än över- slagsmässigt. AMS har i sina anslagsberäkningar för budgetåret 1984/85 vid beräkningen av kostnaderna för ersättningen till de erkända arbetslös- hetskassorna utgått bl.a. från en arbetslöshet motsvarande 6,3 ersättnings- dagar per medlem och år och 3 350 000 försäkrade. AMS har vidare räknat med en genomsnittligt tillförsäkrad dagpenning på 275 kr. och en oföränd- rad högsta dagpenning. Med dessa förutsättningar beräknar AMS statsbi-

• Sida 29
•  Original

Prop. 1983/84:126 29

dragen till de erkända arbetslöshetskassorna till 4 766,6 milj.kr.. varav 1 6683 milj.kr. utgör anslagsmedel.

För KAS har AMS räknat med 7,8 miljoner stöddagar, vilket med en lO-procentig reduktion på grund av pension. sjukbidrag och livränta med- för ett medelsbehov av 702 milj.kr., varav 245,7 milj.kr. faller på statsbud- geten.

Kostnaderna för staten för utbildningsbidrag till deltagare i arbetsmark- nadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering har AMS beräknat till 756,4 milj.kr. Antalet deltagare med utbildningsbidrag i arbetsmarknadsut- bildning har beräknats till 102 000 och den genomsnittliga utbildningstiden till ca 19 veckor. Antalet deltagare i yrkesinriktad rehabilitering har beräk- nats till 21 000, den genomsnittliga inskrivningstiden till tolv veckor och utbildningsbidraget till 700 kr. per vecka.

AMS har föreslagit att den grupplivförsäkring som utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering i fortsättningen skall bekostas över samma anslag som utbildningsbidragen, dvs. över anslaget B 3. Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag. Den totala kostnaden för denna grupplivförsäkring kan uppskattas till omkring 15 milj.kr., varav ca 5,2 milj.kr. skulle utgöra anslagsmedel. Jag har i budgetpropositionen (prop. 1983/84:100 bil. 12) för nästa budgetår till- styrkt förslaget.

Jag övergår nu till mina medelsberäkningar för budgetåret 1984/85. För nästa budgetår beräknar jag att arbetslösheten bland arbetslöshets- kassornas medlemmar kommer att motsvara 6 ersättningsdagar per med- lem och år. Vid en arbetslöshet av denna omfattning och en genomsnittligt tillförsäkrad dagpenning på 265 kr. och 3 350 000 försäkrade blir kostna- derna för statsbidragen 4 563,7 milj.kr., varav 1 597,3 milj.kr. faller på statsbudgeten.

Anslagsbehovet för KAS beräknar jag till 157.5 milj.kr. Jag har då uppskattat antalet stöddagar till 5 miljoner och räknat med en lO-procentig reduktion av stödbeloppet på grund av pension m.m. Vid min beräkning av antalet stöddagar har jag tagit hänsyn till inrättandet av ungdomslagen fr.o.m. årsskiftet 1983/84. Ett stort antal 18- och l9-åringar - som tidigare har fått KAS — är nu sysselsatta i ungdomslag, vilket innebär en betydan- de minskning av antalet stöddagar.

Jag beräknar statens kostnader för utbildningsbidrag vid arbetsmark- nadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering till 688.8 milj.kr. Jag har då uppskattat antalet deltagare med utbildningsbidrag i arbetsmarknadsut- bildning till 100 000 och den genomsnittliga utbildningstiden till 18 veckor. För deltagare i yrkesinriktad rehabilitering har jag beräknat utbildningsbi- draget till 700 kr. per vecka och arbetssökande och en inskrivningstid om tolv veckor. Antalet deltagare har jag uppskattat till 20 000.

Vid min beräkning av medelsbehovet för utbildningsbidragen har jag tagit hänsyn till att den grupplivförsäkring som tecknas för deltagare i

• Sida 30
•  Original

Prop. 1983/84: 126 30

arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering i fortsättningen bör finansieras över anslaget B 3. Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag samt till att finansieringen bör ske enligt de grunder som gäller för utbildningsbidrag.

I årets budgetproposition har regeringen föreslagit att till Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag för budgetåret 1984/85 skall beräknas ett förslagsanslag av 2 316 650 000 kr. De kostnader för staten som jag nu har beräknat för detta anslag uppgår till 2447 889000 kr. I beloppet ingår 4,3 milj.kr. för förvaltningskostnader hos AMS som be- strids över anslaget.

