RÅ 1999 not 83
Bristande omsorg i form av vanvård, eftersättande av psykiska och känslomässiga behov m.m.
Not 83. Överklagande av Segeltorps kommundelsnämnd i Huddinge kommun ang. vård enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). - Kommundelsnämnden ansökte i januari 1998 om att Caroline X., född år 1989, skulle beredas vård med stöd av 1 § andra stycket och 2 § LVU. -Länsrätten i Stockholms län (1998-02-16, ordf. Westrell) redogjorde för den skriftliga utredningen i målet och vad som förekommit vid muntlig förhandling i länsrätten samt redovisade därefter följande bedömning: Om förhållandena i föräldrahemmet medför en påtaglig risk för att ett barns hälsa eller utveckling skadas skall barnet beredas vård. I förarbetena till LVU (prop. 1989/90:28 s. 65 och 107) sägs att det skall gå att konstatera att risken för skada har en sådan inverkan på barnets hälsa eller utveckling att barnet har ett tydligt vårdbehov. Brister i omsorgen kan bl.a. föreligga om barnet utsätts för vanvård. Det kan vara fråga om att barnet allvarligt missköts i fråga om hygien, kläder eller mat. Även fall av psykisk och känslomässig försummelse faller under vad som kan utgöra brister i omsorgen. Det väsentliga är de följder som föräldrarnas problem medför för barnet. - Faderns oförmåga att tillgodose Carolines grundläggande behov av mat, hygien, rena kläder och allmän omvårdnad i övrigt är väl dokumenterad i utredningen. Miljön i hemmet med mögel, kyla, skrotlager, kassar med burkar/flaskor och andra staplade tillhörigheter samt lager av smuts och damm är betecknad som otjänlig för ett barn att leva i. Fadern har inte anpassat sin fostrargärning och sitt förhållningssätt till Carolines ålder och mognad, utan han behandlar henne ömsom som barn, ömsom som vuxen. Caroline saknar ledning och bra förebilder när det gäller att umgås med andra människor. Hon har en säregen tillvaro hos fadern till följd av hans isolerade och avvikande sätt att leva. - Enligt psykologutredningar, som har gjorts 1995 och 1997, har Caroline en ojämn utvecklingsprofil. Bl.a. har hon perceptionssvårigheter som påverkar hennes motorik. Hon bedöms ha en beteendemässig och känslomässig försening och stora svårigheter i umgänge med andra. Hon behöver stöd vad gäller socialt samspel. Hennes funktionsnedsättning, tecken på avskärmning och känslomässiga utveckling bör följas upp. - Under hösten 1997 har Caroline regredierat i skolan och skolbarnsomsorgen. Hon har börjat tala barnspråk, äta med fingrarna och kladda ner sig. Hon har svårt att umgås med andra barn och uppträder distanslöst. - Länsrättens slutsats är att Caroline är utsatt för fysisk vanvård och psykisk försummelse i hemmet hos fadern. - Modern har låtit Caroline växa upp hos fadern de senaste åren. Hon anser sig själv vara olämplig som mor. Enligt länsrättens mening får det anses som en bristande omsorg från hennes sida att hon låtit Caroline fortsätta växa upp i den miljö hos fadern, som hon anser olämplig, utan att försöka förändra situationen för Caroline. - Mot bakgrund av ovanstående finner länsrätten att det är klarlagt att såväl fadern som modern brister i omsorgen om Caroline och att det på grund härav finns en påtaglig risk att hennes fysiska och psykiska hälsa och utveckling skadas. Caroline har ett tydligt vårdbehov som måste tillgodoses utom hemmet. - Vård enligt LVU får dock inte beredas den unge om samtycke till behövlig vård har lämnats. Modern medger vård enligt LVU och fadern motsätter sig vård enligt LVU. Samtycke till behövlig vård har således inte lämnats. - Länsrätten finner därmed att den vård som Caroline X. är i behov av inte kan tillgodoses och säkerställas på annat sätt än med stöd av LVU. Stadsdelsnämndens ansökan skall därför bifallas. - Länsrätten förordnar att Caroline X. skall beredas vård med stöd av 1 § andra stycket och 2 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. - Beslutet om vård skall gälla omedelbart. - Barnets far, Kent Y., överklagade länsrättens om och yrkade att beslutet om vård skulle upphävas. - Kammarrätten