RÅ 2002 not 44

Not 44. Ansökan av B.S. om rättsprövning av beslut ang. detaljplan. - Kommunfullmäktige i Kävlinge kommun beslutade den 10 februari 2000 att anta detaljplan för Löddeköpinge 96:2 m.fl. (Område mellan motorväg E6 och Måsvägen) i kommunen. - Sedan beslutet överklagats beslutade Länsstyrelsen i Skåne län den 8 december 2000 att avslå överklagandet. - B.S. överklagade länsstyrelsens beslut. Han ansåg att myndigheterna brustit då det gäller bedömningen av om detaljplanen uppfyller kraven på tillbörligt beaktande av enskilda intressen, skälig hänsyn till befintlig bebyggelse samt miljö och buller. I sin sammanfattning av överklagandet anförde han bl.a. följande. Plan- och bygglagen (1987:10) tolkas alltid till kommunens förmån, när den samhälleliga nyttan är större än den enskildes. 14 av 22 stycken direkt berörda och permanentboende fastighetsägare har motsatt sig planen. På det av kommunen detaljplanerade området skall 13 småhus uppföras för nya boende. Den samhälleliga nyttan bör därmed vara mindre än den enskildes i synnerhet som den drabbar den enskilde ekonomiskt. Gränsvärdena för buller kommer bevisligen att överskridas inom en 10-årsperiod. Buller och ljudeffekter jämte partiklar anses vara det absolut största miljöproblemet, förutom övriga föroreningar, som kommer från passerande fordon. Partiklarna från fordon anses vara ett betydligt större miljöproblem än man tidigare trott. När planen godtogs borde myndigheterna ha beaktat att forskningen inom detta område inte kommit så långt att man kan mäta konsekvenserna för de boende och miljön i övrigt. Det planlagda området ligger ca 150 meter från en starkt trafikerad motorväg, en fara inte enbart med tanke på miljö/buller, utan även en säkerhetsfråga för barnfamiljer. Vad som skiljer området från motorvägen med en trafikvolym, som inom 10 år uppgår till minst 40 000 fordon per dygn, är en bullervall, hög som ett tvåvåningshus. B.S. ansåg vidare att det är rimligt att kravet på en mur runt hans fastighet tillgodoses om planen godtas. Han begärde också att få ta del av den utredning som visar att luftföroreningarna inte långsiktigt medför skadliga hälsomässiga effekter. -Regeringen (Miljödepartementet, 2001-03-15): Regeringen finner att detaljplanen inte kan anses medföra sådana olägenheter för B.S. eller åsidosätta hans intressen på ett sådant sätt att planen av det skälet inte kan godtas. Vad han anfört utgör inte heller i övrigt tillräckliga skäl för att regeringen med anledning av hans överklagande skall upphäva beslutet att anta planen. Överklagandet bör därför avslås. - Regeringen avslår överklagandet. - Hos Regeringsrätten ansökte B.S. om rättsprövning och begärde vidare inhibition av regeringens beslut. Han anförde i huvudsak följande. De myndigheter - Kävlinge kommun, Länsstyrelsen i Skåne län och regeringen - som handlagt planärendet och överklagandena har brustit i fråga om saklighet, opartiskhet, allas likhet inför lagen och faktabedömningen. - Redan i samrådsskedet motsatte sig 14 av 22 berörda fastighetsägare detaljplanen. Trots detta antogs planen. - Det aktuella området är beläget 150 m från en starkt trafikerad motorväg, där trafiken inom en tioårsperiod kommer att uppgå till 46 000 fordon per dygn mot nuvarande 26 000 fordon per dygn. Denna trafikvolym får negativa effekter för miljön, orsakat av bl.a. partikelströmmar. Den framtida bullernivån får dock anses som den största miljöfaran för de boende. Det står utom allt tvivel att man i framtiden inte kommer att klara gränsvärden för bl.a. buller enligt nuvarande planbeskrivning. - Regeringsrätten (2002-04-11, Billum, Nordborg, Wennerström, Dexe, Nord): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut gäller bl.a. att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i vissa typer av förvaltningsärenden skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. - Mot bakgrund av vad en prövning enligt rättsprövningslagen skall innefatta finner Regeringsrätten att det som förekommit i målet inte ger vid handen att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det bedömningsutrymme som föreligger i planärenden eller att det vid handläggningen förekommit något fel som påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angett. Det framgår enligt Regeringsrättens uppfattning inte heller klart av omständigheterna att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Vid denna utgång i målet faller frågan om inhibition. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 2002-02-30, Liljeros)

*REGI