RÅ 1999 not 89
Tillbyggnad ansågs medföra planstridig sammanbyggnad med grannfastighetens huvudbyggnad
Not 89. Överklagande av Leif W. ang. bygglov. - Byggnadsnämnden i Helsingborgs kommun beviljade den 13 december 1995 bygglov för tillbyggnad till bostadshuset på fastigheten Gantofta 1:276 med garage/förråd. - Axel L., ägare av grannfastigheten Gantofta 1:275, överklagade byggnadsnämndens beslut och anförde till stöd för överklagandet att den medgivna tillbyggnaden skulle komma att påverka byggnaden på hans tomt. -Länsstyrelsen i Malmöhus län (1996-11-11) avslog överklagandet med följande motivering: Av övergångsbestämmelserna till lagen 1995:1197 om ändringar i plan- och bygglagen (1987:10), PBL, framgår att bestämmelserna i PBL i dess lydelse före den 1 januari 1996 skall tillämpas i här aktuella frågor beträffande ärenden som kommunen avgjort före detta datum. - Enligt 8 kap. 11 § första stycket PBL skall en ansökan om bygglov för åtgärd inom område med detaljplan bifallas under förutsättning bl.a. att åtgärden inte strider mot för området gällande detaljplan och att åtgärden kan antas uppfylla kraven i tredje kapitlet PBL. - Enligt 3 kap. 2 § PBL skall byggnader placeras och utformas så att de eller deras avsedda användning inte medför betydande olägenheter för omgivningen. - Av handlingarna i ärendet framgår att takutsprånget på Ert garage, sammanbyggt med huvudbyggnaden, sticker in 12 cm på Gantofta 1:276 och i övrigt är placerat i tomtgränsen. - Enligt detaljplanen för området får huvudbyggnader sammanbyggas i tomtgräns. Den tilltänkta tillbyggnaden är planenlig. - Den omständigheten att Ni byggt delar av Ert garage ut över Gantofta 1:276 medför inte att ägaren till denna fastighet kan nekas att uppföra en planenlig tillbyggnad. Detaljplanens regler om byggnads läge har varit kända sedan planen vann laga kraft. En sådan sammanbyggnad som är i fråga kan därför inte anses innebära så stora men för Er att dessa kan betraktas som betydande olägenheter. Ert överklagande skall därför avslås. - I överklagande yrkade Axel L. att kammarrätten, med ändring av länsstyrelsens beslut, skulle undanröja byggnadsnämndens beslut och visa målet åter till nämnden för ny handläggning. - Kammarrätten i Göteborg (1997-09-12, Kihlgren, Ericsson, Nilsson): Enligt 8 kap. 11 § första stycket PBL skall ansökningar om bygglov för åtgärder inom områden med detaljplan bifallas, om åtgärden inte strider mot detaljplanen och åtgärden kan antas uppfylla kraven i 3 kap. Enligt sjätte stycket nyssnämnda lagrum gäller vidare att bygglov får lämnas till åtgärder som innebär mindre avvikelse från detaljplanen om avvikelserna är förenliga med syftet med planen. - Byggnadsplanen för fastigheten Gantofta 1:276 i Helsingborgs kommun är fastställd den 9 februari 1970 och utgör enligt övergångsbestämmelserna till PBL detaljplan enligt den lagen. Fastigheten ligger inom ett område som på kartan till detaljplanen är betecknat F. Av 4 § 2 mom. i planbestämmelserna framgår att på en tomtplats som är markerad med F huvudbyggnader skall uppföras fristående. - Byggnadsnämnden har beviljat Leif W. bygglov för en tillbyggnad av huvudbyggnaden på hans fastighet, vilken tillbyggnad skall sammanbyggas med grannfastighetens huvudbyggnad. Bygglovet strider således mot gällande detaljplan. En förutsättning för att bygglov skall få lämnas är därför att placeringen av garaget endast innebär en mindre avvikelse från detaljplanen samt att avvikelsen är förenlig med planens syfte. Eftersom frågan om mindre avvikelse inte har prövats av vare sig byggnadsnämnden eller