RÅ 2001 not 52

Not 52. Överklagande av A.A. ang. bilstöd. - Göteborgs allmänna försäkringskassa fann i beslut den 17 februari, den 2 april och den 25 juni 1997 att A.A. inte var berättigad till anpassningsbidrag för backradarvarnare, koffertstängare, bränslevärmare och dragkrok med motiveringen att utrustningen inte bedömdes vara nödvändig för att hon skulle kunna framföra fordonet. Hennes ansökan om bidrag till defrosteranläggning och automatisk växellåda hade avslagits med motiveringen att bidrag inte lämnades för utrustning som en bil kunde levereras med direkt från bilfabriken och som kostade extra utöver bilens grundpris. Hennes ansökan om bidrag till eluppvärmda sidobackspeglar, fjärrstyrt centrallås och konstantfarthållare hade avslagits med motiveringen att denna utrustning inte bedömdes vara nödvändig för att bruka fordonet och dessutom tillhörde sådan utrustning som bilen kunde levereras med från bilfabriken och därför fick räknas som normal utrustning. - A.A. överklagade besluten och yrkade att hon skulle beviljas anpassningsbidrag i de begärda avseendena. Hon anförde bl.a. följande. Anpassningarna var nödvändiga för att hon skall kunna använda sin handikappbil. Vidare hade försäkringskassan inte beaktat vad som framkommit i läkarutlåtande och tekniskt yttrande från Vägverket som hämtats in med anledning av hennes ansökan om anpassningsbidrag. - Enligt läkarintyg den 22 augusti 1996 av läkaren H.F. hade A.A., på grund av sitt handikapp behov av anpassningar i form av automatlåda, kupévärmare, elektroniska fönsterhissar och speglar, fjärrstyrt centrallås, backvarnare, remmar för stängning av dörrar och bagageutrymme. Förstoringsgrepp av diverse reglage, anpassning av signalhorn, elmanövrerad förarstol, servostyrning samt konstant farthållare. - Av ett tekniskt yttrande från Vägverket framgick att A.A. behövde följande utrustning. Extralättat styrservo, rattkula, elektriska fönsterhissar och backspeglar, förstorat nyckelgrepp, anpassning av dörrlås och dörröppning, handbromsfrigörare, växelförare med hävarm, anpassning av signalhorn, anpassning av reglage för värme och defroster samt fläkt, elreglerat underrede till förarstol och eventuellt förlängda stolsskenor, rem till bagagelucka och förardörr, skydd mot nötning av förardörr, backningsvarnare och bensindriven motor- och kupévärmare. -Länsrätten i Göteborgs och Bohus län (1997-12-10, ordförande Hallerberg) som höll muntlig förhandling i målet, yttrade: Utrustning som anskaffas och monteras särskilt för att möta ett visst funktionshinder och som är nödvändig för att den funktionshindrade skall kunna bruka fordonet samt ändringar av samma skäl ersätts med anpassningsbidrag. Sådan utrustning som kan beställas som extrautrustning vid bilens leverans och som kostar extra utöver bilens grundpris räknas som normal utrustning och berättigar inte till anpassningsbidrag. Exempel på sådan utrustning är automatisk växellåda, servostyrning, elektriska fönsterhissar och centrallås (Riksförsäkringsverkets allmänna råd 1996:9, s. 24-25). Riksförsäkringsverket rekommenderar vidare att anpassningsbidrag inte lämnas för motorvärmare då denna får anses som normal utrustning även om den inte inmonteras på fabrik. Bidraget tar således sikte på sådan anpassning av fordonet som är avsedd särskilt för handikappade, t.ex. handmanövrerat gas- eller bromsreglage. - Frågan i målet är om A.A. är berättigad till anpassningsbidrag för backradarvarnare, koffertstängare, bränslevärmare, dragkrok, defrosteranläggning, automatisk växellåda, eluppvärmda sidobackspeglar, fjärrstyrt centrallås och konstantfarthållare. - Defrosteranläggning skall mot bakgrund av det som sägs i Riksförsäkringsverkets allmänna råd betraktas som normal utrustning som inte berättigar till anpassningsbidrag. Automatisk växellåda, eluppvärmda sidobackspeglar, fjärrstyrt centrallås samt konstantfarthållare är sådan utrustning som monteras på fabrik och som följaktligen skall betraktas som sådan normal utrustning som inte ger rätt till anpassningsbidrag. Vad beträffar anpassningsbidrag till dragkrok konstaterar länsrätten att försäkringsöverdomstolen i referat FÖD 1993:9 har funnit att dragkrok fick anses vara en sådan anordning på ett fordon för vilken anpassningsbidrag kan lämnas. A.A. behöver emellertid inte dragkrok för att bilen skall bli särskilt anpassad till hennes handikapp i detta avseende och hon är därför inte berättigad till anpassningsbidrag. - Försäkringskassan har som skäl för att avslå hennes