RÅ 2004 not 65

Not 65. Överklagande av L-B.C. ang. handikappersättning. - L-B.C. ansökte om handikappersättning hos Östergötlands läns allmänna försäkringskassa i november 1999 på grundval av närmare angivna uppgifter om hjälpbehov och merutgifter. Försäkringskassan avslog ansökan i beslut den 22 maj 2000. L-B.C. överklagade beslutet hos Länsrätten i Östergötlands län och yrkade att han skulle beviljas handikappersättning med 36 procent av prisbasbeloppet. Länsrätten biföll överklagandet i dom den 28 november 2000. Försäkringskassan överklagade länsrättens dom hos Kammarrätten i Jönköping som meddelade prövningstillstånd samt förordnade att länsrättens dom tills vidare inte skulle gälla. L-B.C. yrkade att muntlig förhandling skulle hållas. I beslut i protokoll den 8 november 2001 fann kammarrätten muntlig förhandling obehövlig och avslog yrkandet därom. L-B.C. bereddes tillfälle att skriftligen inkomma med de ytterligare uppgifter han önskade åberopa. I dom den 7 mars 2002 upphävde kammarrätten länsrättens dom och fastställde försäkringskassans beslut. - L-B.C. överklagade och yrkade i första hand att Regeringsrätten skulle förklara honom berättigad till handikappersättning med 36 procent av prisbasbeloppet. I andra hand yrkade han att Regeringsrätten skulle undanröja kammarrättens beslut och dom och visa målet åter till kammarrätten för muntlig förhandling och ny prövning. Vidare begärde han att Regeringsrätten skulle hålla muntlig förhandling. Han anförde bl.a. att de frågetecken som fanns i målet hade kunnat rätas ut vid en muntlig förhandling och att artikel 6 i Europakonventionen kränkts genom kammarrättens avslag på hans begäran om muntlig förhandling. - Riksförsäkringsverket ansåg att L-B.C. inte var berättigad till handikappersättning och att muntlig förhandling inte var behövlig i målet. Verket anförde bl.a. att frågorna i målet inte skulle komma att belysas bättre vid en muntlig förhandling och att L-B.C. inte till stöd för att muntlig förhandling skulle hållas i målet uppgett att han mer ingående ville redogöra för sina merkostnader och sitt hjälpbehov. -Regeringsrätten (2004-04-05, Lavin, Ersson, Dexe, Nord): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten har nu att ta ställning till frågan om kammarrätten borde ha hållit muntlig förhandling. - Enligt 9 § tredje stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) skall muntlig förhandling hållas i länsrätt och kammarrätt om enskild som för talan begär det samt förhandlingen inte är obehövlig och inte heller särskilda skäl talar mot det. Av förarbetena till lagen (prop. 1971:30 Del 2 s. 537) framgår att rätten bör ta stor hänsyn till parts önskemål om muntlig förhandling. Frågan huruvida en muntlig förhandling är obehövlig eller inte bör i första hand bedömas mot bakgrund av den föreliggande utredningen i målet men även andra faktorer kan tillmätas betydelse, t.ex. att målet är mycket viktigt för den enskilde och att han genom förhandlingen kan få en bättre förståelse för innebörden av det blivande avgörandet i målet. - Europadomstolen har i två domar den 12 november 2002 i mål rörande rätten till handikappersättning (Lundevall resp. Salomonsson mot Sverige) funnit att kammarrätt, trots att begäran om muntlig förhandling inte hade framställts i länsrätt, borde ha tillmötesgått klagandenas begäran om en sådan förhandling i kammarrätten. Europadomstolen uttalade bl.a. att omständigheterna var sådana att en muntlig förhandling kunde ha gett ett bättre underlag inför avgörandet och att det inte förelåg några exceptionella omständigheter som motiverade ett undantag från principen om att muntlig förhandling skall hållas om part begär det. Domstolen noterade i båda domarna att länsrätten hade dömt till klagandenas fördel. - Förevarande mål gäller i sak bl.a. frågan om omfattningen av L-B.C:s hjälpbehov. En muntlig förhandling hade kunnat närmare belysa detta behov och därmed förbättra underlaget inför avgörandet av målet. Muntlig förhandling kan därför inte anses ha varit obehövlig. Inte heller har några särskilda skäl mot en sådan förhandling framkommit. Kammarrätten borde därför ha hållit muntlig förhandling. Det finns således grund för att upphäva kammarrättens dom och visa målet åter till kammarrätten för fortsatt handläggning. - Vid detta ställningstagande saknas skäl att hålla muntlig förhandling i Regeringsrätten. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår yrkandet om muntlig förhandling i Regeringsrätten. - Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom och visar målet åter till kammarrätten för fortsatt handläggning. (fd II 2004-03-17, Schéle Fors)

*REGI

*INST