RÅ 2001:76
Beslut om avslag på en begäran om flyttning av gravsatt aska inom en gravplats ansågs kunna överklagas genom förvaltningsbesvär.
C.H.L. gravsattes den 31 maj 1996 i grav 270 i kvarteret 8 på Norra begravningsplatsen i Östersund.
A.L. ansökte hos Kyrkogårds- och fastighetsnämnden i Östersunds församling om tillstånd att flytta askan efter C.H.L. inom gravplatsen. Som skäl för flyttningen angavs att urnan med askan efter C.H.L. placerats på fel ställe inom gravplatsen så att hennes mors, M.L., urna nu inte kunde placeras enligt moderns önskan.
I beslut den 9 oktober 1996 avslog Kyrkogårds- och fastighetsnämnden i Östersunds församling A.L:s ansökan med stöd av 6 kap. 1 § begravningslagen (1990:1144).
Länsrätten i Jämtlands län
A.L. överklagade beslutet.
Länsstyrelsen i Jämtlands län (1997-01-14) avslog överklagandet och anförde som motivering för sitt beslut bl.a. följande. Enligt 6 kap. 1 § begravningslagen får stoft eller aska som har gravsatts på en begravningsplats inte flyttas från en gravplats för att gravsättas någon annanstans. Tillstånd för dock ges till en sådan flyttning, om det finns särskilda skäl för det och om det är klarlagt var stoftet eller askan skall gravsättas på nytt. Också i de fall då flyttningen skall ske inom samma begravningsplats fordras tillstånd. Frågor om tillstånd prövas av kyrkogårdsmyndigheten om flyttning skall ske från eller inom en allmän begravningsplats. - Syftet med de restriktiva bestämmelserna om flyttning av gravsatt stoft eller aska är att slå vakt om gravfriden. Denna får brytas bara om särskilda skäl motiverar det. Enligt förarbetena till begravningslagen motiverar respekten för de avlidnas rätt att få vila i frid en restriktiv grundinställning till framställningar om flyttning. Vägledande för bedömningen bör vara vad den avlidne själv kan ha uttryckt för önskemål om sin gravsättning. I förarbetena anförs som typfall då flyttning bör kunna medges att misstag skett vid gravsättningen, att en sammanföring av makar eller av föräldrar och minderårigt barn aktualiseras samt att en flykting eller invandrare i vissa fall bör tillåtas att till sitt hemland föra med sig stoftet eller askan av en i Sverige avliden anhörig. - Kyrkogårds- och fastighetsnämnden uppger i sitt yttrande att den flyttning som ansökts om innebär en flyttning på 20-25 cm inom samma grav, vars storlek är ca 12 kvm. Man anser att det finns tillräckligt med plats i graven att även gravsätta urnan med M:L:s aska vid kistan av M.L:s far. - Då bestämmelserna om flyttning av gravsatt stoft eller aska skall tillämpas restriktivt och det är angeläget att respekten för gravfriden upprätthålles, anser länsstyrelsen, med hänvisning till kyrkogårds- och fastighetsnämndens yttrande, inte att tillräckligt starka skäl föreligger att tillåta en flyttning. - Länsstyrelsen finner med anledning härav inte skäl att ändra på Kyrkogårds- och fastighetsnämndens i Östersunds församling beslut.
I överklagande hos länsrätten i Jämtlands län vidhöll A.L. sitt yrkande om tillstånd att flytta urnan med askan efter hennes morbror C.H.L. inom gravplatsen. Till stöd för sin talan angav hon i huvudsak följande. Inom gravplatsen, en familjegrav, är gravsatt stoftet eller askan efter hennes morföräldrar samt morbrodern C.H.L. Sedan modern M.L. avled i juni 1996 är A.L. ensam gravrättshavare. Morbrodern var barnlös. Gravsättningen av moderns aska i familjegraven har inte kunnat ske i enlighet med moderns uttryckta vilja, då askan efter C.H.L. genom kyrkogårdsförvaltningens misstag kommit att få en felaktig placering i familjegraven. A.L. har varken barn eller syskon och sedan hon under 1996 kommit att mista såväl sin mor och far samt morbror har familjegraven och uppfyllandet av hennes mors vilja angående förhållandena kring graven kommit att få mycket stor betydelse för henne. A.L. avvaktar med urnnedsättningen av askan efter hennes mor till dess att frågan om flyttning avgjorts. Hon uttalar att denna väntan är en fruktansvärd plåga som hon tänker på och gråter över dagligen. Att få gravsätta sina anhöriga så som det önskades, vilket hon lovat att göra, är det viktigaste i hennes liv.