ansökan om bensinvärmare, dvs. kupévärmare, angivit att denna utrustning inte bedöms vara nödvändig för att hon skall kunna framföra fordonet, varför den inte kan bekostas genom anpassningsbidrag. Den handikappades behov av viss utrustning bör ställas i relation till handikappet. Anpassningsbidrag bör således ges till den handikappade för att bilen skall kunna brukas på lämpligt sätt. Härutöver skall exempelvis trafiksäkerheten beaktas. Av utredningen i målet framgår att läkare har bedömt att A.A. av medicinska skäl är i behov av en kupévärmare på grund av sitt funktionshinder. Vidare har företrädare för Vägverket i ett tekniskt yttrande uttalat att A.A. mot bakgrund av sitt handikapp är i behov av en sådan värmare. Länsrätten konstaterar emellertid att A.A. bor i ett modernt flerfamiljshus med tillhörande varmgarage. Hon är förtidspensionerad och behöver således inte bilen för dagliga resor till och från arbetet utan enbart till resor för bl.a. sjukvårdande behandlingar och andra ändamål. Hon kan därför inom vida ramar planera sin dagliga livsföring och behöver således inte nödvändigtvis sätta sig i en helt ouppvärmd bil. Enligt länsrättens mening kan därför A.A. trots sitt funktionshinder använda bilen på ett lämpligt sätt även om den saknar bensinvärmare. - Vad gäller anpassningsbidrag till backradarvarnare visar utredningen att A.A. har fått bidrag till sådan utrustning tidigare. Försäkringskassan har inte gjort gällande att hennes hälsotillstånd har förändrats så att det av den anledningen är motiverat att vägra henne bidrag utan enbart baserat avslaget på överväganden av mer allmän karaktär. Även om man kan hysa viss tvekan om denna utrustning verkligen är nödvändig för henne med tanke på att hon har uppgett att hon kan ta sig fram med cykel vilket tyder på att rörligheten inte är så nedsatt som hon vill göra gällande anser länsrätten likväl att det inte har kommit fram tillräckliga skäl för att göra en annan bedömning nu än tidigare av frågan om bidrag. - Vad gäller koffertstängaren visar utredningen att A.A. inte kan stänga backluckan utan hjälp av en sådan anordning. Hon får anses ha ett befogat intresse av att kunna ta sig in även i bilens bagageutrymme av bl.a. trafiksäkerhetsskäl och bör därför tillerkännas bidrag även för denna anordning. - Länsrätten förklarar att A.A. har rätt till anpassningsbidrag till backradarvarnare och koffertstängare och visar målet åter till försäkringskassan för erforderlig handläggning i denna del. - Länsrätten avslår överklagandet i övrigt. - A.A. överklagade och yrkade att hon skulle beviljas anpassningsbidrag till automatisk växellåda, eluppvärmda sidobackspeglar, fjärrstyrt centrallås, konstantfarthållare, dragkrok som bensindriven motor- och kupévärmare. Hon anförde bl.a. att hon hade ett av läkare och Vägverket styrkt behov av nämnda utrustning för att kunna bruka bilen. - Försäkringskassan ansåg att kammarrätten skulle avslå överklagandet. - Kammarrätten i Göteborg (1999-06-29, Wileke, Grankvist, Kållberg) yttrade: Enligt 9 § förordningen om bilstöd till handikappade lämnas anpassningsbidrag med belopp som motsvarar kostnaden för sådan ändring av eller anordning på fordonet som behövs för att den handikappade skall kunna bruka det och som är lämpligt med hänsyn till fordonets ålder och skick. - Enligt praxis utges inte anpassningsbidrag för anordningar som den införskaffade bilen var försedd med redan vid köpet (se Försäkringsöverdomstolens avgörande FÖD 1993:19). Inte heller kan anpassningsbidrag utgå för utrustningsdetaljer som efter särskild beställning kunnat monteras på fabrik. - Av utredningen i målet framgår att automatisk växellåda, eluppvärmda sidobackspeglar, fjärrstyrt centrallås och konstantfarthållare erbjuds som extrautrustning på en sådan bil som Annica A. har köpt - en Volvo V70 av 1997 års modell - och att denna utrustning monteras på fabrik. Såvitt gäller dessa anordningar har bilen således inte behövt anpassas särskilt efter hennes funktionshinder. Kostnaderna för dessa anordningar kan följaktligen inte hänföras till sådana kostnader som anpassningsbidrag är avsett att täcka. Överklagandet i dessa delar skall därför avslås. - Vad därefter gäller dragkrok och bensindriven motor- och kupévärmare är dessa tillbehör sådan utrustning som, såvitt framgår av handlingarna, inte monteras på fabrik utan eftermonteras, dvs. bilen måste anpassas särskilt. Om A.A. på grund av sitt funktionshinder är i behov av sådan utrustning för att kunna bruka bilen bör hon