RÅ 2000 not 82

Not 82. Ansökan av Maskaure sameby om rättsprövning av ett beslut ang. gräns mellan samebyar. -Länsstyrelsen i Norrbottens län (19960423) beslutade om gräns mellan Mausjaure och Maskaure samebyar inom vinterbeteslanden nedanför lappmarksgränsen i Västerbottens län. Beslutet innebar bl.a. att den s.k. Medleheden norr om Skellefteälven i fortsättningen skulle ingå i Mausjaures vinterbetesområde och att Maskaure tillfördes vissa områden söder om älven. - Maskaure sameby överklagande länsstyrelsens beslut. - Statens jordbruksverk (1997-03-05) avslog överklagandet. - Maskaure sameby överklagade Jordbruksverkets beslut och yrkade att det skulle upphävas. Samebyn anförde bl.a. att länsstyrelsens beslut inte föregåtts av samråd och att samebyn inte beretts tillfälle att yttra sig i saken innan beslut fattats. - Regeringen (Jordbruksdepartementet, 1998-06-04) avslog överklagandet och anförde som skäl för sitt beslut: Av handlingarna i ärendet framgår att bl.a. Maskaure sameby av länsstyrelsen kallats till möte den 22 maj 1995, att länsstyrelsen den 31 oktober 1995 berett samebyn möjlighet att lämna synpunkter på ett av rennäringsdelegationen samma dag upprättat förslag till gräns mellan samebyarna och att sammanträde med de berörda samebyarna hållits den 25 januari 1996. Regeringen finner att länsstyrelsen såtillvida handlagt ärendet korrekt. - Som Jordbruksverket funnit har Mausjaure sameby genom en tidigare gränsjustering förlorat betesmark till Svaipa sameby. Det är därför rimligt att Mausjaure sameby kompenseras för denna förlust av bete. Regeringen finner i likhet med Jordbruksverket att det inte visats att någon annan sträckning av gränsen är lämpligare än den som länsstyrelsen beslutat. Överklagandet bör därför avslås. - Maskaure sameby ansökte om rättsprövning och yrkade att regeringens beslut skulle upphävas. Till stöd för sin talan anförde samebyn i huvudsak följande. Det klandrade beslutet innebar väsentligen att en gräns mot Mausjaure samebys område blivit fastställd på sådant sätt att Maskaure sameby inte längre kunde utnyttja det s.k. Medlehedsområdet för renbete. Enligt byordningen, som inte hade förändrats, hade emellertid Maskaure sameby rätt att använda sig av renbete där. Eftersom byordningen inte upphävts och förutsättningarna enligt denna att bedriva renskötseln inte ändrats i större omfattning, hade det inte funnits anledning att göra så stora och dramatiska förändringar som det klandrade beslutet innebar. Maskaure sameby hade sedvanerätt till Medleheden och denna rätt kunde inte upphävas genom beslut av administrativ myndighet. Det klandrade beslutet innebar vidare att en sameby och däri verksamma näringsidkare missgynnades samt en annan sameby och dess näringsidkare gynnades i motsvarande mån. Stöd fanns för att i näringssammanhang likställa samernas rätt till viss bestämd mark med äganderätt till fast egendom. Genom det klandrade beslutet hade Maskaure sameby med avseende på markområde blivit föremål för tvångsingripande utan ersättning, vilket stred mot regeringsformen. Regeringens beslut stred också mot Europakonventionen. Det torde vidare vara oförenligt med EG-rättsliga regler, eftersom konkurrensförhållandena för privata näringsidkare ändrats på ett otillbörligt sätt. - Genom det beslut som Länsstyrelsen i Norrbottens län fattat i ärendet förlorade Maskaure sameby områden i norr. Samebyn skulle kompenseras för detta genom att få områden i söder. Dess gräns söderut mot Malå sameby, som fastställs av Länsstyrelsen i Västerbottens län, hade emellertid genom beslut av denna länsstyrelse flyttats norrut. Följden hade blivit att Maskaure hade förlorat områden både i söder och norr. Den nya nordgränsen innebar en försämring för samebyn vad avsåg såväl betesområdenas kvantitet som kvalitet. Den mark som hade tillförts Maskaure sameby saknade lavmarker och dög inte för renbete. Den var också olämplig på grund av att järnvägslinjen mellan Bastuträsk och Skelleftehamn gick mitt i området. Den nya nordgränsen längs Skellefteälven gav svårigheter i den praktiska renskötseln med bl.a. risk för sammanblandning av renhjordar. Varken Maskaures eller Mausjaures områden var lämpade för sitt ändamål och det klandrade beslutet var