RÅ 2002 not 196

Not 196. Ansökan av N.K. om rättsprövning av ett beslut ang. detaljplan. -Byggnämnden i Linköpings kommun (1999-11-17) antog detaljplan för del av Harvestad 9:1, Nybro gård (norr om Landeryds golfbana) för att möjliggöra en användning av planområdet för gruppbostad. - Beslutet överklagades av bl.a. N.K. Han anförde bl.a. följande. Kommunen hade sagt upp det hyreskontrakt som han och hans hustru haft avseende Nybro eftersom kommunen ville använda huset till gruppbostäder. Länsstyrelsens beslut byggde på omsorgsnämndens beslut som inte vunnit laga kraft och vars laglighet inte var fastställd. - Länsstyrelsen i Östergötlands län (2000-04-26) avslog bl.a. N.K:s överklagande och motiverade sitt beslut på bl.a. följande sätt: Av handlingarna i ärendet har framkommit att det överklagade planbeslutet syftar till att möjliggöra att planområdet kan nyttjas för en gruppbostad. Länsstyrelsen finner att planförslaget är utformat på ett ur allmän och enskild synpunkt acceptabelt sätt. Vad klaganden anfört om natur-, miljö- och kulturmiljöaspekter kan mot bakgrund av kommunens planmonopol samt kommunens bemötande i dessa frågor inte anses utgöra hinder mot ett antagande av planen. Det förhållandet att klaganden tidigare har varit hyresgäst på det aktuella området ändrar inte den bedömningen. Överklagandet skall därför avslås. - Bl.a. G.K. och N.K. överklagade. - Regeringen (Miljödepartementet, 2001-01-25) avslog överklagandet och anförde som skäl för sitt beslut bl.a. följande. Regeringen finner att den omständigheten att det föreligger ett hyresförhållande för fritidsboende inom planområdet inte i sig hindrar att området kan detaljplaneras för annat ändamål. Vid den avvägning som skall göras i ärendet finner regeringen att det allmänna intresset av att detaljplanen kan genomföras för i planen avsett ändamål har sådan tyngd att G.K:s och N.K:s enskilda intresse av att få hyra Nybro gård för fritidsboende får stå tillbaka. Vad G.K. och N.K. framfört utgör inte heller i övrigt skäl att upphäva planbeslutet. - I ansökningen om rättsprövning anförde N.K. bl.a. följande. Regeringens beslut strider mot 1 kap. 2 §, 7 kap. 2 § och 11 kap. 2 §regeringsformen. Beslutet strider också mot plan- och bygglagen (1987:10), PBL. Till följd av den detaljplan som regeringen antagit tvingas han att lämna den fastighet som han har hyrt av Linköpings kommun i många år. Utan detaljplan saknas stöd för att säga upp hans hyreskontrakt. Han har överklagat omsorgsnämndens beslut som ligger till grund för detaljplanebeslutet. Omsorgsnämnden gjorde fel när den inte brydde sig om att ta fram fler alternativ för omsorgsboendet. Det fanns därför inte några andra alternativ att pröva för byggnadsnämnden, eftersom det politiska beslutet var klart. Det strider mot grundläggande rättsregler att på detta sätt i förväg välja ut en fastighet och det innebär ett kringgående av PBL:s regler. Detaljplanen borde inte ha prövats innan lagligheten av omsorgsnämndens beslut slutligen avgjorts i domstol. Det verkar därför som om regeringen meddelat ett beslut om vad domstolen skall göra. Regeringen borde ha inhämtat upplysningen att ärendet ännu inte var avgjort. Alla människor skall behandlas lika, vilket inte skett i detta fall. - Regeringsrätten (2002-12-06, Lavin, Nilsson, Melin, Nord, Stävberg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Vad som förekommit i målet ger inte vid handen att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit det handlingsutrymme som föreligger i detaljplaneärenden enligt PBL eller att det vid handläggningen förekommit något fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 2002-11-13, I. Larsson)

*REGI

*INST