RÅ 2002 not 170

Not 170. Överklagande av C-A.R. ang. ersättning för kostnader i ärende om skatt. - Skattemyndigheten beslutade den 27 december 1995 att, beträffande 1995 års taxering, under inkomst av tjänst beskatta C-A.R. för 1 500 000 kr för ett s k förbjudet lån. Vidare påfördes skattetillägg. I samband med yttrande till skattemyndigheten yrkade C-A.R. att få ersättning för sitt biträde i ärendet. - Skattemyndigheten fann i beslut den 27 december 1995 att något villkor för ersättning för kostnader enligt 3 § lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. inte var uppfyllt. - I överklagande vidhöll C-A.R. sitt yrkande om ersättning för biträdeskostnader. Skattemyndigheten fann inte skäl att ändra sitt beslut. -Länsrätten i Älvsborgs län (1996-03-11, ordf. Agebrink): Enligt 3 § lagen om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. skall ersättning beviljas efter framställning för kostnader för ombud eller biträde som skäligen behövts för att tillvarata den skattskyldiges rätt om 1. den skattskyldige helt eller delvis vinner bifall till sina yrkanden i ärendet eller målet 2. ärendet eller målet avser fråga som är av betydelse för rättstillämpningen eller 3. det finns synnerliga skäl för ersättning. - Av förarbetena till lagen (prop.1993/94:151) s. 132 framgår bl.a. att utgångspunkten inom förvaltningsprocessen är att enskilda inte skall behöva anlita juridiskt biträde eller ombud. Vidare sägs att förutsättning för ersättning är att den skattskyldige skäligen har behövt ombud, biträde etc. för att ta till vara sin rätt. Det skall med andra ord förelegat ett verkligt behov av sakkunnig hjälp. Här avses i första hand objektiva omständigheter, men även subjektiva omständigheter kan i vissa fall vägas in. Till de objektiva förutsättningarna hör främst sakens beskaffenhet, dvs. hur svår den skatterättsliga problemställningen är. Subjektiva omständigheter som kan vägas mot frågans beskaffenhet är frågan om den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet och liknande förhållanden. Ersättning skall inte ges till den skattskyldige som av bekvämlighetsskäl låter ett juridiskt ombud föra talan. Ärenden och mål av enklare beskaffenhet eller där myndigheten i tillräcklig utsträckning redovisat gällande rätt och sakomständigheter bör således falla utanför ersättningsfallen. Saklighetsbedömningen innefattar även kostnadens storlek. - Den skatterättsliga frågan vid skattemyndighetens handläggning har varit s k förbjudet lån och skattetillägg. Skattemyndigheten har i sitt övervägande till beslut redovisat gällande lagrum och hänvisat till rättspraxis i frågan om lån från bolag. De faktiska omständigheterna får anses ostridiga. Mot bakgrund av detta och med beaktande av myndighetens officialprövning och utredningsansvar samt övriga omständigheter är kostnaderna, oavsett dess karaktär och storlek, inte att anse som sådana som kan berättiga till ersättning enligt nämnda lag. - Länsrätten bifaller inte överklagandet. - I kammarrätten vidhöll C-A.R. sitt yrkande om ersättning för sina kostnader i ärendet hos skattemyndigheten. Han anförde bl.a. följande. Länsrätten har sina domskäl hänvisat till s. 132 i prop. 1993/94: 151, där förvaltningsdomstolarnas officialprincip och utredningsansvar beskrivs. Rubriken för avsnittet heter 7.2 Utgångspunkter för en reform och beskriver således det dåvarande rättsläget. I avsnittet 7.3 Förutsättningar för ersättning, s. 135 f, beskrivs förutsättningarna för ersättning avseende biträdeskostnader från och med den 1 juli 1994. - Skatteförenklingskommittén konstaterade redan i promemorian, DS Fi 1986:20 s. 65, att skatteprocessen utvecklats mot en tvåpartsprocess och ett kontradiktoriskt förfarande, vilket gjort att officialprincipen alltmer kommit i bakgrunden. Detta innebär att parterna själva tagit på sig en allt aktivare roll och att domstolarna intar en något mer