RÅ 1999 not 76

Not 76. Ansökan av Sierri sameby om rättsprövning. - Länsstyrelsen i Norrbottens län beslöt den 19 december 1995 med stöd av 7 § rennäringslagen (1971:437) om gräns för Sierri och Sirkas samebyar. - I beslut den 29 januari 1996 förtydligade länsstyrelsen sitt tidigare beslut enligt följande. Den genom beslutet fastställda gränsdragningen överensstämde med tidigare fastställd gräns. Det gränsbestämda betesområdet omfattade emellertid numera båda barmarks- och vinterbetesområdena. Rätt att åberopa ytterligare s.k. sedvanerättsmarker österut förelåg inte för Sierri sameby enligt länsstyrelsens beslut. Som skäl för besluten anförde länsstyrelsen bl.a. följande. Sierri sameby kan inte anses vara i behov av utökning av vinterbetesmarkerna, lavmarkerna. Länsstyrelsen anser att Sierri sameby har tillgång till både barmarks- och vinterbete inom det nu fastställda byområdet. Sirkas sameby har tillgång till 0,05 km2 lavmark per ren för högsta tillåtna renantalet inom samebyns sedvanerättsområde enligt byordningen. Sierri sameby har tillgång till 0,22 km2 lavmark per ren för högsta tillåtna renantalet inom samebyns fastställda betesområde enligt byordningen. Sierri samebys sedvanerättsmarker utanför det gränsbestämda byområdet ingår inte i arealberäkningen av lavmarkerna. - Sierri sameby överklagade länsstyrelsens beslut. - Jordbruksverket avslog överklagandet genom beslut den 7 oktober 1996. Som skäl för beslutet anfördes följande. Verket konstaterade att ärendet rörde tillämpning av 7 § rennäringslagen om indelning i byområden. Bestämmelsen innebar att betesmarkerna kunde omfördelas mellan samebyar utan någon motsvarande ekonomisk reglering mellan byarna. Fråga om viss sameby hade sedvanerätt till viss mark kunde bara prövas av allmän domstol. Gränser för Sierri sameby angavs i byns byordning som fastställdes av länsstyrelsen den 29 juni 1946. I svensk-norska renbeteskommissionens betänkande år 1964 s. 213 uppgavs att det inom byns gränsbestämda område fanns tillgång på bete för alla årstider. Byn hade dock, enligt betänkandet, huvuddelen av sitt vinterbete utanför sagda område, inom en trakt begränsad av Larve, Sudok, Puottaure och Kopponis samt något väster om sistnämnda ort. Mellan det gränsbestämda området samt angivna vinterbetesområde låg vinterbeten för Sirkas sameby. Det vinterbetesområde för Sierri som låg utanför byns gränsbestämda område angavs i kartbilaga till betänkandet. Ett vinterbetesområde, som i huvudsak överensstämde med detta vinterbetesområde angavs i kartbilagan till 1988 års renbetesinventering för Sierri sameby. Enligt renbetesinventeringen saknade det vinterbetesområde, som låg utanför det gränsbestämda området ("Sierri 2"), annat värde som vinterbetesområde än som tilläggsområde. Redan de betestillgångar, som fanns inom det gränsbestämda området ("Sierri 1"), ansågs kunna ge bete året runt för fler än 1 000 renar. Sierri samebys förslag i skrivelse den 28 juni 1995 till länsstyrelsen innebar att byns gräns skulle utsträckas till ett område som omfattade delar av den mark som låg mellan Sierri 1 och Sierri 2, dvs. mark som enligt renbeteskommissionen användes av Sirkas sameby till vinterbete. Enligt de beräkningar som länsstyrelsen gjort i ärendet hade Sierri sameby större tillgång på lavmarker (vinterbetesmarker) per ren än Sirkas sameby redan genom den del av Sierris lavmarker som låg inom det gränsbestämda område som fastställdes år 1946. Det överklagade beslutet innebar att den tidigare gällande gränsen för Sierri samebys året-runt-marker skulle inrymma byns hela tillåtna betesområde. Mot bakgrund av dels länsstyrelsens beräkningar av de båda byarnas tillgång på lavmarker, dels 1988 års renbetesinventeringar ansåg Jordbruksverket att detta område fick anses tillräckligt för Sierri samebys tillåtna renantal. Den gräns som fastställts för samebyn följde i stor utsträckning naturliga gränser, bl.a. Lilla Luleälven och andra vattenområden. Det hade trots Sierri samebys förhandlingar med Sirkas