RÅ 2004 not 93

Not 93. Överklagande av K.B. ang. prövningstillstånd i kammarrätt i mål om sjukpenning. - Stockholms läns allmänna försäkringskassa beslutade den 28 januari 1997 att K.B. inte var berättigad till sjukpenning för perioden den 1 september 1993 - den 22 december 1996. Vid omprövning enligt sammanträdesprotokoll den 22 september 1997 ändrade kassan inte sitt tidigare beslut. K.B. överklagade beslutet hos Länsrätten i Stockholms län. Han begärde därvid bl.a. att länsrätten skulle hålla muntlig förhandling och åberopade vittnesförhör med en biträdande överläkare och en kurator samt förhör med sig själv, allt till styrkande av att hans arbetsförmåga under den aktuella perioden varit helt nedsatt på grund av sjukdom. I beslut den 26 november 1997 fann länsrätten att muntlig förhandling var obehövlig och förelade K.B. att slutföra sin talan. Länsrätten avslog överklagandet i dom den 24 april 1998. K.B. överklagade domen hos Kammarrätten i Stockholm och yrkade i första hand att målet skulle återförvisas till länsrätten på den grunden att länsrätten underlåtit att hålla muntlig förhandling. För det fall förstahandsyrkandet inte skulle vinna bifall hemställde han om muntlig förhandling i kammarrätten. I beslut den 29 december 1999 fann kammarrätten att muntlig förhandling var obehövlig i frågan om prövningstillstånd och avslog yrkandet härom samt förelade K.B. att skriftligen slutföra sin talan. I det nu överklagade beslutet vägrade kammarrätten prövningstillstånd. - K.B. yrkade i sitt överklagande att han skall beviljas prövningstillstånd i kammarrätten. Han anförde bl.a. att han borde fått möjlighet att med hjälp av den åberopade muntliga bevisningen styrka sin sak. - Riksförsäkringsverket bestred bifall till överklagandet. -Regeringsrätten (2004-05-21, Lavin, Dexe, Nord, Stävberg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 34 a § andra stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) meddelas prövningstillstånd i kammarrätten om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt (punkt 1), anledning förekommer till ändring i det slut vartill länsrätten kommit (punkt 2) eller det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet (punkt 3). - Målet rör i sak frågan om K.B. under perioden den 1 september 1993 - 22 december 1996 haft rätt till sjukpenning eller närmare huruvida hans besvär i höger hand och arm under den ifrågavarande tidsperioden medfört sådan nedsättning av hans arbetsförmåga som avses i 3 kap. 7 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. - Under handläggningen i länsrätten yrkade K.B. att muntlig förhandling med vittnesförhör skulle hållas i målet. Länsrätten fann att muntlig förhandling var obehövlig och förelade K.B. att senast viss dag slutföra sin talan i målet. Hos kammarrätten och Regeringsrätten har K.B. hävdat att yrkandet borde ha bifallits av länsrätten. - Enligt 9 § tredje stycket förvaltningsprocesslagen skall muntlig förhandling hållas i länsrätt och kammarrätt om enskild som för talan begär det samt förhandlingen inte är obehövlig och inte heller särskilda skäl talar mot det. Av förarbetena till lagen (prop. 1971:30 Del 2 s. 537) framgår att rätten bör ta stor hänsyn till parts önskemål om muntlig förhandling. Frågan huruvida en muntlig förhandling är obehövlig eller inte bör i första hand bedömas mot bakgrund av den föreliggande utredningen i målet men även andra faktorer kan tillmätas betydelse, t.ex. att målet är mycket viktigt för den enskilde och att han genom förhandlingen kan få en bättre förståelse för innebörden av det blivande avgörandet i målet. - Då rätten till sjukpenning är en sådan civil rättighet som omfattas av artikel 6 i Europakonventionen måste i förevarande fall också beaktas den rätt till domstolsprövning och därmed sammanhängande krav på muntlig förhandling som följer av denna artikel. - En muntlig förhandling med den av K.B. åberopade muntliga bevisningen - vittnesförhör med bl.a. läkare och förhör med sig själv - skulle enligt Regeringsrättens mening gett ett bättre underlag inför länsrättens bedömning av de medicinska frågorna i målet (jfr Europadomstolens beslut den 26 augusti 2003 i målet Pitkänen mot Sverige). Mot denna bakgrund och då målet måste anses vara mycket viktigt för K.B. kan muntlig förhandling inte anses ha varit obehövlig. Några särskilda skäl mot att hålla muntlig förhandling har inte framkommit. Regeringsrätten finner därför att kammarrätten enligt 34 a § andra stycket 3 förvaltningsprocesslagen borde ha meddelat prövningstillstånd i målet. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver det överklagade beslutet och meddelar K.B. prövningstillstånd för prövning i Kammarrätten i Stockholm av hans överklagande av Länsrättens i Stockholms län dom den 24 april 1998 i mål nr Ö 17687-97. Handlingarna överlämnas till kammarrätten för fortsatt handläggning. (fd II 2004-04-28, D. Johansson) - Samma dag avgjorde Regeringsrätten målen 7021-7022-02 rörande K.B:s rätt till sjukpenning för perioden 23 december 1996 - 29 november 1998 där omständigheterna var likartade och utgången densamma).

*REGI

*INST