RÅ 2001 not 22

Fastighetsförsäljning som föranlett realisationsvinstbeskattning var inte giltig (bifall) / Fastighetsförsäljning som föranlett realisationsvinstbeskattning var inte giltig (resningsärende, bifall)

Not 22. Ansökan av Åke H. om resning avseende taxering till statlig inkomstskatt. - I sin självdeklaration till ledning för 1988 års taxering redovisade Åke H. realisationsvinst vid försäljning av del av fastigheten Rosersberg 11:12 i Sigtuna kommun med 4 171 318 kr. - Taxeringsnämnden uppskattade realisationsvinsten efter skön till 4 300 000 kr samt reducerade väsentligt de underskottsavdrag och förlustavdrag som gjorts i deklarationen. - I överklagande yrkade Åke H. att realisationsvinsten skulle bestämmas till deklarerat belopp samt att underskottsavdrag och förlustavdrag skulle medges med högre belopp än taxeringsnämnden medgett. Länsrätten i Stockholms län biföll enligt dom den 6 oktober 1994 yrkandet om nedsättning av realisationsvinsten samt biföll även i övrigt till stor del Åke H:s yrkanden. Taxeringen till statlig inkomstskatt bestämdes till 801 200 kr, taxerad inkomst, med en beskattningsbar inkomst om 792 200 kr och ett underlag för tilläggsbelopp om 1 289 800 kr. - Åke H. överklagade länsrättens dom och yrkade därvid att inte alls bli beskattad för realisationsvinst på grund av fastighetsförsäljning eftersom någon fastighetsöverlåtelse aldrig hade kommit att genomföras. Skattemyndigheten tillstyrkte bifall till överklagandet. I dom den 18 december 1997 konstaterade Kammarrätten i Stockholm att länsrätten hade satt ned den statliga taxeringen helt i enlighet med Åke H:s där framställda yrkanden och att kammarrätten därmed - på grund av den i målet uppdragna och för domstolen bindande beloppsramen - var förhindrad att sätta ned taxeringen ytterligare. Kammarrätten fann inte heller tillräckliga skäl föreligga att tillämpa bestämmelsen i 29 § andra meningen förvaltningsprocesslagen (1971:291). Taxeringen till statlig inkomstskatt lämnades därför utan ändring. Vad gällde taxeringen till kommunal inkomstskatt fann kammarrätten däremot att beloppsramen gav utrymme för att bestämma taxeringen till belopp ända ner till 0 kr. Kammarrätten fann inte tillräckliga skäl föreligga att frångå parternas dåmera gemensamma inställning i fråga om realisationsvinstberäkningen. Till följd härav undanröjdes taxeringen till kommunal inkomstskatt. - I en skrivelse till Regeringsrätten yrkade Åke H. att kammarrättens dom skulle ändras så att realisationsvinsten undanröjdes i sin helhet. Till stöd för sin talan anförde han bl.a. följande. Han hade undertecknat ett köpekontrakt varigenom han överlät en fastighet till ett av honom ägt handelsbolag (kommanditbolag). Under processen i kammarrätten fick han klart för sig att överlåtelsen för sin giltighet krävde hans hustrus samtycke och att, då samtycke inte lämnats, överlåtelsen på grund av formella brister aldrig blivit giltig. Någon fastighetsöverlåtelse har således aldrig kommit till stånd. Den princip om s.k. beloppsprocess som kammarrätten har tillämpat medför att han påförs en restskatt inklusive kvarskatteavgift om 243 815 kr. Det måste strida mot såväl lagstiftarens intentioner som den allmänna rättsuppfattningen att han åläggs skattskyldighet uppgående till betydande belopp för en transaktion som aldrig ägt rum. Det måste finnas möjlighet för Regeringsrätten att rätta till denna felaktighet som medfört betydande konsekvenser för honom som enskild medborgare. - Regeringsrätten vägrade enligt beslut i protokoll den 4 oktober 2000 prövningstillstånd med anledning av Åke H:s skrivelse. I samma protokoll konstaterade Regeringsrätten emellertid att skrivelsen fick anses innefatta inte endast ett överklagande av kammarrättens avgörande utan också i andra hand en ansökan om resning såvitt avsåg taxeringen till statlig inkomstskatt. Med anledning härav förordnade Regeringsrätten att Riksskatteverket skulle avge yttrande i målet. - I det begärda yttrandet tillstyrkte Riksskatteverket att resning beviljades. Vidare tillstyrkte verket att inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet skulle sättas ned enligt Åke H:s yrkande med 4 171 318 kr vid taxeringen till statlig inkomstskatt, vilket medförde att den statliga taxerade inkomsten skulle komma att bli 0 kr och underlaget för tilläggsbelopp 240 700 kr. -Regeringsrätten (2001-02-09, Swartling, Eliason, Schäder, Ersson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen får resning beviljas i mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. Med hänsyn till vad som förekommit i målet anser Regeringsrätten att det finns synnerliga skäl att på nytt pröva frågan om Åke H:s taxering till statlig inkomstskatt 1988. Resning skall alltså beviljas. - Vad Åke H. uppgett i kammarrätten om omständigheterna kring fastighetsförsäljningen ger, tillsammans med den kompletterande utredning som skattemyndigheten där lät företa, fog för bedömningen att någon giltig fastighetsförsäljning aldrig kommit till stånd. Vid sådant förhållande skall Åke H. inte beskattas för den i deklarationen redovisade realisationsvinsten. - Åke H:s av länsrätten upptagna inkomster av tjänst, annan fastighet och tillfällig förvärvsverksamhet (realisationsvinsten frånräknad) uppgår till sammanlagt 249 763 kr. Från detta inkomstbelopp skall avdrag för underskott i förvärvskälla göras med lika stort belopp. Den taxerade inkomsten skall således, utan att vare sig någon ytterligare del av det av länsrätten beräknade underskottet eller något förlustavdrag behöver tas i anspråk, bestämmas till 0 kr. Underlaget för tilläggsbelopp skall, som RSV angett, bestämmas till 240 700 kr. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten beviljar resning såvitt avser Åke H:s taxering 1988 till statlig inkomstskatt. - Regeringsrätten ändrar kammarrättens dom såvitt avser nämnda taxering och bestämmer taxeringen till följande belopp - taxering och beskattningsbar inkomst 0 kr - underlag för tilläggsbelopp 240 700 kr. (fd II 2001-01-30, Jonsson)

*REGI

*INST