RÅ 1999:26

Under kammarrätts handläggning av ett överklagande i fråga om förvar enligt utlänningslagen har polismyndighet fattat ett nytt beslut om fortsatt förvar av klaganden. Denne har ansetts ha ett beaktansvärt intresse av att trots det nya förvarsbeslutet få överklagandet prövat i sak av kammarrätten.

Länsrätten i Södermanlands län

E. anlände till Sverige den 8 juni 1998 och ansökte om asyl samma dag. Han saknade pass- och andra resehandlingar. Statens invandrarverk beslutade den 9 juni 1998 att han skulle tas i förvar enär hans identitet var oklar och hans rätt att inresa i Sverige inte kunde bedömas. I beslut den 18 juni 1998 avslog Invandrarverket hans ansökan om uppehållstillstånd m.m. och beslutade att han skulle avvisas. Enligt beslutet skulle E. hållas kvar i förvar. Utlänningsnämnden avslog enligt beslut den 30 juli 1998 överklagande av E. och förordnade att han skulle hållas i förvar. Polismyndigheten i Södermanlands län beslutade den 5 augusti 1998 att E. skulle hållas i fortsatt förvar.

Polismyndigheten i Södermanlands län beslutade den 2 oktober 1998 att E., med stöd av 6 kap. 2 § jämförd med 6 kap. 4 § och 9 § andra stycket utlänningslagen, skulle hållas i fortsatt förvar, dock längst t.o.m. den 2 december 1998, innan ny förhandling måste hållas.

I överklagande till länsrätten yrkade E. att polismyndighetens beslut skulle upphävas och han istället skulle ställas under uppsikt.

Länsrätten i Södermanlands län (1998-10-23, ordförande Svensson), som hållit muntlig förhandling, yttrade: Enligt 6 kap. 2 § första stycket 3 utlänningslagen får en utlänning tas i förvar bl.a. om fråga uppkommer om verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning. Sådant beslut får enligt paragrafens andra stycke meddelas endast om det med hänsyn till utlänningens personliga förhållanden eller övriga omständigheter finns anledning att anta att han annars kommer att hålla sig undan eller bedriva brottslig verksamhet i Sverige. I det fall beslut om avvisning har meddelats får en utlänning enligt 6 kap. 4 § andra stycket hållas i förvar i högst två månader, om det inte finns synnerliga skäl för en längre tid. Ett förvarsbeslut skall, om beslut har meddelats om avvisning, enligt 6 kap. 6 § första stycket prövas på nytt två månader efter den dag då förvarsbeslutet verkställdes. Enligt 6 kap. 5 § gäller vidare att en utlänning kan, under förutsättningar som anges i 6 kap. 2 §, i stället för att tas i förvar ställas under uppsikt, om detta är tillräckligt. - Av utredningen i målet framgår bl.a. följande. Statens invandrarverk beslutade den 18 juni 1998 att avslå en av E. gjord ansökan om uppehållstillstånd och arbetstillstånd. Även ansökan om flyktingförklaring och resedokument avslogs. Invandrarverket beslutade att avvisa E. Verkställighet skall enligt beslutet ske till hemlandet som uppgivits vara Kamerun, om E. inte visar att mottagande kan ske i ett annat land. Invandrarverket beslutade samtidig att E., som hölls i förvar sedan den 9 juni 1998, även fortsättningsvis skulle hållas i förvar och att frågan därom skulle prövas på nytt senast två månader från den dag han togs i förvar. Invandrarverket anförde i sitt beslut bl.a. att E. vid inresan i Sverige den 8 juni 1998 var i avsaknad av såväl pass som andra resehandlingar och att hans identitet var oklar och att hans rätt att resa in i eller stanna i Sverige inte kunde bedömas. - E. klagade till Utlänningsnämnden över Statens invandrarverks beslut. Den 30 juli 1998 avslog Utlänningsnämnden E:s begäran om uppehållstillstånd. Nämnden beslutade att han alltjämt skulle hållas i förvar. Nämnden slog också fast att ny prövning av frågan om förvar skulle ske senast den 9 augusti 1998. Utlänningsnämnden förordnade vidare att avvisningen av E. skulle verkställas snarast möjligt. - Polismyndigheten har den 5 augusti 1998 fattat beslut om att E. skall hållas i fortsatt förvar enligt 6 kap. 2 § jämförd med 6 kap. 9 § andra stycket utlänningslagen, dock längst t.o.m. den 5 oktober 1998 innan ny förhandling måste hållas. Polismyndigheten har den 2 oktober 1998 fattat det nu överklagade beslutet att E. även fortsättningsvis skall hållas i förvar. - Av den skriftliga utredningen i målet framgår bl.a. följande. E. har uppgivit att han är medborgare i Kamerun och tillhör befolkningsgruppen bayangi. Han är medlem i oppositionspartiet "Social Democratic Front" (SDF), en studentorganisation samt en mänskliga rättigheters organisation. I februari 1997 hölls det lokalval i vilka man skulle välja borgmästare i en rad städer. Oegentligheter från det regerande partiet CPDM förekom i dessa val och det protesterades bl.a. från SDF. E. deltog i en av dessa protester och greps då tillsammans med andra av polisen. Under tiden på polisstationen misshandlades han. Efter fängelse- och också sjukhusvistelser lyckades han senare fly från Kamerun och fick hjälp av en vän att med flyg ta sig till Paris och Stockholm. Under resan har han inte använt pass eller andra resehandlingar. Han har uppgivit att han inte har några handlingar på grund av att polisen i Kamerun beslagtagit hans nationella ID-kort. - Genom språkanalys på engelska har en analytiker uppgett att E. med stor säkerhet kommer från södra halvan av Nigeria och två analytiker anger att hans dialekt närmast hör hemma i Ghana. Polismyndigheten har gjort ett omfattande arbete för att söka fastställa E:s identitet och medborgarskap. Bland annat har kontakter tagits med svenska ambassader utomlands och identitetsfastställelse har begärts utomlands via Interpool. Polismyndigheten har hela tiden bedömt att E. undanhåller uppgifter för svenska myndigheter om sin identitet och medborgarskap samt om hur resan till Sverige skett och därigenom försvårat en verkställighet av avvisningsbeslutet. Han visar ej heller någon vilja till medverkan för att verkställigheten skall kunna genomföras. - Länsrätten gör följande bedömning. - Länsrätten finner på grundval av vad som förevarit i målet att det alltjämt måste anses föreligga oklarheter beträffande E:s identitet. Han har själv uppgivit att han inte kan eller vågar återvända till Kamerun. Länsrätten finner att det med hänsyn till E:s personliga förhållanden och övriga omständigheter finns skäl att anta att han inte vill medverka till en verkställighet av beslutad avvisning och att han sålunda kommer att hålla sig undan om han friges. Det kan inte anses tillräckligt att han ställs under uppsikt. Synnerliga skäl för fortsatt förvar får därför anses föreligga. Överklagandet skall således avslås. - Länsrätten avslår överklagandet.

