RÅ 2000 not 20
Ansökan av Rune L. om rättsprövning av beslut ang. bygglov. - Byggnadsnämnden i Gislaveds kommun beslutade den 7 december 1994, på ansökan av Rune L., att bevilja dels strandskyddsdispens, dels bygglov för småbåtshamn, uthusbyggnad och wc-byggnad på Skinnebo 1:7 i kommunen. - Sedan beslutet överklagats av bl.a. Naturvårdsverket biföll Länsstyrelsen i Jönköpings län den 8 juni 1995 överklagandet och undanröjde byggnadsnämndens beslut att bevilja strandskyddsdispens och dess beslut att bevilja bygglov
Not 20. Ansökan av Rune L. om rättsprövning av beslut ang. bygglov. - Byggnadsnämnden i Gislaveds kommun beslutade den 7 december 1994, på ansökan av Rune L., att bevilja dels strandskyddsdispens, dels bygglov för småbåtshamn, uthusbyggnad och wc-byggnad på Skinnebo 1:7 i kommunen. - Sedan beslutet överklagats av bl.a. Naturvårdsverket biföll Länsstyrelsen i Jönköpings län den 8 juni 1995 överklagandet och undanröjde byggnadsnämndens beslut att bevilja strandskyddsdispens och dess beslut att bevilja bygglov. - Rune L. överklagade länsstyrelsens beslut i fråga om strandskydd till regeringen och i fråga om bygglov till Kammarrätten i Jönköping. - Kammarrätten överlämnade genom beslut den 19 augusti 1996 med eget utlåtande ärendet avseende bygglov till regeringen för prövning. - Rune L. kom därefter in med skrivelser. Han anförde bl.a. att såväl länsstyrelsen som kammarrätten hade bedömt att anläggningens placering och utformning inte var olämplig med hänsyn till reglerna i 3 kap. 1 och 2 §§ plan- och bygglagen (1987:10), PBL, att anläggningen behövdes för det rörliga friluftslivet och inte kränkte skyddet för friluftslivet samt att de av honom vidtagna åtgärderna hade underlättat för allmänheten att fritt vistas inom strandområdet. Vidare begärdes att syn hålls före beslut. -Regeringen (Inrikesdepartementet, 1998-11-26): Överklagandet avseende länsstyrelsens beslut i strandskyddsärendet har i beslut den 17 juni 1998 avgjorts av regeringen. Regeringen har därvid inte funnit skäl att medge strandskyddsdispens. - Regeringen finner att bygglovsärendet nu kan tas upp till slutlig prövning utan syn på platsen. - Av handlingarna framgår att sjön Bolmen är av riksintresse för friluftslivet enligt bestämmelserna i 2 kap. 6 § lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. samt omfattas av utvidgat strandskydd till 200 m. Det finns således ett uttalat allmänt intresse av att värna om friluftslivets intressen kring sjön Bolmen. Därtill kommer att särskilda skäl att medge erforderlig strandskyddsdispens för anläggningen inte bedömts föreligga i strandskyddsärendet. Vid en avvägning mellan de allmänna intressena och Rune L:s enskilda intresse av en småbåtshamn på nu aktuell plats finner regeringen att det enskilda intresset bör stå tillbaka för de allmänna intressena. Vad Rune L. anfört utgör inte skäl till annat ställningstagande. Överklagandet bör därför avslås. - Regeringen avslår överklagandet. - Rune L. ansökte om rättsprövning och yrkade att Regeringsrätten, med upphävande av regeringens beslut, skulle bevilja honom bygglov för befintlig småbåtshamn och uthusbyggnad samt för uppförande av wc-byggnad i enlighet med Gislaveds kommuns beslut den 7 december 1994. I andra hand yrkade han att Regeringsrätten skulle återförvisa målet till regeringen för ny handläggning. - Rune L. anförde bl.a. följande. Vid sina avgöranden måste prövande myndighet och domstol beakta den s.k. proportionalitetsprincipen. Vid inskränkningar från det allmännas sida av en enskilds rätt att använda sin egendom/mark måste en sådan inskränkning förutsätta att det föreligger en rimlig balans mellan vad det allmänna vinner och den enskilde förlorar på grund av inskränkningen. Det aktuella området ligger i anslutning till andra bebyggda strandfastigheter varför området snarare ger intryck av bebyggelse än av orörd natur. Området är vidare mycket begränsat till sin omfattning och dessutom ytterst lämpligt som småbåtshamn med hänsyn till sitt skyddade läge och tillgängligheten från trafiksäkerhetssynpunkt. De vidtagna och planerade åtgärderna vid hamnen kommer inte att förhindra utövande av allemansrätten. Om allemansrätten skulle hindras får dock det intresse som kan skadas ses som ringa i förhållande till hans intresse av att kunna utnyttja sin fastighet för åtgärderna. Genom att Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna har upphöjts till lag måste den s.k. proportionalitetsprincipen beaktas i förevarande fall. Regeringen har inte beaktat denna intresseavvägning vid sitt avgörande av saken och inte heller beaktat att området varit exploaterat som småbåtshamn sedan år 1981 utan konflikt med allemansrätten. Rune L. hemställde därför att Regeringsrätten prövar om regeringens beslut strider mot Europakonventionen. - Rune L. framhöll vidare att Regeringsrättens dom angående strandskyddsdispens i mål 6300-1992 m.fl. (RÅ 1996 ref. 44) inte förelåg när Länsstyrelsen i Jönköpings län den 8 juni 1995 meddelade sitt beslut. Länsstyrelsens beslut kan därför felaktigt ha påverkat regeringens beslut. Regeringen har vidare åberopat att sjön Bolmen är av riksintresse enligt 2 kap. 6 § lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. samt omfattas av utvidgat strandskydd till 200 meter. Regeringen har således inte tagit hänsyn till att de av Rune L. vidtagna åtgärderna vidtagits redan med början år 1981. - Regeringsrätten (2000-02-03, Werner, Swartling, Lindstam, Eliason, Schäder): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen innefattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Fastigheten Skinnebo 1:7 är belägen inom ett område som inte omfattas av detaljplan. För bygglov förutsätts då att kraven i bl.a. 2 kap. plan- och bygglagen (1987:l0) är uppfyllda. I ärenden om bygglov skall enligt 2 kap. 2 § plan- och bygglagen (i dess i målet tillämpliga lydelse) lagen om hushållning med naturresurser m.m. tillämpas. I 2 kap. 6 § andra stycket sistnämnda lag föreskrivs att områden som är av riksintresse för friluftslivet skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Fastigheten ligger vid sjön Bolmen som är av riksintresse för friluftslivet. Vid den avvägning mellan de allmänna intressena och Rune L:s enskilda intresse av en småbåtshamn på den aktuella platsen har regeringen i sitt beslut funnit att det enskilda intresset bör stå tillbaka för de allmänna intressena. - De bedömningar som gjorts i ärendet kan, enligt Regeringsrätten mening, inte anses gå utöver det handlingsutrymme som ifrågavarande lagregler ger de tillämpade myndigheterna. Handlingarna i målet ger inte heller stöd för att regeringen felbedömt fakta som legat till grund för beslutet. Det förhållandet att vissa åtgärder vidtagits redan med början år 1981 ändrar inte denna bedömning. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i ärendet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 2000-01-11, Landelius)