RÅ 1999 not 235

Not 235. Överklagande av Runar S. ang. återkallelse av tillstånd att inneha skjutvapen. - Polismyndigheten i Uppsala beslutade den 16 augusti 1995 att återkalla Runar S:s tillstånd att inneha skjutvapen. Länsstyrelsen i Uppsala län avslog i beslut den 19 januari 1996 Runar S:s överklagande av polismyndighetens beslut. Runar S. överklagade länsstyrelsens beslut till Kammarrätten i Stockholm och yrkade samtidigt att kammarrätten skulle hålla muntlig förhandling i målet. Kammarrätten beslutade enligt protokoll den 3 oktober 1996 att avslå yrkandet om muntlig förhandling. I den nu överklagade domen avslog kammarrätten Runar S:s överklagande av länsstyrelsens beslut. - Runar S. yrkade i första hand att beslutet att återkalla hans vapentillstånd upphävs och i andra hand att kammarrättens dom undanröjs och målet visas åter till kammarrätten för fortsatt handläggning. Till stöd för sin talan anförde han i huvudsak följande. Grunden för ingripandet mot honom var ett godkänt strafföreläggande vilket innebär att endast böter kunnat utgå. Återkallelse av tillstånd skall enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd främst ske vid grövre brott mot jaktlagen och där påföljden är ett frihetsberövande. Kammarrätten har även begått ett grovt fel när begärd muntlig förhandling inte har hållits. Det torde vara uppenbart att fråga är om en civil rättighet som i sig grundar rätt till muntlig förhandling enligt artikel 6 i Europakonventionen. -Regeringsrätten (1999-11-10, Werner, Baekkevold, Rundqvist, Nilsson, Wennerström): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Den första frågan Regeringsrätten har att ta ställning till i målet är om Runar S. på någon grund har haft rätt till muntlig förhandling. Vapenlagen (1996:67) innehåller inte några särskilda bestämmelser om muntlig förhandling. Därmed gäller bestämmelserna om muntlig förhandling i 9 § förvaltningsprocesslagen (1971:291). Enligt detta lagrum skall länsrätt och kammarrätt hålla muntlig förhandling, när detta begärs av enskild part, om inte sådan förhandling är obehövlig och inte heller särskilda skäl talar mot det. Ett förhållande som emellertid också måste beaktas är om det vid sidan av denna bestämmelse har funnits någon rätt för Runar S. att få till stånd en muntlig förhandling med stöd av artikel 6 i Europakonventionen som numera gäller som svensk lag (se SFS 1994:1219). Enligt artikeln föreligger rätt till en rättvis och offentlig rättegång inför domstol när det gäller att pröva en persons civila rättigheter och skyldigheter. Av Europadomstolens praxis följer vidare att det i princip föreligger en rätt till muntlig förhandling i sådana fall. - Polismyndighetens beslut att återkalla Runar S:s tillstånd att inneha skjutvapen innebär inte bara att han förlorar möjligheten att använda de vapen som omfattas av återkallelsebeslutet. Enligt vad som följer av bestämmelserna i 7 kap.1 och 2 §§vapenlagen rörande inlösen av skjutvapen m.m. medför nämligen ett återkallelsebeslut också att vapnen skall lösas in av staten om inte Runar S. inom viss tid lämnar vapnen för skrotning eller överlåter dem till någon som har rätt att inneha dem eller inom viss tid på nytt ansöker om och erhåller tillstånd att inneha vapnen. Mot denna bakgrund måste Runar S:s talan anses röra en civil rättighet enligt Europakonventionen. I detta fall har kammarrätten varit den första domstol som har haft att pröva denna rättighet. Några särskilda omständigheter som medför att vid denna första domstolsprövning en muntlig förhandling har varit onödig kan inte anses föreligga. Handläggningen av målet i kammarrätten företer därför en sådan brist att kammarrättens dom bör upphävas och målet visas åter till kammarrätten för ny handläggning. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom och visar målet åter till kammarrätten för ny handläggning. (fd II 1999-10-06, Ocklind)

*REGI

*INST