RÅ 1998:33

A-M.K. överklagade beslutet och anförde bl.a. följande. Vid utarbetandet av förslaget till de nya bestämmelserna hade kommunkansliet beaktat vad hon framfört tidigare. Hon ansåg emellertid fortfarande att beslutet stred mot 4 kap. 15 § i kommunallagen (1991:900), KL, att arvode skulle bestämmas till lika belopp för lika uppdrag, eftersom det i det nya beslutet stadgades att arvode inte utbetalades för restid och praktiska förberedelser för den som fick ersättning för förlorad arbetsförtjänst.

Kommunfullmäktige, som enligt avgivet yttrande ansåg att kammarrätten skulle avslå överklagandet, anförde bl.a. följande. Kommunen har, i enlighet med nuvarande kommunal praxis, beslutat att även betala ersättning för restid och tid för praktiska förberedelser, t.ex. omklädning (inställelsetid). I förutvarande reglemente utgick dubbelt arvode för första sammanträdestimmen, dvs. en timme för inställelsetid m.m. I de nya bestämmelserna, vad gäller ersättning för inställelse till sammanträde, utgår inte timarvode till den som begär ersättning för förlorad arbetsinkomst. Kommunen anser att detta undantag inte står i direkt strid mot principen att lika uppdrag skall arvoderas lika enligt 4 kap. 15 § KL. Motivet till detta är kommunens bedömning av vad som kan anses skäligt enligt 4 kap. 14 § KL. Eftersom denna fråga inte berörs i förarbetena till kommunallagen finns det ingen vägledning där. Kommunen anser att det vore oskäligt att både få timarvode och ersättning för förlorad arbetsinkomst för inställelse till sammanträdet. Det torde inte ha varit lagstiftarens mening att en förtroendevald skall kunna få dubbel kompensation för just inställelsetiden. Denna bedömning gör också kommunförbundet. Med den konstruktion, som kommunen har, får alla lika mycket i arvode för själva sammanträdestiden, dvs. för det arbete som är förenat med uppdraget. För inställelsetiden får den som inte begär ersättning för förlorad arbetsinkomst ett timarvode med för närvarande 96 kr, vilket motsvarar en sammanträdestimme. För den som begär ersättning för förlorad arbetsinkomst utgår enligt 10 § i bestämmelserna ersättning för hela den tid som är nödvändig för uppdraget (även tid för resa till och från sammanträdet) och som kan styrkas genom löneavdrag. Således finns möjlighet för en förtroendevald, som har rätt till ersättning för förlorad arbetsinkomst att själv välja om han för inställelse till sammanträde vill ha ut ersättning för timarvode eller för förlorad arbetsinkomst.

A-M.K. invände bl.a. följande. Båstads kommun blandar ihop arvode och förlorad arbetsförtjänst och anser att man dubbelkompenserar personer som får båda delar. Enligt kommunallagen är förlorad arbetsförtjänst en sak och arvode en annan. Arvode skall utges efter samma grunder för alla. Tar någon semester eller kompensationsledigt från sitt arbete eller av annan anledning inte har något löneavdrag kan han få arvode för inställelsetid till sammanträden. Måste han däremot ta tjänstledigt utan lön från sitt ordinarie arbete kan han endast få ersättning för förlorad arbetsförtjänst från Båstads kommun. De som inte har avdrag för förlorad arbetsförtjänst får också dubbel kompensation. Skillnaden är bara den att den ena delen betalas av någon annan än Båstads kommun.

Båstads kommun överklagade och yrkade att kammarrättens dom skulle upphävas i den del där kammarrätten upphävt kommunfullmäktiges beslut den 22 mars 1995, i vad det avsåg 6 § första stycket fjärde meningen i förslaget till nya bestämmelser om ekonomiska förmåner för förtroendevalda.

A-M.K. vidhöll sin tidigare inställning.

Svenska Kommunförbundet avgav yttrande i målet. Förbundet anförde i huvudsak följande.

Enligt bestämmelserna i 4 kap. 12-13 §§ KL skall fullmäktige besluta enligt vilka grunder ersättning för förlorad arbetsförtjänst skall betalas. Därutöver får fullmäktige besluta om de förtroendevalda skall få ersättning för resekostnader och andra utgifter som föranleds av uppdraget, arvode för det arbete som är förenat med uppdraget, pension, samt andra ekonomiska förmåner, 4 kap. 14 § KL. Om fullmäktige beslutar att arvode skall betalas, skall arvodet bestämmas till lika belopp för lika uppdrag, 4 kap. 15 § KL. - Mot bakgrund av dessa bestämmelser har Svenska Kommunförbundet tagit fram ett förslag till hur kommunernas lokala bestämmelser om ekonomiska förmåner till förtroendevalda kan formuleras. Förslaget är avsett att användas som underlag för lokala bedömningar i kommunerna. I vissa delar föreslås alternativa lösningar. - I förbundets förslag är en av två alternativa bestämmelser om arvode för sammanträde m.m. utformad på i stort sett samma sätt som Båstads kommuns. Bestämmelsen (alt. 1) innebär således en rätt till arvode för sammanträdet och för restid och praktiska förberedelser i anledning av sammanträdet. Timarvode för restid och praktiska förberedelser betalas dock inte till förtroendevald som för motsvarande tid erhåller ersättning för förlorad arbetsinkomst. Förbundet motiverade undantaget för förtroendevald som har fått ersättning för förlorad arbetsinkomst enligt följande: "Motivet till detta undantag är en bedömning av vad som kan anses skäligt. Det är vår bedömning att detta undantag inte står i direkt strid mot principen att lika uppdrag skall arvoderas lika. Det torde inte heller ha varit lagstiftarens mening att de förtroendevalda som får ersättning för förlorad arbetsinkomst skall dubbelkompenseras när det gäller ersättning för restid och för praktiska förberedelser." - I sak vidhåller förbundet att en bestämmelse om arvode som är utformad som den nu ifrågasatta inte direkt strider mot principen om lika arvode för lika uppdrag.

