RÅ 2002 not 100
Beslut att anta detaljplan för bostadsbebyggelse (intresseavvägning, avslag)
Not 100. Ansökan av S.J. om rättsprövning av beslut i fråga om detaljplan. - Byggnadsnämnden i Kungsbacka kommun beslutade den 5 oktober 2000 att anta detaljplan för Särö 1:428 i Släp i kommunen. - Efter överklagande beslutade Länsstyrelsen i Hallands län den 29 januari 2001 att avslå överklagandet och fastställa kommunens beslut att anta planen. Sedan länsstyrelsens beslut överklagats av S.J. beslutade regeringen den 28 juni 2001 att på grund av formella brister vid länsstyrelsens handläggning upphäva länsstyrelsens beslut och överlämna ärendet till länsstyrelsen för ny behandling. Länsstyrelsen beslutade därefter den 15 oktober 2001 att avvisa ett yrkande om syn och att avslå överklagandet och fastställa den antagna detaljplanen. - Länsstyrelsens beslut den 15 oktober 2001 överklagades av S.J. Han framhöll därvid att det förelåg formella och materiella brister. Till stöd för överklagandet åberopade S.J. vad han framfört i tidigare skrivelser och anförde därutöver bl.a. följande. Som han tidigare angett var den grundkarta som upprättades inför kommunens detaljplanebeslut missvisande eftersom den inte upptog den då pågående byggnationen på hans fastighet. Kravet på korrekt information när denna finns tillgänglig bör ställas högt. Det kan inte uteslutas att det missvisande underlag om faktiska omständigheter som tillställts byggnadsnämnden inför planbeslutet har påverkat beslutet. Av länsstyrelsens beslut framgår vidare att det avgörande skälet till att länsstyrelsen inte bifaller hans överklagande, på den grunden att planen strider mot allmänna hänsyn, är att länsstyrelsen genom beslut den 25 oktober 2001 bedömt att någon prövning enligt 12 kap. 1 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, inte skall ske av planbeslutet. Länsstyrelsens resonemang i detta hänseende är felaktigt då den vid bedömningen den 25 oktober 2001 inte hade all relevant information angående överväganden om områdets bebyggelse och miljö som gjordes i samband med antagande av detaljplanen S88 och om den påverkan på bl.a. landskapsbilden samt miljön i övrigt som detaljplanen för Särö 1:428 skulle få. Vidare är länsstyrelsens resonemang och slutsatser felaktiga när det gäller detaljplanens konsekvenser för hans enskilda intressen. Det är orimligt att han skall bära risken för den beslutade detaljplanen som innebär en så kraftig försämring av hans boendesituation. Byggnationen på hans fastighet har utformats med hänsyn till Särö 1:428. Han hade inte någon möjlighet att ändra byggnationen på sin fastighet för att motverka de negativa effekterna av detaljplanen för Särö 1:428. I detta sammanhang skall beaktas att ingen hänsyn överhuvudtaget tagits till honom. Hans byggnation och dess läge framgår inte ens av det underlag som byggnadsnämnden hade att ta ställning till. Med hänsyn till förhållandena på orten och uttalanden i samband med den gällande detaljplanens antagande m.m. hade han inte anledning att räkna med en så kraftig förändring av förhållandena för Särö 1:428 som den aktuella detaljplanen innebär. Om detaljplanen fastställs kommer hans fastighet att vidkännas en kraftig värdeminskning på grund av de av länsstyrelsen påpekade faktorerna, nämligen ljus-, insyns- och utsiktsförhållanden. Det aktuella området har en särskild karaktär samt naturskönt och ostört läge vilket värdesätts av de människor som köper fastigheter i området. Ljusförhållanden både inomhus och utomhus är betydelsefulla. Direkt insyn - och som i det aktuella fallet - direkt uppsyn från intilliggande hus mot det egna bostadshuset och dess uteplats har en kraftigt negativ påverkan på en fastighets värde. Den skada som han skulle lida genom att detaljplanen fastställs är med hänsyn till samtliga omständigheter, bl.a. förhållandena på orten, omfattande och den kraftiga värdepåverkan inte acceptabel. -Regeringen (Miljödepartementet, 2002-01-24): Regeringen konstaterar att S.J:s invändningar mot planen avser dels formella frågor, dels hans enskilda intressen, dels också allmänna intressen. - Regeringen noterar att varken plankartan eller planbeskrivningen redovisar aktuella plan- och bebyggelseförhållanden avseende S.J:s fastighet. Däremot framgår av det särskilda utlåtande, som upprättades inför planbeslutet och som fogades till handlingarna i ärendet, att kommunen hade kännedom om dessa förhållanden när den nu aktuella planen antogs. Regeringen finner inte att invändningen mot handläggningen i kommunen utgör tillräckliga skäl att upphäva