RÅ 1999 not 50

Not 50. Överklagande av Mikael L. ang. arbetsskadeförsäkring, m.m. - I beslut den 17 oktober 1995 fann Bohusläns allmänna försäkringskassa att Mikael L. var berättigad till livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring med 31 600 kr från och med december månad 1994. Inkomsten före skadan bedömdes till 190 200 kr per år och efter skadan till 158 600 kr per år. Vid beräkningen av inkomsten efter skadan utgick försäkringskassan från den normala lönen på marknaden för en nyanställd bilförsäljare. Mikael L. överklagade försäkringskassans beslut och yrkade att inkomsten efter skadan skulle ändras till 103 700 kr, dvs. den lön som han faktiskt uppburit från sin arbetsgivare - Erlings Bil AB - innan han blev arbetslös den 1 juni 1995 och för tiden därefter 93 340 kr motsvarande vad han uppburit från arbetslöshetskassan. Länsrätten i Göteborgs och Bohus län avslog i dom den 12 juni 1996 överklagandet dit. Mikael L. fullföljde sin talan till Kammarrätten i Göteborg som i beslut i protokoll den 4 november 1996 inte meddelade prövningstillstånd. - Mikael L. överklagade kammarrättens avgörande och anförde bl.a. följande. Länsrätten hade i sin dom tillmätt hans arbete i bilföretaget stor betydelse vid fastställandet av hans lön efter skadan på så sätt att rätten ansett att han fortsättningsvis borde kunna arbeta som bilförsäljare eftersom detta inte satts ifråga. Länsrätten hade också fastställt hans inkomst efter skadan med utgångspunkt i lönesättningen för sådant arbete. Av hans inlaga till kammarrätten framgick att han var byggnadsarbetare. Efter en yrkesskada 1989 hade han blivit arbetslös 1993. Under tiden den 26 september 1994 till den 31 maj 1995 hade han arbetat vid ett bilföretag i Brastad. Av ett till kammarrätten ingivet intyg från bilföretaget framgick att han arbetat som hjälpreda med diverse arbetsuppgifter av enklare natur. Arbetena hade huvudsakligen varit sådana som föll in under branschens arbetaravtal. Som framhållits i inlagan i kammarrätten hade han ingen erfarenhet av bilförsäljning och var inte heller lämpad för sådant arbete. Länsrätten hade felaktigt baserat sin dom angående hans livränta på det resonemanget att han, eftersom han arbetat på ett bilföretag, borde ha förvärvat förmåga att sälja bilar. Genom att kammarrätten inte beviljade prövningstillstånd blev länsrättens felaktiga dom gällande. - Mikael L. yrkade vidare ersättning för rättegångskostnader. - Riksförsäkringsverket anförde att Regeringsrätten borde upphäva det överklagade beslutet och meddela Mikael L. prövningstillstånd för prövning i kammarrätten. -Regeringsrätten (1999-03-26, Lindstam, Lavin, Nilsson, Wennerström): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Överklagande av länsrätts avgörande i mål eller ärende enligt lagen om arbetsskadeförsäkring får prövas av kammarrätt endast om kammarrätten har meddelat prövningstillstånd. Enligt 34 a § andra stycket 2 förvaltningsprocesslagen (1971:291) skall prövningstillstånd meddelas bl.a. om anledning förekommer till ändring i det slut vartill länsrätten kommit. - Fråga i målet i sak är hur Mikael L:s förmåga att trots sin arbetsskada skaffa sig inkomst genom arbete skall bedömas. Försäkringskassan har i sitt beslut om arbetsskadelivränta beräknat Mikael L:s inkomst efter arbetsskadan med utgångspunkt i en tänkbar ingångslön som bilförsäljare. Länsrätten å sin sida motiverade sin dom bl.a. med att Mikael L:s förmåga att utföra ett arbete som bilförsäljare inte satts i fråga och fastställde försäkringskassans beslut. - I kammarrätten åberopade Mikael L. ett intyg från sin före detta arbetsgivare, Erlings Bil AB. I intyget uppger bilfirman att Mikael L:s arbetsuppgifter varit hämtning och lämning av hyrbilar, utförande av diverse monteringsarbeten i verkstaden och försäljning av varor i reservdelsbutiken samt att han inte arbetat med bilförsäljning. Av en annan av Mikael L. till kammarrätten ingiven skrivelse framgår att lägsta lönen för en tjänsteman respektive en arbetare enligt avtal mellan Motorbranschens arbetsgivareförbund och SIF låg betydligt under den lön som försäkringskassan och länsrätten utgått ifrån. - Mot bakgrund av vad som sålunda kommit fram vid tiden för kammarrättens ställningstagande till frågan om prövningstillstånd bör det ha framstått som osäkert om länsrättens avgörande var riktigt. Det har därför funnits förutsättningar för att meddela prövningstillstånd i kammarrätten med stöd av 34 a § andra stycket 2 förvaltningsprocesslagen. - Vad härefter gäller Mikael L:s yrkande om ersättning för rättegångskostnader kan detta lagligen inte bifallas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver det överklagade beslutet och meddelar Mikael L. prövningstillstånd för prövning i Kammarrätten i Göteborg av hans överklagande av länsrättens dom. Handlingarna överlämnas till kammarrätten för fortsatt handläggning. - Regeringsrätten avslår Mikael L:s yrkande om ersättning för rättegångskostnader. (fd II 1999-03-09, Landelius)

*REGI

*INST