RÅ 2003 not 191
Länsstyrelse uppmanat innehavare av byggnad att avlägsna den från statens mark / Beslut ansågs inte utgöra myndighetsutövning mot enskild och kunde därför inte bli föremål för rättsprövning då beslutet inneburit att
Not 191. Ansökan av E.A. om rättsprövning av beslut ang. upplåtelse av mark på statens mark ovanför odlingsgränsen. – Länsstyrelsen i Västerbottens län beslutade den 8 april 2002 att inte medge någon markupplåtelse för en befintlig byggnad på statens mark ovanför odlingsgränsen vid Tjålmträsket i Sorsele kommun. Som skäl för sitt beslut anförde länsstyrelsen bl.a. att det vid en inventering av byggnader ovanför odlingsgränsen påträffats en byggnad tillhörig E.A., att E.A. begärt att byggnaden skulle få stå kvar, att länsstyrelsen hade behandlat begäran som en ansökan om markupplåtelse, att riksdagen vid flera tillfällen genom lagstiftning och på annat sätt uttryckt stor restriktivitet mot exploatering i landets fjällområden, att länsstyrelsen därför var synnerligen återhållsam med att ge tillstånd till byggnader i dessa områden, att detta särskilt gällde vid privat/enskilt nyttjande samt att tillräckliga skäl för att medge markupplåtelse inte förelåg i E.A:s fall. – E.A. överklagade beslutet och anförde bl.a. att staten inte var ägare av den mark på vilken hans byggnad var belägen. -Regeringen (2003-05-28, Miljödepartementet) avslog överklagandet med följande motivering. Regeringen konstaterar att enligt den fastighetsutredning som lantmäterimyndigheten har gjort är staten ägare till den berörda fastigheten. Regeringen delar länsstyrelsens bedömning att stor restriktivitet skall iakttas vid upplåtelse av mark, särskilt när upplåtelsen sker för fritidsändamål. Överklagandet bör därför avslås. - E.A. ansökte om rättsprövning och yrkade att regeringens beslut skulle upphävas. Han yrkade vidare att Regeringsrätten skulle förklara att han hade bättre rätt än staten till ett område motsvarande en från åren 1919 och 1920 fastställd avvittring på det insynade åbo skatteland och lappskattelandet Byrgfiäll nr 1, till den del det numera betecknades som kronoöverloppsmark och var beläget ovanför odlingsgränsen i Sorsele socken, att Byrgfiäll åbo skatteland - lappskatteland förklarades vara en med andra jordeboksenheter jämställd enhet, vars gränser (rå och rör utförda av lantmätare Jonas Gedda år 1671) är fastställda av Kungl. Maj:ts Befh. 1672 och införda i jordeboken på Riksarkivet i Stockholm, att han förklarades äga bättre rätt än staten till Byrgfiäll åbo skatteland - lappskatteland och med stöd av släktskap i rätt nedstigande led berättigad att enligt blivande dom erhålla lagfart på sin tillkommande del av åbo skatteland Byrgfiäll, att han alternativt förklarades berättigad att söka inrymningsbemyndigande hos länsstyrelsen som åborättsinnehavare till del av åbo skatteland Byrgfiäll - krononybygge och lappskatteland Byrgfiäll enligt lagen (1999:292) om avveckling av stadgad åborätt och landgille, att rätt till jakt och fiske samt djurhållning, inbegripet renskötsel och annat tillgodogörande av markanvändningen, inom Byrgfiäll åbo skatteland skulle förklaras endast tillkomma ägare eller åborättsinnehavare till Byrgfiäll åbo skatteland - krononybygge och lappskattelandet Byrgfiäll, att staten förklarades skyldig att ersätta honom för intrång och förlust av besittning ifråga om Byrgfiäll åbo skatteland från tiden för 1993 års revidering av 1971 års renbeteslag till dess rättelse skedde och att han skulle erhålla ersättning för rättegångskostnader med belopp som senare skulle anges. - Regeringsrätten (2003-11-19, Lavin, Eliason, Wennerström, Ersson, Dexe): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Frågan om E.A. framför staten har bättre rätt till den mark där hans byggnad är belägen och därmed sammanhängande yrkanden kan inte prövas i förevarande ordning. Regeringsrätten utgår därför vid sina överväganden från att fråga är om kronomark. - För förvaltningen av statens innehav av fastigheter ovanför odlingsgränsen gäller föreskrifterna i rennäringslagen (1971:437) och rennäringsförordningen (1993:384). Enligt 32 § rennäringslagen gäller att på sådan kronomark ovanför odlingsgränsen som står under statens omedelbara disposition får nyttjanderätt upplåtas endast om upplåtelsen kan ske utan avsevärd olägenhet för renskötseln. Frågor om upplåtelse av sådan nyttjanderätt prövas enligt 2 § rennäringsförordningen av länsstyrelsen. Enligt 99 § rennäringslagen överklagas länsstyrelsens beslut om upplåtelse som avses i 32 § samma lag hos regeringen. Ett beslut i fråga om upplåtelse av nyttjanderätt som innefattar en prövning enligt 32 § rennäringslagen kan bli föremål för rättsprövning (RÅ 1999 not. 234). - Regeringsrätten finner att regeringens beslut i den del som rör länsstyrelsens beslut enligt 32 § rennäringslagen inte strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Inte heller har det framkommit något sådant fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut i denna del skall därför stå fast. - Den del av länsstyrelsens beslut som avser avlägsnande av byggnad får anses utgöra en uppmaning från styrelsens sida, i dess egenskap av företrädare för markägaren, till ägaren av byggnaden att avlägsna denna. En dylik uppmaning innefattar inte myndighetsutövning mot den enskilde. Regeringens beslut att avslå överklagandet av länsstyrelsens beslut kan i det hänseendet inte bli föremål för rättsprövning. Ansökningen skall därför avvisas i denna del. - E.A:s yrkande om ersättning för rättegångskostnader kan lagligen inte bifallas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast i den del det avser regeringens prövning av upplåtelse av nyttjanderätt enligt 32 § rennäringslagen. - Regeringsrätten avvisar ansökningen i övrigt. - Regeringsrätten avslår yrkandet om ersättning för rättegångskostnader. (fd II 2003-10-29, Bäckström)