RÅ 1999 not 158

Not 158. Överklagande av Stena Line AB av ett förhandsbesked ang. mervärdesskatt. - I en ansökan om förhandsbesked ställde Stena Line AB ett antal frågor om erläggande av mervärdesskatt vid omsättning av varor ombord på bolagets fartyg. -Skatterättsnämnden (1998-10-07, Wingren, ordf., Ahlbom, Nyström, Ohlson, Peterson, Rabe): Förhandsbesked. Frågorna E 2 a-f. Varor som omsätts under passagerartransport mellan Göteborg och Kiel respektive mellan Göteborg och Fredrikshamn (färjelinjerna 1 och 2) på fartyg som är registrerade i Sverige skall anse omsatta i Sverige oavsett om omsättningen äger rum på svenskt sjöterritorium, internationellt vatten eller tyskt respektive danskt sjöterritorium. - Varor som omsätts på fartyg, som är registrerade i Sverige och som trafikerar färjelinje 3, skall inte i något fall anses omsatta i Sverige. - Fråga E 3. Svaren på frågorna E 2 a-f förändras inte om fartygen är registrerade i annat EG-land eller i tredje land. - Motivering. Ärendet gäller tillämpligheten av bestämmelsen i 5 kap. 2 b § första stycket mervärdesskattelagen (1994:200), ML, enligt vilken en vara som omsätts på fartyg, luftfartyg eller tåg under en del av en passagerartransport mellan EG-länder skall anses omsatt i Sverige om avreseorten är belägen i Sverige. Med del av passagerartransport avses enligt andra stycket den del av passagerartransporten som utan uppehåll utanför EG utförs mellan avreseorten och ankomstorten. Med nämnda orter avses enligt de följande två styckena i paragrafen den första orten för påstigning av passagerare inom EG respektive den sista orten för avstigning av passagerare inom EG i fråga om passagerare som steg på inom EG. Enligt sista stycket gäller för resa tur och retur att återresan skall anses som en fristående transport. - Bestämmelserna i 5 kap. 2 b § ML grundar sig på artikel 8.1.c i det sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG) i artikelns lydelse enligt direktiv 92/111/EEG och erhöll sin nu gällande lydelse genom SFS 1997:331. Genom denna lagstiftning anpassades stadgandets ordalydelse närmare till artikeln (prop. 1996/97:81 s. 19). Paragrafen omfattar omsättning av alla skattepliktiga varor och således även alkoholdrycker, tobaksvaror m.m. när undantaget från skatteplikt enligt 3 kap. 30 c § ML för dessa varor enligt artikel 28k i direktivet (91/680/EEG) skall upphöra den 1 juli 1999. - Stena Line AB (Stena), som ansökt om förhandsbesked med anledning av den föreskrivna förändringen av bestämmelserna om skatteplikt den 1 juli 1999, gör i huvudsak gällande följande. Varken folkrätten eller Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 medger att omsättning av varor utanför Europeiska gemenskapens geografiska territorium sådant det är bestämt i artikel 227 i Romfördraget får beskattas i Sverige. Därför skall 5 kap. 2 b § ML tolkas så att den inte omfattar omsättningar som sker på fartyg med Sverige som avreseland vid färd på internationellt vatten eller tredje lands sjöterritorium. Även artikel 8.1.c. i sjätte mervärdesskattedirektivet skall anses ha denna innebörd eftersom den annars strider mot artikel 227 i Romfördraget och därmed skall förklaras ogiltig. - Nämnden gör följande bedömning. - Bestämmelserna i 5 kap. 2 b § ML och artikel 8.1.c. i sjätte mervärdesskattedirektivet har såvitt nu är aktuellt samma innehåll. En vara som omsätts på bl.a. fartyg under en passagerartransport mellan en avreseort i Sverige och en ankomstort i ett annat EG-land utan uppehåll utanför EG skall enligt dessa bestämmelser anses omsatt i Sverige. Det förhållandet att omsättningen sker när fartyget befinner sig på internationellt vatten eller på tredje lands sjöterritorium får enligt såväl ML:s som direktivets bestämmelser anses sakna betydelse eftersom de inte föreskriver undantag vid passage - utan endast vid uppehåll - utanför EG. - Artikel 3 i sjätte mervärdesskattedirektivet definierar det territorium på vilket direktivet är tillämpligt genom en hänvisning till artikel 227 i Romfördraget. Denna artikel innehåller inte någon precis definition av den territoriella räckvidden. Av EG-domstolens praxis framgår emellertid att i enlighet med den princip som