passiv roll. För att vara likställd med skattemyndighetens sakkunniga tjänstemän måste därför den enskilde anlita skattekonsulter eller liknande. Denna utveckling är inte av ondo då den driver rättsutvecklingen framåt. För att de enskilda skall ha ekonomiska möjligheter till detta måste ersättning för biträdeskostnader medges från det allmänna. I annat fall äventyras rättssäkerheten, vilket är i direkt motsättning till lagstiftarens intentioner. - Det skall observeras att den uppkomna rättsprocessen till ingen del beror på försumlighet från hans sida eller att något material undanhållits. De faktiska omständigheterna är ostridiga och sakfrågan är av bedömningskaraktär. Uppenbarligen har skattemyndigheten funnit sakfrågan intressant och viktig och man driver rättsprocessen utifrån dess betydelse för rättstillämpningen. Han anser också själv att hans möjligheter att vinna processen är mycket goda. Det är därför logiskt att han medges ersättning för sina biträdeskostnader. - Skattemyndigheten yrkade att överklagandet skulle lämnas utan bifall. - Kammarrätten i Göteborg (1998-12-09, Rispe, Nilsson, Wennersten): Kammarrätten konstaterar inledningsvis att fråga är om kostnadsersättning i ett ärende avseende 1994 års taxering och inte 1995 års taxering som länsrätten angivit sin dom. - Den skatterättsliga frågan i ärendet hos skattemyndigheten har gällt s.k. förbjudna lån från klagandens aktiebolag till hans egna skogsrörelser samt skattetillägg. Klaganden har inte till någon del vunnit bifall till sina yrkanden i detta ärende. Skattemyndighetens avsikt kan knappast ha varit att driva process i ärendet på grund av att frågan har ansetts vara av betydelse för rättstillämpningen. Hade så varit fallet hade myndigheten sannolikt beviljat klaganden kostnadsersättning. Kammarrätten delar skattemyndighetens och länsrättens inställning att ärendet inte har karaktären av prejudikatsfall. Det finns inte heller i övrigt några sådana synnerliga skäl som krävs för att kostnadsersättning skall kunna utgå. Överklagandet skall därför avslås. - Kammarrätten avslår överklagandet. - C-A.R. fullföljde sin talan hos Regeringsrätten. Det antecknades att C-A.R. även överklagat taxeringsbesluten men Länsrätten i Vänersborg avslog överklagandet i dom den 9 december 1998. Han fullföljde sin talan till Kammarrätten i Göteborg som genom dom den 18 september 2001 upphävde skattemyndighetens beslut. C-A.R. beviljades därvid ersättning för sina kostnader i länsrätt och kammarrätt. Kammarrättens dom har vunnit laga kraft. - Riksskatteverket ansåg att förutsättningarna för ersättning i princip var uppfyllda. I avsaknad av närmare uppgifter om kostnaderna ansåg sig verket dock inte kunna ta ställning till med vilket belopp ersättningen bör utgå. - Regeringsrätten (2002-11-06, Nordborg, Hulgaard, Almgren, Dexe, Kindlund): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 3 § lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. skall skattskyldig, som i ett ärende eller mål haft kostnader för ombud eller biträde, utredning eller annat som skäligen behövts för att ta till vara hans rätt, efter framställning beviljas ersättning för kostnaderna om - såvitt nu är av intresse - den skattskyldige helt eller delvis vinner bifall till sina yrkanden i ärendet eller målet. - Den slutliga utgången i taxeringsfrågan har varit av avgörande betydelse för C-A.R:s rätt till ersättning för kostnader i ärendet hos skattemyndigheten. Genom att ersättningsfrågan kommit att handläggas skild från och före taxeringsfrågan har denna utgång inte blivit beaktad. Kammarrätten bör därför göra en ny bedömning av ersättningsfrågan mot bakgrund av att C-A.R. numera vunnit bifall till sina yrkanden i taxeringsfrågan. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom och återförvisar målet till Kammarrätten i Göteborg för ny behandling. (fd I 2002-10-16, Heinefors)

*REGI

*INST