RÅ 2004 not 173

Not 173. Ansökan av M.L. och C.C. om rättsprövning av ett beslut ang. förköp av fastighet - Enligt köpekontrakt den 24 april 2002 sålde Risinge församling fastigheten Hårstorp 2:90 i Finspångs kommun till M.L. och C.C. - Kommunen beslutade att utöva förköpsrätt i anledning av köpet. - M.L. och C.C. bestred förköpsrätten. - Kommunen ansökte om regeringens tillstånd till förköpet. Kommunen åberopade bl.a. att den ifrågavarande fastigheten ingick i gällande översiktsplan och att fastigheten enligt förslag till detaljplan avsågs att användas för industriell verksamhet (småindustri, handel och service). - M.L. och C.C., som hade för avsikt att starta ett gruppboende för förståndshandikappade i den befintliga byggnaden på fastigheten, motsatte sig ansökningen medan den tillstyrktes av länsstyrelsen. -Regeringen (Miljödepartementet, 2003-06-18)gav kommunen tillstånd till förköp med följande motivering: Regeringen finner det visat att fastigheten Hårstorp 2:90 utgör sådan fast egendom som med hänsyn till den framtida utvecklingen krävs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning. Förutsättningarna för förköp enligt 1 § första stycket förköpslagen (1967:868) är därmed uppfyllda. Det har inte framkommit något som innebär att det är oskäligt att förköp sker med hänsyn till förhållandet mellan köpare och säljare eller villkoren för eller omständigheterna vid försäljningen. Det har inte heller i övrigt framkommit sådana omständigheter som innebär att tillstånd till förköp bör vägras enligt 9 § förköpslagen. Kommunens ansökan om tillstånd till förköp av Hårstorp 2:90 bör därför bifallas. - I ansökningen om rättsprövning yrkade M.L. och C.C. i första hand att Regeringsrätten skulle fastställa att förköp inte fick ske och i andra hand att ärendet skulle återförvisas till regeringen. De gjorde gällande att beslutet stred mot 1 § första stycket, 4 § och 9 § första stycketförköpslagen samt mot egendomsskyddet och proportionalitetsprincipen i Europarätten. Vidare hävdade de att beslutet kränkte deras etableringsfrihet. M.L. och C.C. anförde bl.a. följande. Förköpet innebar ett ingrepp i deras ekonomiska och personliga förhållanden och även i församlingens intresse att bostadsbyggnaderna bevaras och används för sitt ändamål. Kommunen har i realiteten avstått från förköp varför rätten därtill förfallit. Det faktiska syftet med förköpet var inte att erhålla mark för industrietablering utan att skaffa en bostad till kommundirektören - bostaden används sedan denne flyttat av en annan tjänsteman i kommunen. Kommunen har lagt ner kostnader om ca 160 000 kr på bostadsfastigheten vilket ger vid handen att det inte kommer att ske någon etablering av industrier på området inom överskådlig tid. Förköpet innebär ett oskäligt ingrepp i sökandenas äganderätt. De har de kunskaper som behövs för att driva den tilltänkta verksamheten och fastigheten är synnerligen lämplig för ändamålet. - M.L. och C.C. yrkade ersättning för kostnader i målet. - Regeringsrätten (2004-09-30, Eliason, Hulgaard, Wennerström, Kindlund, Hamberg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Vad som framkommit i målet medför inte att kommunen kan anses ha avstått från att åberopa förköpsrätt i fråga om den aktuella försäljningen. Inte heller har framkommit att regeringen felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det bedömningsutrymme som föreligger i ärenden av ifrågavarande slag eller att beslutet står i strid med äganderättsskyddet eller proportionalitetsprincipen enligt Europarätten. Beslutet kan inte anses strida mot etableringsfriheten enligt EG-rätten. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökandena har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att beslutet på något annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Ersättning av allmänna medel för ombudskostnader kan inte beviljas i rättsprövningsmål. Inte heller kan kommunen åläggas att betala sökandenas kostnader. Yrkandena härom skall därför avslås. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. - Regeringsrätten avslår yrkandena om ersättning för rättegångskostnader. (fd II 2004-09-07, Liljeros)

*REGI

*INST