RÅ 2000 not 113

Not 113. Överklagande av Polismyndigheten i Västra Götaland ang. tillstånd att inneha skjutvapen. -Polismyndigheten i Vänersborg (1997-05-28) avslog en ansökan av Klaus G. om tillstånd att i Tjärkil, Köpmannebro, inneha en drilling, tre studsare och ett hagelgevär för jaktändamål. - Klas G. överklagade polismyndighetens beslut. - Länsrätten i Älvsborgs län (1997-10-07, ordf. Williamson): Av 2 kap.4 och 5 §§vapenlagen (1996:67) framgår bl.a. att en enskild person får meddelas tillstånd att inneha ett skjutvapen endast om den enskilde behöver vapnet och det skäligen kan antas att vapnet inte kommer att missbrukas. Av 2 kap. 4 § vapenförordningen (1996:70) framgår att för tillstånd till innehav av skjutvapen krävs att sökanden avlagt prov som visar att han har grundläggande kännedom om jakt och viltvård och kan handha vapnet. Provet skall avläggas inför provledare som förordnats av polismyndigheten efter förslag av Svenska jägarförbundet och Jägarnas Riksförbund och Landsbygdens jägare. - I Europarådets direktiv om kontroll av förvärv och innehav av vapen (91/477/EEG) sägs bl.a. följande. Avskaffandet av kontrollen av vapeninnehav vid gemenskapens inre gränser kräver att effektiva regler införs som gör det möjligt att inom medlemsstaterna kontrollera förvärv, innehav och överföring av skjutvapen till annan medlemsstat. Det ömsesidiga förtroende inom området för skydd av personers säkerhet blir större om reglerna har stöd av delvis harmoniserad lagstiftning. Det kunde därför vara lämpligt att bestämma kategorier av skjutvapen som privatpersoner inte alls får förvärva eller inneha eller som de få inneha endast med särskilt tillstånd eller efter anmälan. Av artikel 3 i direktivet framgår att medlemsstaterna i sin lagstiftning får anta strängare bestämmelser än vad som föreskrivs i direktivet med förbehåll för de rättigheter som ges i artikel 12 p. 2 som handlar om innehav vid resa mellan två eller flera medlemsstater. Av artikel 8 p. 3 i direktivet framgår att om en medlemsstat förbjuder eller kräver tillstånd för förvärv och innehav av ett skjutvapen i kategori B (skjutvapen som kräver tillstånd), C (skjutvapen som skall anmälas) eller D (andra skjutvapen) skall den underrätta de andra medlemsstaterna om detta. Dessa stater skall då föra in en uttrycklig anmärkning om detta förhållande i varje europeiskt skjutvapenpass som de utfärdar för ett sådant skjutvapen. - Klaus G. har inte avlagt sådant prov som krävs enligt 2 kap. 4 § vapenförordningen för innehav av skjutvapen och har inte heller visat att han har dispens från detta krav. Rådets direktiv ställer upp vissa minimikrav för innehav av skjutvapen men hindrar inte att medlemsstaterna kräver tillstånd för innehav. Beträffande yrkesexaminas godkännande inom EU finns bestämmelser om ömsesidigt godkännande av examensbevis m.m. som krävs för utövning av vissa yrken och som inte är tillämpliga i detta fall. Polismyndighetens beslut skall därför inte ändras. - Länsrätten avslår överklagandet. - Klaus G. fullföljde sin talan. - Kammarrätten i Göteborg (1998-08-14, Dyhre, Nyström, Berg): Enligt 2 kap. 4 § vapenförordningen (1996:70) krävs för att erhålla tillstånd till innehav av jaktvapen att sökanden avlagt prov som visar att han har grundläggande kännedom om jakt ock viltvård och kan handha vapnet. Naturvårdsverket kan med stöd av 2 kap. 3 § samma förordning meddela undantag från detta krav. - Naturvårdsverket har i beslut den 20 januari 1998 befriat Klaus G. från skyldigheten att avlägga sådant prov som avses i 2 kap. 4 § vapenförordningen beträffande hagelgevär och kulgevär avsedda för patroner i klass 1. Hinder föreligger därför inte att meddela Klaus G. tillstånd att inneha vapen på den grund att han inte avlagt jägarexamen. - I 2 kap. 5 § vapenlagen stadgas att tillstånd att inneha