RÅ 2003 not 34

Not 34. Ansökan av J.L. om rättsprövning av ett beslut ang. detaljplan. -Kommunfullmäktige i Umeå kommun (2000-12-18) antog detaljplan för delar av Magistern 1 och Preceptorn 2 m.m. inom Ålidhem i kommunen. Sedan J.L. överklagat beslutet avvisade Länsstyrelsen i Västerbottens län (2001-02-28) överklagandet eftersom J.L. inte ansågs vara sakägare i den mening som avses i plan- och bygglagen (1987:10) och inte heller erhållit underrättelse om hur man skulle överklaga kommunens beslut. - Regeringen (2001-05-03, Miljödepartementet) avslog J.L:s överklagande och anförde som skäl för sitt beslut: Regeringen prövar i ärendet endast överklagandet av länsstyrelsens beslut den 28 februari 2001. - Regeringen finner vid denna prövning att det i ärendet inte framkommit att J.L. bor på eller äger mark inom eller i anslutning till planområdet eller att han på annan grund har rätt att överklaga kommunens planbeslut. Regeringen finner således att länsstyrelsens avvisningsbeslut är riktigt. Överklagandet till regeringen bör därför avslås. - J.L. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och anförde bl.a. följande. Den föreslagna höga bebyggelsen kommer att ge upphov till nedsugningseffekter. Detta kommer att leda till att han och övriga omkringboende kommer att utsättas för ökade halter luftföroreningar från värmeverket på Ålidhem. Han har därför haft rätt att överklaga beslutet att anta ifrågavarande detaljplan. Den antagna planen kommer dessutom att vara prejudicerande för den kommande detaljplanen för fastigheten Medicinaren 1 som ligger intill den fastighet där han bor. - Regeringsrätten (2003-03-07, Lavin, Wennerström, Ersson, Dexe, Nord): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Om Regeringsrätten vid en prövning finner att så är fallet och det inte är uppenbart att felet saknat betydelse för avgörandet, skall Regeringsrätten upphäva beslutet. I annat fall skall beslutet stå fast. - Frågan i målet är om regeringens beslut att inte ändra länsstyrelsens beslut att inte ta upp J.L:s överklagande till prövning strider mot någon rättsregel. Sökandens rätt att överklaga beslutet om att anta detaljplanen får avgöras med ledning av den allmänna bestämmelsen i 22 § förvaltningslagen (1986:223). Där föreskrivs att ett beslut får överklagas av den som beslutet angår, om det gått honom emot och beslutet kan överklagas. Enligt praxis gäller som villkor för den enskildes rätt att överklaga ett beslut att detta påverkar hans rättsställning eller berör ett intresse för honom som på något sätt erkänts av rättsordningen. - Regeringsrätten finner att det som J.L. anfört inte visar att han är berörd av detaljplanebeslutet på sådant sätt att han enligt 22 § förvaltningslagen har rätt att överklaga detta. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt han angett. På grund härav och då det inte heller i övrigt klart framgår av omständigheterna att regeringens beslut strider mot någon rättsregel skall beslutet stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 2003-02-19, I. Larsson)

*REGI

*INST