i Stockholm (1998-05-28, Sundlöf, Berggren Broms och nämndemännen Hellberg och Jonsson): Enligt 1 och 2 §§ LVU skall vård enligt lagen beslutas om det på grund av bl.a. brister i omsorgen finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas och det kan antas att vården inte kan ges den unge med samtycke av den eller dem som har vårdnaden om den unge. Av uttalanden i förarbetena till LVU framgår att en så allvarlig åtgärd som tvångsomhändertagande inte bör få vidtas utan tungt vägande skäl och att det för ett ingripande får krävas att det föreligger inte bara en obetydlig, oklar eller avlägsen risk för den unge utan en klar och konkret risk för skada på den unges hälsa eller utveckling (prop. 1989/90:28 s. 62). - Länsrätten har i den överklagade domen på anförda skäl funnit att Caroline varit utsatt föra fysisk vanvård och psykisk försummelse i hemmet hos fadern Kent Y. Utredningen i målet har sedan länsrättens dom kompletterats bl.a. genom den muntliga förhandlingen i kammarrätten. - I målet föreligger olika uppgifter om Kent Y:s omvårdnad om Caroline och om riskerna för Carolines hälsa och utveckling. Det får emellertid anses klarlagt att Caroline har svårigheter med bl.a. umgänget med andra och att hon behöver stöd för sin fortsatta utveckling. Det kan däremot inte anses tillförlitligen utrett att Carolines problem berör på psykisk försummelse i hemmet hos fadern. Det är numera upplyst att Kent Y. flyttat och nu bor i en lägenhet. Enligt kammarrättens mening får utredningen i målet anses ge vid handen att flera av de omvårdnadsbrister av fysisk karaktär som lagts Kent Y. till last är sådana som på visst sätt är relaterade till den tidigare olämpliga bostadsmiljön. I detta hänseende får förhållandena nu anses väsentligt förändrade. Kent Y. har tidigare haft en reserverad inställning till socialtjänsten. Kammarrätten anser det emellertid vara rimligt att utgå från att han numera, med erfarenhet även av tvångsingripande enligt LVU, inte ställer sig avvisande till krav som Carolines behov reser. - Kammarrätten finner vid en samlad bedömning av vad som förekommit i målet att det inte förebragts tillräckliga skäl för att bereda Caroline vård enligt LVU. Beslutet härom skall därför upphävas. - Kammarrätten ändrar länsrättens dom och avslår kommundelsnämndens ansökan om vård av Caroline X. enligt 1 § andra stycket och 2 § LVU. Beslutet gäller omedelbart. - (Kammarrättsrådet Östberg var skiljaktig och anförde: Lika med länsrätten finner jag att Caroline är utsatt för fysisk vanvård och psykisk försummelse i hemmet hos fadern och att det på grund härav finns en påtaglig risk för att hennes hälsa eller utveckling skadas. - Utredningen visar att Caroline har ett omfattande vårdbehov. Kent Y. har inte till fullo insett detta utan har endast uttryckt att han kan ta emot hjälpinsatser i form av exempelvis kontaktfamilj "om han måste". Jag finner således att utredningen inte ger stöd för antagandet att Caroline kan få behövlig vård om hon vårdas av Kent Y. Vården måste således säkras med stöd av LVU. Överklagandet skall därför avslås.) - Kommundelsnämnden yrkade i Regeringsrätten att Caroline X. skulle beredas vård enligt LVU. - Regeringsrätten (1999-04-23, Werner, Rundqvist, Lavin, Billum, Hulgaard): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 och 2 §§ LVU skall vård beslutas om det på grund av misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas och det kan antas att behövlig vård inte kan ges den unge med samtycke av vårdnadshavaren eller vårdnadshavarna. - Huvudfrågorna i målet är om det i Kent Y:s hem föreligger sådana förhållanden som avses i 2 § LVU och om dessa medför en påtaglig risk för Carolines hälsa eller utveckling. - I förarbetena till LVU anges i frågan om omhändertagande av barn vid brister hos föräldrarna i omsorgen om barnen att det kan avse fall då barnet utsätts för vanvård på så sätt att barnet allvarligt missköts i fråga om hygien, kläder eller mat. Vidare kan det vara fråga om att den materiella omsorgen om barnet brister