RÅ 2002:13

I en ansökan hos Skatterättsnämnden om förhandsbesked anförde samfälligheten i huvudsak följande. Samfälligheten bildades 1967 och har 47 delägare. Den har styrelse och stadgar fastställda av länsstyrelsen. Samfälligheten är inte inkomstskattepliktig men ingående mervärdesskatt fördelas på samfällighetens delägare i enlighet med bestämmelserna i 8 kap. 4 § 2 mervärdesskattelagen (1994:200). Samfälligheten har upplåtit och kommer att upplåta skogsvägar till företag som skall transportera virke. Dessa företag är inte delägare i samfälligheten och en vägavgift kommer därför att tas ut. Vägarna kommer att upplåtas när behov därav uppkommer. Vägavgiftens storlek bestäms med utgångspunkt i en taxa som tillämpas av skogsbolag m.fl. och grundar sig på transportens längd och mängden transporterat virke. Samfälligheten önskar svar på frågan om vägavgiften skall beläggas med mervärdesskatt.

Skatterättsnämnden (2000-03-24, Wingren, ordförande, Ahlbom, Odéen, Peterson, Rabe, Sjöberg) yttrade: Förhandsbesked. - Samfälligheten är skattskyldig till mervärdesskatt för den med ansökningen avsedda verksamheten. - Motivering. - Samfälligheten skall anses som en samfällighetsförening enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter. Den kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter och är således en juridisk person, som kan vara skattesubjekt i mervärdesskattehänseende. - Samfällighetsföreningen skall, för fastigheter som inte är delägare i föreningen, mot vägavgift för tillfälligt begagnande helt eller delvis upplåta de i samfälligheten ingående vägar som föreningen förvaltar. - En samfällighetsförenings genomförande av den uppgift, för vilken den tillkommit, har inte ansetts innebära att föreningen därigenom i yrkesmässig verksamhet omsätter vara eller tjänst. Bidrag och uttaxeringar från berörda markägare har således inte hänförts till vederlag för varor eller tjänster som omsatts av föreningen (jfr RÅ 1970 Fi 1465). En förutsättning för att sådana omsättningar inte skall anses föreligga får emellertid anses vara att tillhandahållandena avser de delägande fastigheternas egna behov (jfr RÅ83 1:26 och RÅ 1986 not. 675). Om däremot samfällighetsföreningen tillhandahåller varor eller tjänster till utomstående mot ersättning får omsättningar anses föreligga vilka - om de är skattepliktiga - medför skattskyldighet för föreningen om de görs i en yrkesmässig verksamhet (jfr RÅ79 1:15 ang. kommuns tillhandahållande av värme såväl för eget behov som till utomstående). - En verksamhet är enligt 4 kap. 1 § mervärdesskattelagen yrkesmässig, bl.a. om den utgör näringsverksamhet enligt 21 § kommunalskattelagen (1928:370). Samfälligheten får genom upplåtelsen mot ersättning till utomstående av den väganläggning som den förvaltar anses bedriva sådan verksamhet. Enligt 3 kap. 3 § första stycket 10 mervärdesskattelagen är omsättning avseende upplåtelse för trafik av väg inte undantagen från skatteplikt. Samfällighetsföreningen är därför skattskyldig till mervärdesskatt för omsättningarna.

Samfälligheten överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle förklara att upplåtelsen av skogsvägar inte medförde skattskyldighet enligt mervärdesskattelagen. Enligt samfällighetens uppfattning gjordes upplåtelserna för de ingående fastigheternas räkning och inte i form av självständig verksamhet som bedrevs av samfälligheten.

Riksskatteverket bestred bifall till överklagandet.

Regeringsrätten (2002-02-12, Lindstam, Nordborg, Nilsson, Ersson, Dexe) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten gör samma bedömning som Skatterättsnämnden.