planbeslutet. - Regeringen finner vidare att detaljplanen inte kan anses medföra sådana betydande olägenheter för S.J. genom ökad insyn eller på annat sätt att planen av det skälet inte kan godtas. Hans enskilda intressen kan inte heller i övrigt anses ha åsidosatts på ett sådant sätt att planen inte kan godtas. Vad S.J. framfört om att olika allmänna intressen åsidosatts eller hans invändningar i övrigt utgör enligt regeringens mening inte heller skäl för att regeringen med anledning av överklagandet skall upphäva beslutet att anta planen. Överklagandet bör därför avslås. - Regeringen avslår överklagandet. - S.J. ansökte om rättsprövning och yrkade att Regeringsrätten - med ändring av regeringens beslut - skulle upphäva Kungsbacka kommuns beslut om ändring av detaljplan för fastigheten Särö 1:428. Han begärde även att Regeringsrätten skulle förordna att regeringens beslut tills vidare inte skall gälla. Till stöd för sin ansökan anförde han bl.a. följande. I mars 1999 erhöll han bygglov för uppförande av en villa på fastigheten Särö 1:431 i Kungsbacka kommun. Han påbörjade byggnationen hösten 1999. Ägaren av grannfastigheten Särö 1:428 ansökte i maj 2000 om ändring av gällande detaljplan. Den plankarta som upprättades i planärendet angav inte byggrätten för Särö 1:431 och inte heller var den nya byggnaden var belägen. Denna plankarta antogs den 5 oktober 2000 som ny detaljplan. - Den antagna planen för Särö 1:428 innebär en väsentlig omflyttning och utökning av byggrätten. Den utvidgade byggrätten innebär att en byggnad kommer att placeras väsentligt närmare gränsen till hans fastighet. Avståndet mellan byggnaderna blir nu 25 meter mot tidigare 35 meter. Byggnaden på Särö 1:428 kommer härigenom att skugga hans uteplats och nordöstra delen av byggnaden på hans fastighet. Från grannfastighetens altan kommer man från en höjd om ca sex meter att ha utsikt över nämnda uteplats och hussida. - Byggnadsnämnden har inte haft ett korrekt underlag för sitt beslut eftersom plankartan inte återger de faktiska förhållandena på platsen. Därtill har framkommit att höjdangivelserna på plankartan är felaktiga. Om byggnadsnämndens ledamöter hade fått en korrekt karta hade nämndens ledamöter haft möjlighet att beakta höjdförhållandena mellan de båda fastigheternas byggnader och ta vederbörlig hänsyn till hans behov av ljus och skydd mot insyn. I det särskilda utlåtandet från planavdelningen nämns hans byggnation men inte höjdförhållandena mellan fastigheterna. Felen i kartan och den bristande redovisningen av hans byggnad/byggrätt är så allvarliga att det inte kan uteslutas att byggnadsnämnden, om den fått korrekta uppgifter, inte skulle ha godkänt planändringen. - Den antagna detaljplanen medför att hans fastighet får markant försämrade ljusförhållanden och en väsentligt ökad insyn från grannfastigheten samt en egen försämrad utsikt mot denna. Eftersom Särö 1:428 är belägen omkring sex meter ovanför hans uteplats kommer störningen att bli betydande. Genom sin höjd kommer den planerade bebyggelsen att bryta horisontlinjen som nu utgörs av ekskog. Detaljplanen innebär en värdenedgång på hans fastighet om ca 20 procent eller ca 1 400 000 kr, vilket måste betraktas som en betydande olägenhet. Förutsebarheten för den enskilde kräver att han, som år 1999 erhöll bygglov, inte redan år 2000 skall behöva bli utsatt för en planändring som innebär så betydande olägenheter. Han hade hösten 2000 inte längre någon möjlighet att ändra sin byggnation för att motverka de kraftigt negativa effekterna av planändringen. Den aktuella delen av Särön är unik till sin bebyggelse. Det finns inom aktuell del inga andra exempel på en sådan placering av bostadshus med fullständig insyn och skuggbildning. Olägenheterna i boendet och den ekonomiska skadan för honom går över gränsen för vad han får anses vara skyldig att tåla. - Regeringsrätten (2002-06-24, Lavin, Schäder, Melin, Stävberg, Kindlund): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - De i målet tillämpliga bestämmelserna i plan- och bygglagen (1987:10) är allmänt hållna och ger myndigheterna ett förhållandevis stort utrymme för bedömningar. Vad som förekommit i målet ger inte vid handen att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som föreligger i planärenden eller att det vid handläggningen har förekommit något fel som påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i ärendet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Vid denna utgång i målet faller frågan om inhibition. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 2002-05-29, I. Larsson)