RÅ 2002:72

P.R. överklagade beslutet.

AMS överklagade domen och yrkade att kammarrätten, med ändring av länsrättens dom, skulle fastställa styrelsens beslut samt anförde bl.a. följande. AMS menar att de i artikel 69.1 a) i Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 uppställda villkoren innebär att den arbetssökande skall ha stått till den svenska arbetsmarknadens förfogande i åtminstone fyra sammanhängande veckor omedelbart före planerad avresedag. Den sökande skall dessutom ha erhållit beslut om att han har rätt till arbetslöshetsersättning. Ersättningsrätten får inte ha upphört. Den som uppbär tillfällig föräldrapenning för vård av sjukt barn står inte till arbetsmarknadens förfogande. De dagar P.R. uppbar tillfällig föräldrapenning stod hon således inte till arbetsmarknadens förfogande. Hon var då förhindrad att omedelbart ta ett arbete. I förevarande fall måste därför den i artikel 69. 1 a) i förordningen fastställda tidsperioden anses ha brutits. Tidsperioden om åtminstone fyra veckor kan räknas först från första arbetslösa dag efter tid med tillfällig föräldrapenning, dvs. i förevarande fall från och med den 14 oktober 1998. Även om kammarrätten inte delar AMS tolkning av hur fyraveckorsperioden skall vara förlagd hävdar styrelsen att P.R. inte är berättigad till intyg E 303. P.R. anmälde sig på arbetsförmedlingen den 25 september 1998 och anmälde planerad avresedag till den 27 oktober 1998. Under denna tidsperiod stod hon inte till arbetsmarknadens förfogande under sammanlagt fem dagar. I och med detta har hon inte stått till arbetsmarknadens förfogande i åtminstone fyra veckor före planerad avresedag.

P.R. förelades att yttra sig men hördes inte av.

AMS överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle ändra underinstansernas avgöranden och fastställa styrelsens beslut.

Prövningstillstånd meddelades.

P.R. bestred bifall till överklagandet.

Regeringsrätten (2002-11-05, Lavin, Schäder, Ersson, Melin, Nord) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. I artikel 69.1 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen föreskrivs att en anställd eller egenföretagare, som är helt arbetslös och uppfyller villkoren för rätt till förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning och som beger sig till en eller flera andra medlemsstater för att söka arbete där, bibehåller rätten till sådana förmåner under förutsättning att personen i fråga före avfärden varit registrerad som arbetssökande och varit tillgänglig för den behöriga statens arbetsförmedling i åtminstone fyra veckor efter det att han blev arbetslös. Vidare föreskrivs att rätten till förmåner bibehålls under en längsta tid av tre månader från och med den dag då personen upphörde att vara tillgänglig för arbetsförmedlingen i den stat han lämnat.

Av föreskrifter i rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpningen av förordning nr 1408/71 följer att den som vill göra gällande en rätt till de förmåner som följer av artikel 69.1 i förordning 1408/71, skall kunna visa upp ett intyg i vilket den behöriga institutionen i, oftast, hemstaten intygar att han fortfarande har rätt till förmåner. Intyget betecknas E 303.

Regeringsrätten beslutade den 3 maj 2000 att inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen i målet. I en till beslutet fogad bilaga ställdes två tolkningsfrågor till domstolen:

1) Kan en person som befunnit sig i samma situation som P.R. anses ha varit tillgänglig för arbetsförmedlingen i den mening som avses i artikel 69.1 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 under de dagar av arbetslöshetsperioden som hon varit förhindrad att förvärvsarbeta på grund av vård av sjukt barn och är den bedömningen beroende av innehållet i den nationella rätten?

2) Innefattar artikel 69.1 krav på att den arbetssökande under en oavbruten tid av fyra veckor omedelbart före avresan till annan medlemsstat skall ha varit tillgänglig för arbetsförmedlingen?

EG-domstolen har i dom den 21 februari 2002 (mål C-215/00) uttalat följande med anledning av Regeringsrättens begäran om förhandsavgörande.

1) Bedömningen av under vilka förutsättningar någon kan anses ha varit tillgänglig för den behöriga statens arbetsförmedling, i den mening som avses i artikel 69.1 a i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen, i ändrad och uppdaterad lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 118/97 av den 2 december 1996, skall göras enligt bestämmelserna i denna stats lagstiftning.

2) Artikel 69.1 a i förordning nr 1408/71, i ändrad och uppdaterad lydelse enligt förordning nr 118/97, skall tolkas så, att en arbetssökande skall ha varit tillgänglig för den behöriga statens arbetsförmedling under sammanlagt minst fyra veckor efter det att han blev arbetslös för att kunna bibehålla sin rätt till arbetslöshetsförmåner i enlighet med bestämmelsen i fråga, och att det härvid saknar betydelse huruvida denna tidsperiod har varit sammanhängande.