skjutvapen får tidsbegränsas, om det med hänsyn till särskilda omständigheter kan förutses att vapnet inte kommer att behövas varaktigt. - Av 5 kap. 1 § vapenlagen följer att den som innehar skjutvapen eller ammunition är skyldig att ta hand om egendomen och hålla den under sådan uppsikt att det inte finns risk för att någon obehörig kommer åt den. I 2 § stadgas att skjutvapen och ammunition skall förvaras under säkert lås eller på något annat lika betryggande sätt. - Klaus G. har i sin ansökan om tillstånd till innehav av skjutvapen uppgivit att han avser att förvara vapnen i ett säkerhetsskåp. - I Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd till vapenlagstiftningen, RPS FS 1996:6, uttalas följande. "Något formellt krav på hemvist eller bosättning här i landet uppställs inte för tillstånd att inneha skjutvapen. Bestämmelserna i vapenlagen och vapenförordningen innehåller dock krav beträffande bl.a. förvaring, dvs. att en vapeninnehavare skall kunna själv ansvara för sina vapen. I praktiken innebär detta att det oftast endast är den som är bosatt här i landet som har möjlighet att erhålla vapentillstånd. Det kan emellertid uppkomma situationer där även den som inte är bosatt i landet men som tillfälligt vistas här kan erhålla tillstånd under en begränsad tid. Tillståndet bör i sådana fall tidsbegränsas till att gälla endast under den tid som vederbörande vistas här." Vidare anmärks att för att tillstånd skall beviljas måste de krav som uppställs i 2 kap. 13 § vapenförordningen beträffande innehav för personer bosatta i andra länder inom Europeiska unionen vara uppfyllda. - Kammarrätten finner att en förvaring utan uppsikt under mer än sex månader per år inte stämmer överens med vapenlagens krav på förvaring. Hinder föreligger emellertid inte mot att Klaus G. meddelas tillstånd att inneha aktuella vapen i Sverige under den tid som han vistas här i landet om övriga förutsättningar för tillstånd är uppfyllda. Målet skall därför återvisas till polismyndigheten för förnyad prövning. - Kammarrätten upphäver länsrättens dom och polismyndighetens beslut och visar målet åter till Polismyndigheten i Västra Götalands län för förnyad prövning. - Polismyndigheten överklagade och yrkade att Klaus G. inte skulle meddelas tillstånd att inneha skjutvapen och anförde bl.a. följande. Polismyndigheten uppfattade kammarrättens dom så att Klaus G. skulle meddelas ett generellt tillstånd i tiden som gav honom rätt att inneha vissa angivna skjutvapen vid sina vistelser i Sverige. Polismyndigheten kände inte till någon tillståndsgivning som innebar att vapeninnehavaren fick införa sina vapen till Sverige när helst han ville utan att ansöka om införseltillstånd för varje tillfälle. Det var inte heller möjligt att utfärda ett tillstånd för innehav i Sverige under förutsättning att vapeninnehavaren tog med sig sina vapen varje gång han lämnade landet. Ett sådant villkor var omöjligt att övervaka. Polismyndighetens uppfattning var att Klaus G. måste ansöka om tillstånd till införsel av de vapen han önskade ha med sig vid varje inresetillfälle till Sverige beroende på vilken typ av jakt han avsåg att bedriva. Det måste anses som ett felaktigt förfarande att meddela upprepade tillstånd att inneha skjutvapen som inte begränsades i tiden av det skälet att Klaus G. inte visste hur länge han avsåg att stanna i Sverige vid varje inresetillfälle. Reglerna om införsel tillmötesgick hans önskemål och innebar även att vapenlagens regler om vapenförvaring måste uppfyllas. - Klaus G. bestred bifall till ändringsyrkandet. - Rikspolisstyrelsen anförde i infordrat yttrande följande. En grundläggande regel om vapenförvaring fanns i 5 kap. 1 § vapenlagen (1996:67). Där stadgades att den som hade tillstånd att inneha skjutvapen var skyldig att ta hand om egendomen och hålla den