RÅ 2001 not 89

Not 89. Överklagande av Riksskatteverket i mål om skattskyldighet för inkomst vid inkomsttaxering 1992. - Skattemyndigheten beslutade den 27 oktober 1992 att ta upp utbetalt avgångsvederlag till P.L. under 1991 om 554 900 kr, till beskattning i Sverige. - P.L. överklagade och yrkade att länsrätten skulle bestämma att han inte var skattskyldig i Sverige. -Länsrätten i Kristianstads län (1996-03-14, ordf. Gellberg): Länsrätten har i dom denna dag i mål nr S 386-92 rörande taxeringsåret 1991 funnit att P.L. inte är skattskyldig i Sverige för uppburet avgångsvederlag. Omständigheterna i förevarande mål är desamma varför länsrätten inte finner skäl för annan bedömning avseende taxeringsåret 1992. P.L. bör således inte anses skattskyldig i Sverige för uppburet avgångsvederlag om 554 900 kr. - Länsrätten bifaller P.L:s överklagande och förklarar att han inte är skattskyldig i Sverige för uppburet avgångsvederlag om 554 900 kr. - I överklagande vidhöll skattemyndigheten sitt yrkande att P.L. skulle anses skattskyldig i Sverige för uppburet avgångsvederlag om 554 900 kr. - P.L. ansåg att överklagandet skulle avslås och åberopade till grund härför vad han anfört i kammarrättens mål rörande hans inkomsttaxering 1991. För det fall att kammarrätten skulle anse honom skattskyldig för avgångsvederlaget yrkade P.L. att han enligt 56 § kommunalskattelagen (1928:370), KL, skulle beskattas i det för kommunalt ändamål gemensamma distriktet. - Skattemyndigheten tillstyrkte att P.L. beskattades i gemensamma distriktet. - Kammarrätten i Göteborg (1997-05-06, Nilsson, Monell, Norgren): I 66 § första-tredje styckena KL i deras lydelse vid nu aktuell taxering anges: "Med hemortskommun förstås i denna lag den kommun, där den skattskyldige författningsenligt skall vara folkbokförd den 1 november året före året näst före taxeringsåret. - För den, som varit under ett beskattningsår eller del därav bosatt här i riket utan att han bort folkbokföras i någon kommun den 1 november året för året näst före taxeringsåret, skall såsom hemortskommun anses den kommun, där han först varit bosatt under det år, som närmast föregått taxeringsåret. - För den som på grund av väsentlig anknytning, som avses i punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 53 §, skall anses bosatt här i riket skall såsom hemortskommun anses den kommun till vilken anknytningen varit starkast under året före taxeringsåret." Motsvarande gäller också vid taxering till statlig inkomstskatt enligt 2 § 1 mom. första stycket lagen (1947:576), SIL, om statlig inkomstskatt. - Kommunalskatt skall, enligt 56 § KL, utgöras i hemortskommunen, om den skattskyldige har varit bosatt eller stadigvarande vistats här i riket under någon del av året före taxeringsåret, och i annat fall i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål. - Såvitt avser den statliga inkomstbeskattningen framgår av 14 § 1 mom. SIL att den skattskyldige skall taxeras i hemortskommunen. Saknar den skattskyldige hemortskommun, skall han däremot taxeras i Stockholm. - Av 2 kap. 2 § första och andra styckena taxeringslagen (1990:324), TL, framgår att beslut i taxeringsärende skall fattas av skattemyndigheten i det län där den skattskyldiges hemortskommun för taxeringsåret är belägen. Om den skattskyldige saknar hemortskommun i landet skall beslutet däremot fattas av Skattemyndigheten i Stockholms län. - P.L. har i förevarande fall taxerats i Ängelholms kommun. Taxeringsbeslutet fattades av dårvande Skattemyndigheten i Kristianstads län. - I sin till Lokala skattekontoret i Ängelholm ingivna självdeklaration har P.L. under "Övriga upplysningar" angett att han tillsammans med sin hustru utvandrade till tyskland den 11 september 1990 och att han således under hela år 1991 varit bosatt utomlands. Upplysningen talar starkt för att P.L. vid 1992 års taxering, enligt 66 § KL i dess lydelse vid nu aktuell taxering, saknade hemortskommun i Sverige. Parterna synes nu också vara eniga om att så är fallet. Med hänsyn härtill och då inte heller utredningen i övrigt ger anledning till annan bedömning bör P.L. vid nu aktuell taxering anses ha saknat hemortskommun i Sverige. Han skall därför, enligt 56 § KL och 14 § 1 mom. SIL, taxeras i Stockholm. Taxeringsbeslutet skall härvid fattas av Skattemyndigheten