Till överklagandet bifogades bl.a. intyg från K.B., tidigare sammanboende med C.H.L. och beställare av dennes urnnedsättning. K.B. uppgav i intyget att ett missförstånd begåtts angående placeringen av C.H.L:s urna, samt att hon stödde den förre gravrättsinnehavaren M.L. i hennes önskan om placering.
Domskäl
Länsrätten i Jämtlands län (1997-08-04, ordförande Lindberger) yttrade: Av 6 kap. 1 § begravningslagen framgår att stoft eller aska som har gravsatts på en begravningsplats inte får flyttas från en gravplats för att gravsättas någon annanstans. Tillstånd får dock ges till en sådan flyttning, om det finns särskilda skäl för det och om det är klarlagt var stoftet eller askan skall gravsättas på nytt. - Av förarbetena (prop.1990/91:10 s. 35-37) till den aktuella lagstiftningen framgår att syftet med de restriktiva bestämmelserna om flyttning av gravsatt stoft eller aska är att slå vakt om gravfriden. Denna får brytas bara om särskilda skäl motiverade det. Vidare anges (anförd prop. s. 35) att ett misstag som har skett vid gravsättningen kan för de efterlevande upplevas vara av så allvarligt slag att en flyttning bör kunna komma i fråga. - Utredningen i målet ger vid handen att askan efter C.H.L. av misstag inte kommit att placeras på av M.L., den dåvarande gravrättsinnehavaren, avsedd plats. Detta får till följd att familjegraven inte kan disponeras på det sätt som avsetts. M.L. har uttryckt önskemålet att familjens kvarlevor skall ligga bredvid varandra med jämna mellanrum, så att en helhet och tillhörighet bildades. Enligt uppgift innebär den avsedda placeringen att urnan med askan efter C.H.L. flyttas cirka 25 centimeter inom gravplatsen. - Länsrätten gör följande bedömning. Misstag vid gravsättning är ett sådant typfall då flyttning av gravsatt aska kan medges. Misstaget vid placeringen av askan efter C.H.L. upplevs uppenbart som mycket plågsam av A.L. Länsrätten finner med beaktande härav och övriga omständigheter att särskilda skäl får anses föreligga att medge flyttning av askan efter C.H.L. Överklagandet skall därmed bifallas. - Länsrätten beslutar att askan efter C.H.L. får flyttas inom gravplats 270 kv. 8, Norra begravningsplatsen i Östersund i enlighet med gravrättsinnehavarens i ansökan angivna önskemål.
Kammarrätten i Sundsvall
Kyrkogårds- och fastighetsnämnden överklagade domen och yrkade att prövningstillstånd skulle meddelas samt anförde att det var kyrkogårdsmyndigheten som hade det slutliga avgörandet av var i graven gravsättning kunde ske.
Prövningstillstånd meddelades.
A.L. bestred bifall till överklagandet.
Domskäl
Kammarrätten i Sundsvall (1998-04-30, Ekman, Heidling, Carlsson, referent) yttrade: I begravningslagens 6 kap. 1 och 2 §§, vilka ersatt bestämmelserna i 31 och 32 §§ i den numera upphävda begravningskungörelsen, anges följande. Stoft eller aska som har gravsatts på en begravningsplats får inte flyttas från en gravplats för att gravsättas någon annanstans. Tillstånd får dock ges till en sådan flyttning om det finns särskilda skäl för det och om det är klarlagt var stoftet eller askan skall gravsättas på nytt. Frågor om tillstånd prövas av kyrkogårdsmyndigheten, om flyttning skall ske från eller inom en allmän begravningsplats. Kyrkogårdsnämndens beslut enligt begravningslagen överklagas hos länsstyrelsen. - I förarbetena till begravningslagen (prop. 1990/91:10 s. 33-34) anges bl.a. följande. Enligt 31 § begravningskungörelsen får ett stoft som har gravsatts på en allmän begravningsplats inte tas upp utan tillstånd av den som förvaltar begravningsplatsen. - - - Det finns flera anledningar till att en grav kan behöva öppnas och till att kvarlevorna kan behöva tas upp ur graven. I huvudsak kan man skilja mellan två fall. I det ena fallet är avsikten att stoftet eller askan åter skall gravsättas inom samma gravplats. Anledningen till att kvarlevorna behöver tas upp torde då i regel vara att gravplatsen behöver