RÅ 2000 not 182
Saklegitimation och övriga frågor om partsbehörighet / Besvärsrätt ansågs inte föreligga mot beslut att anta detaljplan (avslag) / Besvärsrätt ansågs inte föreligga mot beslut att anta detaljplan (rättsprövning, avslag)
Not 182. Ansökan av Eva F. och Hubert H. om rättsprövning av beslut i fråga om detaljplan. - Kommunfullmäktige i Malmö kommun beslutade den 16 december 1999 att anta detaljplan för del av kvarteret Sankt Jörgen (fastighet 21) i Innerstaden i kommunen. - Sedan beslutet överklagats av Eva F. och Hubert H. avvisade Länsstyrelsen i Skåne län den 4 februari 2000 överklagandet. - Eva F. och Hubert H. överklagade länsstyrelsens beslut. De ansåg att länsstyrelsens beslut att avvisa deras överklagande var felaktigt. De anförde bl.a. att de såsom i planområdets närhet boende hyresgäster hade beretts tillfälle till samråd och att de tillsänts samrådsredogörelsen, planförslaget m.m. De hade också erhållit underrättelse om kommunfullmäktiges beslut att anta planen, dock utan protokollsutdrag och besvärshänvisning. Kommunens underlåtenhet att tillställa dem vissa handlingar borde dock inte kunna åberopas som skäl att inte ge dem besvärsrätt. -Regeringen (Miljödepartementet, 2000-04-19): I ärendet har inte framkommit att Eva F. eller Hubert H. bor eller äger mark inom eller i sådan närhet till planområdet att de därigenom har rätt att överklaga kommunens planbeslut. Enbart den omständigheten att de senast under utställningstiden framfört synpunkter på detaljplanen medför inte en rätt att överklaga kommunens beslut att anta detaljplanen. Vad Eva F. och Hubert H. anfört visar inte heller att de på någon annan grund kan anses ha rätt att överklaga planbeslutet. Deras överklagande till regeringen bör därför avslås. - Regeringen avslår överklagandet. - Eva F. och Hubert H. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att ärendet skulle återförvisas till regeringen eller länsstyrelsen för prövning i sak. Sökandena åberopade de förhållanden kring handläggningen hos kommunen av detaljplaneärendet som de pekat på vid överklagandet till regeringen och framhöll att de ansåg sig tillhöra kretsen av adressater i 5 kap. 30 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, och därmed också vara saklegitimerade. - Regeringsrätten (2000-11-24, Swartling, Lindstam, Rundqvist, Eliason, Ersson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen innefattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Mot bakgrund av föreliggande uppgifter om var i förhållande till planområdet sökandena är bosatta och om hur den formella handläggningen av planärendet skett hos kommunen finner Regeringsrätten att det inte har framkommit något som visar att regeringens beslut strider mot någon rättsregel på det sätt som sökandena angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna att regeringens beslut på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 2000-10-18, Green)