RÅ 2002 not 96

Not 96. Överklagande av S.L. ang. avdrag för resekostnader. -Skattemyndigheten i Jönköpings län (1997-08-13) medgav vid 1997 års taxering inte S.L. ett av henne yrkat avdrag för resekostnader om 26 271 kr. - Länsrätten i Jönköpings län (1998-08-12, ordf. Ivarsson) avslog S.L:s överklagande och anförde: S.L. har under sin utbildning till sjuksköterska erhållit reducerad lön från sin arbetsgivare. Utbildningen har därför inte betecknats som något tjänsteuppdrag. Hennes kostnader i samband med utbildningen kan därför ej heller anses utgöra kostnader för fullgörande av tjänsten. - S.L. överklagade. - Kammarrätten i Jönköping (1999-04-21, Alkman, Blänning, Ramberg) avslog överklagandet med följande motivering: Såsom länsrätten funnit har den utbildning S.L. genomgått varit ägnad att ge henne kompetens för en högre tjänst än den hon annars skulle kunna få. Vid sådant förhållande har hon inte varit berättigad till det yrkade avdraget för kostnader för resor i samband med utbildningen. - S.L. fullföljde sin talan. - Riksskatteverket (RSV) bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Av handlingarna kan utläsas att den sjuksköterskeutbildning som S.L. genomgått ingick i en större omstrukturering inom Landstinget Halland. För sjuksköterskornas del var innebörden att landstinget ville ha fler sjuksköterskor och inte längre använda sig av undersköterskor i samma utsträckning som tidigare. Landstinget avsåg inte att minska andelen vårdpersonal, bara att ändra kompetensen. S.L:s utbildning var helt betingad av hennes arbete inom landstinget. Som RSV uppfattat saken riskerade S.L. inte att bli arbetslös. I vart fall framstår detta som oklart. Utbildningen syftade inte till att hon skulle få bättre möjligheter att få ett annat arbete utanför landstinget. Tvärtom var det överenskommet att hon skulle fortsätta sitt sjukvårdsarbete inom landstinget. Samtliga personer som genomgick sjuksköterskeutbildningen gjorde detta för att även i fortsättningen kunna utföra arbete eller behålla sitt arbete inom landstinget. En annan sak är att arbetsgivaren var angelägen om fler utbildade sjuksköterskor på bekostnad av undersköterskor. Detta talar enligt RSV:s mening mer för att utbildningen kan jämställas med fullgörande av tjänst. Det är mycket vanligt att arbetsgivare utbildar personal, vare sig det är för att en anställd skall kunna fortsätta det arbete han har eller för att internrekrytera honom till annan tjänst inom arbetsplatsen. Under sådana förhållanden är de särskilda bestämmelserna om skattefrihet för utbildning i samband med omstruktureringar och därmed hörande avdragsregler enligt RSV:s uppfattning inte tillämpliga i S.L:s fall. Utbildningen bör behandlas enligt reglerna om utbildning under pågående anställning. Om Regeringsrätten skulle finna att utbildningen är hänförlig till de särskilda bestämmelserna i 32 § 3 h mom. och punkt 8 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370), KL, har S.L. rätt till avdrag för resor i enlighet med sitt yrkande. - S.L. anförde bl.a. att RSV:s påstående att hennes arbetsgivare inte avsåg att minska andelen vårdpersonal utan bara att ändra kompetensen var fel och att syftet var att mildra effekten av övertalighet så att ingen fast anställd skulle drabbas. - Regeringsrätten (2002-06-20, Lindstam, Nordborg, Nilsson, Ersson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Frågan i målet är om S.L. har rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen 1997 för resekostnader i samband med utbildning. Med avseende på det taxeringsåret skall den numera upphävda KL tillämpas i stället för inkomstskattelagen (1999:1229). - Till intäkt av tjänst hänförs enligt 32 § 1 mom. KL bl.a. förmån i pengar, bostad eller annat som utgått för tjänsten. - Enligt 32 § 3 h mom. första