RÅ 2002 not 3

Ändring av detaljplan för att möjliggöra ändrad användning av lokaler (avslag) / Fråga om ändring av detaljplan borde ha antagits av kommunfullmäktige (avslag) / Ändring av detaljplan för att möjliggöra ändrad användning av lokaler (avslag) / Fråga om ändring av detaljplan borde ha antagits av kommunfullmäktige (avslag)

Not 3. Ansökan av K.E. om rättsprövning av beslut att anta detaljplan. - Byggnadsnämnden i Ljusdals kommun beslutade den 19 februari 1997 att anta detaljplan för Tälle 24:6 i Ljusdal i kommunen. - Sedan K.E. överklagat beslutet beslutade Länsstyrelsen i Gävleborgs län den 16 oktober 1997 att avslå överklagandet. - K.E. överklagade länsstyrelsens beslut och framhöll därvid särskilt att de i planen angivna bullernivåerna inte är anpassade till vedertagna och tillämpade rekommendationer, att de mätningar som han själv företagit visat att de ljudnivåer kommunen accepterar i planbeslutet medför sanitära olägenheter för de boende inom Tälle 24:14 samt att inga mätningar gjorts av kommunen rörande bullernivån trots att han begärt det. Vidare anförde han att om hans överklagande skulle avslås ett tillstånd till nöjeslokalen bör förenas med villkor att entrén till lokalerna flyttas samt att ett plank eller ett staket sätts upp för att minska störningarna. Han ifrågasatte också byggnadsnämndens rätt att anta planen. -Regeringen ((Inrikesdepartementet, 1998-02-19): Regeringen finner att den i detaljplanen angivna högsta tillåtna bullernivån vid fastighetsgräns från verksamheter inom planområdet inte överskrider godtagbara bullervärden. Frågan om vilka åtgärder som behöver vidtas i befintlig byggnad för att det i detaljplanen angivna bullerskyddet skall uppnås prövas i samband med planens genomförande. Därvid får bl.a. frågan om närmare placering av entré och eventuellt behov av plank eller staket prövas. Det ankommer också på berörda tillsynsmyndigheter att tillse att planbestämmelsen om störningsskydd iakttas och att verksamheter inom planområdet inte medför sådana olägenheter som inte kan godtas. - Mot bakgrund av bl.a. störningsskyddet i planen och med beaktande bl.a. också av fastighetens centrala belägenhet i samhället finner regeringen att ändringen av planbestämmelserna i sig inte kan anses medföra sådana olägenheter för K.E. att planen av det skälet inte kan godtas. Förändringen som sådan jämfört med gällande plan kan enligt regeringens bedömning inte anses vara av sådan principiell beskaffenhet eller i övrigt av sådan större vikt att byggnadsnämnden kan anses ha överskridit sina befogenheter genom att anta planen. Vad K.E. framfört i övrigt utgör inte heller skäl för regeringen att upphäva kommunens planbeslut. Överklagandet bör därför avslås. - Regeringen avslår överklagandet. - K.E. yrkade att Regeringsrätten med ändring av regeringens beslut skulle upphäva Byggnadsnämndens i Ljusdals kommun beslut att anta ändringar av detaljplan för Tälle 24:6. Vidare yrkade han inhibition av byggnadsnämndens beslut. Till stöd för sin talan anförde han i huvudsak följande. Byggnadsnämndens ändring av detaljplanen faller inte inom ramen för delegationsrätten enligt 5 kap. 29 § plan- och bygglagen (1987:10). För att fullmäktige skall få delegera beslutanderätten att anta detaljplan till kommunstyrelsen eller byggnadsnämnden, förutsätts att planen inte är av principiell beskaffenhet eller i övrigt av större vikt. Så är dock inte fallet, eftersom planändringen innebär att en tidigare livsmedelslokal skall inrättas som dansrestaurang. En dansrestaurang kommer att medföra betydande sanitära olägenheter för dem som bor i hans fastighet. Vissa hyresgäster har sovrummen endast 7-8 meter från dansrestaurangens yttervägg. Han har vid tidigare evenemang där uppmätt ljudnivån inne i en lägenhet. De uppmätta värdena varierade mellan 50 och 75 dB (A) beroende på vilken typ av musik som spelades. Värst är det s.k. discodunket. Den uppmätta ljudnivån innebär att det är omöjligt att sova utan hörselskydd. Vidare uppstår det problem med att titta på TV och att föra ett normalt samtal. - Regeringsrätten (2002-01-08, Lindstam, Billum, Wennerström, Almgren, Stävberg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Sökanden har överklagat regeringens beslut. Beslutet kan emellertid inte överklagas. Regeringsrätten tar i stället upp överklagandet som en ansökan om rättsprövning. - Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen innefattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop.1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Vad som förekommit i målet ger inte vid handen att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det bedömningsutrymme som föreligger i planärenden eller att det vid handläggningen förekommit något fel som påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Vid denna utgång i målet faller frågan om inhibition. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 2001-12-12, Liljeros)

*REGR

*INST