allvarligt så att barnets hälsa äventyras eller att tillsynen eftersätts så att barnet inte får det skydd som är nödvändigt med hänsyn till hans eller hennes ålder. Även fall av psykisk och känslomässig försummelse faller under uttrycket brister i omsorgen, varmed avses fall där barnets känslomässiga eller psykiska behov allvarligt eftersätts ( prop. 1989/90:28 s. 65 och 107). I förarbetena behandlas även rekvisitet påtaglig risk för skada. Avsikten med att införa begreppet var att åstadkomma en precisering av lagstiftarens grunder för tvångsvård genom beskrivning i lagtext av den risknivå som krävs. Ett tvångsomhändertagande av ett barn är en mycket ingripande åtgärd för barnet och dess föräldrar. En så allvarlig åtgärd bör inte få vidtas utan tungt vägande skäl. Enligt föredragande departementschefs mening måste, för ett ingripande med stöd av lagen, därför krävas att det inte är fråga om en obetydlig, oklar eller avlägsen risk för den unge utan om en klar och konkret risk för skada på den unges hälsa eller utveckling (a. prop. s. 60-63). Övergående eller mindre betydande risk för skada är alltså inte tillräcklig för ett ingripande enligt lagen. Det skall gå att konstatera att risken för skada har en sådan inverkan på barnets hälsa eller utveckling att barnet har ett tydligt vårdbehov. I uttrycket ligger att det måste föreligga konkreta omständigheter som talar för en risk för skada. Subjektiva antaganden om en sådan risk eller ovidkommande omständigheter som t.ex. samhällsvärderingar får inte läggas till grund för ett vårdingripande. Uttrycket hälsa eller utveckling skall beskriva en persons fysiska eller psykiska hälsa eller sociala utveckling. Det kan alltså vara fråga om att den unge på grund av brister i hemmiljön riskerar att få sin fysiska hälsa skadad. Men begreppet inrymmer även psykiska lidanden som barnet kan utsättas för genom föräldrarnas beteende t.ex. på grund av föräldrarnas psykiska särart. Också den unges utveckling i socialt hänseende kan skadas genom brister i hemmiljön (a. prop. s. 107). Vidare understryks att problem hos föräldrarna inte i sig skall föranleda ett omhändertagande för samhällsvård. Det väsentliga är de följder som dessa problem för med sig för barnet (a. prop. s. 108). - I socialenhetens utredning anförs bl.a. följande. Caroline blev under sina första levnadsår ständigt utsatt för att psykiskt bli övergiven av modern och eftersom även fadern kom och gick i familjen blev det ständiga separationer för Caroline från båda föräldrarna. Föräldrarna har gemensam vårdnad om Caroline och under år 1992 flyttade hon till fadern, som övertog den faktiska vården om henne. Till en början bodde de i Skarpnäck hos Kent Y:s åldriga mor, som tog hand om Caroline när fadern arbetade. Sedan flyttade de till huset i Segeltorp. Huset består av tre rum och kök. Caroline har bott tillsammans med fadern i det smutsiga, förfallna och mögelskadade huset utan ordentliga hygienutrymmen och uppvärmningsmöjligheter. Kalla vintrar har de sovit med kläderna på. Caroline har delat sovrum med fadern och ända upp i skolåldern hade hon inte någon egen säng utan sov hos fadern. Kent Y. äger ytterligare en fastighet i Huddinge. Enligt uppgift från kronofogden är de båda fastigheterna värda cirka en miljon kronor. Kent Y. är en välkänd person i Segeltorp på grund av att han så gott som dagligen cyklar omkring med ett antal papperskassar på styrstången fulla med flaskor, burkar och annat skrot, som han hittar i containrar, papperskorgar o.d. Han uppger själv att han är en särling och att han inte har något socialt umgänge. Han har en orubblig uppfattning om hur samhället och världen fungerar och har valt att ställa sig utanför dess lagar och normer. Han är hatisk mot myndigheter och hans dröm är att flytta ut på landet, långt bort i skogen, där bara han och Caroline skall bo. Även Caroline har uttryckt att hon vill flytta till skogen och "leva på det skogen har att erbjuda". Caroline har levt ett isolerat liv tillsammans med sin far. Hon har haft kontakt med sin farmor