I överklagande till kammarrätten fullföljde E. sin talan.

Prövningstillstånd meddelades.

Domskäl

Kammarrätten i Stockholm (1998-12-04, Östberg Anclow, referent, Rosenberg) yttrade: I målet är upplyst att Polismyndigheten i Västernorrlands län genom beslut den 30 november 1998 förordnat att E. skall hållas kvar i förvar. Hans talan i detta mål är därmed förfallen. - Kammarrätten avskriver målet.

Lagmannen Hallberg var av skiljaktig mening beträffande frågan om ändamålet med E:s överklagande till kammarrätten hade förfallit samt anförde härvid följande. För beslut om förvar gäller korta giltighetstider, två veckor respektive två månader. Någon ny tidsfrist kan inte fastställas av högre instans. Detta innebär att ett överklagat förvarsbeslut med stor sannolikhet kommer att ersättas av ett nytt förvarsbeslut innan det överklagade beslutet har prövats. Med hänsyn härtill och då det ursprungliga beslutets laglighet har betydelse även vid prövningen av efterföljande beslut, finner jag att polismyndighetens beslut den 30 november 1998 inte kan anses ersätta polismyndighetens överklagade beslut eller eljest göra en överprövning av beslutet obehövlig. Detta gäller särskilt när, såsom i förevarande fall, prövningstillstånd har meddelats i målet. Med hänsyn till det nu anförda borde kammarrätten ha företagit målet till avgörande.

E. fullföljde sin talan om förvarsåtgärdens upphörande.

Prövningstillstånd meddelades.

Regeringsrätten (1999-06-09, Werner, Rundqvist, Hulgaard, Schäder) gjorde, efter att sammanfattande ha redogjort för omständigheterna i målet, följande bedömning.

Som skäl för sitt beslut att avskriva målet har kammarrätten anfört att E:s talan i målet förfallit med hänsyn till att nytt förvarsbeslut meddelats den 30 november 1998.

Vid tiden för kammarrättens avgörande utgjorde beslutet den 30 november 1998 den lagliga grunden för att E. hölls i förvar. Ett bifall till hans talan i kammarrätten om upphävande av förvarsåtgärden hade således inte direkt kunnat leda till att han frigavs. E. måste emellertid likväl anses ha haft ett beaktansvärt intresse av att få förutsättningarna för förvarsbeslutet den 2 oktober 1998 prövade även av högre domstolsinstans, särskilt som en sådan prövning skulle kunna få betydelse för kommande ställningstaganden i fråga om det fortsatta förvaret. Mot denna bakgrund borde kammarrätten ha prövat E:s talan i sak.

Hos Regeringsrätten är upplyst att avvisningen av E. numera har verkställts. Regeringsrätten finner med anledning därav att överklagandet inte föranleder vidare yttrande.

Domslut

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avskriver målet.

Föredraget 1999-05-18, föredragande Perttu, målnummer 8083-1998