omdisponeras inför en ny gravsättning. Ett annat tänkbart skäl är att polismyndigheten har begärt att få undersöka kvarlevorna. I det andra fallet är avsikten att stoftet eller askan på begäran av anhöriga skall flyttas till en annan gravplats på samma eller på en annan begravningsplats. - I samtliga de fall då det kan bli fråga om att ta upp eller på annat sätt rubba stoft eller aska torde det i särskild ordning ske någon form av prövning av det bakomliggande motivet till åtgärden. Vid ny gravsättning prövar således kyrkogårdsmyndigheten om det finns något hinder mot det. - - - Själva åtgärden att ta upp gravsatt stoft eller aska är därför snarast att ses som ett led i verkställigheten av tidigare beslut. Det skulle leda till en överdriven formalism, om man kräver att även denna verkställighetsåtgärd skall behöva bli föremål för ett överklagbart beslut. - Kammarrätten gör följande bedömning. - Kyrkogårds- och fastighetsnämndens överklagade beslut innebär att nämnden lämnade A.L:s begäran om flyttning av urnan med morbroderns aska till annan plats i familjegraven utan bifall. Såsom framgår av det ovan anförda avser nämndens beslut inte sådan fråga, dvs. flyttning av aska inom samma gravplats, som kräver tillstånd enligt 6 kap. 1 § begravningslagen eller enligt den lagen får överklagas till länsstyrelsen. Länsstyrelsen borde därför inte ha prövat A.L:s överklagan över nämndens beslut. Inte heller borde länsrätten ha tagit upp hennes dit ställda överklagan till saklig prövning som förvaltningsbesvär. - Talan mot kyrkogårds- och fastighetsnämndens beslut kan endast föras den för laglighetsprövning enligt kommunallagen stadgade ordningen. Sådan talan skall dock i första hand inte föras hos kammarrätten utan till länsrätten. - Kammarrätten upphäver länsrättens dom och länsstyrelsens beslut samt avvisar A.L:s till länsstyrelsen förda talan. - Kammarrätten visar målet åter till länsrätten för handläggning i den för laglighetsprövning enligt kommunallagen stadgade ordningen.
A.L. överklagade och yrkade i första hand att Regeringsrätten skulle undanröja kammarrättens beslut samt visa målet åter till kammarrätten för ny prövning. I andra hand yrkade hon att Regeringsrätten måtte besluta att askan efter hennes morbror C.H.L. skulle få rubbas inom gravplats 270 kv. 8, Norra begravningsplatsen i Östersund för att på nytt gravsättas inom gravplatsen i enlighet med de önskemål hon angett i sin ansökan till Kyrkogårds- och fastighetsnämnden i Östersunds församling. Hon yrkade även att Regeringsrätten skulle förordna interimistiskt i målet. Till stöd för sin talan anförde hon bl.a. följande. Urnan med askan efter hennes morbror kom vid gravsättningen av misstag att placeras på fel plats i familjegraven. Platsen omöjliggjorde en placering av hennes mors urna enligt moderns och morbroderns vilja. I anledning härav hade hon begärt en omdisponering av gravplatsen på det viset att urnan skulle flyttas ca 50 cm och därmed få en placering i enlighet med hennes mors önskemål.
Kyrkogårds- och fastighetsnämnden i Östersunds församling bestred ändring av kammarrättens beslut och anförde bl.a. följande. Bestämmelserna i 6 kap. 1 § begravningslagen reglerar flyttning av stoft och aska från en gravplats till en annan och är inte tillämpliga på flyttning av stoft eller aska inom en gravplats. Gravöppning för att rubba gravsatt stoft eller aska kan emellertid begäras av annat skäl och med stöd av annan lagstiftning. Gravöppning kan ske på grund av beslut av bl.a. domstol om rättsmedicinsk undersökning. Ett sådant beslut kan föranleda att graven öppnas och stoft eller aska rubbas som ett led i den rättsmedicinska undersökningen. A.L:s begäran avser en gravöppning för att rubba askan 25 cm. Det finns inte stöd i lagstiftningen för en sådan gravöppning. Sedan gravsättningen väl har ägt rum åtnjuter gravsatt stoft eller aska gravfrid som endast kan brytas med stöd av lag.