2.9. Övriga frågor

Många av de förslag som jag nu har lagt fram har föranletts av olika framställningar angående arbetslöshetsförsäkringen och KAS. Framställ- ningama berör dock också en del frågor som jag inte har funnit anledning att närmare gå in på i detta sammanhang. Det är bl.a. frågor om genomfö- randet av vissa av de förslag som den s.k. ALF-utredningen lade fram i betänkandet Allmän arbetslöshetsförsäkring (SOU 1978: 45). Som exempel på en sådan fråga kan jag nämna arbetsvillkoret. Jag har emellertid över- vägt även dessa frågor men funnit att de f.n. inte bör föranleda några förslag. Framställningama bör anses behandlade genom de förslag som jag nu har lagt fram.

En fråga vill jag dock beröra närmare och det gäller ett fall angående samordningen mellan KAS och sjukförsäkringen som justitieombudsman- nen (JO) uppmärksammade för ett par år sedan. Det fallet gällde i korthet en person som förvägrades sjukpenning på grund av att han inte bedömdes som sjuk och arbetsoförmögen. Samtidigt avslogs en ansökan om KAS från samma person med motiveringen att han bedömdes arbetsoförmögen. Utan att lägga någon av de inblandade myndigheterna det inträffade till last såsom fel eller försummelse konstaterade JO att det hela fick tillskrivas den bristande administrativa samordningen mellan de olika stödformerna. JO nöjde sig med att peka på behovet av bättre samordning.

För egen del vill jag efter samråd med chefen för socialdepaitementet nöja mig med att instämma i de synpunkter som JO har framfört. Även om den situation som J O redovisar torde vara ytterst ovanlig är det naturligtvis ett starkt önskemål att sådana här fall inte skall inträffa. Vederbörande myndigheter bör självfallet därför etablera samråd i tveksamma fall för att nå fram till en gemensam bedömning. Jag utgår ifrån att detta regelmässigt bör vara möjligt och finner därför att några mer ingripande åtgärder f.n. inte är påkallade.

De regler som jag i det föregående har förordat i fråga om omprövning av beslut av bl.a. arbetslöshetskassorna rör i och för sig en sådan fråga över vilken lagrådets yttrande bör inhämtas. Med hänsyn till att dessa regler i

• Sida 31
•  Original

Prop. 1983/84:126 31

tillämpliga delar motsvarar redan gällande bestämmelser i lagen (1962: 381) om allmän försäkring, vilka vid sin tillkomst granskades av lagrådet (se prop. 1977/78: 20 och 1981/82: 88), finner jag att remiss till lagrådet i före- varande lagstiftningsärende skulle sakna betydelse. Sådan remiss bör där- för inte ske innan regeringen fattar beslut om proposition till riksdagen.

3. Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom arbetsmarknadsdeparte- mentet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1973: 370) om arbetslöshetsförsäkring,

2. lag om ändring i lagen (1973: 371) om kontant arbetsmarknadsstöd.

4. Specialmotivering

4.1. Förslaget till lag om ändring i lagen (1973: 370) om arbetslöshetsförsäk- ring '

30?

96a5

Det ligger i sakens natur att ett beslut inte får omprövas mer än en gång

• Sida 32
•  Original

Prop. 1983/84: 126 32

Det är naturligtvis angeläget att kassan gör sin omprövning så skynd- samt som möjligt. Jag förutsätter att tillämpningen av de föreslagna om- prövningsreglema noga följs av AMS, som vid behov får utfärda närmare föreskrifter. Mot den bakgrunden anser jag det inte vara påkallat att i lagen närmare reglera omprövningsföifarandet.

96bå

I punkt 2 föreskrivs att ett beslut som har blivit oriktigt därför att det har

grundats på ett uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag skall ändras av arbetslöshetskassan.

Punkt 3 avser beslut som har blivit oriktiga på grund av uppenbart felaktig rättstillämpning eller liknande orsak. Beslutsfattarna har t.ex. inte känt till eller har missuppfattat en författningsbestämmelse eller felbedömt beslutsunderlaget.

Det kan ibland vara svårt att avgöra om beslutsfattaren har förbisett eller missuppfattat en lagbestämmelse eller om han har misstagit sig i fråga om en faktisk omständighet som ingår i beslutsunderlaget. För att tolknings- problem av detta slag inte skall uppkomma har under punkt 3 föreskrivits att kassan skall ändra ett beslut inte bara då en uppenbart felaktig rätts- tillämpning har legat till grund för beslutet utan också av annan liknande orsak. Ett exempel på en sådan orsak är att det är fråga om en felaktig tolkning av en stadgad praxis.

