RÅ 2004 not 127
Bygglov krävdes inte för uppsättande av fasadflagga
Not 127. Överklagande av E. Communications AB ang. bygglov. -Byggnadsnämnden i Linköpings kommun (2001-01-18, § 25) beslöt att avslå en ansökan om bygglov avseende montering av en flagga på fasaden, fastigheten Epåletten 8, mot Bokhållaregatan. - Byggnämnden hade som motivering till sitt beslut om avslag angett 3 kap. 1 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, samt plan- och bygglovsavdelningens yttrande. I yttrandet anfördes att den aktuella byggnaden, Centralpalatset, var ett välbevarat exempel på jugendstil ritat 1907. I en kulturhistorisk inventering var byggnaden klassificerad som "1A-hus" och bedömd vara en framträdande representant för sin tids byggnadsskick med en välbevarad exteriör. En omfattande fasadrenovering utfördes under mitten av 90-talet då fasaden rensades från reklam och en enhetlig skyltning genomfördes. Monteringen av flaggfästet och flaggan stred mot de kulturhistoriska och miljömässiga värdena utmed Bokhållaregatan och fastigheten Centralpalatset. - R.E., vd för E. Communications AB, överklagade beslutet och anförde härvid i huvudsak följande. E. Communications AB har haft flaggan på fasaden i ca fyra år. Dessförinnan hade även tidigare hyresgäst en flagga på fasaden. Flaggan är en identitets- eller symbolflagga som visar företagsnamnet. Det är inte fråga om någon reklam. Vid uppsättandet av flaggan anbringades även ny fästanordning. Byggnämdskontorets krav att inkomma med begäran om bygglov för att få behålla företagets symbolflagga, samt beslutet att inte bevilja bygglov, är inkonsekvent och strider mot det förhållandet att andra företag i Linköping använder sig av liknande flaggor. Företaget har särbehandlats och härmed diskriminerats med anledning av beslutet. Flaggan sitter en våning upp och den stör inte de kulturhistoriska eller miljömässiga värden som byggnämnden åberopar. Byggkontoret har inte heller kunnat ge någon alternativ placering av flaggan. Fastighetsägaren, Malmstaden, har ingen erinran mot fasadflaggan och har uttalat att den nuvarande placeringen är den enda och bästa placeringen. - I skrivelse som inkom 2001-03-08 anförde företaget vidare med åberopande av Regeringsrättens dom RÅ81: 2:36 att fastighetsägare har rätt att utan bygglov sätta upp reklamflaggor o. dyl. - Länsstyrelsen i Östergötlands län (2001-04-12) upphävde det överklagade beslutet och anförde följande. Inom detaljplanelagda områden krävs enligt 8 kap 3 § punkt 2 PBL bygglov för skyltar. Enligt 8 kap. 11 § PBL skall ansökningar om bygglov bifallas om åtgärden bl.a. inte strider mot detaljplanen och uppfyller kraven i 3 kap. 1, 2 och 10-18 §§ PBL. - I fråga, om sådana skyltar som omfattas av krav på bygglov skall enligt 3 kap. 14 § andra stycket PBL föreskrifterna i 3 kap. 1 och 2 §§ om byggnader tillämpas. I 3 kap. 1 § PBL anges bl.a. följande. Byggnader skall placeras och utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stadsbilden och kulturvärdena på platsen. Byggnader skall ha en yttre form och färg som är estetiskt tilltalande, lämplig för byggnaderna som sådana och som ger en god helhetsverkan. - Länsstyrelsen uppfattar företagets överklagande så att man i första hand yrkar att byggnämndens beslut upphävs på den grunden att bygglov ej erfordras och i andra hand att bygglov, om det fordras, beviljas. - För fastigheten Epåletten 8 gäller en stadsplan som vann laga kraft den 25 maj 1951, vilken gäller som detaljplan enligt 17 kap. 4 § PBL. Detaljplanen innehåller inga bestämmelser vilka i sig kan anses utgöra hinder mot fasadflagga. - En första fråga i ärendet är alltså huruvida en fasadflagga är att likställa med en skylt och därmed fordrar bygglov. Förarbetena lämnar inga klargöranden. I kommentaren till PBL anges under 8 kap. 3 § punkt 2 att en affisch inte torde räknas som skylt men däremot en anslagstavla för uppsättande av affischer. Fasadflaggor nämns inte. - I rättsfallet RÅ 1981 2:36 behandlade Regeringsrätten en fråga huruvida vissa flaggor var att anse som skylt. Rätten ansåg att flaggor med fästanordning (sex flaggor försedda med företagsnamn, ca 60 cm höga och 40 cm breda, uppsatta på byggnad som förklarats utgöra byggnadsminne) varken kunde utgöra skyltar eller andra fasta anordningar som avsågs i 52 § byggnadsstadgan (1959:612). - Den i ärendet aktuella flaggan sitter ca 4,4 meter ovanför gatumark, flaggstången är 1,8 meter lång och flaggan är 1,5 meter bred och 1 meter hög. En flagga är till sin natur inte lika beständig som en skylt. Möjligheten finns att både byta ut samt ta ner en flagga i textil. - Länsstyrelsen