RÅ 1999 not 274

Not 274. Ansökan av Bostadsrättsföreningen Utsikten m.fl. om rättsprövning av beslut att anta detaljplan för äldreboende. - Kommunfullmäktige i Gävle kommun beslutade den 20 maj 1996 att anta detaljplan för Stigslund 55:l m.fl., Stigslunds centrum, Äldreboende, i kommunen. - Sedan kommunfullmäktiges beslut överklagats beslutade Länsstyrelsen i Gävleborgs län den 19 augusti 1996 att bifalla överklagandena och upphäva kommunfullmäktiges antagandebeslut. - Gävle kommun överklagade länsstyrelsens beslut. Kommunen anförde därvid att byggnaden var acceptabel som ett led i en stadsdels utveckling för att tillgodose äldreomsorgens angelägna behov inom stadsdelen Stigslund. Detaljplanen innebar att ett antal närboende skulle komma att få störd utsikt, men jämfört med det angelägna behovet av bostäder för äldre fick den olägenheten accepteras. - Boverket yttrade sig i ärendet den 7 januari 1997. Verket, som besökt området, hade därvid bl.a. bedömt att den föreslagna byggnaden inte skulle komma att påverka områdets utformningsmässiga helhet i sådan grad att planen av den anledningen inte borde kunna accepteras. Behovet av nya bostäder för äldre var stort. Dessa bostäder kunde lämpligen placeras i stadsdelscentrum och det var en fördel om parkmark inte togs i anspråk för bebyggelse. Boverket gjorde den bedömningen att det allmänna intresset att uppföra bostäder för äldre var starkare än det enskilda intresset om en oförändrad närmiljö. - Bostadsrättsföreningen Utsikten m.fl. framhöll att detaljplanen inte tagit skälig hänsyn till byggnadernas placering i förhållande till landskapsbilden eller till naturvärdena i miljön. Den planerade byggnaden kunde inte anses ha lokaliserats till mark som var lämpad för ändamålet med hänsyn till de boendes hälsa, fysiska förhållanden och möjligheter att förebygga luftföroreningar eller olyckor. Planläggningen hade inte skett med främjande av en från allmän synpunkt lämplig utveckling av bostadsbebyggelsen eller för erhållande av bästa möjliga miljöförhållanden. I synnerhet hade inte byggnadens olägenheter för omgivningen i förhållande till vad som erhölls bedömts med en tillräcklig och korrekt avvägning. -Regeringen (Inrikesdepartementet, 1997-03-20): Regeringen finner i likhet med Boverket att detaljplanens utformning inte kan anses vara så ingripande eller medföra sådana olägenheter för de närboende att planen av det skälet inte kan godtas. Vid en avvägning mellan allmänna och enskilda intressen delar regeringen Boverkets bedömning att det allmänna intresset att uppföra bostäder för äldre i Stigslund är starkare än det enskilda intresset av en oförändrad närmiljö. Det har inte i övrigt framkommit omständigheter som utgör skäl för upphävande av kommunens planbeslut. Länsstyrelsens beslut bör därför upphävas. - Regeringen upphäver med bifall till överklagandet länsstyrelsens beslut den 19 augusti 1996 och fastställer kommunfullmäktiges beslut den 20 maj 1996 att anta detaljplan för Stigslund 55:l m.fl., Stigslunds centrum, Äldreboende. - Bostadsrättsföreningen m.fl. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut. Till stöd för ansökningen anförde de bl.a. följande. Regeringens beslut strider mot 3 kap. 2 § och 5 kap. 2 § plan- och bygglagen (1987:10) och mot lagens andemening. För de boende på ”åshöjden” innebär detaljplanen en genomgripande och stor olägenhet som inte kan godtas. Husen i området är byggda så att samtliga lägenheter från våning 2-3 har siktfält ut över staden och havet. Om den tänkta byggnationen genomförs kommer 28 lägenheter i hus i den bakre raden att förlora hela sin utsikt mot öster och havet. Ytterligare 58 lägenheter kommer att drabbas av en kraftigt försämrad utsikt. De siktfält som presenterats av kommunen i överklagandet till regeringen är mycket missvisande eftersom de inkluderar föreliggande fysiska siktbegränsningar och baseras på ett teoretiskt siktfält på 180 grader. Regeringens beslut bygger på Boverkets bedömning, vilken får anses mycket bristfällig. Verkets utredare har inte besökt lägenheterna som kommer att drabbas. Utsikten kan inte studeras från markplan. - Regeringsrätten (1999-12-13, Swartling, Holstad, Lindstam, Sandström, Schäder): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökandena har angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - I målet har inte framkommit att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha överskridit det bedömningsutrymme som föreligger i detaljplaneärenden. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökandena har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 1999-11-16, I. Larsson)

*REGI

*INST