RÅ 2002 not 211
Överklagande av Riksförsäkringsverket ang. anpassningsbidrag enligt förordningen om bilstöd till handikappade. -Skåne läns allmänna försäkringskassa avslog i beslut den 20 januari 1999 och omprövningsbeslut den 15 mars 1999 U.M:s ansökan om anpassningsbidrag enligt bilstödsförordningen för bl.a. kupé och motorvärmare
Not 211. Överklagande av Riksförsäkringsverket ang. anpassningsbidrag enligt förordningen om bilstöd till handikappade. -Skåne läns allmänna försäkringskassa avslog i beslut den 20 januari 1999 och omprövningsbeslut den 15 mars 1999 U.M:s ansökan om anpassningsbidrag enligt bilstödsförordningen för bl.a. kupé och motorvärmare. - Sedan U.M. överklagat försäkringskassans beslut avslog Länsrätten i Skåne län (2000-03-03, ordf. Sigander) överklagandet. - I kammarrätten yrkade U.M. att kammarrätten skulle bevilja anpassningsbidrag för automatisk växellåda, kupévärmare och dragkrok. Han åberopade i huvudsak samma omständigheter han framfört tidigare i ärendet samt tillade bl.a. följande. Som villkor för hans körkort gäller att han endast får framföra bil med automatisk växellåda. Han upplever sig diskriminerad i förhållande till andra handikappade genom försäkringskassans och länsrättens beslut. - Försäkringskassan ansåg att kammarrätten skulle bifalla överklagandet vad beträffar automatisk växellåda men att överklagandet i övrigt skulle avslås. Försäkringskassan anförde bl. a. följande. Enligt Regeringsrätten kan även bensindriven kupévärmare berättiga till anpassningsbidrag. U.M. hade yrkat anpassningsbidrag för såväl motor- som kupévärmare, vilket Regeringsrättens domar den 31 mars 2000 inte omfattade. - Kammarrätten i Göteborg (2000-09-27, Nilsson, Dahlin, Norgren Wendt): Frågan om anpassningsbidrag för dragkrok har inte behandlats av länsrätten och inte heller överklagats dit av U.M. Kammarrätten kan därför inte pröva yrkandet om anpassningsbidrag för nämnda utrustning. - Kammarrätten finner att U.M. är berättigad till anpassningsbidrag för kostnaden för automatisk växellåda. - Den härefter återstående frågan i målet är om U.M. kan beviljas anpassningsbidrag för kostnaden för kupévärmare. Enligt en offert den 4 december 1998 från Göinge Bil AB beskrivs utrustningen som motor- och kupévärmare med tidur till en kostnad om 3 097 kr. - Regeringsrätten har i en dom den 31 mars 2000 i mål nr 3799-1997 som exempel på utrustning som ofta torde kunna berättiga till anpassningsbidrag angett bl.a. bensindriven kupévärmare. - Av utredningen i målet framgår att U.M. är i behov av en kupévärmare för att kunna bruka sin bil. Enligt kammarrättens mening har det inte framkommit anledning att vad gäller anpassningsbidrag göra en åtskillnad mellan bensindriven kupévärmare och sådan kombinerad motor- och kupévärmare som avses U.M:s ansökan. Han är därför berättigad till anpassningsbidrag även för sistnämnda utrustning. - Kammarrätten avvisar yrkandet om anpassningsbidrag vad gäller dragkrok. - Med ändring av underinstansernas beslut beviljar kammarrätten U.M. anpassningsbidrag till kostnad för automatisk växellåda och motor- och kupévärmare samt visar målet åter till försäkringskassan för erforderlig handläggning. - Riksförsäkringsverket yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens dom såvitt gäller anpassningsbidrag till elektrisk motor- och kupévärmare och fastställa länsrättens dom i denna del. Till stöd för sin talan anförde verket bl.a. följande. Regeringsrätten har i rättsfallet RÅ 2000 ref. 24 som exempel på utrustning som ofta torde kunna berättiga till anpassningsbidrag angett bl.a. bensindriven kupévärmare samt anfört att det skall vara fråga om utrustning som är mindre vanlig hos bilmodeller i den aktuella prisklassen för att anpassningsbidrag skall kunna utges. - Elektrisk motorvärmare är enligt Riksförsäkringsverket normalt förekommande utrustning i bilar. Även kombinerad elektrisk motor- och kupévärmare är vanligt förekommande utrustning. Anpassningsbidrag bör därför inte medges för sådana anordningar. Det kan även ifrågasättas om en elektrisk kupévärmare som inte kräver fast installation överhuvudtaget skall kunna hänföras till sådan anordning på fordonet som avses i 9 § förordningen (1988:890) om bilstöd till handikappade (bilstödsförordningen). - U.M. bestred bifall till överklagandet. - Regeringsrätten (2002-12-20, Nilsson, Schäder, Melin, Nord, Stävberg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. I 9 § bilstödsförordningen föreskrivs att anpassningsbidrag lämnas med det belopp som motsvarar kostnaden för sådan ändring av eller anordning på fordonet som behövs för att den handikappade skall kunna bruka det och som är lämplig med hänsyn till fordonets ålder och skick. - Regeringsrätten gör följande bedömning. - Regeringsrätten har i rättsfallet RÅ 2000 ref. 24 anfört att det inte bör föreligga något absolut hinder mot att medge anpassningsbidrag för utrustning som inte är handikappspecifik under förutsättning att utrustningen behövs för att den som har ett funktionshinder skall kunna bruka bilen samt att fråga är om utrustning som är mindre vanlig hos bilmodeller i den aktuella prisklassen. Som exempel på utrustning som ofta torde kunna berättiga till anpassningsbidrag nämndes bensindriven kupévärmare och automatisk växellåda. Däremot ansågs farthållare, fjärrmanövrerat centrallås, elmanövrerade fönsterhissar, elektriskt uppvärmda och manövrerade backspeglar samt klimatanläggning ingå i standardutrustning eller utgöra normalt förekommande tilläggsutrustning vid inköp av bilar i de flesta prisklasser, varför anpassningsbidrag i regel inte kunde medges för sådana anordningar. - Regeringsrätten finner inte visat annat än att den aktuella elektriska motor- och kupévärmaren är hänförlig till sådan anordning som avses i 9 § bilstödsförordningen och att bidrag således kan utgå till sådan utrustning, under förutsättning att övriga villkor för bidrag är uppfyllda. Det är ostridigt i målet att utrustningen behövs för att U.M. skall kunna bruka bilen. Riksförsäkringsverket har som skäl för sitt överklagande anfört att elektrisk motor- och kupévärmare är vanligt förekommande utrustning hos bilar men inte åberopat någon utredning till stöd för sitt påstående. Mot denna bakgrund och då det inte genom vad som i övrigt framkommit i målet kan anses utrett att elektrisk motor- och kupévärmare är standardutrustning eller normalt förekommande tilläggsutrustning för bilmodeller i aktuell prisklass skall överklagandet avslås. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet. (fd II 2002-11-27, I. Larsson) Samma dag avgjorde Regeringsrätten mål nr 4770-2001 där omständigheterna var likartade och utgången densamma.