RÅ 2004 not 107

Not 107. Överklagande av Socialnämnden i Vänersborgs kommun ang. bistånd enligt socialtjänstlagen. -Socialnämnden i Vänersborgs kommun (2002-09-04) beviljade inte U.B. bistånd för kostnad för utförd behandling på Nämndemansgården; enligt nämnden betraktades U.B:s ansökan som en biståndsansökan eftersom behandlingen genomförts utan samverkan med nämnden. - U.B. överklagade beslutet. Han åberopade att han kontaktat nämnden per telefon den 14 mars 2002, sex dagar innan behandlingen påbörjades. Enligt U.B. borde han då ha uppmanats att göra en ansökan. - Länsrätten i Vänersborg (2002-11-21, ordförande Brydolf): Oavsett om ansökan prövas retroaktivt för bistånd till vistelse på behandlingshem eller som en ansökan om ekonomiskt bistånd för betalning av skuld finner länsrätten att ansökan skall prövas enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453), SoL. För att vara berättigad till bistånd för vistelse på behandlingshem skall vården ske i samråd med socialnämnden. I målet är ostridigt att U.B. inkom med ansökan om bistånd först efter det att behandlingen var avslutad. Det har, enligt länsrättens mening, inte framkommit sådana speciella omständigheter som krävs för att retroaktivt bevilja bistånd för vistelse på behandlingshem varför ansökan skall prövas som bistånd för betalning av skuld. Då U.B. trots förfrågan och skäligt rådrum inte lämnat uppgifter om sin ekonomiska situation kan överklagandet inte bifallas. - Länsrätten avslår överklagandet. - U.B. överklagade och vidhöll sitt yrkande om bistånd. - Kammarrätten i Göteborg (2003-09-09, Nordberg, Nilsson, referent, Svanholm): Genom telefonsamtalet den 14 mars 2002 har socialförvaltningen fått kännedom om sådana omständigheter att den haft anledning att anta att U.B. var i behov av dess hjälp. Socialnämnden har inte bestritt att U.B. hade behov av vård för sitt missbruk men har invänt att den inte gavs tillfälle att utreda detta behov. Med hänsyn till U.B:s uppgifter vid telefonsamtalet hade socialnämnden bort inleda utredning snarast. Det framgår inte att han på något sätt skulle ha hindrat nämnden att påbörja en sådan utredning. Eftersom det sålunda ålegat nämnden att utan dröjsmål inleda utredning och detta inte gjorts, har nämnden inte visat att det funnits andra likvärdiga möjligheter att tillgodose U.B:s vårdbehov vilka det varit rimligt att pröva i första hand. Då socialnämnden inte har bestritt att vård i behandlingshem varit nödvändig för honom kan annat inte antas än att sådan krävts i den situation som han befann sig i. U.B. har således rätt till ekonomiskt bistånd till behandlingen på Nämndemansgården. Därvid skall avdrag göras enligt 8 kap. 1 § SoL. Det ankommer på socialnämnden att med tillämpning av nämnda lagrum närmare utreda med vilket belopp biståndet skall utgå. - Med bifall till överklagandet och ändring av länsrättens dom förordnar kammarrätten att ekonomiskt bistånd skall utgå för U.B:s vistelse på Nämndemansgården. - Kammarrätten överlämnar handlingarna i målet till socialnämnden för beräkning av biståndets belopp. - Socialnämnden överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle undanröja kammarrättens dom och fastställa länsrättens dom samt besluta att kammarrättens dom inte skulle gälla omedelbart. Nämnden anförde bl.a. att dess utredningsskyldighet endast kunde omfatta ansökningar där den enskilde lämnar det underlag som behövs för att nämnden skall kunna bedöma biståndsbehovet. - Regeringsrätten beslutade den 30 oktober 2003 att den överklagade domen tills vidare inte skulle gälla. - Regeringsrätten (2004-06-03, Nordborg, Eliason, Wennerström, Almgren, Hamberg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 5 kap. 9 § SoL framgår att socialnämnden aktivt skall sörja för att den enskilde missbrukaren får den hjälp och vård som han eller hon behöver för att komma ifrån missbruket. Socialnämnden skall enligt samma bestämmelse i samförstånd med den enskilde planera hjälpen och vården och noga bevaka att planen fullföljs. Enligt 11 kap. 1 § samma lag skall socialnämnden utan dröjsmål inleda en utredning av vad som genom ansökan eller på annat sätt har kommit till nämndens kännedom och som kan föranleda någon åtgärd av nämnden. Av rättsfallen RÅ 1989 ref. 90 I och II framgår att en naturlig utgångspunkt när det gäller tidpunkten för inträdandet av socialtjänstens ansvar för insatserna i ett individuellt ärende är när en ansökan om bistånd görs eller när nämnden på annat sätt får kännedom om att en enskild kan antas vara i behov av hjälp från nämnden. - I målet är ostridigt att U.B. tog kontakt med socialnämnden per telefon den 14 mars 2002 och att han och handläggaren diskuterade olika behandlingsalternativ för hans alkoholmissbruk samt nämndens handläggningsrutiner. Det är vidare ostridigt att U.B. erbjöds ett möte med nämnden men avböjde. Åsikterna går isär om när detta möte skulle komma till stånd. Den 20 mars 2002 skrev U.B. in sig på Nämndemansgården för behandling. Efter avslutad behandling ansökte han om ersättning för sina kostnader för behandlingen med 69 000 kr. - U.B. har i yttrande till länsrätten uppgett att han inte uttryckligen bett om hjälp vid telefonsamtalet den 14 mars 2002. Vidare framgår att han under telefonsamtalet avböjt ett erbjudande om ett möte med nämnden för att diskutera hans eventuella behov av biståndsinsatser. Av utredningen i målet framgår inte att U.B. tidigare varit aktuell hos socialnämnden för missbruksproblem. - Det kan enligt Regeringsrättens mening inte begäras att en utredning skall påbörjas i det fall den enskilde avvisar erbjuden kontakt för att utreda ett eventuellt hjälpbehov, om inte omständigheterna är sådana att nämnden oberoende av den enskildes vilja är skyldig att handla. I förevarande fall kan socialnämnden inte anses skyldig att enligt 5 kap. 9 § SoL svara för att det behov av vård för sitt missbruk som U.B. kan ha haft blev tillgodosett. Den ansökan om ersättning för vårdkostnaden som inkom till socialnämnden efter avslutad behandling skall således, som länsrätten funnit, prövas som en ansökan om bistånd enligt 4 kap. 1 § SoL. U.B. har inte inkommit med uppgifter om sin ekonomiska situation. Socialnämnden har därför haft fog för sitt avslagsbeslut. - Regeringsrättens avgörande. Med bifall till överklagandet upphäver Regeringsrätten kammarrättens dom och fastställer det slut som länsrättens dom innehåller. (fd I 2004-04-28, Ehrnrooth)

*REGI

*INST