RÅ 1998:46

B.S. ansökte om tillstånd att strö ut askan efter sin avlidne make O.S. i en skogsdunge utanför hans bostad ca 1 km utanför Emtunga.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län (1995-07-06) avslog framställningen. Som skäl för beslutet angavs att den tilltänkta platsen för utströendet av askan inte var lämplig för ändamålet med hänsyn till att Emtunga tätort och annan kringliggande bebyggelse låg nära och att det under de omständigheterna inte var osannolikt att allmänheten kunde komma att vistas i området.

B.S. vidhöll i överklagande sin ansökan och anförde bl.a. att den önskade platsen fick anses som mycket lämplig med hänsyn till att skogsdungen var den avlidnes egendom och att han vistats där sedan barndomen samt att dungen inte innehöll några promenadstigar och att terrängens beskaffenhet gjorde att det inte var lämpligt för allmänheten att vistas där.

Kammarrätten i Jönköping (1995-09-29, Alkman, Ekman, Reinert, referent) fann att vad som framkommit i kammarrätten inte utgjorde tillräckliga skäl att frångå den bedömning länsstyrelsen gjort och avslog överklagandet.

B.S. fullföljde sin talan hos Regeringsrätten . Hon anförde bl.a. följande. Platsen där hon ville strö ut askan efter sin avlidne make låg intill makarnas gemensamma bostad, där hon bodde kvar. Emtunga var en liten tätort med få boende och hon ansåg därför inte att invändningen om närhet till tätort kunde accepteras. Det var överhuvudtaget inte många som vistades i området. Det borde beaktas att det var den avlidnes vilja att askan skulle spridas på den aktuella platsen. Familjens vilja att kunna uppfylla önskemålet om spridning i den egna skogsmarken var också stark. Själva spridningen skulle komma att ske på ett lika pietetsfullt sätt som den spridning som sker på en kyrkogård.

Regeringsrätten meddelade prövningstillstånd och förordnade att Svenska kyrkans centralstyrelse skulle avge yttrande i målet samt att Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund skulle beredas tillfälle att avge yttrande i målet.

Svenska Kyrkans centralstyrelse anförde i huvudsak följande.

Utströende av aska efter en avliden person kan ske på två olika sätt. I det ena fallet strös askan ut "nedåt", på ett begränsat område eller t.o.m. under en lyft torva som därefter läggs på plats över askan. Det framstår som sannolikt att ett utströende på detta sätt - för de efterlevande, för grannar och för andra som på ett eller annat sätt får kännedom om utströendet - innebär att platsen i fråga övergår i att vara en begravningsplats. Dessa kommer sannolikt att i stor utsträckning avstå från att utnyttja platsen för t.ex. promenader och svampplockning. Enligt Centralstyrelsens uppfattning bör därför denna typ av utströende förbehållas allmänna och enskilda begravningsplatser. - I det andra fallet strös askan "med vinden", ut över ett fjäll, ett vattenområde eller ett annat större område. Ett utströende på detta sätt ses sannolikt inte i allmänhetens ögon på samma sätt som ett tillskapande av en begravningsplats. Enligt Centralstyrelsens uppfattning bör tillstånd till sådant spridande kunna ges, om det inte finns bebyggelse i närheten av spridningsområdet eller risk för att människor vistas i eller i närheten av spridningsområdet. - Såvitt framgår av remisshandlingarna avser ifrågavarande ansökan inte ett sådant större område att det bör ges tillstånd att där strö ut askan efter O.S. - Centralstyrelsen avstyrker bifall till besvären.

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund anförde följande.

Förbundet vill inledningsvis erinra om kyrkogårdsmyndigheternas ansvar enligt 2 kap. 1 § begravningslagen (1990:1144). De är sålunda ansvariga för att anordna och hålla allmänna begravningsplatser med tillräckligt antal gravplatser och andra gravanläggningar av allmänt förekommande slag. I förarbetena till begravningslagen, propositionen s. 79-80, anges närmare exempel på anläggningar av allmänt förekommande slag och pekas på att huvudmännens skyldigheter kan komma att förändras över tiden. Skyldigheten att tillgodose viss anläggning inträder dock först när efterfrågan uppnått en beaktansvärd omfattning. Det ankommer sålunda på kyrkogårdsmyndigheten att följa utvecklingen och uppmärksamma när behovet uppkommer. I den mån ett beaktansvärt behov av exempelvis utströende av aska efter avliden uppkommer bör sålunda kyrkogårdsmyndigheten enligt förbundets mening tillgodose ett sådant behov. För närvarande torde inte behovet ha en beaktansvärd omfattning. - Stoft eller aska får enligt 5 kap. 5 § begravningslagen bara gravsättas på allmän eller enskild begravningsplats. Enligt förarbetena till begravningslagen, propositionen s. 97, är detta huvudregeln. Undantagen från denna regel anges i 30 och 31 §§begravningsförordningen (1990:1147). Ett utströende av aska i närheten av bebyggelse eller där bebyggelse kan förväntas kan leda till att platsen för utströendet utvecklas till en begravningsplats - en släktgrav. - Utströendet kan bl.a. få till följd att det rörliga friluftslivet i området begränsas. Enligt förbundets mening är det ett allmänt intresse att avlidna behandlas pietetsfullt, dvs. med tillbörlig respekt och vördnad. Att värna om pieteten är ett allmänt intresse och inte en fråga enbart för den enskilde. Gravsättningar bör sålunda enligt förbundets mening ske enligt huvudregeln, på begravningsplatser anordnade för ändamålet. - Förbundet anser att utströende av aska på annan plats än begravningsplats bör ske i begränsad omfattning och om så sker bör utströendet ske inom stora skogs- och fjällområden samt vid hav eller i större sjöar där ett utströende inte kan leda exempelvis till uppkomsten av begravningsplatser - eller släktgravar. - Av handlingarna i målet framgår att ansökningen inte avser spridning inom sådana större områden. - Förbundet avstyrker bifall till besvären.

Regeringsrätten (1998-11-25, Swartling, Rundqvist, Eliason, Nilsson) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 5 kap. 5 § begravningslagen får stoft eller aska gravsättas bara på allmän eller enskild begravningsplats. Regeringen får dock meddela föreskrifter om att med askan får förfaras på annat sätt. Sådana föreskrifter har meddelats i begravningsförordningen. Enligt 30 § förordningen får askan efter en avliden strös ut på någon annan plats än begravningsplats om länsstyrelsen ger tillstånd till det. Tillstånd får meddelas bara om den plats där askan skall strös ut är lämplig för ändamålet och om det är uppenbart att man kommer att hantera askan på ett pietetsfullt sätt.

Av utredningen i målet framgår att O.S. har uttryckt önskemål om att askan efter honom skall spridas i en skogsdunge i närheten av tomtgränsen till familjens bostadsfastighet. I området finns även viss övrig bebyggelse.

Regeringsrätten finner att en sådan avgränsad plats som den ifrågavarande skogsdungen - särskilt som den är belägen i närheten av bebyggelse - inte är lämplig för utströende av aska efter en avliden. Överklagandet skall därför avslås.