och i viss mån med sin mormor samt sporadisk kontakt med modern. Caroline har dock inte fått tillräcklig träning i att uppträda socialt och umgås med andra barn och vuxna. När Caroline under hösten 1993 placerades på ett daghem uppvisade hon ett gränslöst beteende. Hon var mycket kontaktsökande, klängde och kramades samt tog både personal och föräldrar på brösten. Hon hade inget bordsskick och kunde inte äta med kniv och gaffel. Hon var smutsig, ovårdad och dåligt klädd. Eftersom Kent Y. inte har någon tvättmaskin har personalen inom barnomsorgen och senare fritidshemspersonalen tvättat Carolines kläder. De har även med bistånd av socialenheten inhandlat kläder åt henne. Personalen har också sett till att hon fått duscha, lukta gott och vara klädd på ett sätt som gör att hon inte avviker alltför mycket från de andra flickorna i skolan. Kent Y. har hävdat att han inte vill att Caroline skall se likadan ut och ha liknande kläder som de andra barnen. Han anser inte heller att det är nödvändigt med rena kläder varje dag, eftersom Caroline smutsar ner sig fort. Caroline har inte fått tillräckligt med mat hemma och hon har därför serverats extra måltider på dag- och fritidshemmen. - Vid en utredning hösten 1995 på barnmedicinska kliniken på Huddinge sjukhus uppvisade Caroline en bild liknande MBD/DAMP med innebörden att hon hade primära koncentrationssvårigheter med hyperaktivitet, motoriska brister och kamratproblem. Hon remitterades till Huddinge Hab-center för vidare utredning. Fadern upplevde inte att detta var till någon hjälp och bröt kontakten. Han har också kategoriskt avböjt förslag om en kontaktfamilj för Caroline. Hösten 1996 började Caroline skolan. Hon har följt skolundervisningen bra men hennes sociala problem har blivit alltmer påtagliga. I åk 2, hösten 1997, serverades hon fortfarande tre måltider om dagen av fritidshemspersonalen. Hon var fortfarande kontaktsökande och odistanserad i sina relationer. Hon hade svårt att förstå kamraternas leksignaler och hade låg status i kamratgruppen, varför hon hade hamnat utanför och blivit ensam. Under höstterminen 1997 märkte personalen på skolan också en markant förändring hos Caroline på så sätt att hon regredierade, började prata barnspråk, äta med fingrarna och kladda ner sig. - Psykologutredningar 1995 och 1997 visade att Carolines utvecklingsprofil var ojämn och att hon hade vissa perceptionssvårigheter, som även påverkade hennes motorik. Orsakerna till funktionsnedsättningen är inte klarlagd, eftersom Kent Y. har motsatt sig vidare utredning av den. I ett utlåtande utfärdat den 9 december 1997 anger psykologen Monica Ryd Carlqvist, Geneta barnhem, i huvudsak följande. Caroline fungerar både beteende- och känslomässigt på en lägre nivå än en åttaåring. Hon förefaller att ha svårigheter med sociala koder både vad gäller barn och vuxna, t.ex. kommer för nära, blir alltför uppspelt, leker när man skall vara allvarlig och avskärmar sig ibland. Detta ger henne relationsproblem och hon förstår inte orsaken till att hon blir ensam. Hon behöver stöd vad gäller socialt samspel hemma, i skolan och med kamrater. Tankemässigt fungerar Caroline åldersmässigt. Det är viktigt att hon ges stöd i att identifiera sig med sitt eget kön. Hon behöver därför närhet till en varm och pålitlig kvinna, som kan ge henne mycket uppmärksamhet. Den tidigare konstaterade funktionsnedsättningen, tecken på avskärmning och hennes känslomässiga utveckling bör följas upp. Det är i dag inte möjligt att skilja helt mellan problem som härrör från funktionsnedsättningen och vad som kan ha samband med hennes uppväxtmiljö. - I ett utlåtande från Geneta barnhem av behandlingsassistenten Monika Pettersson avseende tiden den 28 februari - den 21 april 1998 framkommer i huvudsak följande. Caroline upplevs som gränslös i sitt sätt att söka kontakt med både vuxna och barn. Hon kramar och pussar den som finns till hands. Hon pussas gärna med öppen mun och vill "pilla" i ansiktet och på öronen. Hon kan spontant ta personal och barn på brösten eller i stjärten. Vid