RÅ 1999 not 142

Not 142. Överklagande av Riksskatteverket ang. beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker från land som är medlem i Europeiska unionen. -Tullmyndigheten Arlanda (1997-01-29) påförde Svenn N. 137 kr i skatt enligt lagen om (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkoholvaror och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen (privatinförsellagen). - Svenn N. överklagade beslutet och yrkade att den påförda skatten skulle återbetalas. Till stöd för sin talan anförde han följande. Den 15 januari 1997 hade han köpt en flaska "absolut citron" på Systembolaget. Den 21 januari 1997 hade han fört ut denna flaska från Sverige till England. Den 29 januari 1997 hade han infört samma flaska från England till Sverige. Vid tullen hade han deklarerat införseln av den redan i Sverige punktbeskattade alkoholvaran genom att betala 137 kr. Han hade därigenom tvingats att betala ytterligare skatt på en i Sverige redan beskattad vara. - Länsrätten i Stockholms län (1997-09-24, ordf. Diurson): Av 1 § privatinförsellagen framgår att den som till Sverige för privatbruk för in alkoholdrycker eller tobaksvaror från ett annat land som är medlem i den Europeiska unionen skall betala skatt med i bestämmelsen särskilt angivna belopp. - Av 2 § samma lag framgår att för resande som är bosatt i annat land än Sverige, eller är bosatt i Sverige och där inresan sker med luftfartyg i yrkesmässig trafik eller utlandsvistelsen har varat längre än 24 timmar eller där varorna beskattats i annat land som är medlem i Europeiska unionen, skall skatt enligt 1 § inte tas ut till den del införseln uppgår till, vad gäller alkohol, högst 1 liter spritdryck eller 3 liter starkvin, 5 liter vin och 15 liter starköl. - Enligt 5 § skall den som för in en vara för vilken skatt skall betalas enligt denna lag, när inresan sker där bemannad tullplats finns, anmäla detta till Tullverket vid införseln. - Av Rådets direktiv 92/12/EEG om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor (cirkulationsdirektivet) framgår i artikel 8 följande. Varor som förvärvats av enskilda individer för deras eget bruk och transportats av dem själva punktbeskattas i den medlemsstat där de har förvärvats. - I artikel 26 i cirkulationsdirektivet (tillägg genom Rådets direktiv 96/99/EG av den 30 december 1996) stadgas följande. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 8 skall Sverige från och med den 1 januari 1997 till och med den 30 juni 2000 ha rätt att fortsätta att tillämpa samma restriktioner som tillämpades den 31 december 1996 vad gäller mängden alkohol och tobak som får föras in i Sverige av enskilda för eget bruk utan ytterligare punktbeskattning. Sverige får ta ut punktskatter och utföra kontroller av dessa produkter. - I anslutningsfördraget Norge, Finland, Sverige, Österrike (SFS 1994:1501 3 s. 5 793) anges att Sverige får ha kvantitativa restriktioner för import av cigaretter och andra tobaksprodukter, sprit, vin och öl från andra medlemsstater på de villkor som anges i artikel 26 cirkulationsdirektivet. I dåvarande artikel 26 av cirkulationsdirektivet, till vilket anslutningsfördraget hänvisar, medgavs Danmark rätt att fram till den 31 december 1996 ha kvantitativa restriktioner vad gäller spritdrycker och tobaksvaror, att uppbära punktskatter samt att genomföra nödvändiga kontroller beträffande dessa varor. - Av handlingarna i målet framgår följande. Svenn N. köpte enligt egen uppgift en flaska "absolut citron" på ett systembolag i Sverige och medförde denna flaska vid resa till England. Vid ankomsten till Sverige den 29 januari 1997 anmälde Svenn N. till tullmyndigheten att han förutom sin avgiftsfria kvantitet på en liter spritdryck även medförde en flaska spritdryck som inköpts i Sverige. - Länsrätten gör följande bedömning. - Fråga i målet är huruvida Svenn N. skall beskattas för alkohol som förts in i Sverige, utöver skattefri kvot, trots att varan redan beskattats i Sverige. I enlighet med artikel 8 i cirkulationsdirektivet är huvudprincipen inom EU att privatpersoner har frihet att köpa beskattade varor i vilket EU-land som helst. Varorna kan sedan fritt medtas till ett annat EU-land. Punktskatt tas ut endast i det medlemsland där varorna inköps och inget annat medlemsland har rätt att beskatta varorna. Genom