länsstyrelsen bör bygglovsärendet prövas på nytt av byggnadsnämnden. - Kammarrätten visar, med upphävande av byggnadsnämndens och länsstyrelsens beslut, målet åter till byggnadsnämnden för ny behandling i enlighet med det ovan anförda. - I Regeringsrätten yrkade Leif W. att Regeringsrätten, med upphävande av kammarrättens dom, skulle visa målet åter till kammarrätten för prövning i sak. Till stöd för sin talan anförde han i huvudsak följande. Den åtgärd som bygglov beviljats för avsåg en fristående konstruktion som skulle placeras i tomtgränsen, vilket bl.a. framgick av Stadsbyggnadskontorets i Helsingborgs stad yttrande den 1 december 1995 i bygglovsärendet samt de till ansökan fogade ritningarna. Fråga hade aldrig varit om sammanbyggnad med grannfastighetens huvudbyggnad. Åtgärden stred alltså inte mot gällande detaljplan. - Axel L. bestred bifall till överklagandet. - Boverket, som på Regeringsrättens begäran avgav yttrande, avstyrkte bifall till överklagandet och anför därvid bl.a. följande. "I Kungliga byggnadsstyrelsens publikation 1950:2 Anvisningar angående beteckningar på plankartor m.m. samt bestämmelser till detaljplaneförslag, upprättad år 1949, finns bl.a. förslag till byggnadsplanebestämmelser. Enligt publikationen finns det ingen väsentlig skillnad mellan hur sådana bestämmelser och stadsplanebestämmelser formuleras. I 4 § 2 mom. (s. 54) anges att bestämmelser enligt detta eller det följande momentet är obligatoriska för att reglera byggnadssättet vid den vanliga egnahems- och villabebyggelsen. I 2 momentet behandlas bestämmelser som tillåter att huvudbyggnader sammanbyggs två och två i gemensam tomtgräns (s.k. kopplade hus). Är det endast fristående hus som avses finns det i 3 momentet två förslag till bestämmelser. Det första lyder enligt följande: "Med F betecknat område får bebyggas endast med hus som uppföras fristående." Är avsikten att hålla möjligheten öppen för att sammanbygga gårdsbyggnader i tomtgräns anges följande förslag: "Å med F betecknat område skola huvudbyggnader uppföras fristående." - - - Den fråga som Boverket tar ställning till är om den sökta åtgärden är i enlighet med planbestämmelserna eller ej. Enligt Boverkets mening bör generellt, när det inte ges något besked om tolkningen av en planbestämmelse i planbeskrivning eller i andra till planen hörande handlingar, utgångspunkten för tolkningen vara rättsfallskällor eller allmänt språkbruk vid tiden för planens antagande. - I den gällande byggnadsplanen från 1970 anger bestämmelsen i 4 § 2 momentet att huvudbyggnad skall uppföras fristående. En första fråga blir därför om sökta byggnadsåtgärder innebär att huvudbyggnaden byggs till eller ej. Med hänsyn främst till det visuella intrycket och den volymökning som huvudbyggnaden kommer att få anser Boverket att byggnadsåtgärderna innebär att huvudbyggnaden byggs till. På grund härav blir bestämmelsen i 4 § 2 momentet i planbestämmelserna tillämplig. - Nästa fråga blir om de sökta byggnadsåtgärderna innebär att huvudbyggnaden på Gantofta 1:276 inte längre kommer att vara fristående. Enligt Tekniska nomenklaturcentralens "Plan- och byggtermer 1994", TNC 95, avses med friliggande/fristående småhus "småhus som inte är sammanbyggt med hus på grannfastigheten". Enligt Nationalencyklopedins ordbok, 1995, avses med fristående "klart skild från övriga delar av den helhet i vilken företeelsen ifråga ingår". Som exempel anges "kyrkans torn är fristående". Med hänsyn härtill och det visuella intryck som byggnaden tillsammans med byggnaden på grannfastigheten kommer att få anser Boverket inte