tillrättavisning skrattar hon okontrollerat och blir oftast ännu mer intensiv. Barnen upplever Caroline som avvikande och konstig men Caroline bryr sig inte om det. Till en början var det svårt att få kontakt med Caroline. Hon pratade som ett mycket litet barn, gick undan, dagdrömde, sprang planlöst omkring och deltog inte i de andra barnens aktiviteter. Hon var ledsen och längtade efter fadern, som sagt till henne att de inte skulle träffas förrän hon fyllde 18 år om hon blev familjehemsplacerad. Caroline har inte knutit an till någon vuxen. Under en tid kallade hon all kvinnlig personal för mamma. Caroline är ambitiös och engagerad i skolarbetet. Hon har vissa kunskapsluckor och behöver mycket stöd och hjälp både under lektionerna och med läxläsning. Kent Y. är inte nöjd med Geneta, som han ser som ett fängelse. Det framhåller han också för Caroline samt talar med henne om sitt missnöje med socialtjänsten och samhället. - Behandlarna Jenny Hübner och Veronica Liliedahl på Geneta barn- och familjecenter anger i ett utlåtande den 25 februari 1999 bl.a. följande. Caroline har bott på Geneta cirka ett år och hon har under den tiden inte valt ut eller knutit an närmare till någon i personalgruppen. Hon kan uttrycka tillgivenhet för viss personal men det verkar inte ha någon koppling till den personens egenskaper utan snarare ett för stunden upplevt behov hos Caroline. Vuxna verkar vara utbytbara för henne. Carolines förmåga att ta emot kroppslig kontakt har utvecklats under det senaste halvåret. Hon kan nu ta emot och be om närhet på ett sunt sätt. Caroline kan dock fortfarande visa ett udda beteende. Hon kan ställa sig mycket nära främmande människor och stirra på dem, sätta sig på golvet i affärer, utstöta underliga ljud och högt kommentera andra människor. Caroline leker snarare bredvid än tillsammans med andra barn och hon visar inte heller att något av barnen betyder mer för henne än något annat. Caroline och fadern har en mycket nära relation men den styrs mycket av faderns behov. Han behandlar Caroline ibland som en vuxen och pratar med henne om samhällsproblem, om hur illa han blivit behandlad av socialtjänsten och om samhället i stort. Ibland behandlar han henne som en baby och tvättar henne i stjärten och matar henne. Fadern verkar inte förstå vilka behov Caroline, en nioårig flicka, har. När Kent Y. blivit arg eller upprörd har han flera gånger hotat med att han aldrig mer skall komma och besöka Caroline. Han har inte tagit någon hänsyn till att Caroline stått bredvid och gråtit och han har inte försökt att trösta henne eller försäkrat henne om att han skall komma tillbaka. Det har lett till att Caroline oroat sig i flera dagar för att hon inte skall få träffa sin pappa igen. Under tiden som Caroline bott på Geneta har det saknats möjlighet att nå Kent Y. på telefon. När det påpekats för honom att det är viktigt att kunna nå honom, t.ex. om det skulle hända Caroline något, menar Kent Y. att det är personalen på Geneta som har ansvar för Caroline och att de skall se till att det inte händer henne något. - Kent Y. uppger vid den muntliga förhandlingen bl.a. följande. Han har inte fått bemöta socialtjänstens lögner och anklagelser i vare sig länsrätten eller kammarrätten. Han har alltid kommit till de möten socialtjänsten kallat honom till men tjänstemännen har inte hört av sig till honom under det senaste året. Det har gått bra att få kontakt med honom genom Geneta barnhem, där han varit flera gånger i veckan, men socialtjänsten vill inte samarbeta med honom. Han har inte kunnat vidta några åtgärder angående Caroline i avvaktan på Regeringsrättens dom. Han bor nu hos sin mamma, som är 83 år. Han har många vänner som kan hjälpa honom att ta hand om Caroline. Ett nytt boende kan ordnas genom att han kan få hyra en stuga av sin syster i Bjursås i Dalarna, där han kan bo med Caroline. Han har gått i skolan och har gamla skolkamrater i Dalarna. Caroline har fått vistas på Geneta alldeles för länge. Hon trivs inte där. Hon är i sämre kondition och mer nervös nu