AMS har, sedan styrelsen tagit del av EG-domstolens avgörande, yttrat bl.a. följande. Domstolens ställningstagande innebär att det avgörande för att fastställa när fyra veckor förflutit är den tidpunkt när den sökande som arbetslös senast gjorde sig tillgänglig för den svenska arbetsförmedlingen. För att betecknas som arbetslös och tillgänglig för arbetsförmedlingen skall en person dels vara helt utan arbete, dels vara aktualiserad vid arbetsförmedlingen. Det betyder att det datum från vilket fyraveckorsperioden skall räknas är det datum då båda dessa villkor blev uppfyllda. För att kunna beviljas intyg E 303 skall den sökande dessutom ha uppfyllt villkoren för rätt till arbetslöshetsersättning. Rätten till ersättning skall ha fastställts av den sökandes arbetslöshetskassa. Detta betyder i sin tur att om den sökandes rätt till ersättning fastställs till en senare dag än den då sökanden senast aktualiserades vid arbetsförmedlingen och blev helt utan arbete, fyraveckorsperioden skall räknas från detta senare datum. En person aktualiseras vid arbetsförmedlingen när han skrivs in som arbetssökande. Avaktualisering kan ske dels på den sökandes eget initiativ, dels på arbetsförmedlingens initiativ en vecka efter det att arbetsförmedlingen avanmält den sökande till arbetslöshetskassan och per post meddelat den sökande detta. Om den sökande efter en avaktualisering på nytt skrivs in vid arbetsförmedlingen, blir han på nytt aktualiserad. Det finns inte något annat sätt att fastställa den tidpunkt när en person gjort sig tillgänglig för den svenska arbetsförmedlingen än det datum då personen senast blev aktualiserad vid arbetsförmedlingen. Enligt EG-domstolen behöver perioden om åtminstone fyra veckors arbetslöshet före avresan inte vara sammanhängande. En vecka motsvaras i den svenska arbetslöshetsförsäkringen av fem ersättningsberättigade dagar. Fyraveckorsperioden bör då räknas som 20 helt arbetslösa ersättningsberättigade dagar räknade från den dag arbetslösheten senast inträdde. P.R. uppbar tillfällig föräldrapenning under sammanlagt fem dagar. Under dessa fem dagar stod hon inte till arbetsmarknadens förfogande och hade inte rätt till arbetslöshetsersättning. Hon var dock fortfarande aktuell vid arbetsförmedlingen, dvs. hon var inte avaktualiserad, under dessa dagar. Det betyder att de arbetslösa dagarna såväl före som efter dessa dagar, enligt EG-domstolens beslut, skall räknas in i den erforderliga fyraveckorsperioden. P.R. anmälde sig på arbetsförmedlingen i Sverige den 25 september 1998. Hon var då helt arbetslös och beviljades sedan också arbetslöshetsersättning från samma dag. Samma tre kriterier (aktualiserad vid arbetsförmedlingen, utan arbete och berättigad till arbetslöshetsersättning) var alltså uppfyllda från den dagen, varför fyraveckorsperioden i hennes fall skall räknas från och med den 25 september. P.R:s planerade avresedag, dvs. den dag då hon upphörde att stå till den svenska arbetsmarknadens förfogande var den 27 oktober. Den dagen låg 22 möjliga ersättningsdagar (32 kalenderdagar) efter det att hon senast blev arbetslös. Av dessa 22 dagar hade hon uppburit tillfällig föräldrapenning under fem dagar, varför hon vid avresedagen hade varit arbetslös och tillgänglig för den svenska arbetsförmedlingen under 17 ersättningsdagar. Hon uppfyllde därmed inte villkoret att ha varit arbetslös under minst fyra veckor (20 ersättningsdagar) från det att arbetslösheten inträdde.

P.R. har genmält bl.a. följande. AMS räknar kvalificeringstiden som enbart ersättningsdagar. Av EG-rätten framgår inte att den skall tolkas så utan fastmer skall tiden tolkas rent kalendariskt från tid då någon anmälde sig som arbetssökande utan hänsyn till eventuell hindertid. Hon var inte avaktualiserad utan anmäld som aktiv arbetssökande under perioden.

Regeringsrätten gör följande bedömning.

Av artikel 69.1 i förordning nr 1408/71 framgår att endast den som har varit registrerad som arbetssökande och varit tillgänglig för arbetsförmedlingen i den behöriga staten under en fyraveckorsperiod efter arbetslöshetens inträde har rätt att behålla sina arbetslöshetsförmåner vid resa till annan medlemsstat för att söka arbete.

Det framgår av EG-domstolens förhandsavgörande i målet att de villkor för rätt till bibehållna förmåner som ställs upp i artikel 69.1 är uttömmande och att de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna därför inte får ställa upp ytterligare villkor (domen punkt 19). Det kan således inte för rätt till bibehållna förmåner krävas att den arbetssökande, förutom att ha varit registrerad som arbetssökande och tillgänglig för arbetsförmedlingen under en fyraveckorsperiod, även skall ha uppburit arbetslöshetsersättning för varje dag under den perioden.

EG-domstolen har funnit att bedömningen av under vilka förutsättningar en person kan anses ha varit tillgänglig för arbetsförmedlingen skall göras enligt nationell lagstiftning. Frågan om vem som är tillgänglig för arbetsförmedlingen är emellertid inte reglerad i svensk lagstiftning på annat sätt än att det för rätt till arbetslöshetsersättning enligt 9 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring bl.a. krävs att den sökande är arbetsför och oförhindrad att åtaga sig arbete av viss minsta omfattning, är beredd att anta erbjudet lämpligt arbete och är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen.

Det framgår av utredningen i målet att P.R. den 25 september 1998 anmälde sig som arbetssökande vid svensk arbetsförmedling och att hennes planerade avresedag var den 27 oktober samma år. Under den tid av sammanlagt fem dagar som hon under den mellanliggande tidsperioden vårdade sjukt barn avregistrerades hon inte som arbetssökande vid arbetsförmedlingen. När hon vårdade sitt sjuka barn uppbar P.R. föräldrapenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Det innebär visserligen att hon enligt 20 § lagen om arbetslöshetsförsäkring saknade rätt till arbetslöshetsersättning för dessa dagar. Det finns emellertid inte något som tyder på att hon under dessa enstaka dagar skulle ha varit förhindrad, eller inte ha varit beredd, att anta ett erbjudande om lämpligt arbete. P.R. får således anses ha varit registrerad som arbetssökande liksom även tillgänglig för arbetsförmedlingen under mer än fyra veckor före sin planerade avresa till Frankrike, varför AMS inte hade bort vägra utfärda det begärda intyget. Överklagandet skall därför avslås.