RÅ 2000 not 145

Not 145. Ansökan av Emåkraft AB om rättsprövning av beslut ang. vattenföretag. - Emåkraft AB (bolaget) begärde hos länsstyrelsen att få riva ut en stenrevel i Emån. -Länsstyrelsen i Kalmar län (1988-11-13): Bolagets begäran om utrivning av en stenrevel i åfåran mellan Järnsjön och kraftstationen i Järnforsen kan inte tillåtas då det enligt 4 kap. 2 § vattenlagen (1983:291) inte är uppenbart att allmänna eller enskilda intressen inte riskerar att skadas genom vattenföretagets inverkan på vattenförhållandena. De intressen som kan påverkas är vattenförsörjningen för fastigheter utmed ån samt våtmarksområdena runt Järnsjön under lågvattenförande perioder. Sker förändringar för vattenförsörjningen och andra intressen som är av betydelse kan ersättningskrav uppkomma som endast kan behandlas i vattendomstol. - Eventuella åtgärder kan enligt länsstyrelsen inte företas förrän tillstånd enligt vattenlagen inhämtats. En ansökan om tillstånd enligt vattenlagen skall vara skriftlig och innehålla uppgifter i enlighet med 13 kap. 19 § vattenlagen med bl.a. en miljökonsekvensbeskrivning. - Bolaget överklagade till regeringen. - Regeringen (Miljödepartementet, 1999-02-25): Bolaget har överklagat länsstyrelsens beslut och yrkar att regeringen ger tillstånd till utrivning av stenreveln i Emån. Bolaget har även yrkat att regeringen undanröjer länsstyrelsens beslut. Bolaget har till stöd för sin talan anfört i huvudsak följande. Bolaget har enligt 1960 års vattendom skyldighet att reglera vattenföringen så att dämningsgränsen inte överstigs. Så länge stenreveln finns kvar i Emån kan bolaget inte garantera denna dämningsgräns. Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet beträffande Emåns vattendrag. Tillsynsfunktionen innebär bl.a. att se till att ingen otillåten byggnation i vattendrag sker förrän den är prövad enligt vattenlagen. Det är vattendomstolen som beviljar eller avslår tillstånd till vattenföretag. Enligt vattenlagen har länsstyrelsen inte någon sådan möjlighet. - Den 1 januari 1999 trädde miljöbalken (1988:808) i kraft. Därvid ersattes bestämmelserna i vattenlagen av bestämmelser i miljöbalken. Enligt 6 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken är huvudregeln att ärenden som har inletts före miljöbalkens ikraftträdande skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser. Bestämmelserna i vattenlagen skall därför tillämpas i det nu aktuella ärendet. - Enligt 18 kap.vattenlagen utövar länsstyrelsen tillsynen över vattenföretag och vattenanläggningar, vilket främst innebär att övervaka att vattenlagen samt att villkor med stöd av lagen eller äldre bestämmelser i domar och beslut följs. Tillsynsutövningen innebär även att kontrollera att nödvändiga tillstånd till vattenföretag och vattenanläggningar inhämtas. Tillstånd enligt vattenlagen lämnas av vattendomstolen (numera miljödomstolen). - Länsstyrelsen har i det överklagade beslutet prövat om den begärda utrivningen kan tillåtas med stöd av vattenlagen. Sådana tillåtlighetsprövningar är förbehållna domstol. Länsstyrelsens beslut skall i den delen därför undanröjas. - Länsstyrelsen har i egenskap av tillsynsmyndighet även gjort en bedömning att det är fråga om ett tillståndskrävande vattenföretag. Regeringen, som liksom länsstyrelsen finner att det föreslagna åtgärden kan komma att påverka vattenförhållandena, delar denna bedömning. Någon anledning att undanröja länsstyrelsens beslut i den delen finns inte. Inte heller finns någon anledning för länsstyrelsen att i egenskap av tillsynsmyndighet vidta åtgärder med anledning av bolagets begäran. Överklagandet i den delen skall därför avslås. - Bolaget ansökte om rättsprövning och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva regeringens och länsstyrelsens beslut. Bolaget anförde bl.a. följande. Regeringen uttalade i sitt beslut att den "liksom länsstyrelsen finner att den föreslagna åtgärden kan komma att påverka vattenförhållandena" och att regeringen delade länsstyrelsens bedömning att det var fråga om ett tillståndskrävande vattenföretag. Detta ledde till att regeringen avslog överklagandet i den delen. Bolaget vände sig mot att myndigheterna klädde sina ställningstaganden i form av "beslut". Varken länsstyrelsen eller regeringen hade någon möjlighet att besluta om vad som var tillståndspliktigt eller inte. Myndigheterna hade alltså inte behörighet att genom rättsligt verkande beslut i förväg avgöra om ett vattenföretag var förprövningspliktigt eller inte. Regeringen hade - liksom länsstyrelsen - tillämpat reglerna om förprövningsplikt felaktigt. Frågan om den föreslagna åtgärden kunde komma att påverka vattenförhållandena var fullständigt betydelselös. Förprövningsplikten var inte knuten till den påverkan på vattenförhållandena som en åtgärd kunde ha. Avgörande var i stället om det var uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen kunde skadas genom företagets inverkan på vattenförhållandena. Besluten hade fattats utan att hydrologisk sakkunskap konsulterats. - Regeringsrätten (2000-09-29, Werner, Lindstam, Nordborg, Sandström, Nilsson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. För att ett beslut skall kunna bli föremål för rättsprövning krävs enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut bl.a. att beslutet innebär myndighetsutövning mot den enskilde. De uttalanden som gjorts av länsstyrelsen och regeringen om tillståndsplikt för vattenföretaget har inte varit bindande och har inte haft sådana verkningar att fråga kan anses vara om myndighetsutövning mot bolaget. Ansökningen om rättsprövning kan därför inte tas upp till prövning. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avvisar ansökningen. (fd II 2000-05-30, Hammarberg)

*REGI

*INST