därför skadligt för rennäringen som helhet. Beslutet hade inte föregåtts av samråd så som lagstiftningen förutsatte. Varken lagstiftningens formella krav eller dess lämplighetsrekvisit hade uppfyllts. Det var olyckligt att två olika länsstyrelser utan inbördes samråd hade fattat beslut angående gränser för Maskaure sameby. Eftersom huvuddelen av Maskaures byområde låg inom Västerbottens län kunde ifrågasättas om Länsstyrelsen i Norrbottens län varit behörig att fastställa gränser för samebyn. - Regeringsrätten höll muntlig förhandling i målet den 27 januari 1999. - Sedan Regeringsrätten därefter begärt att regeringen skulle avge yttrande i målet överlämnade regeringen som sitt yttrande en inom Jordbruksdepartementet upprättad promemoria. I denna anfördes avslutningsvis följande. Vid beredningen av ärendet i Jordbruksdepartementet hade konstaterats att Länsstyrelsens i Västerbottens län beslut medförde att det område som Maskaure sameby erhållit i stället för Medleheden krympt i omfattning. Området öster om väg 364 genomkorsades emellertid av väg E4 och bedömdes därför vara av mindre värde än området väster om väg 364. Området söder om Skellefteälven, som tillförts Maskaure sameby genom Länsstyrelsens i Norrbottens län beslut den 23 april 1996, bedömdes därför vara en acceptabel ersättning för Medleheden även med den minskade areal området fick genom Länsstyrelsens i Västerbottens län beslut den 20 maj 1996. Regeringen hade mot denna bakgrund funnit att det inte visats att någon annan sträckning av gränsen var lämpligare än den som Länsstyrelsen i Norrbottens län beslutat; detta trots kännedomen om Länsstyrelsens i Västerbottens län beslut den 20 maj 1996. - Regeringsrätten (2000-05-23, Swartling, Rundqvist, Eliason, Nilsson, Schäder): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av en enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheterna har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - I 3 § rennäringslagen (1971:437) anges inom vilka områden renskötsel får bedrivas (renskötselområdet). Enligt lagens 6 § finns för renskötseln samebyar och fördelas mark inom renskötselområdet mellan samebyar i särskilda byområden. Indelningen i byområden görs enligt 7 § av länsstyrelsen. Indelningen skall enligt lagrummet göras så, att områdena blir lämpade för sitt ändamål med hänsyn till betestillgång och övriga omständigheter. Viss reglering av länsstyrelsernas behörighet finns i 102 §. - Det klandrade beslutet innebär att regeringen vid tillämpning av 7 § rennäringslagen funnit att den gräns mellan Maskaure och Mausjaure samebyar som bestämts genom beslut av Länsstyrelsen i Norrbottens län inte skulle ändras i anledning av att Maskaure sameby överklagat Jordbruksverkets beslut i ärendet. Sökanden har gjort gällande att regeringens beslut inte uppfyller rennäringslagens krav att de aktuella byområdena skall indelas så att de blir lämpade för sitt ändamål. Vidare har invändning gjorts avseende de formella kraven. Med hänsyn till vad handlingarna utvisar och med beaktande av vad regeringen anfört i sitt yttrande enligt ovan kan det inte anses att regeringen har felbedömt fakta som legat till grund för beslutet. Något förfarandefel från länsstyrelsens eller regeringens sida som kan ha påverkat utgången i regeringsärendet har inte framkommit. Den lämplighetsprövning som regeringen gjort enligt den allmänt utformade bestämmelsen i 7 § rennäringslagen kan inte anses ha inneburit att regeringen har överskridit det handlingsutrymme som beslutande myndighet har i den aktuella typen av indelningsärenden. - Regeringsrätten bedömer vidare att det som sökanden anfört i målet inte kan innebära att regeringens rättstillämpning står i strid med bestämmelserna i 2 kap. 18 § regeringsformen om egendomsskydd. Inte heller finns det med anledning av vad som framkommit grund för att hävda att lagtillämpningen strider mot Europakonventionens krav eller att EG-rättsliga regler kommit att åsidosättas. - Regeringsrätten finner således att regeringens beslut inte strider mot någon rättsregel på sätt som sökanden angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i ärendet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 200005-04, Fredriksson)

*REGI

*INST