RÅ 2000 not 126
Bundenhet vid tidigare uppställda villkor för fastighets användning (avslag) / Bundenhet vid tidigare uppställda villkor för fastighets användning (rättsprövning, avslag)
Not 126. Ansökan av Johan af P. om rättsprövning av beslut ang. detaljplan. - Områdesnämnden Sicklaön i Nacka kommun beslutade den 15 juni 1999 att anta detaljplan för Erstavik 25:33 m.fl., Kranglan, i kommunen i syfte att möjliggöra ombyggnad av huvudbyggnaden till bostäder med säkerställande av byggnadens kulturhistoriska värde. - Johan af P. överklagade beslutet. - Länsstyrelsen i Stockholms län beslutade den 14 september 1999 att avslå överklagandet och fastställa kommunens beslut att anta planen. - Johan af P. överklagade länsstyrelsens beslut. Han framhöll särskilt att kommunen i sin planläggning var bunden av de villkor som uppställts i samband med fastighetens försäljning år 1909. -Regeringen (Miljödepartementet, 2000-02-10): Regeringen finner att detaljplanens utformning inte kan anses medföra sådana olägenheter för Johan af P. att den till följd härav inte kan godtas. Vad Johan af P. anfört om vid försäljningen år 1909 gjorda förbehåll för hur marken får nyttjas utgör inte heller skäl att upphäva beslutet att anta planen. Överklagandet bör därför avslås. - Regeringen avslår överklagandet. - Johan af P. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att beslutet skulle upphävas. Han anförde bl.a. följande. Den mark som omfattades av detaljplanen försåldes år 1909 från Erstaviks fideikommiss till Nacka kommun med uttryckligt och av Kungl. Maj:t fastställt förbehåll att den avstyckade fastigheten endast skulle användas för "fattigvård för Nacka socken". Detta var ett ändamål som skulle ha kunnat tillgodoses genom expropriation om det inte tillgodosågs på annat sätt. Kungl. Maj:t beviljade permutation av fideikommissurkunden för att möjliggöra tillstånd till försäljningen på de angivna villkoren. Genom det uppställda villkoret behöll säljaren, fideikommisset, rätten att även för framtiden efter försäljningen bestämma om den avyttrade markens användning för annat ändamål än det som angavs i Kungl. Maj:ts beslut. Denna rätt hade redan vid tiden för försäljningen ett betydande värde och intresse för fideikommisset. Så var fortfarande fallet. Kommunen, köparen, hade nu genom att i detaljplanen besluta om att marken skulle användas för andra ändamål berövat fideikommisset denna rätt och detta värde. Kommunen hade själv tillgodogjort sig värdet utan att kompensera fideikommisset för förlusten. Regeringens beslut stred mot reglerna om permutation och det skydd för enskild egendom som gällde enligt regeringsformen och den Europeiska konventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna. Det kunde eventuellt strida även mot andra rättsregler. - Regeringsrätten (2000-07-06, von Bahr, Baekkevold, Hulgaard, Nilsson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23–25 och s. 234). - Vad sökanden anfört visar inte att regeringens beslut strider mot permutationslagen (1972:205) eller är oförenligt med egendomsskyddet i punkt 1 i tilläggsprotokollet till konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Inte heller framgår det klart av omständigheterna i ärendet att beslutet på något annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 2000-06-27, Green)