RÅ 2002 not 105
Beslut att anta detaljplan för fjärrvärme- och kraftvärmeverk (intresseavvägning, avslag)
Not 105. Ansökan av Tungel Invest AB m.fl. om rättsprövning av beslut ang. detaljplan för fjärrvärme- och kraftvärmeverk. - Kommunfullmäktige i Täby kommun beslutade den 29 januari 1998 att anta detaljplan för fjärrvärme- och kraftvärmeverk (fastigheten Arninge 4:1) inom kommundelen Arninge i kommunen. - Sedan beslutet överklagats beslutade Länsstyrelsen i Stockholms län den 27 april 1998 att avslå anförda överklaganden samt enligt 13 kap. 8 § första stycket plan- och bygglagen (1987:10) fastställa beslutet att anta detaljplanen. - Sökandena överklagade i gemensam skrivelse länsstyrelsens beslut. De vidhöll därvid vad som tidigare framförts och framhöll särskilt att deras verksamheter inom Arninge handelsområde är av den art att skyddsavståndet bör vara mellan 500 och 1 000 m och att placeringen innebär hälsorisker på grund av utsläpp, trafik m.m. för det stora antal människor, varav somliga är allergiker, som uppehåller sig en stor del av dygnets timmar i omedelbar anslutning till det tilltänkta värmeverket. Den processkänsliga verksamhet som bedrivs i området kommer också att få störningar i form av rök, damm och vibrationer även om värmeverket utformas som en s.k. inbyggd anläggning eftersom detta inte kommer att förhindra utsläpp av rök från anläggningen eller ta bort störningarna från transporter i form av långtradare som kommer att ske. De framhåller också att lokaliseringen av värmeverket skulle motverka den tilltänkta etableringen av handels- och industriverksamheter i Arningeområdet, att det finns ett flertal andra områden i kommunens översiktsplan som väl uppfyller kraven för denna typ av anläggning och där miljöeffekterna inte alls blir så omfattande och ingripande som i förevarande fall. Dessutom ifrågasätter de aktualiteten av att bygga värmeverket i Arningeområdet och anser att planärendet bör avvakta tills det blivit klarlagt hur värmen fortsättningsvis skall distribueras. -Regeringen (Miljödepartementet, 2000-06-21): Regeringen finner att ärendet kan tas upp till slutlig prövning utan ytterligare utredning. - Av handlingarna i ärendet framgår att värmeverket är föremål för prövning enligt miljöskyddslagen. Vidare anger planen att den samlade ljudnivån från verksamheten inom planområdet inte skall överstiga naturvårdsverkets riktlinjer för externt industribuller, SNV 1978:5. - Regeringen finner att detaljplanen inte kan anses medföra olägenheter av sådan betydelse för befintliga verksamheter i området att detaljplanen av det skälet inte kan godtas. Inte heller utgör vad de klagande framfört om aktualiteten av detaljplanen, om påverkan på framtida exploatering i Arningeområdet och om trafikförhållandena eller deras invändningar i övrigt skäl att upphäva kommunens beslut att anta detaljplanen. Överklagandet bör därför avslås. - Regeringen avslår överklagandet. - Sökandena ansökte om rättsprövning och yrkade att regeringens beslut skulle upphävas. Till stöd för sin talan anförde de bl.a. följande. Detaljplanen avser placering av ett flisverk i anslutning till Arninge handelsområde. Sedan detaljplanen överklagats hos regeringen har det framkommit omständigheter som visar att energiförsörjningen inom regionen är sådan att något behov av ett flisverk inte föreligger. Enligt sakkunniga är det oekonomiskt att bygga ett flisverk eftersom det finns andra och bättre alternativ. Det finns ett överskott av energi i det befintliga nätet t.ex. genom anläggningarna vid Värtaverket och Bristaverket i Sigtuna. Fjärrvärmeverkets placering innebär en rad olägenheter för de hundratals företag som finns inom Arninge handelsområde. Fastställelsen av planen strider mot 2 kap. 1 § plan- och bygglagen (1987:10) där det anges att markområden skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till bl.a. föreliggande behov. I den intresseavvägning som skall göras finns skäl att väga in dels kommunens behov av ett flisvärmeverk, dels de olägenheter som en placering av flisverket kan tänkas medföra för de kringboende. Området är mycket attraktivt och det är brist på mark för expansion inom handels- och industrinäringen. Enligt en regionplan som antagits den 14 maj 2002 planeras en ny station för Roslagsbanan i Arninge centrum samt nya bostäder och arbetsplatser vid Ullna strand, vilket innebär att ifrågavarande detaljplan är oförenlig med regionplanen och strider mot 7 kap. 4 § plan- och bygglagen. Detaljplanen innebär dessutom en kraftig värdeminskning för ett flertal fastigheter i närområdet till flisverket. Det är förkastligt från rättssäkerhetssynpunkt att slutligt anta en plan som inte kan förväntas ha aktualitet inom en överskådlig framtid. - Regeringsrätten höll den 12 juni 2002 muntlig förhandling i målet. Som vittne hördes direktören Ingvar Lindh angående dennes uppfattning om behovet av ifrågavarande fjärrvärme- och kraftvärmeverk. - Regeringsrätten (2002-06-26, Ragnemalm, Almgren, Melin, Stävberg, Kindlund): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Vad som förekommit i målet ger inte vid handen att regeringen när den fattade sitt beslut rörande detaljplanen skulle ha felbedömt fakta eller överskridit det handlingsutrymme som finns i ärenden enligt plan- och bygglagen. Utredningen i målet visar inte att det vid handläggningen av nu aktuellt planärende förekommit något fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökandena angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna att regeringens klandrade avgörande på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 2002-06-04, Hammarberg)