därefter beviljas anpassningsbidrag till kostnaderna härför. - A.A. har uppgett att hon behöver dragkrok för att kunna transportera sin tandemcykel. En dragkrok för ett sådant behov kan inte anses vara en sådan anordning som behövs för att kunna bruka bilen. Rätt till anpassningsbidrag till dragkrok föreligger då inte. - Vad slutligen gäller A.A:s behov av en bensindriven motor- och kupévärmare gör kammarrätten följande bedömning. - Moderna bilar, såsom A.A:s bil, bli genom det vanliga fläkt- och värmesystemet snabbt varma och isfria. På grund härav och då A.A. inte förvärvsarbetar samt har möjlighet att ha bilen i ett varmgarage då den inte används, finner kammarrätten i likhet med länsrätten att hon inte har behov av en bensindriven motor- och kupévärmare för att kunna bruka sin bil. Rätt till anpassningsbidrag till en sådan värmare föreligger således inte. Överklagandet skall därför avslås även i övriga delar. - Kammarrätten avslår överklagandet. - I Regeringsrätten yrkade A.A. att anpassningsbidrag skulle beviljas enligt specifikation i inlämnade offerter. Kostnaden för anpassningarna ingick inte i bilens grundpris. De avsåg automatisk växellåda, fjärrmanövrerad bensindriven motor- och kupévärmare, eluppvärmda sidobackspeglar, fjärrstyrt centrallås, konstantfarthållare samt dragkrok. Anpassningarna tillstyrktes i tekniskt yttrande från Vägverket och i de medicinska utredningar som gjorts. För att hon skulle vara berättigad till bilstöd, som redan beviljats av försäkringskassan, krävdes att fordonet anpassats i enlighet med Vägverkets bedömning för ett säkert framförande. Det innebar att fordonet inte fick beställas utan dessa anordningar. Dragkroken var nödvändig för att kunna medföra den tandemcykel och den transportrullstol hon beviljats som hjälpmedel i juni 1996 respektive augusti 1998. A.A. yrkade även rättelse av den av försäkringskassan beslutade grupptillhörigheten för bilstödet enligt 5 § i förordningen (1988:890) om bilstöd till handikappade. - Riksförsäkringsverket, RFV, medgav delvis bifall till A.A:s yrkande om anpassningsbidrag på sådant sätt att bidrag borde beviljas för automatisk växellåda och bensindriven motor- och kupévärmare. RFV bestred, med hänvisning till vad Regeringsrätten uttalat i rättsfallet RÅ 2000 ref. 24, bifall till yrkandet om anpassningsbidrag för eluppvärmda sidobackspeglar, fjärrstyrt centrallås, konstantfarthållare och dragkrok. Beträffande dragkroken anförde verket att det inte var visat att A.A. har behov av en sådan för att kunna bruka bilen. RFV yttrade sig inte över yrkandet om ändring av grupptillhörigheten eftersom detta inte var föremål för prövning. - Regeringsrätten (2001-04-10, Ragnemalm, Lindstam, Nilsson, Wennerström, Almgren): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten har i den av RFV åberopade domen avgjort ett mål rörande anpassningsbidrag enligt förordningen (1988:890) om bilstöd till handikappade. Regeringsrätten har där angett att automatisk växellåda och bensindriven kupévärmare är exempel på utrustning som ofta torde kunna berättiga till anpassningsbidrag. Däremot har anpassningsbidrag ansetts i regel inte kunna medges för kostnader för elektriskt uppvärmda och manövrerade backspeglar, fjärrstyrt centrallås och konstantfarthållare. Med tillämpning av de kriterier som fastlagts i den domen finner Regeringsrätten att A.A. är berättigad till anpassningsbidrag för kostnaden för automatisk växellåda och bensindriven motor- och kupévärmare med tidur men inte för eluppvärmda sidobackspeglar, fjärrstyrt centrallås och konstantfarthållare. A.A. har inte styrkt behov av en dragkrok för att kunna bruka fordonet. Anpassningsbidrag skall därför inte utgå för kostnaden för en sådan. - Försäkringskassans beslut om vilken kategori enligt 5 § i förordningen om bilstöd som A.A. tillhör är inte föremål för prövning i målet. A.A:s yrkande i den delen skall därför avvisas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten bifaller överklagandet vad gäller anpassningsbidrag till automatisk växellåda och bensindriven motor- och kupévärmare med tidur. - Regeringsrätten avslår överklagandet vad gäller anpassningsbidrag till eluppvärmda sidobackspeglar, fjärrstyrt centrallås, konstantfarthållare och dragkrok. - Regeringsrätten avvisar A.A:s yrkande om ändrad grupptillhörighet för bilstödet. - Regeringsrätten överlämnar handlingarna i målet till Västra Götalands läns allmänna försäkringskassa för vidare handläggning. (fd I 2001-03-21, M. Olsson)

*REGI

*INST