RÅ 1999 not 163
Beslut att anta detaljplan för bostadsbebyggelse (avslag) / Beslut att anta detaljplan för bostadsbebyggelse (rättsprövning, avslag)
Not 163. Ansökan av Birgitta W. och Per W. om rättsprövning av ett beslut ang. detaljplan. -Kommunfullmäktige i Danderyds kommun (1997-10-20) antog detaljplan för kv. Ekstranden i Danderyd i kommunen. - Sedan beslutet överklagats avslog Länsstyrelsen i Stockholms län (1997-12-22) överklagandena. - Birgitta W. och Per W. m.fl. överlagade länsstyrelsens beslut. - Regeringen (Inrikesdepartementet, 1998-04-29) avslog överklagandena och anförde som skäl för sitt beslut: Av handlingarna i ärendet framgår att gällande plan inte genomförts vad gäller strandpromenaden längs kvarteret. Regeringen, som konstaterar att genomförandetiden för planen gått ut, finner att hinder inte föreligger för att i den nya planen anpassa planutformningen längs stranden till pågående markanvändning. - Regeringen finner att varken slopandet av parkmarken längs stranden eller detaljplanens utformning i övrigt kan anses medföra sådana olägenheter för de klagande att planen av det skälet inte kan godtas. Vad de klagande framfört utgör inte heller i övrigt skäl att upphäva kommunens beslut att anta planen. Överklagandena bör därför avslås. - Frågor som rör närmare placering och utformning av byggnader inom ramen för den byggrätt som medges i detaljplanen prövas i kommande bygglovsprövningar. - Birgitta W. och Per W. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och anförde bl.a. följande. Deras fastighets främsta tillgång var sjöutsikten samt omgivande relativt öppna och något lantliga miljö. Huset var litet och av den typ av trävillor som byggdes på 1920-talet. Det hade byggts till och om åren 1990-1993 för att maximalt dra fördel av utsikten och öppenheten. Fastigheten drabbades hårt av detaljplanen. Granntomten Ekstranden 2 kunde styckas och bebyggas med ett hus med en byggnadsarea om högst 210 kvm och med en högsta nockhöjd om 7,5 m samt med en komplementbyggnad om 40 kvm jämfört med nuvarande hus om ca 40 kvm och med en nockhöjd på 4,5 m och en terrass om 13 kvm. Framförliggande byggnad på Ekstranden 3, som hade en höjd till taknocken om 4,6 m, kunde höjas till 7,5 m och en vindsvåning kunde inredas. Rätten till större hus på strandtomterna i förening med rätten till "egen mindre brygga" ökade trafiken på de skaftvägar som omgav deras fastighet. Försämrad sjöutsikt, minskad öppenhet och ökad förtätning skadade marknadsvärdet på deras fastighet. Möjligheten att "bevaka" framtida bebyggelse inom ramen för plan- och bygglagen var föga verkningsfull. Även om det kunde dröja några år innan sjöutsikten beskars och öppenheten minskade, kapitaliserades de framtida nackdelarna omedelbart i dagens marknadsvärde för fastigheten och åsamkade dem en stor ekonomisk förlust. Den grundfråga det här gällde var om myndigheter kunde genomföra fördelar för vissa fastighetsägare på bekostnad av andra utan att kompensera de senare. - Regeringsrätten (1999-06-24, Holstad, Eliason, Hulgaard, Schäder): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - I målet har inte framkommit att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för de bedömningsutrymme som föreligger i detaljplaneärenden eller att det vid handläggningen har förekommit något fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökandena har angett. Det framgår inte heller klart av omsständigheterna i ärendet att beslutet på något annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 1999-06-15, I. Larsson)