stycket KL skall dock, om en skattskyldig är eller riskerar att bli arbetslös på grund av omstrukturering, personalavveckling eller liknande i arbetsgivarens verksamhet, en förmån avseende utbildning eller annan åtgärd som är av väsentlig betydelse för att den skattskyldige skall kunna fortsätta att förvärvsarbeta inte tas upp som intäkt. - Av punkt 8 av anvisningarna till 33 § KL framgår, såvitt nu är av intresse, att skattskyldig som åtnjuter sådan skattefri förmån som avses i 32 § 3 h mom. första stycket KL är berättigad till avdrag för kostnader för resor mellan bostaden och den plats där utbildningen tillhandahålls. - I förarbetena till bestämmelsen i 32 § 3 h mom. första stycket KL anges bl.a. följande (prop. 1995/96:152 s. 88). En första förutsättning för att bestämmelsen skall bli tillämplig är att arbetsgivaren vidtagit en åtgärd i syfte att minska personalen eller att omplacera anställda. Något krav på att den skattskyldige formellt har blivit uppsagd ställs inte. Den skattskyldige måste emellertid visa att det föreligger en personalavvecklings- eller omstruktureringssituation. En förmån skall inte beskattas om han eller hon t.ex. visar att arbetsgivaren underrättat en arbetstagarorganisation om eventuella uppsägningar eller att sådana övervägs. - Av utredningen i målet framgår att S.L., som då var anställd vid Landstinget Halland som undersköterska, under kalenderåren 1995 och 1996 genomgick utbildning till sjuksköterska och därefter övergick i anställning som sjuksköterska hos samma arbetsgivare. I målet har inte framkommit annat än att förmånen i form av utbildning var ett utflöde av S.L:s anställning hos landstinget. Fråga uppkommer då om förmånen är sådan som avses i 32 § 3 h mom. första stycket KL. - I en av S.L. åberopad skrivelse den 8 oktober 1996 från Landstinget Halland anges bl.a. följande. I februari 1994 träffade Landstinget Halland och Länsarbetsnämnden i Hallands län en överenskommelse om utbildningsinsatser i syfte att mildra effekten vid övertalighet inom Landstinget Halland. Överenskommelsen innebar att landstinget förpliktade sig att inte låta någon fast anställd få lämna sin anställning under 1994 och 1995 på grund av övertalighet. Syftet med utbildningsinsatserna var att ge deltagarna kompetens för fortsatt arbete inom Landstinget Halland. För att bidrag skulle utgå från länsarbetsnämnden var kravet att de som genomgick utbildning skulle få bibehållen lön. Undantag gjordes dock för sjuksköterskeutbildningen beroende på den långa utbildningstiden. En "studielön" om 6 000 kr per månad utgår per deltagare. De personer som genomgår sjuksköterskeutbildningen gör det för att även i fortsättningen kunna utföra ett arbete eller behålla sitt arbete inom Landstinget Halland eller för att generera arbete åt någon övertalig arbetstagare. - Regeringsrätten gör följande bedömning. - Ordalydelsen i 32 § 3 h mom. första stycket KL hindrar inte att bestämmelsen är tillämplig också i de fall där avsikten är att personen i fråga skall erhålla annan tjänst hos samme arbetsgivare. S.L. får anses ha visat att hon i avsaknad av utbildningen till sjuksköterska riskerat att bli uppsagd från Landstinget Halland. Det framstår vidare som klart att utbildningen varit av väsentlig betydelse för hennes fortsatta förvärvsarbete. Utbildningen får därför anses vara av sådant slag som avses i nämnda lagrum. Vid sådant förhållande är S.L. berättigad till avdrag för kostnader för de aktuella resorna. Regeringsrätten finner att avdrag bör medges med det av henne yrkade beloppet. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens och länsrättens domar och förklarar S.L. berättigad till avdrag i inkomstslaget tjänst för kostnader för resor med 26 271 kr vid inkomsttaxeringen 1997. (fd II 2002-06-12, Heinefors)

*REGI

*INST