RÅ 2002 not 66

Not 66. Ansökan av E.K. m.fl. om rättsprövning av ett beslut ang. detaljplan. -Kommunfullmäktige i Danderyds kommun (2000-10-23) beslutade att anta detaljplan för Soltorpet 1 m.fl. i Klingsta för att möjliggöra fastighetens användning för bostadsändamål. - Beslutet överklagades av E.K. m.fl. - Länsstyrelsen i Stockholms län (2000-12-21) avslog överklagandet. - E.K. m.fl. fullföljde genom att överklaga till regeringen. Invändningarna avsåg bl.a. att arkitekten Miguel Castilla varit jävig och att de ifrågavarande byggnaderna var för höga. - Regeringen (Miljödepartementet, 2001-10-18) avslog överklagandena och anförde som skäl för sitt beslut: Av handlingarna framgår att arkitekten Miguel Castilla upprättat det förslag till detaljplan som lämnats in till kommunen och att han deltagit i samrådsmöten som representant för fastighetsägaren. Dessa förhållanden innebär inte att planen kan anses ha tillkommit på ett felaktigt sätt. I praxis har planbeslut upphävts då en av exploatören anlitad konsult svarat för handläggningsuppgifter som ankommer på kommunen, som att sammanställa och bemöta under samrådstiden inkomna synpunkter eller kommentera efter utställningen inkomna skrivelser. Miguel Castilla har såvitt framgår av handlingarna inte fullgjort sådana uppgifter. I den planbeskrivning som hör till ärendet har Miguel Castilla emellertid angetts som en av fyra medverkande tjänstemän. Kommunen har dock i yttrande till regeringen anfört att Miguel Castilla inte har deltagit i kommunens handläggning av planärendet och att han av misstag blivit angiven som handläggande tjänsteman i planbeskrivningen. Regeringen finner mot denna bakgrund att vad klagandena anfört i fråga om att Miguel Castilla deltagit i kommunens handläggning inte utgör tillräckliga skäl att upphäva beslutet att anta planen. - Regeringen finner vidare att klagandenas övriga invändningar mot kommunens handläggning inte visar att det föreligger sådana brister att kommunens beslut att anta planen bör upphävas av det skälet. - När det gäller invändningarna om våningsantal och byggnadernas höjd noterar regeringen att det av bestämmelserna i planen framgår att aktuella byggnader får uppföras i högst två våningar. Enligt planens bestämmelser får takkupor därutöver anordnas. Frågan i vad mån dessa planbestämmelser medger inredning av vind prövas vid en kommande bygglovsprövning mot bakgrund av bl.a. bestämmelserna i 9 § plan- och byggförordningen (1987:383). Vid den prövning av detaljplanen som regeringen nu har att göra kan konstateras att de aktuella byggnadernas höjd har reglerats i planbestämmelser om högsta nockböjd i meter. Regeringen finner mot bl.a. denna bakgrund att detaljplanen i dessa delar inte kan anses medföra sådana olägenheter för E.K. m.fl. att planen inte kan godtas. - Regeringen finner inte heller i övrigt att planen kan anses innebära sådana betydande olägenheter för klagandena som utgör grund för ett upphävande av planbeslutet. Deras invändningar i sak mot planen i andra avseenden, bl.a. vad gäller exploateringsgraden och planutformningen, utgör enligt regeringens uppfattning inte skäl för att regeringen med anledning av deras överklaganden skall upphäva planbeslutet. Överklagandena bör därför avslås. - E.K. m.fl. ansökte om rättsprövning. Sökandena åberopade att beslutet stred mot ett flertal bestämmelser i bl.a. plan- och bygglagen (1987:10), PBL. Otillåtet jäv hade förekommit eftersom markägarens arkitektkonsult inverkat på utgången av ärendet som medverkande tjänsteman. Programsamråd hade inte genomförts innan kommunen låste fast program och utformning. Utökning av byggrätt och hushöjder samt förändringar av planförslaget hade inte motiverats och redovisats på föreskrivet sätt. Sökandenas enskilda intressen hade inte beaktats tillräckligt, de planerade byggnaderna hade getts en olämplig utformning och