RÅ 2002 not 106

Not 106. Ansökan av Independent Finans AB:s konkursbo om resning i mål ang. mervärdesskatt. - Independent Finans AB bedrev bl.a. leasingverksamhet avseende lös egendom. Leasingobjekten och leasingavtalen var pantsatta hos ett bankkonsortium till säkerhet för lån. Independent Finans AB (konkursgäldenären) försattes i konkurs den 28 april 1992. - Enligt beslut under tiden den 17 mars 1993 - den 22 december 1994 påförde Skattemyndigheten i Stockholms län konkursboet utgående mervärdesskatt med sammanlagt 117 763 046 kr och ingående mervärdesskatt med sammanlagt 15 003 274 kr för redovisningsperioderna fr.o.m. november-december 1992 t.o.m. september-oktober 1994. - Konkursboet överklagade skattemyndighetens beslut hos Länsrätten i Stockholms län och yrkade att några mervärdesskattekonsekvenser inte skulle inträda för större delen av leasingverksamheten eftersom egendomen hade övergivits (abandonerats) av boet till förmån för konkursgäldenären då verksamheten hade bedömts sakna ekonomiskt värde för boet. I dom den 21 maj 1997 avslog länsrätten överklagandet med den huvudsakliga motiveringen att konkurslagstiftningen inte medgav att konkursboet bestämde vad som tillhörde boet i större utsträckning än vad som enligt 3 kap. 9 § konkurslagen (1987:672) gällde beträffande sådan egendom om vilken rättegång pågick mellan gäldenären och annan. Konkursboet överklagade länsrättens dom. - Enligt dom den 3 juli 1998 anslöt sig Kammarrätten i Stockholm till länsrättens bedömning och tillade bl.a. att det förhållandet att det i rättsvetenskapliga sammanhang hade framförts argument för att abandonering till undvikande av massaansvar för mervärdesskatt borde vara möjlig inte kunde utgöra grund för att vid tillämpningen av gällande mervärdesskatteförfattningar godta att ett konkursbo skulle kunna överge en så omfattande leasingverksamhet som den som var aktuell. - Konkursboet fullföljde sin talan hos Regeringsrätten som den 15 juni 2000 beslutade att inte meddela prövningstillstånd. - Konkursboet ansökte om resning och anförde bl.a. följande. Den rättstillämpning som ligger till grund för avgörandena i mervärdesskattemålen är oriktig. Även om konkursboets möjlighet till abandonering må anses oklar kvarstår nämligen den omständigheten att boet, på grund av att konkursgäldenärens rättigheter enligt leasingavtalen hade pantsatts, inte kunde tillgodogöra sig några intäkter av leasingverksamheten för att betala mervärdesskatt. Trots detta gjorde varken kammarrätten eller länsrätten någon egentlig prövning av om konkursboet kunde anses ha tillhandahållit tjänster mot ersättning, dvs. skattskyldigheten prövades aldrig. Frågan huruvida ett konkursbo är skattskyldigt för sådan ersättning som stannar hos panthavare har principiellt intresse. Denna fråga synes ha förbigåtts även av Regeringsrätten. -Regeringsrätten (2002-06-26, Hulgaard, Melin, Kindlund): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får resning beviljas i mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. Vad konkursboet anfört visar inte att sådana skäl föreligger. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningen. (fd I 2002-06-18, Palmstierna)

*REGI

*INST