finner att den i ärendet aktuella fasadflaggan inte har sådan utformning att den är att jämställa med skylt. Inte heller kan åtgärderna att montera flaggstång och fäste samt att hänga upp den aktuella flaggan utgöra sådan ändring av fasaden som avsevärt påverkar byggnadens yttre utseende (8 kap. 3 § punkt 1 PBL). Uppsättandet av flaggan kan därmed inte anses fordra bygglov. Anledning föreligger då inte att ingå i bedömning enligt 3 kap. 14 § andra stycket PBL av flaggornas förenlighet med reglerna i 3 kap. 1 och 2 §§ PBL. - Byggnämndens beslut skall därför upphävas. - Byggnadsnämnden i Linköpings kommun överklagade länsstyrelsens beslut och yrkade att flaggan skulle jämställas med skylt och därmed skulle bedömas enligt reglerna i 3 kap. 1 och 2 §§ PBL. Nämnden anförde till stöd för sitt överklagande bl.a. följande. Frågan gäller i första hand om flaggan är att jämställa med skylt och därmed bygglovspliktig. Länsstyrelsen hänvisar till ett rättsfall RÅ81 2:36, där flaggorna är tämligen små (0,6 x 0,4) dm, vilket är en avsevärd skillnad jämfört med E. Communications flagga, som är (1,0 x 1,5) m. Centralpalatset har genomgått en grundlig fasadrenovering, där man bestämde sig för ett enhetligt utförande av skyltar, något som är unikt i Linköping. Det är inte heller relevant att jämföra med om andra företag har meddelats bygglov eller inte för sina skyltar eller flaggor. Alla ärenden bedöms efter sina förutsättningar och i sin specifika miljö. Byggnadsnämndskontoret har föreslagit ett annat läge för flaggan, vid entrén mot Stora Torget, där övriga kontor i fastigheten redan idag samsas om skyltyta i befintlig gemensam skylt. E. Communications AB har här en skyltplats. Skulle företaget få placera sin flagga/skylt separat vid sina fönster mot Bokhållaregatan skulle detta definitivt vara en särbehandling av ärendet. För att undvika detta skulle i så fall resterande företag också få tillåtelse att sätta upp reklamflaggor vid sina fasadrevir. Följden skulle bli att fasaden översållades med flaggor. - Länsstyrelsen vidhöll sitt beslut. - E. Communications AB motsatte sig bifall till överklagandet. Bolaget anförde till stöd för sin talan bl.a. följande. I de kommuner som inte kräver bygglov för fasadflaggor har inte alla företag flagga. Det är bara vissa företag som väljer att ha en flagga för identifiering. I Malmö kommun som inte har krav om bygglov har bolaget en fasadflagga utanför sitt kontor två våningar upp ett kvarter från Stortorget mitt i de gamla kulturkvarteren. Bolaget vänder sig mot att man likställer en flagga med en skylt. Det ligger ett betydligt större symbolvärde i att hissa en flagga jämfört med att sätta upp en skylt. Byggnämnden har inte föreslagit annat läge för flaggan, utan den har okänsligt menat att bolaget kunnat nöja sig med en adresskylt vid ingången till fastigheten tillsammans med övriga företag. Det är uppenbart att flagga och skylt är synonyma begrepp för Byggnämnden men inte för bolaget. - Företrädare för bolaget anförde vidare att man kände sig diskriminerad, eftersom andra företag i Linköping fick ha fasadflagga antingen det krävts bygglov eller inte. - Länsrätten i Östergötlands län (2001-08-21, ordf. Lagergren) avslog överklagandet och yttrade, efter att inledningsvis redogjort för ärendets bakgrund, följande. Länsstyrelsen har i sitt beslut funnit att den fasadflagga som E. Communikations AB har haft hissad utanför sitt fasadrevir inte är att jämställa med skylt och att flaggan med fästanordning inte heller utgör en sådan anordning som avsevärt påverkar byggnadens yttre utseende. Som länsstyrelsen konstaterat finns det i gällande stadsplan inte några regler som utgör hinder mot fasadflagga. Länsrätten delar den bedömning som länsstyrelsen har gjort. Vad Byggnämnden i Linköpings kommun anfört föranleder ingen annan bedömning. Överklagandet bör därför avslås. - Byggnämnden överklagade och yrkade att kammarrätten skulle upphäva länsstyrelsens och länsrättens avgöranden. Till stöd härför anförde nämnden i huvudsak följande. I 8 kap. 3 § 1 PBL anges ett antal åtgärder som är bygglovspliktiga på grund av deras påverkan på byggnaden. En av dessa är förändringar som avsevärt påverkar utseendet. Enligt andra punkten i samma lagrum erfordras bygglov för att sätta upp skyltar. Sådana skall enligt 3 kap. 14 § PBL vara estetiskt tilltalande, lämpliga för byggnaden och ge en god helhetsverkan. Konsekvensen av att inte bedöma större flaggor som bygglovpliktiga torde bli att många företag väljer att sätta upp sådana för att slippa bygglovgranskning och den därmed förenade kostnaden. Detta kan medföra en förvanskning av