RÅ 1998 not 80

Not 80. Överklagande av Hans-Olof C. ang. laglighetsprövning enligt kommunallagen (1991:900). - I protokoll från Kommunstyrelsens i Värnamo kommun arbetsutskotts sammanträde den 13 juni 1994 antecknades att plats hade bokats för Svenska Byggnadsarbetarförbundets lokalförening för en utställning i stadshusets foajé under 14 dagar och att det därvid inte hade upplysts att utställningen hade ett uttalat politiskt budskap. Vid diskussion inom utskottet hänvisades till kommunens gällande policy att inte tillåta utställning av politisk eller kommersiell karaktär. -Arbetsutskottets majoritet (1994-06-13) beslutade att kommunen skulle vidhålla nämndens policy och att utställningen omedelbart skulle plockas ned av förbundet. - Hans-Olof C. överklagade utskottets beslut och yrkade att kammarrätten skulle upphäva beslutet och ålägga kommunen att erbjuda samtliga partier i kommunen utställningstid två veckor i stadshusfoajén kostnadsfritt varje valår. Han anförde i huvudsak följande. Byggnadsarbetarförbundet hade fått tillstånd till en politisk utställning, men kommunen beslöt ensidigt att bryta avtalet med förbundet. Det hade alltså förekommit en politisk utställning och han hade därför själv, som företrädare för Lokalpartiet Folkdemokraterna, begärt tillstånd till en politisk utställning men fått avslag. Kommunen försöker utestänga "obekväma" politiska åsikter och hade med sitt agerande satt sig över yttrandefriheten samt likställighetsprincipen i 2 kap. 2 § kommunallagen. - Kommunen genom kommunstyrelsen yrkade att kammarrätten skulle lämna överklagandet utan bifall och anförde bl.a. följande. Kommunen hade som uttalad mångårig policy att inte medge utställningar av politisk eller kommersiell karaktär. Det var inte korrekt att Byggnadsarbetarförbundet hade givits formellt "tillstånd" till utställning. Förbundet bokade plats i foajén där det samtidigt pågick en omfattande utställning rörande ombyggnad till planskilda korsningar i Värnamo tätort. Kommunens beslut den 13 juni 1994 var av rent administrativ karaktär och därför inte överklagbart. - Kammarrätten i Jönköping (1994-11-01, Sönnerhed, Thurén, Karlsson): Kammarrätten prövar först yrkandet om åläggande för kommunen att erbjuda utställningstid för de politiska partierna. - Laglighetsprövning innebär bl.a. att domstolen ej kan sätta annat beslut i det överklagade beslutets ställe. Därav följer att yrkandet om åläggande inte kan prövas av domstolen. - Enligt 10 kap. 2 § kommunallagen får beslut av en nämnd överklagas om beslutet inte är av rent förberedande eller rent verkställande art. Det bör inte vara möjligt att när som helst få ett grundbeslut, som har vunnit laga kraft, överprövat genom att angripa rena verkställighetsåtgärder. Något grundbeslut i principfrågan har kommunen inte åberopat. På grund härav och då det klandrade beslutet inte kan sägas vara av rent verkställande art, är det överklagbart. - Lagligheten av det överklagade beslutet kan prövas endast i den ordning som stadgas i 10 kap.kommunallagen. Därvid ankommer det inte på kammarrätten att pröva lämpligheten av beslutet utan endast huruvida beslutet är olagligt i något av de hänseenden som anges i 10 kap. 8 § samma lag, nämligen om beslutet inte har tillkommit i laga ordning, hänför sig till något som inte är en angelägenhet för kommunen, överskrider det beslutande organets befogenheter eller strider mot lag eller annan författning. - Genom att anföra att yttrandefriheten kränks genom kommunens agerande åberopar Hans-Olof C. att beslutet strider mot lag (tryckfrihetsförordningen, TF). - Enligt 1 kap. 2 § TF får myndighet inte på grund av skrifts innehåll hindra dess spridning bland allmänheten genom åtgärd som saknar stöd i sagda förordning. I praxis har ansetts att en myndighet har möjlighet att hindra en skrifts spridning inom myndigheten om detta är påkallat av ordningsskäl. Av det sagda får anses följa att yttrandefriheten inte har kränkts i TF:s mening genom kommunens uttalande i det klandrade beslutet att inte tillåta politiska partiers utställningar i stadshusfoajén. - Beslutet strider inte mot likställighetsprincipen, eftersom avsikten är att behandla alla politiska partier lika. - Hans-Olof C. har inte heller i övrigt visat att det överklagade beslutet är olagligt i något av de hänseenden som nämns i 10 kap. 8 § kommunallagen. Klagomålen skall därför avslås. - Kammarrätten avvisar yrkandet om åläggande och lämnar överklagandet i övrigt utan bifall. - I Regeringsrätten yrkade Hans-Olof C. att kommunens beslut att för utomstående ej tillåta politiska utställningar/manifestationer i stadshusfoajén skulle upphävas. Han åberopade som skäl för sitt yrkande att beslutet hindrade yttrandefriheten och stred mot likställighetsprincipen enligt kommunallagen. Han gjorde också gällande att kommunstyrelsens arbetsutskott överskridit sina befogenheter genom att fatta beslut om vilket slags yttrandefrihet som skulle gälla i ett offentligt rum. Han framhöll att i det fall ordningsregler skulle fastställas för manifestationens genomförande ett sådant beslut borde ha fattats av fullmäktige, varvid dock beslutet ej fick