RÅ 1999 not 52

Not 52. Ansökan av Anders O. m.fl. om rättsprövning av ett beslut ang. detaljplan. -Kommunfullmäktige i Sollentuna kommun (1997-06-16) beslutade om ändring av detaljplaner inom Törnskogen, Vaxmora i kommunen. Sedan beslutet överklagats avslog Länsstyrelsen i Stockholms län (1997-10-09) överklagandena. - Anders O. m.fl. överklagade länsstyrelsens beslut. - Regeringen (Inrikesdepartementet, 1988-02-12) avslog överklagandena och anförde som skäl för sitt beslut: Regeringen finner att planärendet kan tas upp till slutlig prövning utan ytterligare utredning. - Vid ärendets prövning i sak konstaterar regeringen att detaljplanen redovisar det område och de nivåer där tunnel för genomfartsled skall kunna anläggas. Regeringen konstaterar vidare att den västra delen av tunneln gränsar till en detaljplan för Norrortsleden vid Häggviks centrum inom vilken tunneln har sin mynning och att denna plan innehåller bestämmelser om störningsskydd vad gäller buller samt att det i ärendet även föreligger en utredning rörande luftens kvalitet. Regeringen finner inte att detaljplanen kan anses medföra sådana olägenheter för de klagande att planen av det skälet inte kan godtas. Vad de anfört utgör inte heller i övrigt skäl att ändra länsstyrelsens beslut. Överklagandena bör därför avslås. - Anders O. m.fl. överklagade regeringens beslut och yrkade att något definitivt beslut om Norrortsledens utformning inte skulle tas förrän en opartisk och fullständig utvärdering skett. De anförde bl.a. följande. Den av gruppen presenterade Norrortsleden, utformad enligt Alternativ 6, hade betydande fördelar framför kommunens och Vägverkets Alternativ 5. Deras bestämda uppfattning om de onödigt komplicerade rondellösningarna intill Häggvik stod fast. En så komplicerad trafiklösning som Tunbergets trafikplats intill den befintliga cirkulationsplatsen i motet Danderydsvägen-Sollentunavägen blev både dyrbar och för trafikanterna extra svår att överblicka och ökade därmed olycksriskerna. Eftersom Rotebro trafikplats måste byggas om inför ökande trafikbehov, fanns det anledning att utnyttja de därför naturliga förutsättningarna. Framför allt erbjöds här ett enastående tillfälle att koppla ihop denna trafikplats med en vacker snedkabelbro över Norrviken. Vid det östra brofästet kunde vägbanan lämpligen anslutas till en tunnelförbindelse genom Törnskogen, vilket inte på något sätt störde befintlig miljö. Vägverket anförde som nackdel hos Alternativ 6, att vägsträckningen för trafiken från nordost mot sydväst blev något längre än i Alternativ 5. Skillnaden var tre kilometer, dvs. försumbar i detta sammanhang. Under hela ärendets gång från och med år 1994 hade en känsla av slutgiltighet förstärkts hos dem som arbetat med Alternativ 6, trots att de fått så många bevis på att människor, enskilt och i grupp, "vanliga människor" såväl som högre tjänstemän, hade medgett att de ansåg Alternativ 6 vara det bästa. Tyvärr tycktes medborgarna alltmer resignera inför vad de uppfattade som en politiserad - men skenbart demokratisk - beslutsprocess. - Regeringsrätten (1999-03-26, Lindstam, Lavin, Nilsson, Wennerström): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten behandlar Anders O:s, Kåre E:s, Staffan B:s, Leif H:s, Paul P:s och Ann-Marie J.-O:s överklagande som en ansökan om rättsprövning. - Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Till grund för utformningen av en detaljplan ligger bl.a. bestämmelserna i 2 kap. plan- och bygglagen (1987:10) om de allmänna intressen som skall beaktas vid planläggning och vid lokalisering av bebyggelse m.m. Bestämmelserna om vilka intressen som skall beaktas vid utformningen av en detaljplan är i stor utsträckning allmänt hållna och lämnar myndigheterna en viss handlingsfrihet vid beslutsfattandet. - Regeringsrätten finner att sökandena inte visat att regeringen vid sitt beslutsfattande felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som myndigheterna har i planärenden eller att det vid handläggningen av ärendet har förekommit något fel. Det framgår inte heller klart av omständigheterna att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 1999-03-09, Landelius)

*REGI

*INST