än tidigare. Ingen har upplyst honom om att hon kunde ha fått komma hem på permission då och då. Han har ett hetsigt humör och han blev arg och bråkade på Geneta när de ville begränsa hans besökstider. Att låta Caroline vara närvarande vid bråken är hans enda vapen mot socialtjänsten. - Kommundelsnämnden anför vid den muntliga förhandlingen följande. Det är generellt inte bra med så långa vistelser på utredningshem som Carolines. Med hänsyn till att Caroline varit utsatt för många separationer redan i sitt liv har nämnden ansett att det varit olämpligt för henne att byta miljö i avvaktan på Regeringsrättens slutliga prövning. Genom att Caroline bott på Geneta och inte i ett familjehem under den aktuella tiden har Kent Y. kunnat besöka henne flera gånger i veckan. Vid boende i familjehem måste umgänget begränsas. Under den tid som Caroline har bott på Geneta har Kent Y. begärt att hon skulle få komma hem endast en gång och det var i samband med hennes födelsedag i oktober 1998. - Regeringsrätten gör följande bedömning. - Caroline har sedan år 1992 levt tillsammans med sin far. De har bott i en mögelskadad, utkyld fastighet, som inomhus varit extremt ostädad och smutsig. Mathållningen har varit dålig och Caroline har varit illa klädd. Fadern har inte heller medverkat till att Caroline kunnat sköta sin hygien på ett tillfredsställande sätt och hon har kommit smutsig och illaluktande till daghem och skola. Detta har varit negativt inte bara för hennes hälsa utan även för hennes möjligheter till social anpassning. Fadern har härigenom visat allvarliga brister i omsorgen om sin dotter. - Fadern hyser en symbiotisk kärlek till sin dotter och de står varandra mycket nära. Som liten har hon av sin far fått mycket i form av närhet, uppmuntran och uppmärksamhet. Man måste dock se allvarligt på att fadern isolerat sig med Caroline och genom att inte ge henne möjlighet till normala kontakter med andra vuxna och barn har han hindrat hennes sociala utveckling. Detta har bidragit till att Caroline uppvisat ett distanslöst sätt och att hon har fått relationsproblem på daghemmet och i skolan. Sedan Caroline började skolan hösten 1996 har hon alltmer kommit att orientera sig i omvärlden. Med stigande ålder kommer hon också att bli mer och mer medveten om att hon är annorlunda än andra barn och att hon och fadern inte lever som andra familjer. Det är viktigt att Caroline får möjlighet att bli en självständig individ och bli respekterad för den hon är. Som förälder har Kent Y. det primära ansvaret för att tillförsäkra sin dotter denna grundläggande rättighet. Trots mycket hjälp och stöd har Kent Y. dock varken visat förmåga eller vilja att medverka till detta. - Genom att inte behandla Caroline efter hennes ålder, att inte ge henne möjlighet till normala kontakter med andra vuxna och barn samt att låta Caroline närvara vid och ta del i hans kontroverser med de social myndigheterna har Kent Y. brustit i omsorgen om hennes psykiska hälsa och utveckling. - Genom psykologiska och medicinska utredningar har det konstaterats att Caroline har en funktionsnedsättning som behöver utredas vidare för att kunna behandlas adekvat. Fadern har vägrat medverka till detta och även härvidlag visat brister i omsorgen om Caroline. - Regeringsrätten finner att utredningen i målet sammantaget visar att Kent Y. brister i omsorgen om Caroline genom att han har utsatt henne för vanvård, brustit i den materiella omsorgen om henne och eftersatt hennes psykiska och känslomässiga behov. Bristerna i omsorgen har redan skadat Caroline och påtaglig risk föreligger att hennes hälsa och utveckling ytterligare skadas. Caroline har ett uppenbart vårdbehov. Samtycke till behövlig vård har inte lämnats. Regeringsrätten finner att den vård som Caroline X. är i behov av endast kan ges med stöd av LVU. Kommundelsnämndens talan skall därför bifallas. - Regeringsrättens avgörande. Med upphävande av kammarrättens dom fastställer Regeringsrätten länsrättens dom att bereda Caroline X. vård med stöd av LVU. (fd II 1999-03-17, Bohlin)