sameby inte framkommit något förslag till gräns som kunde anses vara mer lämplig för sitt ändamål än den gräns som länsstyrelsen beslutat. - Sierri sameby fullföljde sin talan och begärde samtidigt inhibition. - Regeringen (Jordbruksdepartementet, 1997-07-26) avslog överklagandet med följande motivering: Mark som avses i 3 § första stycket 1 rennäringslagen, året-runt-markerna, skall enligt 6 § andra stycket lagen fördelas mellan samebyar i särskilda byområden. Byområde kan enligt samma bestämmelse även omfatta mark som avses i 3 § första stycket 2 rennäringslagen, vinterbetesmarkerna. Det överklagade beslutet innebär att länsstyrelsen med stöd av 7 § rennäringslagen gränsbestämt såväl året-runt-markerna som vinterbetesmarkerna för Sierri sameby. Beslutet innebär således inte att länsstyrelsen tagit ställning till om det utanför det gränsbestämda området föreligger någon för Sierri sameby på urminnes hävd grundad betesrätt. Detta kan, som Jordbruksverket påpekat, endast prövas av allmän domstol. Av utredningen i ärendet framgår att det råder konkurrens mellan Sierri och Sirkas samebyar om de vinterbetesmarker som tidigare använts av Sierri sameby. Länsstyrelsen har därför haft fog för sitt beslut at gränsbestämma även Sierri samebys vinterbetesmarker. Av utredningen i ärendet framgår att betestillgångarna inom det nu gränsbestämda byområdet är tillräckliga för det tillåtna renantalet i Sierri sameby. Regeringen delar Jordbruksverkets uppfattning att Sierri samebys betesområde får anses lämpat för sitt ändamål med hänsyn till betestillgången och övriga omständigheter. - Skäl att uppskjuta ikraftträdandet av länsstyrelsens beslut föreligger inte enligt regeringens uppfattning. - Sierri sameby ansökte om rättsprövning och yrkade att regeringens beslut skulle upphävas och ärendet återförvisas. Till stöd för sin talan anförde samebyn i huvudsak att länsstyrelsens genom regeringens beslut fastställda gränsbestämningsbeslut innebar att samebyn fråntagits sina sedvanerättsmarker, att det stred mot regeringsformen att ersättning inte utgått för de marker byn på så sätt berövats, att beslutet stred mot Europakonventionen samt att det gränsbestämda området inte var lämpat för sitt ändamål. - Regeringsrätten (1999-04-20, Swartling, Rundqvist, Eliason, Nilsson, Schäder): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen om (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av en enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom en ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheterna har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Företrädare för Länsstyrelsen i Norrbottens län har vid den muntliga förhandlingen inför Regeringsrätten förklarat att gränsbestämningsbeslutet den 29 januari 1996 enligt länsstyrelsens mening har rättsverkan endast när det gäller samebyns gränser i söder, väster och norr. Den del av beslutet som innehåller meningen "Rätt att åberopa ytterligare s. k. sedvanerättsmarker österut tillkommer inte Sierri sameby enligt nu fattat beslut," är endast en förklaring att länsstyrelsen genom beslutet inte har tagit ställning i denna fråga. En sådan förklaring saknar rättsverkningar. - Också regeringen har i sitt beslut konstaterat att länsstyrelsen inte har tagit ställning till om det utanför det gränsbestämda området föreligger någon för Sierri sameby på urminnes hävd grundad betesrätt. Vad sökanden anfört i denna del innebär således inte att regeringens beslut strider mot någon rättsregel. Inte heller i övrigt har det framkommit att regeringen felbedömt de fakta som legat till grund för beslutet eller att regeringen överskridit gränserna för det handlingsutrymme som 7 § rennäringslagen (1971:437) lämnar för beslutsfattandet. - Regeringsrätten finner således att regeringens beslut inte strider mot någon rättsregel på de sätt som sökanden angivit. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i ärendet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 1999-01-26, Nilsson)

*REGI

*INST