I övrigt vill jag särskilt framhålla att det är viktigt att det i detta lagrum föreslagna ändringsinstitutet inte hanteras på ett alltför formellt sätt. Kas- sorna skall således rätta upptäckta felaktigheter även utan yrkande av den

• Sida 33
•  Original

Prop. 1983/84: 126 33

skall detta således inte hindra att kassan ändrar sitt beslut, om förutsätt-

Enligt andra stycket får ändring underlåtas. om oriktigheten i beslutet är av ringa betydelse. Det kan t.ex. vara fråga om en oriktighet som i och för sig är uppenbar men som endast gäller ett obetydligt belopp. Det kan också vara fråga om en uppenbar felskrivning som saknar betydelse för den beslutet gäller. Upptäcks en felaktighet av detta slag av kassan själv eller vid en inspektion, kan kassan således underlåta att göra ändring i beslutet.

Av tredje stycket framgår att en kassa inte skall kunna ändra ett beslut om en förmån till försäkrads nackdel såvitt gäller förfluten tid, medan däremot sådan ändring i allmänhet bör kunna ske för framtiden. I de fall då den försäkrade har lämnat oriktiga uppgifter eller eljest har förfarit otillbör- ligt skall liksom hittills, oavsett omprövningsreglerna, återkrav kunna ske.

Bestämmelsen har utformats på så sätt att beslut inte får ändras till försäkrads nackdel, såvitt gäller förmån som har förfallit till betalning, och inte heller i annat fall om synnerliga skäl talar mot det. I allmänhet föreligger det ingen tvekan om vid vilken tidpunkt en viss ersättning förfaller till betalning. Detta inträffar i allmänhet vid den tidpunkt då ersättningen blir tillgänglig för lyftning.

I fjärde stycket har tagits in en bestämmelse om under hur lång tid ändringsmöjligheten enligt denna paragraf står öppen. Huvudregeln är att ändring inte får ske sedan mer än två år har förflutit från den dag då beslutet meddelades. Även efter utgången av denna tid skall dock enligt andra meningen ändring i vissa fall kunna ske, om det först därefter kommer fram sådana omständigheter som bör föranleda att beslutet änd- ras. Någon absolut tidsgräns har inte angetts i paragrafen.

• Sida 34
•  Original

Prop. 1983/84:126 34

975

995

4.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1973: 371) om kontant arbetsmark. nadsstöd

Ändringarna i l. 6, 8, 9, 12—15. 17, 24 och 3055 föranleder inga kom- mentarer. utöver vad jag har anfört i den allmänna motiveringen. I fråga om de nya bestämmelserna i 30 a och 30b 55 samt ändringarna i 27, 31 och 33 5,5 vill jag hänvisa till vad jag har anfört i fråga om motsvarande bestäm- melser i specialmotivcringen till lagen om arbetslöshetsförsäkring. När det gäller förslaget att upphäva 105 vill jag endast peka på att bestämmelsen inte längre har någon praktisk betydelse.

5. Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen dels att anta förslagen till 1. lag om ändring i lagen (1973: 370) om arbetslöshetsförsäkring,

2. lag om ändring i lagen (1973: 371) om kontant arbetsmarknads- stöd,

dels att 3. till Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag för budgetåret 1984/85 under tionde huvudtiteln anvisa ett förslags- anslag av 2447 889000 kr.

6. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra- ganden har lagt fram.

• Sida 35
•  Original

Prop. 1983/84: 126 35

Innehåll Proposition .................................................. ] Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... 1 Propositionens lagförslag ...................................... 2 1 Förslag till lag om ändring i lagen (1973: 370) om arbetslöshetsför- säkring .................................................... 2 2 Förslag till lag om ändring i lagen (1973: 371) om kontant arbets- markandsstöd .............................................. 6 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 mars 1984 . . . . 14 1 Inledning .................................................. 14 2 Allmänna överväganden .................................... 15 2.1 50-dagarsregeln ........................................ 15 2.2 Ersättningsförbjudna dagar .............................. 16 2.3 Företagares arbetslöshet m.m. ........................... 17 2.4 Omprövning och rättelse av beslut ........................ 18 2.5 Arbetslöshetsersättning vid barntillsyn .................... 19 2.6 Kravet på arbetsgivarintyg ............................... 21 2.7 Förenklingari KAS-reglerna ............................. 22 2.8 Anslagsberäkning ....................................... 28 2.9 Övriga frågor .......................................... 30 3 Upprättade lagförslag ....................................... 31 4 Specialmotivering .......................................... 31 5 Hemställan ................................................ 34 6 Beslut .................................................... 34

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984

• Sida 36
•  Original