RÅ 2001 not 197

Not 197. Överklagande av L.U-P. (tidigare L.S.) ang. arbetsskadeförsäkring. - I anmälan om arbetsskada gjordes gällande att L.U-P. i sitt arbete som fabriksarbetare ådragit sig arbetsskada. - Stockholms läns allmänna försäkringskassa fann i beslut den 24 september 1991 att L.U-P:s arbete inneburit skadlig inverkan vilken medfört försämringstillstånd i nacke, axlar, rygg och skuldror. Skilda visandedagar fastställdes för sjukperioder avseende dessa besvär under perioden september 1980 - mars 1988. För sjukperioder fr.o.m. juni 1988 bedömde kassan att L.U-P. inte varit utsatt för skadlig inverkan eftersom hon sedan våren 1988 fått ett lättare mer omväxlande arbete. - L.U-P. överklagade försäkringskassans beslut men i dom den 26 oktober 1992 avslog Länsrätten i Stockholms län överklagandet. - Sedan L.U-P. överklagat länsrättens dom beslutade Kammarrätten i Stockholm den 11 mars 1994 att målet skulle återförvisas till länsrätten vad avser L.U-P:s rätt till ersättning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, LAF, för sjukperioderna fr.o.m. juni 1988. -Länsrätten i Stockholms län (1994-03-31, ordf. Annell) fann att L.U-P. inte var berättigad till ersättning enligt LAF fr.o.m. juni 1988. Enligt länsrätten hade L.U-P. inte varit utsatt för ny skadlig inverkan efter våren 1988 och de nya sjukperioderna var inte heller recidiv till de tidigare skadefallen. - L.U-P. överklagade. - Kammarrätten i Stockholm (1988-03-30, Sundelin, Lagebrant Torén, Widlund) antecknade att L.U-P. den 18 mars 1991 börjat en tre månaders utbildning vid KomVux. Efter att bl.a. ha återgett innehållet i yttrande från försäkringskassans förtroendeläkare anförde kammarrätten: Vid en samlad bedömning av utredningen i målet och då främst förtroendeläkarens yttrande finner kammarrätten att L.U-P. varit utsatt för skadlig inverkan i sitt arbete vilket medfört försämring av hennes besvär i nacke, axlar, rygg och skuldror. Orsakssamband mellan den skadliga inverkan och försämringstillstånden får anses föreligga fr.o.m. juni 1988 fram till dess L.U-P. den 18 mars 1991 börjar utbildningen vid KomVux. Sjukdomstillfällena under tiden den 6 juni 1988 - den 18 mars 1991 utgör, i enlighet med vad förtroendeläkaren uttalat, separata visandedagar. Respektive sjukperiod har med ett undantag upphört inom samordningstiden varför L.U-P. inte är berättigad till ersättning enligt LAF för dessa perioder. För sjukperioden den 1 oktober 1990 - den 17 januari 1991 har L.U-P. däremot efter samordningstidens utgång rätt till ersättning enligt LAF för ifrågavarande sjukdomsbesvär. - Med upphävande av länsrättens dom och försäkringskassans beslut förklarar kammarrätten L.U-P. berättigad till ersättning i enlighet med det anförda. Målet visas åter till kassan för erforderlig handläggning. - I överklagandet till Regeringsrätten yrkade L.U-P. i första hand att det under sjukperioderna fr.o.m. juni 1988 skulle anses ha förelegat ett skadefall med visandedag den 6 juni 1988 och att ersättning skulle tillerkännas henne enligt LAF för dessa perioder t.o.m. den 2 augusti 1991 samt att skadorna skulle vara livräntegrundande. I andra hand yrkade hon - för det fall att Regeringsrätten inte skulle finna att ett skadefall förelegat under nämnda perioder - att ersättning enligt LAF, efter samordningstidens utgång, skall utgå för hela perioden den 1 oktober 1990 - den 2 augusti 1991. L.U-P. anförde bl.a. att utbildningen vid KomVux var beordrad av försäkringskassan i rehabiliteringssyfte och att hon uppbar hel sjukpenning under utbildningstiden, som pågick t.o.m. den 30 juni 1991, och halv sjukpenning under tiden därefter t.o.m. den 2 augusti 1991. - I yttrande medgav Riksförsäkringsverket att ersättning enligt LAF efter samordningstidens utgång utgavs för den sjukperiod som började med sjukdomsfallet den 1 oktober 1990 fram till dess L.U-P. började på KomVux i mars 1991. - Regeringsrätten (2001-12-28, Lavin, Nordborg, Nilsson, Schäder, Ersson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. I den överklagade domen har kammarrätten funnit att L.U-P. har varit utsatt för skadlig inverkan i sitt arbete, vilket medfört försämringar av hennes besvär i nacke, axlar, rygg och skuldror. Vidare har kammarrätten funnit att de i målet aktuella sjukdomsfallen utgjort skilda skadefall med separata visandedagar. Regeringsrätten delar denna uppfattning. Endast den sjukperiod som började med sjukdomsfallet den 1 oktober 1990 har pågått utöver samordningstiden och medför rätt till ersättning enligt LAF. Sjukperioden varade t.o.m. den 2 augusti 1991. Såvitt framgår har kammarrätten dock inte uppmärksammat att sjukperioden fortsatte även efter den 17 januari 1991, varför kammarrätten kommit att medge L.U-P. rätt till ersättning endast t.o.m. detta datum. - Av utredningen i målet framgår att den kurs som L.U-P. påbörjade den 18 mars 1991 var betald av försäkringskassan och att kursen omfattade såväl arbetsprövning som arbetsträning. Orsakssambandet bör med hänsyn härtill inte anses ha brutits då kursen påbörjades utan får anses ha förelegat till sjukperiodens slut. L.U-P. har därför rätt till ersättning enligt LAF även för tiden den 18 januari - den 2 augusti 1991. - Regeringsrättens avgörande. Med delvis bifall till överklagandet förklarar Regeringsrätten att L.U-P. har rätt till ersättning enligt LAF även för tiden den 18 januari - den 2 augusti 1991. - Handlingarna i målet överlämnas till Stockholms läns allmänna försäkringskassa för erforderlig handläggning. (fd I 2001-12-12, Svens-Jonsson)

*REGI