den känsliga innerstadsmiljön. Den aktuella byggnaden - "Centralpalatset" - med sin samordnade skyltning i gatunivå tål inte en sådan påverkan utan att bli förvanskad. Linköpings innerstad har utpekats som riksintresse för kulturminnesvården och Centralpalatset är en av de finaste byggnaderna vid Stora Torget. - E. Communications AB bestred bifall till överklagandet och anförde i huvudsak följande. Kommunen har godtagit ett stort antal flaggor i innerstaden. För vissa av dessa har bygglov beviljats. - Kammarrätten (2001-12-12, Nordling, Ramberg, von Strokirch): Fråga i målet är i första hand om den i målet aktuella "flaggan" är att anse som en skylt för vilken bygglov fordras. I bygglagstiftningen finns inte någon definition av begreppen skylt eller flagga. Kravet i 8 kap. 2 § PBL om bygglov för uppsättande av skylt överensstämmer nära med bestämmelserna i 54 § byggnadsstadgan. Avsikten synes inte ha varit att PBL i detta hänseende skulle medföra någon ändrad praxis. Viss vägledning kan därför hämtas i utformningen av 52 § byggnadsstadgan. Enligt detta författningsrum skulle en skylt till form, färg och utförande, i övrigt fylla skäliga anspråk på prydlighet och vara lämpad för platsen. Särskilt skulle tillses att den ej inverkade menligt på stadsbilden och att den ej skymde sikt längs gata. Någon bestämmelse om vilka material en skylt kan tillverkas av finns inte. - Med flagga avses i vanligt språkbruk en duk avsedd att hissas på en stång. Den är vanligen rektangulär och hissas med kortsidan längs stången. Av i målet företedda fotografier framgår att i målet inte är fråga om en sådan flagga. - De skäl som legat till grund för kravet på bygglov för skyltar måste rimligen också gälla anordningar av tyg. Det får anses vara den visuella effekten - inte materialet - som är avgörande för om anordningen skall utgöra skylt i PBL:s mening. Gällande lagstiftning utesluter inte att en skylt kan vara utförd i tyg. Utredningen i målet talar vid en samlad bedömning för att målet avser en skylt för vilken krävs bygglov. Det ankommer i första hand på länsstyrelsen att pröva om byggnämnden borde ha meddelat bygglov härför. Målet skall därför återförvisas dit. - Med bifall till överklagandet upphäver kammarrätten länsrättens dom och länsstyrelsens beslut samt återförvisar målet till länsstyrelsen som har att pröva, om bygglovsansökan för skylt skall bifallas. - E. Communications AB överklagade kammarrättens dom och yrkade att Regeringsrätten med upphävande av kammarrättens dom skulle förklara att bygglov inte erfordrades för montering av flagga på husfasad och anförde bl.a. följande. En flagga utgör en symbol och skyltar används för hänvändelse och som reklam. Nästan alla stora företag samt företag av en viss karaktär har valt att ha en flagga som företagssymbol som medarbetarna kan samlas kring. Externt utgör den en viktig del av företagets profil. Det är en kraftig förvrängning av det svenska språket att definiera dessa typer av flaggor - viktiga symboler - som reklamskyltar. När byggnämnden hävdar att det finns reklamskyltar gjorda av textil sammanblandar man sannolikt dessa med vad man korrekt kallar för banderoller, som är tillverkade i textil eller i någon form av plast och används för reklam av oftast tillfällig art. - Byggnämnden bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Skyltar förekommer av såväl plåt, trä som textilfiber. Avgörande för bedömningen torde vara att det rör sig om en fast monterad anordning för reklam eller företagsnamn. Om den aktuella flaggan vore utförd av t.ex. plåt skulle ingen tvekan råda om att den skulle vara bygglovspliktig. Det faktum att den är av textilt material skall inte vara avgörande för bedömningen. I många kommuner görs bedömningen att större reklamflaggor (från ca 1,5 kvm och däröver) kräver bygglov då de innebär en förändring av fasaden och också påverkar stadsbilden. Mindre flaggor samt nationsflaggor är undantagna från bygglov. Denna policy presenteras i många kommuner i form av stadsmiljöprogram, skyltprogram, råd och riktlinjer etc. - Regeringsrätten (2004-06-21, Lavin, Sandström, Dexe, Nord, Stävberg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Den anordning som är i fråga i målet avviker inte på ett avgörande sätt från de anordningar som var föremål för prövning i rättsfallet RÅ81 2:36. Regeringsrätten instämmer därför i länsstyrelsens och länsrättens bedömning att bygglovsplikt inte föreligger. - Regeringsrättens avgörande. Med bifall till överklagandet upphäver Regeringsrätten kammarrättens dom och fastställer det slut länsrättens dom innehåller. (fd II 2004-05-26, Bäckström)