RÅ 2004 not 104

Not 104. Överklagande av A.G. ang. skattetillägg vid inkomsttaxering 1997. - A.G. ägde tillsammans med fem andra personer en fastighet som avyttrades år 1996. A.G. redovisade inte avyttringen i sin deklaration. -Skattemyndigheten i Jönköpings län (1998-01-29) påförde A.G. skattetillägg med 40 procent av den realisationsvinst om 154 570 kr som belöpte på A.G. - A.G. överklagade men Länsrätten i Jönköpings län (1998-11-06, ordförande Jonasson) avslog överklagandet. - A.G. överklagade. - Kammarrätten i Jönköping (2001-05-11, Lihuvudh, Mattsson, referent, Törsleff) avslog överklagandet och yttrade: Genom att inte redovisa den aktuella realisationsvinsten i sin deklaration har A.G. lämnat en sådan oriktig uppgift som utgör grund för påförande av skattetillägg. Skäl att beräkna skattetillägget till lägre belopp än fyrtio procent av den skatt som belöper på underlaget har inte framkommit i målet, jfr även RÅ 1995 ref. 5. Vad A.G. anfört om de omständigheter som lett fram till den redovisning som gjorts i deklarationen kan, mot bakgrund av övriga omständigheter, inte anses utgöra skäl för att efterge skattetillägget. Inte heller vad som anförts om Europakonventionen eller vad som i övrigt framkommit i målet utgör sådana skäl för eftergift, se numera RÅ 2000 ref. 66. Någon möjlighet att delvis efterge skattetillägget föreligger inte, se Regeringsrättens dom den 23 januari 2001. - A.G. fullföljde sin talan. Hon yrkade ersättning för kostnader i länsrätten, kammarrätten och Regeringsrätten. A.G. anförde bl.a. följande. Då skattemyndigheten har haft tillgång till andra delägares realisationsvinstberäkningar som alla utvisade samma realisationsvinst har skattemyndigheten i detta fall kunnat fastställa en realisationsvinst för henne. Hon gjorde också en fyllnadsinbetalning på den skatt som belöpte på realisationsvinsten enligt den skatteberäkning hon erhöll från deklarationsupprättaren. Sammantaget har skattemyndigheten haft tillräckligt med uppgifter för att fastställa den realisationsvinst som hon skulle redovisa. Det måste anses uppenbart att fyllnadsinbetalningen tillsammans med övriga för skattemyndigheten tillgängliga uppgifter var så motstridiga eller oförenliga att en utredningsskyldighet uppkommit för skattemyndigheten. Det är uppenbart oskäligt att ta ut skattetillägg i ett fall som detta. I annat fall bör skattetillägget undanröjas på grund av lång handläggningstid. - Skatteverket tillstyrkte att skattetillägget beräknades efter tjugo procent och anförde bl.a. följande. Ingenting i A.G:s egen självdeklaration indikerar att hon sålt sin andel av fastigheten. De redovisningar av realisationsvinsten som lämnats av övriga delägare utgör inte tillgängligt kontrollmaterial vid granskningen av A.G:s deklaration. En fyllnadsinbetalning indikerar inte på något sätt att just en fastighetsförsäljning ägt rum. Någon utredningsskyldighet har således inte uppkommit för skattemyndigheten på grund av fyllnadsinbetalningen. Det är genom det kontrollmaterial som lämnats om sökta lagfarter som skattemyndigheten har blivit uppmärksammad på försäljningen. Kontrollmaterialet, som är att anse som för skattemyndigheten normalt tillgängligt kontrollmaterial, har varit tillgängligt för skattemyndigheten före november månads utgång taxeringsåret. Skattetillägget skall därför med stöd av 5 kap. 1 § tredje stycket taxeringslagen (1990:324), TL, beräknas efter tjugo procent. - Regeringsrätten (2004-06-02, Nordborg, Eliason, Wennerström, Kindlund, Hamberg): Skälen för Regeringsrättens avgörande(en inledande redogörelse för omständigheterna utelämnad).Enligt 5 kap. 1 § första och andra styckena TL i den vid 1997 års taxering tillämpliga lydelsen skall den som har lämnat oriktig uppgift till ledning för sin taxering påföras skattetillägg med fyrtio procent av den skatt som, om den oriktiga uppgiften hade godtagits, inte skulle ha påförts honom. Enligt paragrafens tredje stycke skall avgiftsberäkningen i stället ske efter tjugo procent, om den oriktiga uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med ledning av kontrollmaterial som normalt är tillgängligt för skattemyndigheten och som varit tillgängligt för myndigheten före utgången av november taxeringsåret. - Skatteverket (tidigare skattemyndigheten) skall enligt 3 kap. 1 § TL se till att ärendena blir tillräckligt utredda. - I 5 kap. 6 § första stycket TL i tillämplig lydelse fanns bestämmelser om att den skattskyldige under vissa förutsättningar kunde befrias från skattetillägg. - A.G:s underlåtenhet att lämna uppgift om fastighetsförsäljningen i sin självdeklaration innebär att hon lämnat en sådan oriktig uppgift som enligt 5 kap. 1 § TL skall föranleda påförande av skattetillägg. Det förhållandet att andra delägare redovisat fastighetsförsäljning och att skattemyndigheten erhållit underrättelse om avyttringen samt att A.G. gjort en fyllnadsinbetalning avseende den skatt som beräknades belöpa på realisationsvinsten utgör inte sådana omständigheter som medför att något utredningsansvar, som har betydelse för frågan om skattetillägg skall påföras, kan anses ha uppkommit för skattemyndigheten. Inte heller är omständigheterna sådana att det föreligger skäl för befrielse från skattetillägget. - Frågan i målet blir då om skattetillägget skall tas ut med tjugo eller fyrtio procent av skattebeloppet. - I rättsfallet RÅ 2002 ref. 75 fann Regeringsrätten att, när en skattskyldig lämnat oriktig uppgift genom att inte redovisa en fastighetsförsäljning, skattetillägget skulle beräknas efter endast tjugo procent. Regeringsrätten hänvisade till att försäljningen framgått av sådan underrättelse om sökt lagfart som författningsenligt skulle lämnas av vederbörande myndighet till skattemyndigheten. Även i det nu aktuella målet har skattemyndigheten författningsenligt underrättats om försäljningen. Situationen är således jämförbar med den som förelåg i det nämnda rättsfallet. Mot bakgrund härav skall skattetillägg även i detta mål påföras med tjugo procent av underlaget. - A.G. har tillsammans med sin make Å.G., som för egen del överklagat det skattetillägg som påförts honom i anledning av underlåten redovisning av hans del av realisationsvinsten från försäljningen av nu aktuell fastighet (mål nr 4194-01), yrkat ersättning för kostnader i länsrätten med 11 000 kr, för kostnader i kammarrätten med 28 831 kr samt för kostnader i Regeringsrätten med 3 125 kr. Eftersom A.G. delvis har vunnit bifall till talan i målet är hon berättigad till ersättning för sina kostnader. Ersättning bör beviljas henne med skäliga 2 500 kr, 7 000 kr och 1 500 kr. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar, med delvis bifall till överklagandet och med ändring av kammarrättens dom, att skattetillägg skall påföras med tjugo procent av underlaget. - Regeringsrätten beviljar A.G. ersättning enligt lagen om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. med 2 500 kr för kostnader i länsrätten, med 7 000 kr för kostnader i kammarrätten och med 1 500 kr för kostnader i Regeringsrätten. (fd I 2004-04-28, Erliksson) - (Anm. Samtidigt avgjordes med samma utgång målet nr 4194-01 avseende Å.G.)

*REGI

*INST