Sveriges undantag från denna bestämmelse har Sverige tillåtits att ta ut skatt på alkohol och tobaksvaror som förts in från ett annat EU-land, trots att varan redan har beskattats i ursprungslandet. Sverige har således genom undantaget erhållit rätt att dubbelbeskatta sådana varor. - I målet har inte ifrågasatts att den aktuella alkoholvaran tidigare har beskattats i Sverige. Länsrätten finner emellertid inte att detta är en omständighet som medför att varan inte skall beskattas i enlighet med lagen om beskattning av privatinförsel. Överklagandet skall därför avslås. - Länsrätten avslår överklagandet. - Svenn N. fullföljde sin talan och yrkade att yttrande eller förhandsbesked skulle inhämtas från lämplig instans inom Europeiska unionen (EU). - Skattemyndigheten bestred bifall till överklagandet. - Kammarrätten i Stockholm (1998-06-11, Wennerholm, Lagebrant-Torén, Widlund): Enligt artikel 26 i rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor (i dess lydelse enligt rådets direktiv 96/99/EG av den 30december 1996 om ändring av direktivet 92/12/EEG) - cirkulationsdirektivet - skall Sverige från och med den 1 januari 1997 till och med den 30 juni 2000 ha rätt att fortsätta tillämpa samma kvantitativa restriktioner som det tillämpade den 31 december 1996 för den kvantitet alkoholhaltiga drycker och tobaksvaror som får föras in på svenskt territorium av enskilda för eget bruk utan betalning av ytterligare punktskatter. Sverige får ta ut punktskatter och utföra nödvändiga kontroller med avseende på de varor som omfattas av artikeln. - I ingressen till direktivet 96/99/EG anges bl.a. följande beträffande Sveriges ifrågavarande undantag. Detta medgavs eftersom ett omedelbart och fullständigt upphävande av skattebegränsningarna i ett Europa utan gränser, där skattesatserna varierar kraftigt, skulle ha medfört en oacceptabel omläggning av handel och inkomster samt snedvridning av konkurrensen i de berörda medlemsstater som traditionellt tillämpat höga punktskatter på produkterna i fråga både som en viktig inkomstkälla och av hälsomässiga och sociala skäl. - Enligt 1 § lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen (privatinförsellagen) skall, om inte annat följer av 2 §, den som till Sverige för privatbruk för in spritdrycker betala skatt med visst närmare angivet belopp. Av 2 § framgår bl.a. att för resande som är bosatt i Sverige och där inresan sker med luftfartyg i yrkesmässig trafik eller där utlandsvistelsen har varat längre än 20 timmar eller där varorna beskattats i annat land som är medlem i Europeiska unionen, skall skatt enligt 1 § inte tas ut till den del införseln uppgår till högst 1 liter spritdryck. - I förarbetena (prop. 1994/95:56 s. 70 f.) till privatinförsellagen anges bl.a. följande. För privatpersoners hantering av tobaks- och alkoholvaror gäller principen om fri rörlighet över gränserna (artikel 8 i cirkulationsdirektivet). - Varor som är beskattade i ett EG-land kan, om de är avsedda för privat bruk, fritt föras till andra medlemsländer. Sverige har i förhandlingarna med EU om medlemskap dock begärt att även i fortsättningen få tillämpa särskilda restriktioner vid privatpersoners inresa till Sverige. - Överenskommelsen innebär att Sverige vid privatinförsel från EU skall få ta ut svensk punktskatt på överskjutande kvantiteter av alkoholdrycker och cigaretter, även om beskattning skett i ett annat EU-land. - Skatten föreslås tas ut med schablonbelopp för de olika varuslagen. Beloppen skall i stort motsvara skattebeloppen för dessa varor i de nya lagarna om tobaks- och alkoholskatt. - Kammarrätten gör följande bedömning. - Kammarrätten finner det obehövligt att inhämta förhandsavgörande från Europeiska gemenskapernas domstol eller yttrande från något annat organ inom EU. - Svenn N. har obestritt uppgett att han köpt den aktuella alkoholvaran på Systembolaget i Sverige. Kammarrätten tar Svenn N:s uppgift för god och utgår således ifrån att varan före köpet beskattats i Sverige. Av förarbetena till privatinförsellagen framgår att skatten för alkoholvaror enligt lagen i stort skall motsvara skattebeloppen enligt lagen om alkoholskatt. På grund härav samt med beaktande av principen för den inre marknaden och syftet med ifrågavarande undantag från punktskattereglerna inom EU, finner