innebära inskränkning av yttrandefriheten. - Regeringsrätten (1998-04-15, Werner, Sjöberg, Lindstam, Rundqvist): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 10 kap. 10 § kommunallagen får vid prövningen av ett överklagande inte beaktas andra omständigheter än sådana som klaganden hänvisat till före klagotidens utgång. Vad Hans-Olof C. anfört i Regeringsrätten om att kommunstyrelsen överskridit sina befogenheter kan inte hänföras till förtydliganden eller preciseringar av de omständigheter som åberopats hos kammarrätten inom klagotiden och kan därför inte ingå i Regeringsrättens prövning (se RÅ 1994 ref. 65). - I frågan om kommunens överklagade beslut hindrar yttrandefriheten - d.v.s. varje medborgares rätt att gentemot det allmänna vara tillförsäkrad frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor - gör Regeringsrätten följande bedömning. - Beslutet ger väsentligen uttryck för det principiella ställningstagandet att överhuvud taget inte tillåta utställningar av politisk eller kommersiell karaktär i stadshusets foajé. Det saknas anledning att anta annat än att beslutet grundats på en naturlig önskan från kommunens sida att såsom ägare eller förvaltare av stadshuset bestämma hur foajén disponeras. Enbart ett förbud att i en angiven lokal anordna vissa typer av utställningar kan inte uppfattas som en otillåten begränsning av yttrandefriheten, även om allmänheten skulle ha tillträde till lokalen. Att beslutet, som i förevarande fall, utöver det principiella ställningstagandet också inbegriper att en pågående utställning av förbjudet slag skall tas bort måste bedömas som en ren konsekvens av den antagna principen. Beslutet kan med hänsyn härtill inte anses hindra någon medborgares yttrandefrihet. - Såsom kammarrätten funnit strider beslutet inte heller mot likställighetsprincipen. - På grund av vad ovan anförts och då Hans-Olof C. inte heller i övrigt visat att kommunens beslut är olagligt i något av de hänseenden som avses i 10 kap. 8 § kommunallagen skall hans överklagande avslås.-Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet. (Regeringsrådet Brink hade skiljaktig mening och anförde: Arbetsutskottets beslut den 13 juni 1994 innebar att utskottet beslutade att vidhålla uttalad policy att ej tillåta utställningar av politisk eller kommersiell karaktär och att den av Svenska Byggnadsarbetarförbundet i stadshusets foajé anordnade utställningen, som enligt utskottet hade ett uttalat politiskt budskap, omedelbart skulle plockas ned. - Hans-Olof C. har i sitt överklagande hos kammarrätten gjort gällande att arbetsutskottet genom sitt beslut har hindrat yttrandefriheten. - I denna fråga gör jag följande bedömning. - Enligt 2 kap. 1 § första stycket 1. regeringsformen är varje medborgare gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet, varmed enligt samma lagrum förstås frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. - Yttrandefriheten har emellertid befunnits böra vara underkastad vissa begränsningar av ordningshänsyn. Därför har i 2 kap. 13 § tredje stycket regeringsformen föreskrivits att som begränsning av yttrandefriheten anses inte meddelande av föreskrifter som utan avseende på yttrandes innehåll reglerar visst sätt att sprida eller mottaga yttranden. - Av utredningen i målet framgår att stadshusets foajé kontinuerligt används för bl.a. kommunens planutställningar, kulturnämndens utställningar, information från miljö- och hälsoskyddsnämnden m.fl. Vid några tillfällen har foajén också fått disponeras för viss ideell verksamhet, t.ex. Amnesty Internationals. Det är vidare upplyst att kommunens anslagstavla är placerad i foajén. Stadshusets foajé är således en lokal dit allmänheten har tillträde. Att sätta upp utställningen med bl.a. text och bildmaterial i foajén har följaktligen varit ett sätt att meddela upplysningar samt uttrycka bl.a. tankar och åsikter i en lokal som frekventeras av allmänheten. - Skäl av ordningskaraktär kan i och för sig ha förelegat mot att tillåta utställningen eftersom det enligt vad som upplysts samtidigt skulle pågå en annan utställning. Det överklagade beslutet har emellertid inte motiverats av sådana skäl. I stället anges som enda skäl för att utställningen skulle tas bort att man ville vidhålla policyn att ej tillåta utställningar av politisk eller kommersiell karaktär. Beslutsmeningen har härjämte getts den utformningen att utskottet beslutar att kommunen vidhåller uttalad policy och att utställningen omedelbart skall plockas ned. Mot bakgrund av det anförda kan beslutet inte ges annan innebörd än att kommunen velat förbjuda utställningar av nu i frågavarande slag i stadshusets foajé enbart på grund av deras innehåll och att den aktuella utställningen i enlighet med det principiella ställningstagandet inte fick vara kvar. Beslutet innefattar därmed en otillåten inskränkning av den grundlagsfästa yttrandefriheten (jfr RÅ 1991 ref. 21). Beslutet skall därför upphävas med stöd av 10 kap. 8 § första stycket 4. kommunallagen. - Jag upphäver kammarrättens dom och Kommunstyrelsens i Värnamo kommun arbetsutskotts beslut den 13 juni 1994.) (fd II 1998-03-18, Persson)

*REGI

*INST