Prövningstillstånd meddelades.

Regeringsrätten (1998-09-24, Brink, Rundqvist, Hulgaard, Nilsson) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. I 4 kap. 12 § KL föreskrivs att förtroendevalda - med undantag av dem som fullgör uppdragen på heltid eller en betydande del av heltid - har rätt till skälig ersättning för bl.a. den arbetsinkomst som de förlorar, när de fullgör sina uppdrag och i 13 § sägs att fullmäktige skall besluta enligt vilka grunder sådan ersättning skall betalas.

Enligt 4 kap. 14 § 2 KL får fullmäktige besluta att förtroendevalda i skälig omfattning skall få arvode för det arbete som är förenat med uppdraget. I 15 § första stycket föreskrivs att om fullmäktige beslutar att arvode skall betalas, arvodet skall bestämmas till lika belopp för lika uppdrag.

Enligt kommunfullmäktiges beslut den 22 mars 1995 om bestämmelser för ekonomiska förmåner till förtroendevalda i Båstads kommun har förtroendevalda på sätt närmare anges i § 7 rätt till ersättning för styrkt förlorad arbetsförtjänst med högst det belopp fullmäktige beslutat enligt bilaga till ersättningsbestämmelserna. I § 6 föreskrivs att för sammanträde utgår arvode med belopp per timme som fullmäktige beslutat enligt bilagan. Timarvode betalas också för restid som åtgår med anledning av sammanträdet eller motsvarande. Ersättning omfattar även tid för praktiska förberedelser i anslutning till sammanträdet eller motsvarande. Timarvode för restid och praktiska förberedelser betalas dock enligt fjärde meningen i paragrafen inte till förtroendevald, som för motsvarande tid erhåller ersättning för förlorad arbetsinkomst enligt § 7.

Frågan i målet är om kommunfullmäktiges beslut att timarvode för restid och praktiska förberedelser inte skall betalas ut till de förtroendevalda som för motsvarande tid erhåller ersättning för förlorad arbetsförtjänst strider mot principen i 4 kap. 15 § KL att arvode skall bestämmas till lika belopp för lika uppdrag.

Kommunfullmäktige har för sin del hävdat att det ifrågavarande undantaget inte strider mot principen att lika uppdrag skall arvoderas lika och hänvisat till att kommunförbundet gjort samma bedömning. Såsom framgår av förbundets i det föregående återgivna yttrande har förbundet ansett att ett undantag av angiven innebörd kan motiveras med en bedömning av vad som kan anses skäligt. Förbundet framhåller att det inte torde ha varit lagstiftarens mening att de förtroendevalda som får ersättning för förlorad arbetsinkomst skall dubbelkompenseras när det gäller ersättning för restid och för praktiska förberedelser.

Regeringsrätten gör följande bedömning.

Enligt bestämmelserna i 4 kap. 12 och 13 §§ KL är det obligatoriskt för kommunfullmäktige att fastställa ett system för hur skälig ersättning för förlorad arbetsinkomst skall bestämmas. Reglerna ger kommunerna frihet att inom ramen för obligatoriet själva utforma hur ersättningarna skall bestämmas. Detta har kommit till uttryck i 13 § där det anges att fullmäktige skall besluta enligt vilka grunder ersättning skall betalas. Av 14 § 2 framgår att arvoden bara får avse ersättning för det arbete som är förenat med uppdragen men inte ersättning för förlorad arbetsförtjänst. Innebörden av regleringen är sålunda att fullmäktige måste skilja på ersättning för förlorad arbetsförtjänst och arvoden (se prop. 1990/91:117 s. 69) och att inte heller beslutad ersättning för förlorad arbetsförtjänst till någon del kan innefatta arvode för det arbete som är förenat med uppdraget som förtroendevald.

Av det anförda följer att det av kommunfullmäktige i Båstads kommun beslutade undantaget i fråga om betalning av arvode innebär att en förtroendevald som under restid och tid för praktiska förberedelser går miste om arbetsinkomst och av kommunen erhåller ersättning härför till skillnad från en förtroendevald, som under samma tid behåller sin lön, inte erhåller något arvode för ifrågavarande tid. Ersättningen för förlorad arbetsförtjänst medför emellertid endast att den förtroendevalde som förlorat inkomst försätts i samma ekonomiska situation som den som behållit sin ordinarie inkomst. Att utbetala arvode för den ifrågavarande tiden till den som också får ersättning för förlorad arbetsförtjänst för samma tid innebär därför inte någon dubbelkompensation vid jämförelse med den som i stället uppbär ordinarie lön för denna tid. Såsom kammarrätten funnit är den gjorda skillnaden inte förenlig med principen i 4 kap. 15 § KL att arvode skall bestämmas till lika belopp för lika uppdrag och fullmäktiges beslut i denna del strider därför mot lag.

På grund av vad sålunda har anförts skall överklagandet avslås.