i Stockholms län, om inte denna med stöd av 2 kap. 2 § TL uppdrar åt annan skattemyndighet att fatta beslutet. - Det tidigare sagda innebär sammanfattningsvis att P.L. blivit taxerad i fel kommun av en skattemyndighet som av allt att döma också saknar behörighet att taxera honom i rätt kommun. - Kammarrätten finner mot sagda bakgrund skäl föreligga för att upphäva såväl länsrättens dom som skattemyndighetens taxeringsbeslut och överlämna handlingarna i målet till Skattemyndigheten i Stockholms län för handläggning. - Kammarrätten upphäver länsrättens dom och skattemyndighetens taxeringsbeslut. - Kammarrätten överlämnar handlingarna i målet till Skattemyndigheten i Stockholms län för vederbörlig handläggning. - Riksskatteverket överklagade kammarrättens beslut och yrkade i Regeringsrätten att P.L. skulle anses skattskyldig i Sverige för uppburet avgångsvederlag om 554 900 kr och anförde till stöd för sin talan, utöver vad verket anfört i mål nr 4321-1997 angående P.L:s inkomsttaxering 1991, bl.a. följande. Den väsentliga frågan är vad som utgjort "saken" i kammarrättsprocessen. Enligt verkets uppfattning har saken enbart varit frågan om rätt beskattningsort. Kammarrätten borde ha tagit ställning till om P.L. är skattskyldig i Sverige för ifrågavarande avgångsvederlag eller ej. Om kammarrätten funnit honom skattskyldig, skulle kammarrätten också i domslutet ha bestämt var han skulle taxeras. Det hade då varit möjligt att fatta beslut om taxeringsåtgärder. Kammarrätten har överlämnat handlingarna i målet till Skattemyndigheten i Stockholm för vederbörlig handläggning. Några beskattningsåtgärder kan dock inte vidtas. - P.L. yrkade att Regeringsrätten, med ändring av kammarrättens beslut, fastställde länsrättens dom och undanröjde kammarrättens beslut i vad det avsåg överlämnande av handlingarna i målet till Skattemyndigheten i Stockholms län. Han anförde bl.a. följande. Saken i målet är frågan om skattskyldighet i Sverige för det mottagna avgångsvederlaget. Frågan om rätt beskattningsort är sekundär till frågan om skattskyldighet och hade blivit aktuell först om domstolarna funnit att skattskyldighet i Sverige förelåg. - För den händelse Regeringsrätten skulle finna P.L. skattskyldig för avgångsvederlaget i Sverige yrkades att taxering skulle åsättas honom i det för kommunala ändamål gemensamma distriktet. - Regeringsrätten (2001-06-08, Ragnemalm, Rundqvist, Hulgaard, Nilsson, Almgren): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Skattemyndigheten i Kristianstads län taxerade P.L. taxeringsåret 1992 i Ängelholms kommun. Därvid beskattades P.L., som sedan september 1990 var bosatt i Tyskland, förutom för realisationsvinst vid fastighets- och aktieförsäljning, även för uppburet avgångsvederlag från H AB. P.L. överklagade beslutet och yrkade i första hand att han inte skulle beskattas för avgångsvederlaget. För det fall att beskattning skulle ske yrkade han i andra hand att bli taxerad i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål enligt 56 § KL. - Länsrätten biföll förstahandsyrkandet och förklarade att P.L. inte var skattskyldig i Sverige för avgångsvederlaget. Skattemyndigheten överklagade länsrättens dom hos Kammarrätten i Göteborg och yrkade att sådan skattskyldighet skulle anses föreligga. P.L. bestred bifall till yrkandet och yrkade för egen del, för det fall han skulle anses skattskyldig, att han skulle taxeras i det för kommunala ändamål gemensamma distriktet. Skattemyndigheten tillstyrkte bifall till sistnämnda yrkande. - Skattemyndighetens överklagande hos kammarrätten avsåg således frågan huruvida P.L. var skattskyldig i Sverige för det av honom uppburna avgångsvederlaget. Kammarrätten hade därför att i första hand ta ställning till denna fråga. Först om kammarrätten hade funnit att sådan skattskyldighet förelåg hade det yrkande rörande beskattningsorten aktualiserats som P.L. i andra hand framställt hos länsrätten och som länsrätten med hänsyn till sin bedömning beträffande förstahandsyrkandet inte hade anledning att pröva. Målet skall därför återförvisas till kammarrätten för prövning av frågan om skattskyldighet. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens beslut och återförvisar målet till kammarrätten för ny handläggning. (fd I 2001-05-16, Johansson)

*REGI

*INST