under sådan uppsikt att den inte kunde åtkommas av någon obehörig. Enligt Rikspolisstyrelsens uppfattning innebar denna regel att det ankom på tillståndshavaren att personligen "ta hand om egendomen". Möjlighet till avsteg från denna bestämmelse finns i 5 kap. 3 § samma lag (tillfällig förvaring hos annan). Det var styrelsens uppfattning att ett sådant avsteg endast borde medges undantagsvis och att det var tidsbegränsat, t.ex. inledningsvis vid långvarig sjukdom, tidsbegränsad utlandstjänstgöring m.m. Att i samband med tillståndsgivning beträffande skjutvapen för en i utlandet bosatt person medge att vapnet tills vidare skulle förvaras hos annan person i Sverige stod enligt Rikspolisstyrelsens mening inte i överensstämmelse med vapenlagstiftningens regler. Rikspolisstyrelsen såg dock inte något principiellt hinder mot att en i utlandet bosatt person meddelades tillstånd att inneha skjutvapen i Sverige under den tid han vistades i landet. Detta innebar emellertid att tillståndshavaren måste föra ut vapnet när han lämnade landet. Styrelsen ansåg också att införseltillstånd enligt 4 kap. 3 § vapenförordningen (1996:70) kunde meddelas att föra in vapen i Sverige vid ett eller flera tillfällen under ett år, dvs. införseltillstånd krävdes inte för varje inresa. Ett sådant införseltillstånd omfattade också rätten att inneha vapnet under vistelsen i Sverige. Införseltillståndet innebar emellertid att tillståndshavaren måste föra vapnet med sig vid varje in- och utresa. - Svenska Jägareförbundet, som beretts tillfälle att yttra sig i målet, instämde i den bedömning kammarrätten gjort. - Regeringsrätten (2000-06-26, von Bahr, Sandström, Hulgaard, Nilsson, Wennerström): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Klaus G., som är bosatt i Tyskland, har ansökt om tillstånd att inneha fem skjutvapen för jaktändamål, varav tre studsare, en drilling och ett hagelgevär, hänförliga till kategorierna C och D enligt bilagan till vapenförordningen. Klaus G. har uppgett att han avser att förvara vapnen i Sverige uteslutande under den tid, vanligen omkring 5,5 månader per år, som han vistas här i landet. - Grundläggande bestämmelser om förutsättningar för tillstånd att inneha skjutvapen finns i 2 kap.3-6 §§vapenlagen. I 5 kap. 1 § samma lag föreskrivs att den som innehar skjutvapen är skyldig att ta hand om vapnen och hålla dem under sådan uppsikt att det inte finns risk för att någon obehörig kommer åt dem. Vidare finns i 5 kap.2-5 §§vapenlagen föreskrifter om hur skjutvapen skall förvaras när de inte används. - I 2 kap. 13 § vapenförordningen finns bestämmelser om tillstånd att inneha skjutvapen för personer som är bosatta i ett annat land inom Europeiska unionen. Vidare finns i 2 kap.11 och 12 §§vapenlagen bestämmelser om tillstånd att föra in skjutvapen till Sverige. För sådant tillstånd gäller samma förutsättningar som för tillstånd att inneha vapen. Enligt 2 kap. 13 § a samma lag får enskilda personer utan särskilt tillstånd föra in de skjutvapen som de i Sverige har rätt att inneha för personligt bruk. - Regeringsrätten gör följande bedömning. - Av vapenförordningen framgår att den som är bosatt i ett annat EU-land kan ges tillstånd att inneha skjutvapen. Det förhållandet att Klaus G. är bosatt i Tyskland utgör därför inte grund för att vägra honom sådant tillstånd. Att han avser att årligen vistas i Sverige endast ungefär halva året medför inte hinder mot att bevilja honom tillstånd på grund av bestämmelserna i 5 kap.vapenlagen, eftersom han avser att förvara vapnen i Sverige endast under sin vistelse här. Klaus G. bör därför ges det begärda tillståndet, om övriga förutsättningar är uppfyllda. Det bör ankomma på polismyndigheten att göra denna prövning. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet. (fd I 2000-06-14, Ocklind)

*REGI

*INST