har fastlagts i artikel 3 sammanfaller den territoriella räckvidden av direktivet för varje medlemsstad med räckvidden av dess mervärdesskattelagstiftning. Således har omsättning av tjänster (spel på spelautomater) ombord på fartyg som delvis färdats på internationellt vatten i sin helhet ansetts kunna beskattas i den stat inom EG där näringsidkaren har etablerat sin näringsverksamhet (se fall 168/84 Berkholz mot Finanzamt Hamburg-Mitte-Altstadt /1985/ ECR 2251-2265). Att artikel 227 inte utesluter att gemenskapens rättsregler tillämpas på förhållanden utanför gemenskapens område framgår också i övrigt av EG-domstolens praxis (se fall C-214/94 Boukhalfa mot Tyska Förbundsrepubliken /1996/ ECR I-2253 med där anförd praxis). På grund av det anförda finner nämnden det inte erforderligt att inhämta ett förhandsavgörande av EG-domstolen före ett beslut i ärendet. - Huruvida Stena är skyldigt att i sin verksamhet erlägga mervärdesskatt i Sverige skall bedömas enligt ML:s regler om skattskyldighet. Den bedömningen är inte beroende av var de fartyg med vilka Stena bedriver passagerartrafiken är registrerade. - Mot bakgrund av det anförda skall varor som tillhandahålls ombord på fartyg under passagerartransport mellan Göteborg och Kiel samt mellan Göteborg och Fredrikshamn anses omsatta i Sverige (frågorna E 2 a, c-d såvitt avser färjelinjerna 1-2 samt fråga E 3). Varor som tillhandahålls ombord på fartyg under passagerartransport från Sverige med första uppehåll i Norge skall inte anses omsatta i Sverige (frågorna E 2 b-c, e-f såvitt avser färjelinje 3 och fråga E 3). - Stena Line AB (bolaget) yrkade att Regeringsrätten - med ändring av det överklagade förhandsbeskedet - skulle förklara att svensk mervärdesskatt inte skulle erläggas när varor omsattes på internationellt vatten under passagerartransport mellan Göteborg och Kiel respektive mellan Göteborg och Fredrikshavn, i första hand på fartyg som var registrerade i Sverige och i andra hand på fartyg som var registrerade i annan EU-stat eller i tredje land. Bolaget hade vidare inte något att invända mot att Regeringsrätten i sitt domslut förklarade att avgörandet endast var giltigt för det fall undantagen i 3 kap. 30 c § mervärdesskattelagen (1994:200) upphävdes den 1 juli 1999. Bolaget hemställde vidare att Regeringsrätten - innan överklagandet avgjordes i sak - inhämtade förhandsavgörande av EG-domstolen enligt artikel 234 (tidigare artikel 177) i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen om tolkningen av rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 mars 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter - Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund. Bolaget föreslog därvid att Regeringsrätten ställde fyra frågor till EG-domstolen. Slutligen yrkade bolaget att Regeringsrätten höll muntlig förhandling inför avgörandet av frågan om förhandsavgörande skulle inhämtas från EG-domstolen. - Riksskatteverket bestred bifall till bolagets yrkande om ändring av Skatterättsnämndens förhandsbesked och ansåg inte att det var nödvändigt att inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen. - Regeringsrätten (1999-06-21, Lindstam, Rundqvist, Billum, Schäder, Wennerström): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten finner inte skäl att låta muntlig förhandling ingå i handläggningen av målet och inte heller att inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen. - I målet är fråga om bolaget skall redovisa svensk mervärdesskatt vid sådan omsättning efter den 30 juni 1999 ombord på fartyg under passagerartransport från Göteborg till Kiel och från Göteborg till Fredrikshavn som avses i 3 kap. 30 c § mervärdesskattelagen, under förutsättning att nämnda bestämmelse upphör att gälla den 30 juni 1999. - Regeringsrätten gör samma bedömning som Skatterättsnämnden i den del som omfattas av överklagandet. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår yrkandet om muntlig förhandling. - Regeringsrätten avslår yrkandet om begäran av förhandsavgörande från EG-domstolen. - Regeringsrätten fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked i den del det överklagats. (fd II 1999-06-03, Nielsen)

*REGI

*INST