A.L. anförde i anledning av kyrkogårds- och fastighetsnämndens yttrande följande. Nämnden har i sitt yttrande angett att den rättsliga frågan är om 6 kap. 1 § andra stycket är tillämpligt vid flyttning av gravsatt stoft eller aska inom gravplatsen. Detta är enligt hennes uppfattning felaktigt. Av förarbetena kan visserligen utläsas att flyttningsbestämmelsen inte är tillämplig, om det föreligger beslut i annan ordning. Sådana beslut kan exempelvis vara beslut om omdisponering av en gravplats eller beslut om undersökning av kvarlevorna. Men om det inte föreligger något beslut i annan ordning eller som i detta fall, där hon ansökt om en omplacering av hennes morbrors urna, måste i brist på andra regler flyttningsbestämmelsen med en teleologisk tolkning av lagrummet bli tillämplig även när frågan rör omplaceringar inom samma gravplats.
Regeringsrätten fann i beslut i protokoll den 8 december 1999, i samband med att prövningstillstånd meddelades, inte skäl att meddela förordnande tills vidare i målet.
Regeringsrätten (2001-12-21, Lindstam, Wennerström, Almgren, Melin, Stävberg) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. I beslut den 9 oktober 1996 avslog Kyrkogårds- och fastighetsnämnden i Östersunds församling en begäran från A.L. om flyttning av gravsatt urna inom en av henne innehavd gravplats. Nämnden åberopade i sitt avslagsbeslut 6 kap. 1 § begravningslagen men motiverade i övrigt inte närmare sitt beslut. Frågan i målet är om talan mot detta beslut kan föras genom förvaltningsbesvär.
Enligt 2 kap. 12 § begravningslagen skall en begravningsplats hållas i ordnat och värdigt skick och den helgd som tillkommer de dödas vilorum skall alltid iakttas.
Föreskrifterna i paragrafen är allmänt hållna och ger därför de ansvariga för verksamheten frihet att inom den angivna ramen fullgöra sina uppgifter. Föreskrifterna ger också det grundläggande legala stödet för den beslutanderätt som tillkommer en huvudman för begravningsverksamheten i frågor som rör denna verksamhet (jfr prop. 1990/91:10 s. 85 och Carlsson-Schött, Handbok i begravning s. 86).
När fråga är om flyttning av stoft eller aska reglerar bestämmelsen i 6 kap. 1 § begravningslagen uttryckligen endast flyttning från en gravplats för gravsättning någon annanstans. I förevarande fall är fråga om att flytta en gravsatt urna ett kort stycke inom en och samma gravplats. Några bestämmelser som direkt reglerar detta fall finns inte i begravningslagen.
En flyttning inom gravplatsen förutsätter uppenbarligen att graven öppnas. Bestämmelser om gravöppning finns i 2 kap. 13 § begravningslagen. Där anges att en grav får öppnas bara genom innehavarens av begravningsplatsen försorg och att en grav inte får öppnas på sådant sätt att stoft eller aska skadas. Som ett exempel på fall då gravöppning kan anses befogad anges i förarbetena till begravningslagen att gravplatsen behöver omdisponeras för en ny gravsättning (prop. 1990/1991:10 s. 33). Vidare uttalas att det i samtliga fall då det kan bli fråga om att ta upp eller på annat sätt rubba gravsatt stoft eller aska torde i särskild ordning ske någon form av prövning av det bakomliggande motivet till åtgärden. Själva åtgärden att ta upp gravsatt stoft eller aska är därför snarast att se som ett led i verkställigheten av tidigare beslut och skall därför inte behöva bli föremål för ett överklagbart beslut (a. prop. s. 34).
I förevarande fall är kyrkogårds- och fastighetsnämndens beslut, oavsett om nämndens ställningstagande föranletts av att nämnden bedömt att graven inte kunnat öppnas utan att stoft eller aska skadats eller grundats på andra överväganden, att se som ett beslut som föregår den verkställighetsåtgärd som gravöppningen ansetts utgöra. Beslutet får också anses fattat med stöd av begravningslagen och skall därför enligt 11 kap. 6 § lagen, tidigare 9 kap. 6 §, överklagas hos länsstyrelsen.
Av det anförda följer att det varit rätt av länsstyrelsen och länsrätten att behandla överklagandena som förvaltningsbesvär. Kammarrättens beslut, att meddela prövningstillstånd i målet och därefter med upphävande av underinstansernas avgöranden visa målet åter till länsrätten för handläggning i den för laglighetsprövning enligt kommunallagen stadgade ordningen, skall därför upphävas och målet visas åter till kammarrätten för ny handläggning.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens beslut att meddela prövningstillstånd ävensom dess avgörande i övrigt i målet och visar målet åter till kammarrätten för ny handläggning med anledning av överklagandet av länsrättens dom.