RÅ 2003 not 133
Ersättning för rättegångskostnader kunde inte utgå i mål om rättsprövning / Länsstyrelsen uppmanat innehavare av byggnad att avlägsna den från statens mark / Beslut ansågs inte utgöra myndighetsutövning mot enskild och kunde därför inte bli föremål för rättsprövning då beslutet inneburit att
Not 133. Ansökan av O.W. om rättsprövning av ett beslut enligt rennäringslagen. -Länsstyrelsen i Norrbottens län (2000-10-26 och 2001-02-20) beslutade att avslå en ansökan av O.W. om markupplåtelse för byggnad på statens mark ovanför odlingsgränsen vid Tjatsaljauratj i Arjeplogs kommun. Länsstyrelsen anförde bl.a. följande. Byggnaden har uppförts under år 2000 utan tillstånd från länsstyrelsen och utan bygglov. På platsen har tidigare funnits en förfallen kåta, ursprungligen nyttjad som bostad i samband med bl.a. slåtter i omgivningarna. Den nya byggnaden ligger på torr fjällhed belägen inom Arjeplogs kronoöverloppsmark. Någon handling som styrker annat förhållande har inte redovisats. Byggnaden innebär ytterligare belastning i form av störningar inom ett från renskötselsynpunkt för samebyn känsligt område som redan inrymmer besvärande bebyggelse. Genom området sträcker sig även en s.k. konventionsled, renflyttningsled, fastställd i lag med anledning av konventionen den 9 februari 1972 mellan Sverige och Norge. Länsstyrelsen är mycket restriktiv vid prövning av markupplåtelse för olovligt uppförd byggnad eller byggnad som avses att nyttjas för annat ändamål än det ursprungliga. - O.W. överklagade beslutet. - Regeringen (Jordbruksdepartementet, 2001-07-05) avslog överklagandet och angav följande skäl för sitt beslut: Av handlingarna i ärendet framgår bl.a. att byggnaden uppförts inom Arjeplogs kronoöverloppsmark utan tillstånd från markägaren, staten. Ni har inte styrkt Er rätt till det markområde där byggnaden uppförts. Regeringen delar länsstyrelsens bedömning beträffande förutsättningarna avseende en byggnad som uppförts för att nyttjas för annat ändamål än det ursprungliga ändamålet för en på platsen tidigare belägen byggnad. Överklagandet bör därför avslås. - O.W. ansökte om rättsprövning och yrkade att regeringens beslut skulle upphävas. Han framförde vidare ett antal andra yrkanden, bl.a. avseende bättre rätt än staten avseende viss mark och ersättning för rättegångskostnader. - Regeringsrätten (2003-06-25, Billum, Schäder, Almgren, Kindlund): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen innefattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Frågan om O.W. framför staten har bättre rätt till den mark där hans byggnad är belägen och därmed sammanhängande yrkanden kan inte prövas i förevarande ordning. Regeringsrätten utgår därför vid sina överväganden från att fråga är om kronomark. - För förvaltningen av statens innehav av fastigheter ovanför odlingsgränsen gäller föreskrifterna i rennäringslagen (1971:437) och rennäringsförordningen (1993:384). Enligt 32 § rennäringslagen gäller att på sådan kronomark ovanför odlingsgränsen som står under statens omedelbara disposition får nyttjanderätt upplåtas endast om upplåtelsen kan ske utan avsevärd olägenhet för renskötseln. Frågor om upplåtelse av sådan nyttjanderätt prövas enligt 2 § rennäringsförordningen av länsstyrelsen. Enligt 99 § rennäringslagen överklagas länsstyrelsens beslut om upplåtelse som avses i 32 § samma lag hos regeringen. Ett beslut i fråga om upplåtelse av nyttjanderätt som innefattar en prövning enligt 32 § rennäringslagen kan bli föremål för rättsprövning (RÅ 1999 not. 234). - Regeringsrätten finner att regeringens beslut i den del som rör länsstyrelsens beslut enligt 32 § rennäringslagen inte strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Inte heller har det framkommit något sådant fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut i denna del skall därför stå fast. - Den del av länsstyrelsens beslut som avser avlägsnande av byggnad får anses utgöra en uppmaning från styrelsens sida, i dess egenskap av företrädare för markägaren, till ägaren av byggnaden att avlägsna den. Länsstyrelsen har således endast vidtagit en åtgärd med anledning av att staten ansett att den aktuella byggnaden rubbar statens besittning. - En åtgärd av nu nämnt slag utgör inte myndighetsutövning mot den enskilde. Regeringens beslut i denna del kan därför inte bli föremål för rättsprövning. Ansökningen skall således avvisas i denna del. - O.W:s yrkande om ersättning för rättegångskostnader kan inte lagligen bifallas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast i den del det avser regeringens prövning av upplåtelse av nyttjanderätt enligt 32 § rennäringslagen. - Regeringsrätten avvisar ansökningen i övrigt. - Regeringsrätten avslår yrkandet om ersättning för rättegångskostnader. (fd II 2003-06-11, Hammarberg)