kammarrätten att Svenn N. inte skall betala skatt enligt privatinförsellagen för den aktuella alkoholvaran. Överklagandet skall sålunda bifallas. - Kammarrätten undanröjer länsrättens dom och Tullmyndigheten Arlandas beslut. - Riksskatteverket (RSV) yrkade att Regeringsrätten, med undanröjande av kammarrättens dom, skulle besluta att skatt skulle tas ut på den aktuella alkoholvaran. - Till stöd för sin talan anförde RSV sammanfattningsvis följande. Enligt RSV:s mening saknade den omständigheten att en privatperson kunde ha köpt den vara som införes på Systembolaget betydelse för bedömningen av den aktuella frågeställningen huruvida en privatperson som köpt en beskattad vara skulle beskattas för denna vara vid införseln till Sverige för privatbruk. En annan ordning gick inte att tillämpa då det inte fanns skattemärkning eller annan identifieringsmöjlighet av alkoholvaror som var inköpta i Sverige eller t.ex. i en taxfree-butik vid utresan från Sverige. Enligt RSV:s mening måste 1 och 2 §§ privatinförsellagen tolkas så att en varas ursprungliga inköpsland saknade betydelse för beskattningsrätten vid införsel till Sverige. Principen om den inre marknaden, dvs. att varor skulle kunna föras fritt mellan de olika medlemsstaterna, gällde även vid införsel till Sverige. Däremot fanns det, genom det uttryckliga undantaget i artikel 26 i cirkulationsdirektivet, vissa kvantitativa restriktioner för hur mycket alkohol och tobak som fick föras in i landet utan att skatt togs ut vid införseln. Det var därför missvisande att åberopa principen om den inre marknaden som ett skäl för att inte beskatta den aktuella alkoholvaran. Inte heller gav syftet med undantagsbestämmelsen i artikel 26 i cirkulationsdirektivet något stöd för en sådan bedömning. Syftet med undantagsbestämmelsen var, enligt RSV:s mening, att Sverige skulle kunna beskatta alkoholvaror vid införsel av sådana varor, oavsett om skatt för varan tidigare hade betalats eller inte betalats i det land där varan inköpts. Det var således kvantiteten, och inte den omständigheten att varan eventuellt tidigare hade beskattats i varans inköpsland, som var avgörande för den svenska rätten att beskatta. - Svenn N. bestred bifall till ändringsyrkandet och anförde till stöd härför bl.a. att systematisk dubbelbeskattning var oförenligt med såväl grundläggande EU-rätt som de rättsprinciper som skulle tillämpas i Sverige. - Regeringsrätten (1999-06-15, Werner, Billum, Nilsson, Wennerström): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Svenn N. har vid inresa med flyg till Sverige från England, utöver vad som skattefritt får medföras för privat bruk, fört med sig en flaska vodka som han tidigare inköpt i Sverige i en systembolagsbutik. Då alkoholvaran således redan en gång varit föremål för punktbeskattning i Sverige är frågan i målet om varan under nu angivna omständigheter på nytt kan bli föremål för punktbeskattning i Sverige. Denna frågeställning bör besvaras mot bakgrund av den EG-rättsliga reglering och de allmänna principer om fria varurörelser inom den inre marknaden som gällande svensk lagstiftning vilar på. - Regeringsrätten gör följande bedömning. - Enligt artikel 8 i rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor, det s.k. cirkulationsdirektivet, följer av principen för den inre marknaden att varor som förvärvats av enskilda individer för deras eget bruk och transporteras av dem själva punktbeskattas i den medlemsstat där de har förvärvats. En av huvudprinciperna i cirkulationsdirektivet är således att privatpersoner för eget bruk fritt kan köpa beskattade varor i vilket EU-land som helst och att varorna sedan fritt kan medföras till ett annat EU-land utan beskattningskonsekvenser. - Sverige medgavs vid EU-inträdet, på de villkor som stadgades i artikel 26 i cirkulationsdirektivet, ett tidsbegränsat undantag till utgången av år 1996 från den ovan angivna huvudprincipen i direktivet när det gäller privatpersoners införsel av alkohol- och tobaksvaror. Detta undantag, som gällde införsel för privat bruk, innebar således en rätt för Sverige att ta ut punktskatt på alkoholdrycker och tobaksvaror, som hade inköpts i ett annat EU-land om införseln översteg vissa angivna kvantiteter. Det spelade därvid ingen roll om varorna redan var punktbeskattade i det EU-land där