RÅ 2002:104
Resegarantinämnden har ansetts vara en domstol i Europakonventionens mening.
Länsrätten i Stockholms län
Genom beslut den 10 november 1998 avslog Resegarantinämnden BTAB:s (bolaget) ansökan om ersättning enligt resegarantilagen ur en av Express Resor Tursem AB ställd säkerhet. Samtidigt avskrev nämnden bolagets begäran om omprövning. Som skäl för avslagsbeslutet angavs bl.a. följande. Resegarantinämnden har i mellanbeslut den 6 juni 1998 funnit att bolaget är att anse som arrangör av de två ifrågavarande paketresorna till Kusadasi, Turkiet. Arrangörskapet medför att bolaget skall ersätta de drabbade resenärerna. Bolaget har, genom att inge verifikationer, visat att återbetalning till de berörda resenärerna har skett. Eftersom bolaget är att anse som arrangör av de ifrågavarande resorna är bolaget inte berättigat till ersättning ur den säkerhet som Express Resor Tursem AB har ställt. Samtidigt meddelade nämnden att beslutet inte kunde överklagas.
Bolaget överklagade nämndens beslut den 10 november 1998 och yrkade • dels att få överklagandet prövat av länsrätten i Stockholms län
- dels bifall till ansökan om ianspråktagande av medel med sammanlagt 281 432 kr ur den av Express Resor Tursem AB ställda garantin för kostnader för återbetalning till resenärer i samband med resor som inte har blivit av
- dels ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 20 november 1997 till dess betalning sker
- dels ersättning för kostnader i målet med ett belopp som kommer att anges senare.
Bolaget anförde bl.a. följande. Bolaget erlade slutlikvid för de båda grupperna den 23 september 1997 med sammanlagt 281 432 kr. Resorna kom aldrig att utföras på grund av att de ställdes in den 3 oktober 1997 med anledning av Express Resor Tursems AB obestånd.
Resegarantinämnden bereddes tillfälle att yttra sig i målet.
Domskäl
Länsrätten i Stockholms län (1999-12-07, ordförande Bergquist) yttrade: Enligt 6 § resegarantilagen (1972:204) framgår bl.a. följande. Säkerhet får tas i anspråk för att betala tillbaka pengar som betalats för en resa som omfattas av garanti enligt denna lag och som blir inställd eller av annan anledning inte blir av. - Av 15 § tredje stycket resegarantilagen följer att Resegarantinämndens beslut inte får överklagas. - Av handlingarna i målet framgår bl.a. följande. Bolaget ansökte den 20 oktober 1997 om ersättning enligt resegarantilagen om sammanlagt 281 432 kr avseende två resor till Turkiet (den 4 oktober 1997 och den 11 oktober samma år) som på grund av Express Resor Tursems AB konkurs inte blev av. Den 1 september 1998 betalade bolaget tillbaka pengarna till resenärerna för kostnaderna för de uteblivna resorna. - Länsrätten gör följande bedömning. - Länsrätten i Stockholms län fann i beslut den 11 juni 1998 (mål nr Ö 7567-98 E) att Resegarantinämndens beslut kan överklagas oaktat 15 § tredje stycket resegarantilagen. Vidare konstaterades att Länsrätten i Stockholms län var behörig domstol eftersom Resegarantinämnden har prövat frågan som första instans och nämnden har sitt säte Stockholm. Länsrätten har i nu aktuellt mål samma uppfattning som länsrätten gett uttryck för i beslutet den 11 juni 1998. Bolaget är sålunda saklegitimerat i den utsträckning som behövs för den förvaltningsprocessuella prövning som länsrätten gör i det följande. - Bolaget har i länsrätten inte åberopat eller visat ett uppdrag från någon enskild resenär. Den omständigheten att bolaget har återbetalat kostnaderna för resorna till berörda resenärer medför inte i sig att bolaget har rätt att ta i anspråk säkerställda medel enligt resegarantilagen. Med anledning härav kan bolagets överklagande inte prövas i förvaltningsrättslig ordning. Bolagets yrkande i denna del skall därför avvisas. - Länsrätten kan lagligen inte pröva det av bolaget framställda yrkandet om ersättning för rättegångskostnader. Bolagets yrkande i denna del skall därför avvisas. - Länsrätten bifaller bolagets yrkande vad avser frågan om rätt till domstolsprövning vid Länsrätten i Stockholms län och tar upp målet till prövning. - Länsrätten avvisar överklagandet i sin helhet.
Kammarrätten i Stockholm
Bolaget överklagade och yrkade att kammarrätten skulle undanröja länsrättens beslut om avvisning och återförvisa målet till länsrätten för prövning. För det fall kammarrätten fann att en materiell prövning av målet kunde ske i sin helhet i kammarrätten yrkades att kammarrätten med ändring av länsrättens dom skulle bifalla de i länsrätten framställda yrkandena.