att huvudbyggnaden på Gantofta 1:276 är fristående. Den omständigheten att den föreslagna byggnaden på Gantofta 1:276 inte är byggnadstekniskt eller på annat sätt beroende av byggnaden på grannfastigheten saknar enligt Boverkets mening betydelse. Den sökta åtgärden blir alltså planstridig. - - - Mot bakgrund av att byggnadsnämnden inte har prövat frågan om mindre avvikelse delar Boverket kammarrättens uppfattning och anser därför att Regeringsrätten bör avslå överklagandet och återförvisa ärendet till byggnadsnämnden i Helsingborg för förnyad prövning." - Regeringsrätten (1999-04-27, Lindstam, Billum, Nilsson, Wennerström): Skälen för Regeringsrättens avgörande. För fastigheten Gantofta 1:276 gäller en byggnadsplan fastställd år 1965 för vilken, med avseende på nu aktuell del av planområdet, länsstyrelsen år 1970 fastställt en ändring av planen. Enligt nu gällande planbestämmelser skall inom den del av planområdet där fastigheten Gantofta 1:276 är belägen huvudbyggnader uppföras fristående. Tidigare hade inom detta område gällt att huvudbyggnader skulle kunna uppföras fristående eller två och två sammanbyggda i gemensam tomtgräns. Av beskrivningen till planändringen 1970 framgår att avsikten med ändringen var bl.a. en ändrad utformning av bebyggelseområdet med genomförande av friliggande villor för hela området. - Leif W:s ansökan om bygglov avser tillbyggnad av huvudbyggnaden med ett garage/förråd. Tillbyggnaden är tänkt att sträcka sig till tomtgränsen mot Axel L:s fastighet Gantofta 1:275. Den sistnämnda fastigheten är redan bebyggd på motsvarande sätt, dvs. med en huvudbyggnad med tillbyggt garage placerat i tomtgräns mot Gantofta 1:276. Tillbyggnaden skulle därmed komma att uppföras vägg i vägg med Axel L:s garage. Leif W. gör i målet gällande att tillbyggnaden skall uppföras som en i förhållande till Axel L:s byggnad tekniskt fristående konstruktion. - Den tilltänkta tillbyggnaden kan i detta sammanhang inte betraktas som en gårdsbyggnad utan får ses som en del av huvudbyggnaden. Fråga uppkommer således om tillbyggnaden strider mot den planbestämmelse som anger att huvudbyggnader skall uppföras fristående. - Den för området fastställda byggnadsplanen gäller enligt 17 kap. 4 § PBL som detaljplan som antagits med stöd av PBL. - Av planhandlingarna framgår att en av utgångspunkterna för 1970 års planändring var att åstadkomma ett mer öppet byggnadssätt jämfört med vad som tidigare gällt genom att planen inte längre medgav sammanbyggnad av huvudbyggnader i gemensam tomtgräns. Redan härav får anses framgå att det vid bedömande av frågan huruvida en byggnad skall anses fristående saknar betydelse om byggnaden uppförs som en byggnadstekniskt fristående konstruktion eller inte, om byggnadsåtgärden, som i förevarande fall, ändå medför att två huvudbyggnader får karaktären av en sammanhängande byggnad. Den tillbyggnad som Leif W. önskar uppföra kan således inte anses representera ett sådant öppet byggnadssätt som var ett av önskemålen bakom 1970 års planändring. Mot bakgrund härav finner Regeringsrätten därför att den sökta åtgärden strider mot planens bestämmelse om fristående huvudbyggnader. Enligt 8 kap. 11 § sjätte stycket PBL får bygglov lämnas till åtgärder som innebär mindre avvikelser från detaljplan, om avvikelserna är förenliga med syftet med planen. Frågan om mindre avvikelse har inte prövats av underinstanserna. Regeringsrätten finner därför lika med kammarrätten att bygglovsärendet bör prövas på nytt av byggnadsnämnden. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet. (fd II 1999-03-25, Falkenborn)