skälig hänsyn hade inte tagits till befintlig bebyggelse. En ändrad dragning av gång- och cykelväg innebar ökad risk för trafikolyckor och andra olyckshändelser och motiven till ändringen hade inte angetts vid samråd eller i planbeskrivningen. Kraven på saklighet och opartiskhet hade inte iakttagits. Sökandena begärde muntlig förhandling i jävsfrågan om ansökningen inte avgjordes till deras fördel på handlingarna. - Regeringsrätten (2002-05-08, Ragnemalm, Schäder, Almgren, Stävberg, Kindlund): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Med hänsyn till att sökandena begärt muntlig förhandling i jävsfrågan endast om deras begäran inte kan bifallas på handlingarna prövar Regeringsrätten först de övriga grunder de åberopat för sitt yrkande att regeringens beslut skall upphävas. - Flera av sökandenas invändningar tar sikte på vad de uppfattat som brister i det samrådsförfarande som enligt PBL skall föregå program- och detaljplanearbetet. Kommunstyrelsen beslutade den 19 april 1999 att uppdra åt byggnadsnämnden att upprätta detaljplan för fastigheten Soltorpet 1 för att möjliggöra fastighetens användning för bostadsändamål och att som en del av planprocessen genomföra samråd avseende ett av exploatören redovisat förslag till program. Detta beslut kan enligt Regeringsrättens mening inte sägas ha låst planprocessen på sådant sätt att samrådsförfarandet blivit betydelselöst. Förslaget har också förändrats under processens gång. Att sökandena inte uppfattat motiveringarna till de olika besluten som övertygande innebär inte att dessa varit felaktiga. I ett detaljplaneärende måste alltid en avvägning göras mellan olika intressen. Det har inte framkommit att de fattade besluten går utöver de ramar som myndigheterna haft för sitt beslutsfattande. Regeringsrätten finner sålunda inte visat att förfarandet strider mot kravet på saklighet och opartiskhet eller mot någon rättsregel i PBL på det sätt som sökandena gjort gällande. - Vad därefter gäller det påstådda jävet kan konstateras att exploatörens arkitektkonsult inte undertecknat några beslut i ärendet. Att han varit aktiv under samrådsförfarandet och vid samrådsmöten argumenterat för sin uppdragsgivares intressen ligger närmast i sakens natur och kan inte sägas innebära att något jäv förelegat. - Vad som skulle tala för att han trots detta deltagit i kommunens arbete på ett sätt som skulle kunna konstituera jäv är att hans namn har förts upp under rubriken Medverkande tjänstemän på det förslag till detaljplan som kommunens planchef undertecknat den 10 januari 2000. Hans namn finns på motsvarande sätt upptaget på den utställningsversion av detaljplanen som planchefen undertecknat den 15 mars 2000 och på den slutligen antagna planen, vilken undertecknats den 13 juni 2000. Kommunen har förklarat att detta skett av misstag medan sökandena gör gällande att det knappast kan vara ett enstaka misstag när arkitektens namn förts upp under denna rubrik vid tre separata tillfällen. - Ett studium av de tre olika versionerna av detaljplanen visar emellertid att de alla uppenbart bygger på samma ordbehandlingsdokument och att arkitektens namn således inte antecknats på nytt vid tre olika tillfällen utan att det är den anteckning som ursprungligen gjordes som följt med även i de senare versionerna. - Sökandena har begärt att vid en muntlig förhandling få förhöra arkitekten och kommunens planchef om hur det hela har gått till. Regeringsrätten finner mot bakgrund av vad handlingarna utvisar att en sådan förhandling skulle vara uppenbart obehövlig. - Regeringsrätten finner således att regeringens avgörande inte kan anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökandena har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår yrkandet om muntlig förhandling och förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 2002-04-17, I. Larsson)

*REGI

*INST