Domskäl
Kammarrätten i Stockholm (2001-05-04, Lindgren, Sundlöf, referent, Berglund) yttrade: Bolaget har överklagat ett beslut av Resegarantinämnden den 10 november 1998 angående ersättning enligt resegarantilagen. - Enligt 15 § tredje stycket resegarantilagen får Resegarantinämndens beslut inte överklagas. - En huvudfråga i målet är om detta fullföljdsförbud kan upprätthållas med hänsyn till de krav på domstolsprövning som kan följa av EG-rätten och andra rättskällor. - Motsvarande fråga har varit föremål för Regeringsrättens bedömning i rättsfallet RÅ 1997 ref. 65. Fallet gällde rätten att överklaga ett av Jordbruksverket meddelat beslut beträffande ett på EG-rättslig grund framställt anspråk om ekonomiskt stöd i samband med jordbruksproduktion. Regeringsrätten fann att föreskriften om fullföljdsförbud var oförenlig med EG-rättens allmänna rättsprinciper och att en rätt till domstolsprövning därför förelåg. Av rättsfallet framgår att Regeringsrätten beaktat dels EG-domstolens avgörande i det s.k. Borellimålet (C-97/91-1992/Rec.I s. 6313) - vari uttalats att kravet på rättslig kontroll av varje beslut av nationell myndighet reflekterade en allmän princip inom gemenskapsrätten som härrörde från medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner och som blivit inskrivna i artiklarna 6 och 13 i Europakonventionen - dels artikel F 2 av gemensamma bestämmelser i Maastrichtfördraget, enligt vilken unionen skall som allmänna principer för gemenskapsrätten respektera de grundläggande rättigheterna, såsom de garanteras i Europakonventionen och såsom de följer av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner. - Av artikel 6 i Europakonventionen framgår bl.a. att envar skall, när det gäller att pröva hans civila rättigheter och skyldigheter, vara berättigad till opartisk och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag. - Mot bakgrund av det anförda finner kammarrätten att omständigheterna i förevarande mål är sådana att en rätt till domstolsprövning måste anses föreligga. - När det i ett sammanhang som detta ställs krav på en domstolsprövning uppkommer emellertid frågan om vilka prövningsorgan som är att anse som domstol. Begreppet "domstol" i artikel 6 i Europakonventionen (engelska: "tribunal") är inte klart definierat. Det är ytterst Europadomstolen som fastställer innebörden av detta begrepp vid tolkningen av nämnda artikel i Europakonventionen. - Av Europadomstolens praxis framgår att inte endast traditionella domstolar utan även andra prövningsorgan anses kunna komma i fråga förutsatt att de uppfyller vissa krav. Så har t.ex. i rättsfallet Rolf Gustafson mot Sverige (dom 1997-07-01, 113/1995/619/709) Europadomstolen godtagit Brottsskadenämnden som en oavhängig och opartisk domstol. - För en prövning av om Resegarantinämnden kan anses uppfylla aktuella krav är kravet på opartiskhet av särskilt intresse med hänsyn till nämndens sammansättning. Av 10 § resegarantilagen framgår att nämnden består av ordförande och fyra andra ledamöter, av vilka två utses bland personer som kan anses företräda konsumentintressen och två bland personer som kan anses företräda företagarintressen. Ordföranden skall vara eller ha varit ordinarie domare. Europadomstolen har i rättsfallet Langborger mot Sverige (1989-01-27, Ser. A Vol. 155) funnit att intresseledamöternas deltagande vid prövning av en viss fråga i Bostadsdomstolen inte var förenligt med artikel 6 i Europakonventionen. I rättsfallet görs emellertid uttalanden som visar att Europadomstolen inte har någon invändning mot systemet med intresseledamöter som sådant. Med hänsyn härtill och till omständigheterna i förevarande mål får enligt kammarrättens mening det aktuella kravet på opartiskhet anses uppfyllt. - Enligt kammarrättens mening får vid en sammantagen bedömning den svenska lagregleringen av Resegarantinämndens sammansättning och verksamhet anses vara utformad på sådant sätt att det finns tillräckligt fog för uppfattningen att Resegarantinämnden skulle kunna anses jämställd med domstol såvitt nu är i fråga. Även om det finns omständigheter som i viss mån talar för en motsatt bedömning kan en sådan bedömning i vart fall inte anses så säker att domstol på grund härav äger rätt att åsidosätta det i resegarantilagen intagna fullföljdsförbudet. Vid sådant förhållande borde länsrätten ha avvisat överklagandet redan av denna anledning. På grund av det anförda skall överklagandet i kammarrätten avslås och länsrättens dom upphävas. - Med upphävande av länsrättens dom avslår kammarrätten överklagandet.
Regeringsrätten
Bolaget överklagade och yrkade att Regeringsrätten, med ändring av kammarrättens dom, skulle återförvisa målet till länsrätten för prövning. Bolaget ansåg att Resegarantinämnden utgjorde ett sådant partssammansatt organ som inte uppfyllde kraven på opartiskhet och att nämnden därför inte kunde verka som en domstol i Europakonventionens mening. Det förelåg därför rätt till fullföljd.
Prövningstillstånd meddelades.
Resegarantinämnden har i yttrande anfört att den anser kravet på domstolsprövning enligt Europakonventionen vara uppfyllt genom handläggningen i nämnden, att av 15 § tredje stycket resegarantilagen följer att nämndens beslut inte får överklagas samt att bolaget därför inte haft rätt att få sitt krav prövat av länsrätten.
Regeringsrätten (2002-12-20, Lindstam, Schäder, Melin, Nord, Stävberg) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten delar kammarrättens uppfattning att Resegarantinämnden är att anse som en domstol i Europakonventionens mening. Överklagandet skall därför inte bifallas.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet.