RÅ 2000 not 163

Regeringsrättens sammansättning vid överklagande av kammarrätts icke överklagbara beslut att inte meddela prövningstillstånd med anledning av talan mot länsrätts avvisningsbeslut

Not 163. Överklagande av Desirée G. ang. avvisning av överklagande. - Länsrätten i Uppsala län avvisade genom beslut den 2 februari 2000 Desirée G:s överklagande av länsrättens dom den 7 oktober 1998 i ett mål om arbetsskadeförsäkring på den grunden att överklagandet hade kommit in för sent. Sedan Desirée G. överklagat avvisningsbeslutet beslutade Kammarrätten i Stockholm enligt protokoll den 23 mars 2000 att inte meddela prövningstillstånd. - I en skrivelse som kom in till Regeringsrätten den 14 april 2000 uppgav Desirée G. att hon hos länsrätten fått reda på att "hon kunde gå vidare med det här målet… till Regeringsrätten". Hon anförde därefter argument som gällde hennes rätt till ersättning för arbetsskada. -Regeringsrätten (2000-10-31, Björne, Baekkevold, Billum, Nordborg, Sandström, Hulgaard, Nilsson, Schäder, Wennerström, Ersson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 33 § fjärde stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291), FPL, följer att kammarrättens beslut inte får överklagas. Desirée G:s skrivelse till Regeringsrätten får emellertid anses innefatta ett överklagande av beslutet. - I detta läge aktualiseras frågan om vilken sammansättning Regeringsrätten skall ha när målet avgörs. - Enligt 4 a § första stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar, AFDL, gäller som huvudregel att ett mål skall avgöras på fullsutten avdelning, dvs. av fem eller i vissa fall fyra ledamöter. I andra-fjärde styckena av samma paragraf finns bestämmelser som innebär att domstolen i där särskilt angivna fall är domför med ett lägre antal ledamöter. Andra och tredje styckena är inte aktuella i målet. Frågan är om bestämmelserna i det fjärde stycket kan vara tillämpliga. I det stycket föreskrivs till en början att frågor om prövningstillstånd får avgöras av ett regeringsråd och att fler än tre regeringsråd inte får delta. Därefter sägs att "detsamma gäller vid behandling av andra frågor i mål där prövningstillstånd krävs för prövning av överklagande, om frågorna behandlas före eller i samband med frågan om prövningstillstånd". - Ett överklagande tas upp till prövning endast om vissa grundläggande förutsättningar är uppfyllda, t.ex. att klaganden har klagorätt och att underinstansens beslut alls är överklagbart. Om det brister i något av dessa hänseenden skall överklagandet avvisas. Krävs det att domstolen först meddelar prövningstillstånd för att den skall kunna sakpröva ett överklagande måste ett ställningstagande i avvisningsfrågan göras innan frågan om prövningstillstånd tas upp. - Det skulle kunna hävdas att 4 a § fjärde stycket AFDL endast är tillämpligt i mål där domstolen faktiskt tar ställning till frågan om prövningstillstånd och inte i mål som domstolen skiljer sig från redan innan dess. För att en fråga skall kunna sägas bli behandlad före frågan om prövningstillstånd kan det ju tyckas vara en förutsättning att sistnämnda fråga också blir behandlad. Det kan vidare förefalla motsägelsefullt att säga att prövningstillstånd krävs för prövning av ett överklagande i mål där prövningstillstånd på grund av ett uttryckligt överklagandeförbud inte kan meddelas. - Samtidigt kan konstateras att Regeringsrätten - med vissa här ej aktuella undantag - för att kunna pröva ett överklagande av ett beslut av en kammarrätt i ett mål som väckts där genom överklagande av ett länsrättsbeslut enligt 35 § FPL först måste ha meddelat prövningstillstånd. Alla mål av detta slag kan således sägas falla in under den i 4 a § fjärde stycket AFDL gjorda beskrivningen av "mål där prövningstillstånd krävs för prövning av överklagande". Frågan om kammarrättsbeslutets överklagbarhet avgörs med en sådan läsning innan Regeringsrätten får anledning att alls ta ställning till frågan om det finns förutsättningar för att meddela prövningstillstånd. - Mot bakgrund av den oklarhet som visats råda om vilka domförhetsregler som skall anses gälla för Regeringsrätten skulle ledning måhända kunna sökas i reglerna om Högsta domstolens domförhet. Dessa har en annan lagteknisk utformning än de bestämmelser som gäller för Regeringsrätten. I stället för att som i 4 a § AFDL föreskriva att frågor som uppkommer före frågan om prövningstillstånd får avgöras av ett, två eller tre regeringsråd räknas i 3 kap. 6 § femte stycket rättegångsbalken upp ett antal frågor, bl.a. frågor om avvisning av överklagande, som i Högsta domstolen får avgöras av en ledamot. - Med beaktande av att frågan om att avvisa ett överklagande av ett icke överklagbart beslut typiskt sett är av enkel beskaffenhet och därför inte torde påkalla en mer kvalificerad sammansättning och mot bakgrund av att lagstiftaren i samband med regleringen av Högsta domstolens domförhet funnit att frågor om avvisning av överklagande kan avgöras av en ledamot finner Regeringsrätten övervägande skäl tala för att 4 a § fjärde stycket AFDL skall tolkas så att frågor av angivet slag också i Regeringsrätten kan avgöras av en ledamot. Frågan huruvida Desirée G. har rätt att överklaga kammarrättens beslut att vägra henne prövningstillstånd skall alltså prövas av Regeringsrätten i den sammansättning som anges i 4 a § fjärde stycket AFDL. Regeringsrätten överlämnar målet till avdelning för avgörande i den sammansättning som anges i 4 a § fjärde stycket AFDL. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten överlämnar målet till avdelning för avgörande i den sammansättning som anges i 4 a § fjärde stycket AFDL. - (Regeringsråden Swartling, Lindstam, Rundqvist, Lavin och Eliason var skiljaktiga och anförde: Som majoriteten konstaterat följer av 33 § fjärde stycket FPL att kammarrättens beslut att vägra Desirée G. prövningstillstånd inte får överklagas. Den av kammarrätten avgjorda frågan kan alltså inte tas upp till prövning av Regeringsrätten. Det är därför uppenbart att Regeringsrätten inte har att befatta sig med frågan huruvida prövningstillstånd skall meddelas eller inte. Målet kan således inte anses vara ett mål där prövningstillstånd krävs. Av vad som nu sagts följer att avvisningsfrågan inte är en sådan fråga som avses i 4 a § fjärde stycket tredje meningen AFDL. Som bestämmelsen är utformad tillåter den alltså inte att målet avgörs i där angiven sammansättning. - Målet skall på grund av det anförda överlämnas till avdelning för avgörande i den sammansättning som anges i 4 a § första stycket AFDL.) (fd plenum 2000-09-19, M. Olsson)

*REGI

*INST