de inköpts, eller om införseln avsåg skattefria varor som har inhandlats i taxfree-systemet. Översteg den sammanlagda kvantiteten som togs in till Sverige angivna gränser, hade Sverige således rätt att ta ut punktskatt på den överstigande kvantiteten. - Genom rådets direktiv 96/99/EG ändrades artikel 26 på så sätt att Sverige medgavs rätt att fram till den 30 juni år 2000 fortsätta att tillämpa samma kvantitativa restriktioner som tidigare beträffande den kvantitet alkohol- och tobaksvaror som privatpersoner får föra in för eget bruk utan betalning av ytterligare punktskatt. - Ovan nämnda undantag från cirkulationsdirektivets huvudregel när det gäller privatinförsel ligger till grund för de aktuella bestämmelserna i lagen (1994:1565) om beskattning av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen, den s.k. privatinförsellagen. - Av ingressen till rådets direktiv 96/99/EG framgår bl.a. att undantaget har sin grund i antagandet att ett omedelbart och fullständigt upphävande av skattebegränsningarna i ett Europa utan gränser, där skattesatserna varierar kraftigt, skulle ha medfört en oacceptabel omläggning av handel och inkomster samt snedvridning av konkurrensen i de medlemsstater som traditionellt tillämpat höga punktskatter på produkterna i fråga. Det framhålls i ingressen att bestämmelsen i artikel 26 dock utgör ett avsteg från en grundläggande princip för den inre marknaden. - Syftet med undantagsbestämmelsen i artikel 26 får alltså anses vara att dämpa effekterna av de skillnader i skattesats som finns mellan EU-länderna. Detta sker genom att alkoholvaror som införs till Sverige av privatpersoner för deras eget bruk, utöver viss fri kvantitet, beskattas så att prisnivån inte blir väsentligt lägre än om varorna inköpts i Sverige och påförts svensk alkoholskatt. - Med hänsyn till att det undantag Sverige medgetts i cirkulationsdirektivet utgör undantag från en grundläggande princip för den inre marknaden kan någon extensiv tolkning av undantagsbestämmelsen inte komma i fråga. Detsamma gäller de på undantaget grundade bestämmelserna i privatinförsellagen. - Här kan till en början erinras om att cirkulationsdirektivet har till syfte att undvika att dubbelbeskattning sker genom att en och samma vara punktbeskattas i flera medlemsstater. I förevarande fall är emellertid fråga om Sverige såsom beskattningsland äger rätt att ta ut skatt för samma vara vid två tillfällen. Undantagsbestämmelsen i artikel 26 avser i princip inte denna form av dubbelbeskattning. En sådan beskattning, där en gränspassage utlöser beskattning, går inte heller i övrigt att förena med de principer som direktivet vilar på. Med hänsyn härtill och mot bakgrund av syftet med Sveriges undantag kan det knappast hävdas att stöd finns för en tolkning av denna bestämmelse som innebär att man från svensk sida skulle ha rätt att, vid en privatpersons återinförsel av en alkoholvara som tidigare varit föremål för punktbeskattning i Sverige, på nytt få beskatta varan vid inresa från annat EU-land. Nu aktuella bestämmelser i införsellagen skall då också förstås så att de inte medger skatteuttag i en sådan situation. - Regeringsrätten finner därför att grund saknas för att ta ut skatt vid en privatpersons införsel av alkoholvaror för eget bruk från ett EU-land i det fall det är utrett att varorna ursprungligen inköpts av honom i Sverige och svensk alkoholskatt uttagits för dem. Detta innebär inte att varje påstående från en inresande om att medförda alkoholvaror inköpts i Sverige behöver godtas. Att inköpa alkoholvaror i Sverige för att därefter föra dem till ett annat EU-land och sedan åter in i Sverige ter sig inte som en naturlig åtgärd, särskilt inte om det rör sig om mer än en obetydlig kvantitet. Det bör därför åvila den som framställer ett sådant påstående att styrka detta. - I förevarande fall har Svenn N:s uppgift att han förvärvat den ifrågavarande alkoholvaran på Systembolaget i Sverige lämnats obestridd. Utredningen i målet ger stöd åt antagandet att uppgiften är riktig. Regeringsrätten finner därför i likhet med kammarrätten att Svenn N. inte är skyldig att betala skatt enligt privatinförsellagen för den aktuella varan. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer kammarrättens domslut. (fd II 1999-03-16, Johansson)

*REGI

*INST